—

Den utgör hinder för en medlemsstats praxis enligt vilken en sådan ansökan inte prövas enbart av nämnda skäl, utan att det gjorts någon bedömning av om det föreligger något beroendeförhållande mellan unionsmedborgaren och tredjelandsmedborgaren i fråga som är sådant att nämnda unionsmedborgare i praktiken skulle tvingas lämna unionens territorium och berövas möjligheten att faktiskt åtnjuta kärnan i de rättigheter som följer av unionsmedborgarskapet för det fall att den berörda tredjelandsmedborgaren skulle nekas en härledd rätt till uppehållstillstånd.

—

När unionsmedborgaren är myndig kan det endast i undantagsfall anses föreligga ett beroendeförhållande som motiverar att den berörda tredjelandsmedborgaren beviljas en härledd uppehållsrätt i enlighet med den artikeln. Så är fallet endast om den berörda personen, med beaktande av samtliga relevanta omständigheter, inte under några förhållanden kan skiljas från sin familjemedlem som vederbörande är beroende av.

—

När unionsmedborgaren är underårig ska bedömningen av om det föreligger ett sådant beroendeförhållande med hänsyn till barnets bästa göras med beaktande av samtliga omständigheter i det enskilda fallet, särskilt barnets ålder, dess fysiska och känslomässiga utveckling, styrkan i dess känslomässiga band till var och en av föräldrarna samt den risk som en separation från den sistnämnda föräldern skulle medföra för barnets välbefinnande. Förekomsten av ett familjeband till sistnämnda förälder – biologiskt eller juridiskt – är inte tillräckligt, och det är inte nödvändigt att barnet bor tillsammans med den föräldern för att det ska anses vara visat att det föreligger ett sådant beroendeförhållande.

—

Det saknar betydelse att det beroendeförhållande som tredjelandsmedborgaren har gjort gällande till stöd för sin ansökan om uppehållstillstånd för familjeåterförening uppstod efter den tidpunkt då beslutet om inreseförbud antogs med avseende på nämnda tredjelandsmedborgare.

—

Det saknar betydelse att det beslut om inreseförbud som avser tredjelandsmedborgaren hade vunnit laga kraft vid den tidpunkt då tredjelandsmedborgaren ingav sin ansökan om uppehållstillstånd för familjeåterförening.

—

Det saknar betydelse att grunden för beslutet om inreseförbud som avser tredjelandsmedborgaren som har ingett en ansökan om uppehållstillstånd för familjeåterförening är att tredjelandsmedborgaren har underlåtit att iaktta sin skyldighet att återvända. När hänsyn till allmän ordning ligger till grund för ett sådant beslut, kan detta endast leda till att tredjelandsmedborgaren nekas en härledd uppehållsrätt i enlighet med den artikeln om det följer av en bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet, mot bakgrund av proportionalitetsprincipen, det eller de eventuellt inblandade barnens bästa och de grundläggande rättigheterna att den berörda personen utgör ett verkligt, aktuellt och tillräckligt allvarligt hot mot den allmänna ordningen.