11.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 177/48

1.1

EESK stöder kommissionens initiativ så till vida att det skapar rättssäkerhet för Europeiska unionens rättskällor, syftar till att förenkla och effektivisera arbetet, samt säkerställer att den demokratiska kontrollen kan utövas fullt ut och att alla berörda parter ges klar och tydlig information.

1.2

EESK ser positivt på att kommissionen vid utformningen av dessa förslag har tagit hänsyn till andra faktorer som kommittén framfört i tidigare yttranden.

1.3

EESK konstaterar att kommissionens förslag omfattar ändringar i mer än 80 rättsakter, inklusive förordningar och direktiv, och beklagar att kommittén inte kan göra en undersökning av varje rättsakt, på grund av de många ämnen som behandlas på följande områden:

1.4

EESK rekommenderar att man genomför ytterligare djupgående utvärderingar av en delegerings mål, innehåll, omfattning och varaktighet, i syfte att göra det möjligt att till fullo utöva dels en demokratisk kontroll på europeisk nivå, dels de privilegier och funktioner som garanteras de nationella parlamenten i EU:s lagstiftningsprocess. Kommittén anser att begreppen ”icke väsentlig åtgärd” och ”delegerade befogenheter” bör fastställas på ett enhetligt sätt, med full hänsyn tagen till EU-domstolens tolkning.

1.5

Kommittén påpekar att följande är viktigt:

1.6

EESK erinrar om att kommittéförfarandena måste vara så tydliga och begripliga som möjligt för alla invånare i EU, och särskilt för dem som direkt berörs av dessa rättsakter.

1.7

Kommittén erinrar om att man helt och fullt bör tillämpa artikel 8a i Lissabonfördraget, i vilken det föreskrivs att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt och att medborgarna och det civila samhället ska garanteras fullständig tillgång till information.

1.8

Slutligen begär kommittén att tillämpningen av det nya regelverket utvärderas genom att en rapport om effektiviteten, öppenheten och spridningen av information regelbundet läggs fram för parlamentet, rådet och kommittén själv.

2.1

Genom Lissabonfördraget infördes en tydlig åtskillnad mellan å ena sidan befogenheter som delegeras till kommissionen att anta delegerade akter, dvs. akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av en lagstiftningsakt, i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget (delegationsförfarandet), och å andra sidan befogenheter som tilldelas kommissionen i enhetligt med artikel 291 att anta så kallade genomförandeakter, dvs. enhetliga villkor för genomförande av unionens rättsligt bindande akter.

2.1.1

Befogenheten att delegera akter ska genomföras via instrument som inte är juridiskt bindande, t.ex. följande:

2.2

Som EESK påpekade i sitt yttrande om det föreskrivande förfarandet med kontroll från 2008 (3) ändrade rådet redan i juli 2006 (4) beslutet om förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (5) genom att lägga till ett nytt förfarande: det föreskrivande förfarandet med kontroll.

2.2.1

Tack vare detta förfarande kan lagstiftningsorganet motsätta sig antagandet av ”pseudolagstiftningsåtgärder”, det vill säga allmänna åtgärder som syftar till att ändra icke-väsentliga delar i en grundläggande rättsakt som antagits genom medbeslutandeförfarandet, i de fall då lagstiftningsorganet anser att de föreslagna åtgärderna ligger utanför de genomförandebefogenheter som föreskrivs i den grundläggande rättsakten eller att förslaget inte är förenligt med rättsaktens ändamål eller innehåll eller strider mot subsidiaritetsprincipen eller proportionalitetsprincipen.

2.2.2

Det handlar om de typiska åtgärderna inom kommittéförfarandet, som regleras av rådets beslut 1999/468/EG, ändrat genom beslut 2006/512/EG, och som ålägger kommissionen att lägga fram förslag till genomförandeåtgärder för kommittéer som består av tjänstemän från de nationella myndigheterna, i enlighet med de fem kommittéförfarandena: det rådgivande förfarandet, förvaltningsförfarandet, det föreskrivande förfarandet, det föreskrivande förfarandet med kontroll samt förfarandet i fråga om skyddsåtgärder. I december 2006 antog kommissionen de 25 förslag (6), som kommittén yttrat sig om (7).

2.3

Det föreskrivande förfarandet med kontroll har använts för att anta genomförandeåtgärder som ändrar icke väsentliga delar av en grundläggande rättsakt. Artikel 5a i beslutet om kommittéförfarandet och det föreskrivande förfarandet med kontroll gäller bara under övergångsperioden 2009–2014, i avvaktan på att befintliga bestämmelser – en rad förordningar, direktiv och beslut – anpassas till systemet med delegerade akter.

2.4

EESK har nyligen yttrat sig (8) om två förslag till samlade förordningar för tolv olika sektorer och stöder initiativet, eftersom det ”är nödvändigt när det gäller säkerheten för Europeiska unionens rättskällor” och syftar till att ”förenkla och effektivisera arbetet”, men uppmanar samtidigt rådet och Europaparlamentet ”att vara ytterst vaksamma och i detalj granska samtliga rättsakter som omfattas av denna anpassning”, som rör 165 lagstiftningsakter som ursprungligen omfattades av det föreskrivande förfarandet med kontroll men som nu är föremål för det nya systemet med delegerade akter.

2.5

Vi påminner om den detaljerade rapport om delegationsförfarandet som kommittén nyligen antagit och rekommenderar att berörda parter tar del av detta yttrande mot bakgrund av rapporten.

3.1

Detta förslag följer samma metod som för de föregående förslagen med en lagstiftningsram.

3.2

Det föreslagna regelverket innebär ändringar i 76 rättsakter, bl.a. förordningar och direktiv i olika frågor. I samband med anpassningen till EUF-fördraget planerar man också att avskaffa vissa bestämmelser i förordningarna (EG) nr 66/2010 och (EG) 1221/2009 om miljö, i direktiv 97/70/EG om transporter, i förordning (EG) nr 1333/2008 och direktiv 2002/46/EG om hälso- och konsumentfrågor (9), samt i rådets förordning (EG) nr 1257/96 om humanitärt bistånd.

4.1

EESK stöder kommissionens initiativ så till vida att det skapar rättssäkerhet för Europeiska unionens rättskällor, syftar till att förenkla och effektivisera arbetet, samt säkerställer att Europaparlamentet och rådet kan utöva den demokratiska kontrollen fullt ut.

4.2

Kommittén välkomnar att flera inslag i tidigare EESK-yttranden har beaktats i arbetet med att utarbeta de aktuella förslagen, och upprepar vad vi nyligen uttryckt, nämligen att ”varaktigheten för delegeringen av befogenhet enligt artikel 290 i EUF-fördraget uttryckligen ska avgränsas i de grundläggande lagstiftningsakterna och att delegeringarna hittills, med ett fåtal undantag, i princip beviljats för en begränsad tidsperiod, som i förekommande fall kan förlängas, efter att en rapport om genomförandet av delegationen upprättats” (10).

4.3

EESK erinrar om att Europaparlamentet i sin resolution av den 5 maj 2010 om delegering av lagstiftningsbefogenhet lyfte fram delegeringens känsliga karaktär och underströk att ”målen, innehållet, omfattningen och varaktigheten i anslutning till en delegering, enligt artikel 290 i EUF-fördraget, tydligt och noggrant måste avgränsas i alla grundläggande akter”: Enligt EESK måste dessa inslag göra det möjligt för de nationella parlamenten att till fullo utöva de privilegier och funktioner som de garanteras i EU:s lagstiftningsprocess.

4.4

Dessutom anser kommittén att delegering endast bör tillåtas när det är nödvändigt att ”anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av en lagstiftningsakt” enligt artikel 290, och att bestämmelserna i artikel 291 i EUF-fördraget ska gälla om det är fråga om rättsakter av rent verkställande art, medan däremot rättsakter som rör ”väsentliga delar av ett område” ska undantas från varje möjlighet till delegering. Dessutom måste begreppet ”icke väsentliga delar” definieras, och det krävs också en noggrann utvärdering av hur mekanismen fungerar.

4.5

Kommittén vill åter framhålla sin rekommendation till kommissionen att ta ”större hänsyn till de specifika bestämmelserna i vissa grundläggande rättsakter i samband med anpassning av rättsakterna” (11) och att beakta EU-domstolens tolkning av begreppen ”icke väsentlig åtgärd” och ”kommissionens delegerade befogenheter”.

4.6

Kommittén påpekar att följande är viktigt:

4.7

Kommittén upprepar något den tidigare hävdat, det vill säga att ”det kommittéförfarande som endast involverar företrädare för kommissionen och medlemsstaternas regeringar och som [...] är avsett för den förvaltning, rådfrågning eller reglering som härrör från uppföljningen och tillämpningen av rättsakterna, bör vara tydligare och mer begripligt [för alla], och särskilt för dem som berörs av dessa rättsakter” (12).

4.8

Enligt EESK:s åsikt är det viktigt att regelbundet utvärdera effekterna av tillämpningen av det föreslagna nya regelverket, genom att en rapport om effektiviteten, öppenheten och spridningen av användarvänlig, allmänt tillgänglig information om delegerade gemenskapsrättsakter regelbundet läggs fram för parlamentet, rådet och kommittén, i syfte att möjliggöra en övervakning av detta förfarande, som kombinerar reglering och konkreta genomförandeåtgärder.

4.9

Kommittén erinrar dessutom om att man – även i detta fall – helt och fullt bör tillämpa artikel 8a i Lissabonfördraget, i vilken det föreskrivs att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt och att medborgarna och det civila samhället ska garanteras fullständig tillgång till information.