16.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 134/12

1.

Ska artikel 46.3 b jämförd med artikel 39.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012 av den 4 juli 2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg (1) tolkas så, att ett intyg avseende en dom i ett arvsmål, enligt det formulär som anges i bilaga 1 till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1329/2014 av den 9 december 2014 om införande av de formulär som avses i förordning … nr 650/2012 (2), även kan utfärdas med avseende på domar varigenom arvtagarens ställning bekräftas, men som inte (inte ens delvis) är verkställbara?

2.

Ska artikel 3.1 g i förordning […] nr 650/2012 tolkas så, att ett arvsintyg, som upprättats av notarius publicus efter ansökan av samtliga parter i intygsförfarandet och som har samma rättsverkan som ett lagakraftvunnet beslut om arv som har meddelats av domstolen – såsom ett arvsintyg som utfärdats av en polsk notarius publicus -, utgör en dom i den mening som avses i denna bestämmelse?

Ska följaktligen artikel 3.2 första meningen i förordning […] nr 650/2012 tolkas så, att en notarius publicus som upprättar den typen av arvsintyg ska anses utgöra en domstol i den mening som avses i sistnämnda bestämmelse?

3.

Ska artikel 3.2 andra meningen i förordning […] nr 650/2012 tolkas så, att den underrättelse som medlemsstaten ska lämna i enlighet med artikel 79 i förordningen har ett informationsvärde och inte utgör ett villkor för att rättstillämpare som har behörighet i arvsfrågor och som utövar rättsliga funktioner ska kunna betraktas som en domstol i den mening som avses i artikel 3.2 första meningen i förordningen om de uppfyller villkoren i sistnämnda bestämmelse?

4.

För det fall att frågorna 1, 2 och 3 besvaras nekande:

Ska artikel 3.1 i i förordning […] nr 650/2012 tolkas så, att det förhållandet, att ett nationellt procedurmässigt instrument varigenom arvtagarens ställning bekräftas – såsom det polska arvsintyget –, anses utgöra en dom i den mening som avses i artikel 3.1 g i förordning […] nr 650/2012, innebär att det inte kan anses utgöra en officiell handling?

5.

För det fall att fråga 4 besvaras nekande: Ska artikel 3.1 i i förordning […] nr 650/2012 tolkas så, att ett arvsintyg som upprättats av notarius publicus efter ansökan av samtliga parter i ett förfarande avseende utfärdandet av ett arvsintyg, såsom det arvsintyg som upprättats av en polsk notarius publicus, ska anses utgöra en officiell handling i den mening som avses i denna bestämmelse?