5.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 317/5

(1)

Den 6 september 2006 meddelade kommissionen, i enlighet med artikel 5 i grundförordningen, genom ett tillkännagivande (nedan kallat ”tillkännagivandet om inledande”) som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2), att ett antidumpningsförfarande skulle inledas beträffande import till gemenskapen av kiselmangan (inklusive ferrokiselmangan) med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad ”Kina”), Kazakstan och Ukraina (nedan kallade ”de berörda länderna”).

(2)

Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som inkom den 24 juli 2006 från Comité de Liaison des Industries de Ferroalliages (Euroalliages) (nedan kallad ”klaganden”), som företräder de tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 50 %, av gemenskapens sammanlagda tillverkning av kiselmangan (nedan kallade ”de klagande tillverkarna”). Klagomålet innehöll prima facie-bevisning om dumpning av kiselmangan med ursprung i de berörda länderna och om därav följande väsentlig skada som ansågs tillräcklig för att motivera att ett förfarande inleddes.

(3)

En berörd part ansåg att kommissionen också skulle ha inlett ett förfarande rörande import med ursprung i Indien. Vid tidpunkten för inledandet av detta förfarande hade kommissionen inte tillräcklig bevisning för skadevållande dumpning för att motivera inledandet av ett förfarande rörande import med ursprung i Indien i enlighet med kraven i artikel 5.2 i grundförordningen.

(4)

Kommissionen underrättade officiellt klaganden, de klagande tillverkarna och andra kända gemenskapstillverkare, exporterande tillverkare i de berörda länderna, importörer och handlare samt deras intresseorganisationer, leverantörer och användare som den visste var berörda samt företrädare för de berörda exportländerna om inledandet av förfarandet. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(5)

För att de exporterande tillverkare i Kina och Kazakstan som så önskade skulle ha möjlighet att ansöka om att bli behandlade som företag som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden (”marknadsekonomisk status”) eller om individuell behandling, sände kommissionen ansökningsformulär till de exporterande tillverkare som den visste var berörda och till myndigheterna i Kina och Kazakstan. Fyra exporterande grupper av tillverkare i Kina och en exporterande tillverkare i Kazakstan ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 i grundförordningen, eller om individuell behandling, om det vid undersökningen skulle konstateras att de inte uppfyllde villkoren för att beviljas marknadsekonomisk status.

(6)

Eftersom det föreföll finnas ett stort antal exporterande tillverkare i Kina och importörer i gemenskapen, förutsågs i tillkännagivandet om inledande ett stickprovsförfarande för fastställande av dumpning och skada enligt artikel 17 i grundförordningen.

(7)

För att kommissionen skulle kunna besluta om huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och, i så fall, göra ett urval, ombads alla exporterande tillverkare i Kina och importörer i gemenskapen att ge sig till känna genom att kontakta kommissionen och i enlighet med tillkännagivandet om inledande lämna de grundläggande uppgifter om sin verksamhet avseende den berörda produkten under perioden 1 juli 2005–30 juni 2006.

(8)

Eftersom bara fyra grupper av tillverkare i Kina med exportförsäljning av kiselmangan till gemenskapen under undersökningsperioden var villiga att ingå i urvalet, beslutades det att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt.

(9)

När det gäller importörer till Europeiska gemenskapen var det endast två icke-närstående importörer som gav sig till känna och inom tidsfristen lämnade de uppgifter som hade begärts. Det beslutades därför att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt.

(10)

Kommissionen skickade frågeformulär till alla parter som den visste var berörda och till övriga företag som gav sig till känna inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande. Besvarade frågeformulär inkom från fyra gemenskapstillverkare, fyra exporterande grupper av tillverkare i Kina, den enda exporterande tillverkaren i Kazakstan, tre ukrainska exporterande tillverkare, två icke-närstående importörer och nio icke-närstående användare i gemenskapen. Dessutom lämnade två användare synpunkter utan att besvara frågeformuläret.

(11)

En grupp exporterande tillverkare i Kina samtyckte emellertid inte till en planerad kontroll på plats av de uppgifter som lämnats i ansökningarna om marknadsekonomisk status och individuell behandling och i svaren på frågeformulären. Efter det att företagen hade informerats om följderna av bristande samarbete i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen, ansåg kommissionen enligt bestämmelserna i artikel 18 att de nämnda företagen inte var samarbetsvilliga i förfarandet och att deras inlagor således inte kunde beaktas.

(12)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för beviljandet av marknadsekonomisk status eller individuell behandling när det gäller Kina och Kazakstan och för ett avgörande om dumpning, därav vållad skada och gemenskapens intresse när det gäller alla berörda länderna. Kontrollbesök gjordes hos följande företag:

(13)

Med hänsyn till behovet av att fastställa ett normalvärde för de exporterande tillverkare i Kina och Kazakstan som eventuellt inte skulle komma att beviljas marknadsekonomisk status, utfördes ett kontrollbesök för att fastställa normalvärdet på grundval av uppgifter från ett jämförbart land på plats hos följande företag och dess närstående försäljningsföretag i Amerikas förenta stater (”USA”):

(14)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 juli 2005 till och med 30 juni 2006 (nedan kallad ”undersökningsperioden” eller ”UP” i tabeller). Undersökningen av de faktorer som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2002 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”).

(15)

Den berörda produkten är kiselmangan (inklusive ferrokiselmangan) med ursprung i Kina, Kazakstan och Ukraina (nedan kallad ”den berörda produkten”), som vanligtvis klassificeras enligt KN-nummer 7202 30 00 och ex81110011.

(16)

Den berörda produkten används inom stålindustrin för desoxidering och som legering. Den framställs huvudsakligen av manganmalm och kisel som blandas och upphettas till smälttemperatur i en smältugn.

(17)

Kiselmangan finns i olika kvaliteter och kan ha olika innehåll av järn (Fe), mangan (Mn), kisel (Si) och kol (C). När det gäller innehållet av kol, görs åtskillnad mellan kiselmangan med en mycket låg kolhalt, som är av högre kvalitet (och betingar ett högre pris) och kiselmangan med en högre kolhalt, som kan anses vara av normal kvalitet. Kiselmangan säljs i form av pulver, korn eller stycken. Trots dessa skillnader betraktas alla kvaliteter och storlekar som en och samma produkt, eftersom deras huvudsakliga kemiska och fysiska egenskaper samt huvudsakliga användningsområden är desamma.

(18)

Undersökningen visade att den kiselmangan som tillverkas och säljs i gemenskapen av gemenskapsindustrin, den kiselmangan som tillverkas och säljs på hemmamarknaderna i Kina, Kazakstan och Ukraina, liksom på hemmamarknaden i USA, som tjänade som jämförbart land, samt den kiselmangan som importeras till gemenskapen från Kina, Kazakstan och Ukraina har samma grundläggande kemiska och fysiska egenskaper och samma grundläggande användningsområden. De anses därför vara likadana produkter enligt artikel 1.4 i grundförordningen.

(19)

En exporterande tillverkare hävdade att obearbetad mangan, som vanligtvis klassificeras enligt KN-nummer 8111 00 11 inte bör omfattas av undersökningen. Det bekräftas alltså att den berörda produkten är kiselmangan (se skäl 15) och inte obearbetad mangan, men att den berörda produkten också omfattar obearbetad kiselmangan. Kiselmangan klassificeras vanligtvis enligt KN-nummer 7202 30 00, men kan också, beroende på järnhalten, klassificeras som obearbetat kiselmangan-pulver enligt KN-nummer 8111 00 11.

(20)

Vid antidumpningsundersökningar som rör import med ursprung i Kina och Kazakstan ska enligt artikel 2.7 b i grundförordningen normalvärdet fastställas i enlighet med artikel 2.1–2.6 i samma förordning för de tillverkare som konstaterats uppfylla kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen, dvs. i de fall de exporterande tillverkarna har visat att marknadsekonomiska förhållanden råder vid deras tillverkning och försäljning av den likadana produkten. Dessa kriterier är i korthet följande:

(21)

Fyra grupper kinesiska exporterande tillverkare ansökte först om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen och lämnade in blanketten för exporterande tillverkare som ansöker om sådan status inom angivna tidsfrister. En av grupperna beslöt emellertid senare att inte samarbeta i undersökningen (se skäl 11 ovan). På så sätt kunde man bara beakta ansökningarna om marknadsekonomisk status från de återstående tre samarbetsvilliga kinesiska exporterande grupperna av tillverkare som förtecknas i skäl 12. I alla grupperna ingick både tillverkare av den berörda produkten och sådana företag som är tillverkarna närstående och involverade i försäljningen av den berörda produkten. Kommissionen har som praxis att undersöka om en grupp närstående företag som helhet uppfyller kriterierna för marknadsekonomisk status.

(22)

Den enda exporterande tillverkaren i Kazakstan ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen och lämnade in blanketten för exporterande tillverkare som ansöker om sådan status inom angivna tidsfrister.

(23)

När det gäller de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, inhämtade kommissionen alla uppgifter den ansåg vara nödvändiga och kontrollerade på plats hos det berörda företaget alla uppgifter som lämnats i ansökan om marknadsekonomisk status.

(24)

Det framgick av undersökningen att ingen av de kinesiska exporterande tillverkare som förtecknas i skäl 12 kan beviljas marknadsekonomisk status, eftersom de inte uppfyllde det första kriteriet i artikel 2.7 c i grundförordningen och eftersom en av dem inte heller uppfyllde det andra kriteriet och ytterligare en annan inte uppfyllde det tredje kriteriet. För den grupp som inte uppfyllde det första och andra kriteriet, fanns starka tvivel även när det gällde det tredje kriteriet. Denna grupp lämnade hur som helst inte in fullständiga ansökningshandlingar om marknadsekonomisk status och besvarade inte heller frågeformulär från dem av dess närstående företag som var involverade i försäljning av eller handel med den berörda produkten.

(25)

När det gäller det första kriteriet, har inte någon av de berörda kinesiska företagsgrupperna kunnat visa att de uppfyller detta kriterium. Man kom fram till att alla företagsgrupperna ytterst var statsägda och de kunde inte lägga fram tillräckliga bevis för att skingra misstankarna om ansenlig statlig inblandning i företagsbesluten. Det kunde därför inte uteslutas att företagen var föremål för en betydande statlig kontroll och inblandning.

(26)

När det gäller en företagsgrupp, fastställdes det, förutom att den inte uppfyllde det första kriteriet, att den inte kunde visa att det inte fanns någon snedvridning till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet (tredje kriteriet), mot bakgrund av vissa okompenserade lånefördelar som ett av företagen i gruppen fått från sitt statsägda moderbolag.

(27)

För en annan företagsgrupp fastställde man, förutom att den inte uppfyllde det första kriteriet, att den inte kunde visa att det inte fanns någon snedvridning till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet, särskilt när det gällde förekomsten av byteshandel under undersökningsperioden. Denna grupp misslyckades också med att visa att deras enheter har en enda uppsättning räkenskaper som är föremål för en självständig revision i överensstämmelse med internationella redovisningsstandarder, eftersom moderbolaget inte hade följt sunda och grundläggande redovisningsprinciper, särskilt när det gäller avskrivningsbelopp för anläggningstillgångar, och denna överträdelse hade godtagits av företagets revisorer.

(28)

Inom samma grupp var det åtminstone ett företag, som var involverat i handel med den berörda produkten, som inte hade lämnat in vare sig en ansökan om marknadsekonomisk status eller ett besvarat frågeformulär och vars uppgifter därmed inte kunde anses vara särskilt tillförlitliga.

(29)

De berörda parterna gavs tillfälle att lämna synpunkter på ovanstående slutsatser. De kommentarer som mottogs från de två kinesiska exporterande grupperna av tillverkare innehöll inte några nya bevis som skulle kunna ändra besluten rörande marknadsekonomisk status.

(30)

Av ovanstående framgår det att ingen av de exporterande kinesiska grupperna av tillverkare har visat att de uppfyller alla kriterier i artikel 2.7 c i grundförordningen och att de därför inte kan beviljas marknadsekonomisk status.

(31)

Den enda exporterande tillverkaren i Kazakstan kunde visa att företaget uppfyllde alla fem kriterierna enligt artikel 2.7 c i grundförordningen och kunde därför beviljas marknadsekonomisk status. Den exporterande tillverkaren och gemenskapsindustrin (se skäl 91) gavs tillfälle att lämna synpunkter på slutsatserna angående marknadsekonomisk status. De synpunkter som mottogs från gemenskapsindustrin innehöll inte några nya bevis som skulle kunna ändra besluten rörande marknadsekonomisk status.

(32)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen bör en landsomfattande tull fastställas för de länder som omfattas av den artikeln, utom i de fall där företagen kan visa att de uppfyller alla kriterierna i artikel 9.5 i samma förordning.

(33)

Alla de exporterande tillverkare i Kina som hade ansökt om marknadsekonomisk status ansökte också om individuell behandling för den händelse de inte skulle beviljas marknadsekonomisk status.

(34)

På grundval av tillgängliga uppgifter konstaterades det att alla företagsgrupper misslyckades med att visa att de kumulativt uppfyllde alla kraven för individuell behandling enligt artikel 9.5 i grundförordningen. Närmare bestämt misslyckades företagen med att uppfylla kravet enligt artikel 9.5 c i grundförordningen att majoriteten av aktierna ska tillhöra enskilda personer, eftersom det konstaterades att alla företagen ytterst var statsägda (se skäl 25). Deras ansökningar måste därför avslås.

(35)

När det gäller normalvärdet undersökte kommissionen först, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen, för varje berörd exporterande tillverkare i Kazakstan och Ukraina, om den inhemska försäljningen av den berörda produkten till oberoende kunder var representativ, dvs. om den totala volymen av denna försäljning utgjorde minst 5 % av den totala exporten av den berörda produkten till gemenskapen.

(36)

Kommissionen identifierade därefter de produkttyper som såldes på hemmamarknaden av företag vars försäljning på den marknaden var representativ totalt sett, och som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes för export till gemenskapen.

(37)

För varje produkttyp som de exporterande tillverkarna sålde på sina hemmamarknader och som konstaterades vara direkt jämförbar med den produkttyp som exporterades till gemenskapen, fastställdes det om den inhemska försäljningen var tillräckligt representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Den inhemska försäljningen av en viss produkttyp ansågs som tillräckligt representativ om den totala inhemska försäljningsvolymen av den produkttypen till oberoende kunder under undersökningsperioden utgjorde minst 5 % av den totala försäljningsvolymen för den jämförbara produkttyp som exporterades till gemenskapen.

(38)

Kommissionen undersökte därefter för var och en av de berörda exporterande tillverkarna i Kazakstan och Ukraina om den inhemska försäljningen av varje produkttyp som sålts i representativa kvantiteter kunde anses ha skett vid normal handel i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen. Detta gjordes genom att man fastställde andelen lönsam inhemsk försäljning till oberoende kunder för varje exporterad produkttyp under undersökningsperioden.

(39)

För de produkttyper där mer än 80 % av försäljningsvolymen på den inhemska marknaden inte låg under ett pris som understeg kostnaden per enhet, och där det vägda genomsnittliga försäljningspriset minst motsvarade den vägda genomsnittliga tillverkningskostnaden, beräknades normalvärdet för varje produkttyp som ett vägt genomsnitt av alla inhemska försäljningspriser för typen i fråga.

(40)

I de fall där volymen av den lönsamma försäljningen av produkttypen utgjorde högst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen, eller där det vägda genomsnittliga priset för den typen var lägre än produktionskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska inhemska priset, beräknat som ett vägt genomsnitt av den lönsamma försäljningen av endast denna typ, förutsatt att denna försäljning utgjorde minst 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen.

(41)

I de fall där den lönsamma försäljningen av produkttypen utgjorde mindre än 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen, ansågs försäljningen av denna typ inte ha skett i tillräckliga kvantiteter för att normalvärdet skulle kunna fastställas på grundval av det inhemska priset.

(42)

När de inhemska priserna för en viss produkttyp som sålts av en exporterande tillverkare inte kunde användas för att fastställa normalvärdet, blev det nödvändigt att tillämpa en annan metod. I enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen beräknade kommissionen istället ett konstruerat normalvärde enligt följande.

(43)

Normalvärdet konstruerades genom att varje exportörs tillverkningskostnader för de exporterade typerna, efter eventuell justering, ökades med ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal.

(44)

I samtliga fall fastställdes försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst enligt de metoder som anges i artikel 2.6 i grundförordningen. För detta ändamål undersökte kommissionen om de uppgifter om försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst som var och en av de berörda exporterande tillverkarna hade haft på hemmamarknaden kunde betraktas som tillförlitliga.

(45)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen måste normalvärdet för de exporterande tillverkare i övergångsekonomier som inte beviljats marknadsekonomisk status fastställas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi (nedan kallat ”jämförbart land”) eller priset från ett sådant tredjeland till andra länder eller, om detta inte är möjligt, på någon annan skälig grund.

(46)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade för avsikt att för fastställande av normalvärdet för Kina och Kazakstan använda Brasilien som ett lämpligt jämförbart land och uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på detta val. Inga berörda parter hade några invändningar mot förslaget.

(47)

Kommissionen sökte samarbete med kända tillverkare i Brasilien och följaktligen också från tillverkare i andra potentiella jämförbara länder, såsom Indien, Japan, Norge, Sydafrika och USA. Erbjudanden om samarbete inkom emellertid bara från tillverkare i Norge och USA. På grundval av de uppgifter som de tre norska företagen lämnade drogs slutsatsen att den norska hemmamarknaden för kiselmangan var mycket liten. Den norska marknaden ansågs därför inte vara tillräckligt representativ för fastställande av normalvärdet för Kina och Kazakstan.

(48)

När det gäller den enda amerikanska tillverkaren, sändes ett frågeformulär till denna tillverkare och de uppgifter som lämnats i svaret kontrollerades på platsen. Den amerikanska tillverkarens försäljningsvolym på hemmamarknaden av den berörda produkten var betydande och tillräckligt representativ i förhållande till den kinesiska och kazakstanska exporten av den berörda produkten till gemenskapen. Marknaden i USA kännetecknas vidare av öppenhet, med tanke på att importtullarna är låga (tull på 3,9 % för mest gynnad nation). Undersökningen visade att det fanns en betydande import av kiselmangan till USA. Den amerikanska marknaden ansågs därför vara tillräckligt konkurrensutsatt och representativ för att tjäna som underlag för normalvärdet för Kina och Kazakstan.

(49)

De berörda parterna uppmanades att inkomma med synpunkter och tre berörda parter hade invändningar mot valet av USA som jämförbart land. En kinesisk exporterande grupp av tillverkare hävdade för det första att konkurrensen på USA-marknaden inte är tillräcklig, eftersom i) den samarbetsvilliga tillverkaren är den enda tillverkaren på hemmamarknaden och ii) importvolymen till USA-marknaden enligt uppgift är begränsad beroende på att USA har antidumpningsåtgärder på import av kiselmangan från de främsta tillverkande länderna i världen. För det andra hävdade man att det faktum att den samarbetsvilliga amerikanska tillverkaren är närstående en av de klagande tillverkarna gör att det kan betvivlas att uppgifterna om kostnader och priser är tillförlitliga och representativa. För det tredje hävdades det att hänsyn borde tas till det faktum att tillgången på råvaror inte är densamma i USA, där den huvudsakliga råvaran, manganmalm, inte finns att tillgå på hemmamarknaden, som den är i Kina, där råvaran finns att tillgå på hemmamarknaden. För det fjärde hävdades det att ett land med en ekonomisk utveckling som mer liknar den i Kina skulle vara lämpligare än USA som jämförbart land.

(50)

Den kinesiska exporterande tillverkaren hävdade att Indien eller, i andra hand, Ukraina, skulle vara ett lämpligare val av jämförbart land, främst därför att konkurrens- och marknadsvillkoren i de länderna skulle vara mer jämförbara med situationen i Kina. Som en tredje möjlighet föreslogs det att normalvärdet för Kina fastställs på grundval av de kinesiska tillverkare som uppfyller villkoren för marknadsekonomisk status. Den sista utvägen, om USA väljs ut som jämförbart land, vore enligt den kinesiska tillverkargruppen att göra justeringar av normalvärdet med hänsyn till de skillnader i tillgången på råvaror och i produktionskostnader som beror på de högre arbetskrafts- och miljökostnaderna i USA.

(51)

De synpunkter som inkom från två andra berörda parter ändrade inte i sak de ovannämnda synpunkterna från den kinesiska exporterande tillverkaren.

(52)

När det gäller Indien, hade kommissionen sökt samarbete med flera indiska tillverkare, men trots vissa positiva besked i början, kom inget samarbete till stånd. Följaktligen kunde inte Indien väljas ut som jämförbart land. När det gäller Ukraina, konstaterade man höga dumpningsnivåer i undersökningen (se skäl 87). Enligt gällande praxis anses inte ett land som bedriver skadevållande dumpning som ett lämpligt jämförbart land. När det gäller det tredje förslaget, dvs. att fastställa normalvärdet för Kina på grundval av de kinesiska tillverkare som uppfyller villkoren för marknadsekonomisk status, räcker det att påpeka att artikel 2.7 a i grundförordningen föreskriver att ett ”tredjeland med marknadsekonomi” ska användas, och dessutom var det ingen av de kinesiska tillverkarna som uppfyllde villkoren för marknadsekonomisk status.

(53)

När det gäller de särskilda invändningarna mot att använda USA som jämförbart land, är det dessutom värt att notera följande: Först och främst, när det gäller den påstådda bristen på konkurrens på den lokala marknaden (se skäl 48), visade undersökningen att trots att den enda samarbetsvilliga tillverkaren i USA är den enda lokala tillverkaren, importerades det betydande mängder kiselmangan till USA. Denna import var under undersökningsperioden mångfalt större än den samarbetsvilliga amerikanska tillverkarens inhemska försäljningsvolym. I samband med detta är det också värt att notera att gällande handelspolitiska skyddsåtgärder för den berörda produkten inte utesluter valet av ett visst land som jämförbart land, eftersom syftet med antidumpningsåtgärderna just är att återställa rättvisa konkurrensförhållanden på marknaden i fråga.

(54)

Påståendet att förbindelserna mellan det amerikanska samarbetsvilliga företaget och en europeisk tillverkare kunde ha snedvridande effekter på de inlämnade uppgifterna kunde inte bekräftas i undersökningsresultaten. Det fanns inget som tydde på att detta förhållande skulle ha haft snedvridande effekter på den amerikanska tillverkarens priser, tillverkningskostnader och lönsamhet, och kommissionen var mycket tillfredsställd med riktigheten och tillförlitligheten av de uppgifter som lämnats in som ett led i denna undersökning.

(55)

Slutligen behandlades även argumenten rörande tillgång på råvaror och skillnader i kostnader. Priset på den viktigaste råvaran (manganmalm) i det samarbetsvilliga amerikanska företagets tillverkning av kiselmangan jämfördes med de priser som de kinesiska företagen betalade för manganmalm, och man fann inga nämnvärda skillnader. Dessutom konstaterades det att de samarbetsvilliga kinesiska tillverkarna också importerade en del av sitt behov av manganmalm. Argumentet, liksom begäran om justering, avvisades därför.

(56)

När det gäller andra faktorer som togs upp, såsom ekonomisk utvecklingsnivå eller arbetskrafts- och miljökostnader, kunde den berörda parten inte tillräckligt styrka sitt påstående, och dessa faktorer ansågs inte relevanta för att avgöra om USA är ett lämpligt jämförelseland eller motivera en justering av normalvärdet. Eftersom kostnader och priser i allmänhet inte betraktas som en god grund för fastställande av normalvärdet i länder som omfattas av artikel 2.7 i grundförordningen, står en sådan jämförelse i strid med syftet med de metoder som anges i artikel 2.7 a i grundförordningen.

(57)

Mot denna bakgrund dras slutsatsen att USA utgör ett lämpligt jämförbart land i den mening som avses i artikel 2.7 a i grundförordningen.

(58)

Efter valet av USA som jämförbart land fastställdes enligt artikel 2.7 a i grundförordningen normalvärdet för de kinesiska exporterande tillverkarna, som inte någon har beviljats marknadsekonomisk status, på grundval av kontrollerade uppgifter från den enda samarbetsvilliga tillverkaren i USA.

(59)

De allmänna metoder som beskrivs i skälen 35–44 har tillämpats på den samarbetsvilliga tillverkaren i det jämförbara landet. Med tanke på att den samarbetsvilliga amerikanska tillverkarens inhemska försäljning av kiselmangan inte ägde rum vid normal handel under undersökningsperioden, konstruerades normalvärdet enligt artikel 2.3 i grundförordningen. Den vinstmarginal som användes för att konstruera normalvärdet fastställdes enligt artikel 2.6 b i grundförordningen på grundval av den vinstmarginal som är tillämplig på samma generella produktkategori för den amerikanska tillverkaren. Man använde sig av den amerikanska samarbetsvilliga tillverkarens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader vid inhemsk försäljning under undersökningsperioden.

(60)

De allmänna metoder som beskrivs i skälen 35–44 har tillämpats på den enda exporterande tillverkaren i Kazakstan, som beviljades marknadsekonomisk status. På grund av begränsad försäljning på hemmamarknaden var det nödvändigt att konstruera normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen. Det befanns då att Kazchromes inhemska försäljning av den likadana produkten inte var representativ och att denna tillverkares försäljning inom samma generella produktkategori inte hade skett vid normal handel. De belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst som användes för att konstruera normalvärdet baserades enligt artikel 2.6 i grundförordningen ursprungligen på det vägda genomsnittet av de belopp som de samarbetsvilliga ukrainska tillverkarna uppnådde på sin inhemska försäljning av den likadana produkten. Efter det att de slutgiltiga undersökningsresultaten meddelats, hävdade den exporterande tillverkaren att den metod för fastställande av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst inte var lämplig med tanke på att avsevärd dumpning hade konstaterats för de samarbetsvilliga exporterande ukrainska tillverkarna. Alternativt ansåg den kazakstanska exporterande tillverkaren att man borde använda de belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst som konstaterats för det jämförbara landet. Efter dessa kommentarer ansågs det givetvis inte lämpligt att använda de ukrainska tillverkarnas vinst under dessa omständigheter. Enligt artikel 2.6 i grundförordningen undersökte man därför på nytt på vilken grund beloppen för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst kunde fastställas. Man undersökte därför om några av företagets uppgifter om försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst rörande kiselmangan kunde användas för att fastställa rätt belopp. Eftersom företaget anses fungera enligt marknadsekonomiska villkor, och för att så noggrant som möjligt återspegla det kazakstanska företagets inhemska marknadssituation, beslöt man att enligt artikel 2.6 i grundförordningen använda det vägda genomsnittet av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst som gällde den inhemska försäljningen av kiselmangan till närstående och till icke-närstående kunder. Det ska härvidlag noteras att de försäljnings- och administrationskostnader och allmänna kostnader samt vinst som gällde dess inhemska försäljning till närstående och icke-närstående kunder var på nästan samma nivåer, vilket betyder att varken försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader eller den vinst som uppnåddes vid försäljningen till inhemska närstående kunder påverkas av förhållandet. Den inhemska försäljningen befanns dessutom ha skett inom ramen för normal handel och i relativt stor utsträckning (2,8 % av exportvolymen till gemenskapen av kiselmangan). Eftersom artikel 2.6 första stycket i grundförordningen ger företräde åt företagets egna försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst för inhemsk försäljning av den likadana produkten vid normal handel, avvisades kravet att man skulle använda uppgifter från tillverkaren i det jämförbara landet.

(61)

De allmänna metoder som beskrivs i skälen 35–44 har tillämpats på alla de tre samarbetsvilliga tillverkarna i Ukraina. Vid större delen av försäljningen måste normalvärdet konstrueras, eftersom det inte fanns tillräcklig inhemsk försäljning av jämförbara modeller. Enligt artikel 2.6 b i grundförordningen baserades beloppen för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst på företagens faktiska uppgifter om tillverkning och försäljning av den likadana produkten vid normal handel inom samma allmänna produktkategori.

(62)

De exporterande tillverkarnas export till gemenskapen gick antingen direkt till oberoende kunder eller via icke-närstående handelsföretag belägna utanför gemenskapen.

(63)

I de fall där exportförsäljningen till gemenskapen ägde rum antingen direkt till oberoende kunder i gemenskapen eller via icke-närstående handelsföretag, fastställdes exportpriserna, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten.

(64)

I de fall exportförsäljningen till gemenskapen ägde rum via närstående handelsföretag belägna i ett tredjeland fastställdes exportpriserna på grundval av de närstående handelsföretagens första återförsäljningspriser till oberoende kunder i gemenskapen.

(65)

Eftersom ingen av de samarbetsvilliga kinesiska tillverkarna beviljades marknadsekonomisk status eller individuell behandling, användes inte deras exportförsäljning för att fastställa individuella dumpningsmarginaler, utan bara för att beräkna den landsomfattande tullen (se skäl 79 nedan).

(66)

Alla de tre samarbetsvilliga kinesiska företagsgruppernas hela exportförsäljning till gemenskapen skedde direkt till oberoende kunder i gemenskapen. Exportpriserna fastställdes därför på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(67)

Den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren exporterade den berörda produkten till gemenskapen via ett närstående handelsföretag beläget i ett tredjeland. Detta företags exportpris fastställdes därför på grundval av återförsäljningspriserna till den första oberoende kunden i gemenskapen.

(68)

Två exporterande tillverkare i Ukraina exporterade till gemenskapen enbart via icke-närstående handelsföretag belägna i ett tredjeland utanför gemenskapen och den tredje ukrainska exporterande tillverkaren gjorde en del av sin försäljning av den berörda produkten till gemenskapen via ett oberoende handelsföretag i Ukraina för export till gemenskapen. Exportpriset fastställdes i båda fallen på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas för produkten när den såldes till handelsföretaget för export till gemenskapen.

(69)

En del av den tredje exporterande tillverkarens försäljning skedde via en kedja av närstående företag och ytterst av en närstående handlare i ett tredjeland. Exportpriset fastställdes därför i dessa fall på grundval av det närstående företagets återförsäljningspriser till oberoende kunder i gemenskapen.

(70)

Normalvärdet och exportpriserna jämfördes på nivån fritt fabrik och i samma handelsled. I syfte att säkerställa en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriserna gjordes justeringar för olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen.

(71)

På denna grundval gjordes, där det var möjligt och skäligt, och för alla granskade exporterande tillverkare i Kazakstan och Ukraina, justeringar för skillnader när det gäller handelsled, transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, förpackningskostnader, kreditkostnader samt kostnader efter försäljning (garanti).

(72)

De försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader som enligt metoden i skäl 60 ovan användes för att konstruera normalvärdet för den kazakstanska exporterande tillverkaren inkluderade kostnader för inrikes frakt och försäkring. Trots att inget krav på detta ställts, gjorde kommissionen på eget initiativ en justering av normalvärdet enligt artikel 2.10 e i grundförordningen genom att minska försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna med kostnaderna för inrikes frakt och försäkring.

(73)

Den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Kazakstan, Kazchrome, uppgav att företaget tillsammans med sin närstående handlare i Schweiz, ENRC, utgjorde vad man kallade ”en ekonomisk enhet”. Företaget hävdade därför att handlarens försäljningspriser borde användas för att fastställa exportpriset, men att inga justeringar behövde göras för transportkostnader, försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt handlarens vinst.

(74)

Denna invändning undersöktes noggrant. Det konstaterades att ENRC och Kazchrome var separata rättsliga enheter, även om de var närstående. De två enheterna agerade vidare utifrån ett köpare-säljare-förhållande. Slutsatsen drogs därför att i Kazchromes försäljningsflöde till gemenskapen hade ENRC liknande funktioner som en agent som arbetar på provisionsbasis. Det fastställdes också att medan all Kazchromes försäljning till gemenskapen gjordes via ENCR, hade denna handlare inte del i Kazchromes inhemska försäljningskanal. Vidare drogs slutsatsen att justeringen av exportpriset också bör omfatta transportkostnaderna från fabriken och vidare, med hänsyn till olika försäljningsvillkor, för att få en rättvis jämförelse mellan exportpriset och normalvärdet på nivån fritt fabrik.

(75)

Begäran avvisades därför och justeringar av exportpriset gjordes för provisionen i enlighet med artikel 2.10 i i grundförordningen och för transport i enlighet med artikel 2.10 e i grundförordningen. Provisionens storlek beräknades på grundval av direkta bevis på att sådana funktioner förekom. I kommissionens beräkning togs hänsyn till de försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, som ENRC hade för att sälja den berörda produkten som tillverkats av Kazchrome, liksom en vinstmarginal för ENRC, som i detta fall grundades på uppgifter från en icke-närstående importör som samarbetade i undersökningen.

(76)

För den ukrainska exporterande tillverkare vars försäljning ytterst skedde genom en närstående handlare i ett tredjeland (se skäl 69), gjordes enligt artikel 2.10 i i grundförordningen en justering av exportpriset med provisionen i de fall försäljningen skedde genom denna närstående handlare, eftersom handlaren hade liknande funktioner som en agent som arbetar på provisionsbasis. Det berörda företaget, NFP, och den närstående handlaren i fråga, Steelex SA, befanns vara separata rättsliga enheter, som agerade, direkt eller indirekt, utifrån ett köpare-säljare-förhållande. Vid exportförsäljningen till gemenskapen via Steelex SA betalades dessutom en provision. Provisionens storlek beräknades av gemenskapens institutioner på grundval av direkta bevis på att sådana funktioner förekom. Hänsyn togs därvidlag till de försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, som NFP hade för att sälja den berörda produkten, liksom en vinstmarginal, som fastställdes enligt uppgifter från en icke-närstående importör som samarbetade i undersökningen. NFP gjorde en del av sin försäljning till gemenskapen via Steelex SA genom en icke-närstående handlare belägen i ett annat tredjeland. Vid denna försäljning gjordes, utöver provisionen åt Steelex SA, en skälig justering av exportpriset utifrån provisionen åt den icke-närstående handlaren enligt artikel 2.10 i i grundförordningen, eftersom denna handlare hade liknande funktioner som en agent som arbetar på provisionsbasis. Denna provision fastställdes på grundval av dess beräknade prispåslag vid försäljningen i fråga.

(77)

En ukrainsk exporterande tillverkare begärde en justering för valutaomräkning i enlighet med artikel 2.10 j i grundförordningen. Denna begäran grundades på de fluktuationer som inträffar mellan växlingskursen vid fakturadatumet och växlingskursen vid betalningsdatumet. Det är härvidlag viktigt att understryka att enligt artikel 2.10 j i grundförordningen ska fakturadatumet anses vara försäljningsdatum, och den växlingskurs som ska tillämpas ska vara den som gäller vid försäljningsdatumet. Följaktligen avvisades denna begäran.

(78)

Eftersom varken marknadsekonomisk status eller individuell behandling beviljades för någon av de samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkarna, beräknades en landsomfattande dumpningsmarginal för hela Kina med hjälp av cif-värdet för varje grupp exportörer, dvs. de som samarbetade och de som inte samarbetade.

(79)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen fastställdes därför dumpningsmarginalen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet per produkttyp i det jämförbara landet och det vägda genomsnittliga exportpriset per produkttyp fastställt enligt ovan.

(80)

Det är värt att notera att importen från Kina bestod både av kiselmangan med normal kolhalt och kiselmangan med låg kolhalt. Den samarbetsvilliga tillverkaren i det jämförbara landet tillverkade emellertid bara kiselmangan med normal kolhalt. Därför användes i jämförelsen bara uppgifter rörande denna vanliga produkttyp.

(81)

För de icke samarbetsvilliga exporterande tillverkarna fastställdes dumpningsmarginalen på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen.

(82)

När det gäller dumpningsmarginalen för icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare fastställdes det först hur omfattande den bristande samarbetsviljan var. För detta ändamål jämfördes den exportvolym till gemenskapen som uppgivits av de samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkarna med den sammanlagda importvolymen med ursprung i Kina, baserad på Eurostats importstatistik. Av jämförelsen framgick det att samarbetsviljan var låg, eftersom denna export utgjorde mindre än 29 % av gemenskapens sammanlagda import från Kina under undersökningsperioden.

(83)

När det gäller icke-samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkares exportvolym fastställdes därför dumpningsnivån på grundval av den högsta dumpningsmarginal som fastställts för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna för kiselmangan med normal kolhalt. Detta tillvägagångssätt bedömdes som lämpligt, eftersom det inte fanns någonting som tydde på att någon av de icke-samarbetsvilliga tillverkarna dumpade produkten på en lägre nivå än de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna. Därför beräknades en genomsnittlig landsomfattande dumpningsmarginal där den viktningsfaktor som användes var cif-värdet för varje grupp exportörer, dvs. samarbetsvilliga exportörer och icke-samarbetsvilliga exportörer. På denna grundval fastställdes den landsomfattande dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns före tull, till 60,1 %.

(84)

På grundval av klagomålet och på de uppgifter som lämnats av den exporterande tillverkare som gav sig till känna, drog man slutsatsen att OJSC Kazchrome är den enda exporterande tillverkaren av kiselmangan i Kazakstan. Eftersom det inte fanns någon anledning att tro att någon exporterande tillverkare medvetet valt att inte samarbeta, ansågs det lämpligt att fastställa den övriga dumpningsmarginalen till samma nivå som den som fastställts för OJSC Kazchrome.

(85)

Följande dumpningsmarginaler, uttryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, före tull, fastställdes:

(86)

På grundval av klagomålet och på de uppgifter som lämnats av den exporterande tillverkare som gav sig till känna, liksom andra statistiska uppgifter, drogs det slutsatsen att samarbetsnivån var över 80 % när det gäller Ukraina. Det ansågs därför lämpligt att fastställa en övrig dumpningsmarginal till samma nivå som den högsta dumpningsmarginal som fastställts för en samarbetsvillig exporterande tillverkare i det berörda landet.

(87)

Följande dumpningsmarginaler, uttryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, före tull, fastställdes:

(88)

År 1998 infördes antidumpningsåtgärder på import av kiselmangan med ursprung i Kina och Ukraina (rådets förordning (EG) nr 495/98 (3)). Dessa åtgärder löpte ut i början av mars 2003. Under den första delen av skadeundersökningsperioden var således åtgärder i kraft på import från två av de berörda länderna. Detta faktum beaktades när skadeanalysen gjordes. Såsom anges i skäl 118 nedan, visar utvecklingen av lönsamheten tydligt på att upphävandet av antidumpningsåtgärderna i mars 2003 inte påverkade gemenskapsindustrins situation under den följande perioden särskilt mycket. Tvärtemot vad som hävdades av några berörda parter, dras därför slutsatsen att år 2002 kan anses som grund för beräkningen av de index som nämns i skälen 93–141.

(89)

Kiselmangan är en viktig råvara vid tillverkningen av stål. I slutet av 2003 och under första halvåret 2004 ökade efterfrågan på stål märkbart i hela världen, men framförallt i Asien. Detta kombinerat med ett produktionsunderskott på kiselmangan i Asien fick till följd att efterfrågan på kiselmangan på världsmarknaden ökade, vilket 2004 ledde till en prisökning som var större än någonsin tidigare. När skadeanalysen gjordes, tog man hänsyn till dessa ovanliga omständigheter så att inte skadebilden orättfärdigt skulle påverkas.

(90)

Inom gemenskapen tillverkas den likadana produkten av fem tillverkare. Dessa fem tillverkares produktionsvolym anses därför utgöra gemenskapens sammanlagda produktion enligt artikel 4.1 i grundförordningen.

(91)

Av dessa fem tillverkare meddelade sammanlagt fyra, i egenskap av medlemmar i den klagande organisationen, att de ville samarbeta i förfarandet inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledandet av förfarandet, och samarbetade också på ett föredömligt sätt i undersökningen. Det konstaterades att dessa fyra tillverkare står för en betydande del av gemenskapens sammanlagda tillverkning av den likadana produkten, i detta fall omkring 88 %. De fyra samarbetande tillverkarna anses därför utgöra gemenskapsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen och kallas nedan ”gemenskapsindustrin”. Den återstående gemenskapstillverkaren kallas nedan ”den andra gemenskapstillverkaren”. Denna andra gemenskapstillverkare motsatte sig inte klagomålet.

(92)

Förbrukningen i gemenskapen fastställdes på grundval av gemenskapsindustrins egna tillverkningsvolymer, med hänsyn till förändringar i lagernivåer, Eurostats uppgifter om import- och exportvolymerna för gemenskapsmarknaden samt, när det gäller den andra gemenskapstillverkaren, på grundval av uppskattningar som gjorts av gemenskapstillverkare.

(93)

Under undersökningsperioden låg gemenskapsmarknaden för den berörda produkten och den likadana produkten på en 9 % högre nivå än 2002, dvs. cirka 914 000 ton. Under skadeundersökningsperioden ökade förbrukningen till en topp under 2004, då den var 14 % högre än 2002, men föll sedan under de följande två åren.

(94)

Kommissionen undersökte huruvida en sammantagen bedömning borde göras av importen från de berörda länderna på grundval av de kriterier som anges i artikel 3.4 i grundförordningen.

(95)

Den dumpningsmarginal som fastställdes för vart och ett av de berörda länderna översteg miniminivån, importvolymen från vart och ett av dessa länder var inte försumbar och en sammantagen bedömning ansågs vara lämplig med tanke på konkurrensen mellan importen från de berörda länderna och den likadana gemenskapsprodukten. Att liknande konkurrensvillkor rådde framgick av det faktum att den berörda produkten som importerades från de berörda länderna och den likadana produkten som tillverkades och såldes av gemenskapsindustrin på gemenskapsmarknaden liknade varandra och distribuerades via samma handelskanaler. Dessutom var alla importvolymer betydande och medförde betydande marknadsandelar. Beroende på avsaknaden av prisunderskridande när det gäller importen från Ukraina (se skäl 104), anses det emellertid att följderna av importen från Ukraina bör bedömas separat.

(96)

Den exporterande tillverkaren i Kazakstan vidhöll att Kazakstan inte borde undersökas tillsammans med Kina vid skadebedömningen, eftersom ländernas marknadsbeteenden är diametralt olika. Denna exporterande tillverkare hävdade bland annat att utvecklingen av de kazakstanska importvolymerna, värdena och marknadsandelarna för gemenskapen skilde sig åt från de andra berörda länderna och att det fanns en skillnad också i produktsammansättning. I detta sammanhang konstateras det att det under skadeundersökningsperioden skedde en allmän minskning av importvolym och marknadsandel när det gäller Kazakstan (marknadsandelen var 5,8 % under 2002 och 4,6 % under undersökningsperioden). Både importvolymen och marknadsandelen när det gäller Kazakstan var emellertid ganska stabila och på nivåer som inte kan anses obetydliga. Undersökningen visade dessutom att prisutvecklingen på den kazakstanska importen inte skiljer sig nämnvärt från prisutvecklingen på importen från de andra berörda länderna. Mot bakgrund av de överväganden som görs i skälen 73–75, kan man därför inte dra slutsatsen att marknadsbeteendena i Kina och i Kazakstan skulle vara diametralt olika och detta påstående bör därför avvisas.

(97)

Mot bakgrund av ovanstående ansågs alla kriterierna i artikel 3.4 i grundförordningen vara uppfyllda när det gäller Kina och Kazakstan. Importen från de två berörda länderna bedömdes därför sammantaget, medan importen från Ukraina bedömdes separat.

(98)

Importen till gemenskapen av den berörda produkten från Kina och Kazakstan ökade stadigt från ungefär 48 000 ton under 2002 till ungefär 162 000 ton under 2004, för att sedan minska till ungefär 96 000 ton under undersökningsperioden. Från 2002 till undersökningsperioden ökade de berörda ländernas importvolymer med 99 %.

(99)

Importen till gemenskapen av den berörda produkten från Ukraina minskade något från ungefär 154 000 ton under 2002 till ungefär 138 000 ton under 2003 och 2004, för att sedan öka till ungefär 180 000 ton 2005 och 210 000 ton under undersökningsperioden. Mellan 2002 och undersökningsperioden ökade dessa länders importvolym med 36 %.

(100)

Marknadsandelen för importen från Kina och Kazakstan var 5,8 % under 2002. Den ökade under 2003 och 2004 och kom då upp i 17 %. Under 2005 minskade marknadsandelen något till 15,5 % och minskade ytterligare under undersökningsperioden till 10,4 %. Mellan 2002 och undersökningsperioden ökade marknadsandelen med 4,6 % till nära det dubbla 2002.

(101)

Marknadsandelen för importen från Ukraina var 18,5 % under 2002. Den minskade under 2003 och 2004 och var sedan 14,4 %. Under 2005 ökade marknadsandelen något till 19,5 % och ökade ytterligare under undersökningsperioden till 23,0 %. Mellan 2002 och undersökningsperioden ökade marknadsandelen med totalt 4,5 %.

(102)

Under 2004 ökade priserna på kiselmangan på världsmarknaden till exceptionella nivåer beroende på en situation med en ovanligt stor efterfrågan och liten tillgång (se skäl 89). Detta återspeglas i importpriserna från de berörda länderna under det året och under en del av 2005. Detta påverkade emellertid inte priserna under undersökningsperioden. Överlag ökade det genomsnittliga priset på importen av den berörda produkten med ursprung i Kina och Kazakstan med 22 % mellan 2002 och undersökningsperioden, medan det genomsnittliga priset på importen av den berörda produkten med ursprung i Ukraina ökade med 8 % under samma period.

(103)

Det gjordes en prisjämförelse för varje produkttyp mellan den exporterande tillverkarens och gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser i gemenskapen. Gemenskapsindustrins försäljning till icke-närstående kunder har i detta syfte jämförts med de priser som de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i de berörda länderna tagit ut. Justeringar gjordes vid behov så att hänsyn kunde tas till olikheter när det gäller handelsled och produkternas kvalitet.

(104)

Jämförelsen visade att under undersökningsperioden underskred priserna på den kiselmangan med ursprung i Kina och Kazakstan som såldes i gemenskapen gemenskapsindustrins priser med 4,5 % och följaktligen med totalt 4,5 % på grundval av ett vägt genomsnitt. Priserna på importen från Ukraina låg på ungefär samma nivåer som gemenskapsindustrins priser (dvs. inget prisunderskridande).

(105)

För att säkerställa att priserna vid beräkningen av prisunderskridandet jämförs i samma handelsled, jämfördes gemenskapsindustrins priser på nivån fritt fabrik med priserna på de importerade varorna när de kommer in på gemenskapens fysiska territorium, med en lämplig justering för kostnader för lossning och tullklarering. En berörd part ifrågasatte de använda metoderna när det gäller det kazakstanska företaget och hävdade att underlaget för beräkningen av importpriset borde vara cif-priset vid stationen för tullklarering i EU:s hamnar, och inte priset på de importerade varorna när de kommer in på gemenskapens fysiska territorium (i detta fall landgränsen i Litauen). Det framfördes inget övertygande argument för att en annan beräkningsmetod borde användas för detta företag. Det ska tvärtom noteras att cif-priserna vid stationen för tullklarering i EU:s hamnar när det gäller den kazakstanska importen inkluderar avsevärda transportkostnader efter det att varorna passerat gränsen i Litauen, och att då jämföra dem med gemenskapsindustrins priser på nivån fritt fabrik skulle diskriminera den senare, eftersom priserna fritt fabrik inte inkluderar några transportkostnader. Slutsatsen måste därför dras att den tillämpade metoden är den mest lämpliga och påståendet avvisas följaktligen.

(106)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd.

(107)

Från en nivå på ungefär 241 000 ton 2002 ökade gemenskapsindustrins tillverkning till en topp på 255 000 ton under 2004, beroende på den exceptionella efterfrågan som nämns i skäl 89, för att minska under 2005 och sedan öka något under undersökningsperioden. På det hela taget ökade tillverkningen under skadeundersökningsperioden med 6 % till ungefär 226 000 ton under undersökningsperioden. Man ska lägga märke till att en gemenskapstillverkare upphörde med tillverkning av kiselmangan 2003 och under större delen av undersökningsperioden.

(108)

Gemenskapsindustrins produktionskapacitet låg kvar på samma nivå, ungefär 325 000 ton, under hela skadeundersökningsperioden.

(109)

Kapacitetsutnyttjandet var 74 % under 2002. Det minskade till 68 % 2003, ökade igen till 79 % 2004, för att sedan sjunka till 69 % under undersökningsperioden. Detta återspeglar de variationer i produktionsvolymer som beskrivs i skäl 107.

(110)

Nivån på gemenskapsindustrins utgående lager minskade med 45 % 2003, men återvände 2004 till nästan samma nivå som 2002. Den kraftiga minskningen av lagren i slutet av 2003 var en reaktion på den exceptionella efterfrågeökning som nämns i skäl 89. Det utgående lagret ökade sedan med 22 % 2005 för att sedan minska avsevärt under undersökningsperioden till en nivå 30 % under 2002 års nivåer. Denna genomgående minskning av utgående lager beror på att gemenskapsindustrins försäljningsvolym till gemenskapen överlag förblev oförändrad (se skäl 111), trots den minskade tillverkningen (se skäl 107).

(111)

Gemenskapsindustrins försäljningsvolym till icke-närstående kunder på gemenskapsmarknaden under undersökningsperioden var 227 000 ton, samma som 2002. Försäljningsvolymerna 2003 och 2005 var emellertid 6 % respektive 8 % lägre. År 2004 var försäljningsvolymen 104 % av nivåerna under 2002 och under undersökningsperioden, av de orsaker som redan angetts i skäl 89.

(112)

Gemenskapsindustrins marknadsandel minskade från 27,2 % 2002 till 24,2 % 2003, för att sedan åter vara uppe i 24,8 % 2004. År 2005 minskade marknadsandelen igen till 22,6 %. Under undersökningsperioden återhämtade den sig något och steg till 24,9 %. Under skadeundersökningsperioden minskade gemenskapsindustrins marknadsandel alltså med 2,3 %.

(113)

Mellan 2002 och undersökningsperioden, när förbrukningen i gemenskapen ökade med 9 %, ökade inte gemenskapsindustrins försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden och gemenskapsindustrins marknadsandel minskade med 2,3 %. Kinas och Ukrainas försäljningsvolymer och marknadsandelar ökade å andra sidan under samma period. Gemenskapsindustrin kunde således inte dra nytta av tillväxten på gemenskapsmarknaden.

(114)

Sysselsättningen i gemenskapsindustrin minskade först med 32 % mellan 2002 och 2003, ökade sedan med 27 procentenheter 2004, men minskade igen med 13 procentenheter 2005 och med ytterligare 26 procentenheter under undersökningsperioden. Under skadeundersökningsperioden var tillverkningen förhållandevis stabil och varierade mellan 91 % och 106 % av 2002 års nivå. För den gemenskapstillverkare som upphörde med tillverkningen av kiselmangan under undersökningsperioden (se skäl 107), var variationen i produktionsvolymen under skadeundersökningsperioden mer uttalad och variationen i sysselsättningen återspeglar detta. Sammantaget minskade sysselsättningen i gemenskapsindustrin med 44 % mellan 2002 och undersökningsperioden, dvs. från cirka 700 personer till cirka 400 personer. Detta visar att gemenskapsindustrin förbättrade sin effektivitet, eftersom produktionsvolymen samtidigt bara minskade med 6 %.

(115)

Produktiviteten hos gemenskapsindustrins anställda, mätt som produktion (ton) per sysselsatt person och år, var först 344 ton per anställd, ökade sedan under skadeundersökningsperioden, utom under 2004, och slutade under undersökningsperioden på en nivå som var 68 % högre än 2002. Detta återspeglar det faktum att sysselsättningen föll med 44 % under skadeundersökningsperioden, medan tillverkningen bara minskade med 6 %. Ökningen av produktiviteten beror delvis på att de minskade arbetstillfällena märktes mer hos de gemenskapstillverkare vars produktivitet från början var ganska låg.

(116)

Den genomsnittliga lönen per anställd ökade med 26 % mellan 2002 och 2003, förblev på ungefär samma nivå under 2004, för att 2005 och under undersökningsperioden öka igen och hamna på en nivå 77 % högre än 2002. Ökningen av de genomsnittliga lönekostnaderna beror delvis på att fler arbetstillfällen drogs in hos de gemenskapstillverkare vars produktivitet från början var ganska låg.

(117)

Enhetspriserna för gemenskapsindustrins försäljning till icke-närstående kunder ökade med 14 % mellan 2002 och undersökningsperioden. År 2004 var priserna exceptionellt höga beroende på den globala situationen med en ovanligt stor efterfrågan och liten tillgång (se skäl 89). Verkningarna av denna situation fortsatte under en del av 2005, då priserna återgick till mer normala nivåer, men de var sammanlagt under undersökningsperioden 14 % högre än 2002.

(118)

Under skadeundersökningsperioden ökade lönsamheten för gemenskapsindustrins försäljning av den likadana produkten, uttryckt i andel av nettoförsäljningen, från 0,8 % 2002 till 3,1 % 2003, ökade till hela 37,2 % 2004, beroende på den situation som beskrivs i skäl 89 ovan, och minskade sedan till 7,0 % 2005 och till 2,5 % under undersökningsperioden. Lönsamheten ökade därför med 1,7 procentenheter mellan 2002 och undersökningsperioden.

(119)

Räntabiliteten, uttryckt som vinst i procent av investeringarnas bokförda värde (netto), följde i stort sett den ovan angivna lönsamhetsutvecklingen. Den ökade från 3,6 % 2002 till 11 % 2003, ökade exceptionellt med 410 % 2004, minskade till 24 % 2005, för att sedan stanna på en nivå på 10,4 % under undersökningsperioden, vilket betyder en ökning på 6,8 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(120)

Kassaflödet (netto) från rörelsen var nästan obefintligt under 2002. Det ökade till ungefär 9 miljoner EUR 2003 och till 83 miljoner EUR 2004, för att sedan bli 16 miljoner EUR 2005 och 17 miljoner EUR under undersökningsperioden. Det fanns inga tecken på att gemenskapsindustrin skulle ha haft några svårigheter med att anskaffa kapital.

(121)

Gemenskapsindustrins årliga investeringar i tillverkningen av den likadana produkten ökade med fem gånger mellan 2002 och 2003, för att 2004 vara tillbaka på 2002 års nivåer. Investeringarna ökade igen med ungefär åtta gånger mellan 2004 och 2005, för att sedan minska något under undersökningsperioden. Investeringarna ökade överlag med cirka 900 % mellan 2002 och undersökningsperioden. Gemenskapsindustrins investeringar gällde främst en gemenskapstillverkare och det konstaterades att syftet var att underhålla och förnya befintlig utrustning och inte att bygga ut kapaciteten.

(122)

Med hänsyn till volymen, marknadsandelen och priserna när det gäller importen från de berörda länderna kan verkningarna för gemenskapsindustrin av den faktiska dumpningsmarginalens storlek inte anses vara försumbara.

(123)

Såsom anges i skäl 88 ovan, visar utvecklingen av lönsamheten tydligt på att upphävandet av antidumpningsåtgärderna på kiselmangan i mars 2003 inte påverkade gemenskapsindustrins situation under den följande perioden särskilt mycket.

(124)

Trots en ökande förbrukning minskade gemenskapsindustrins marknadsandel med 2,3 procentenheter till 24,9 % under skadeundersökningsperioden. Tillverkningen minskade samtidigt med 6 % och kapacitetsutnyttjandet med 5 procentenheter. Gemenskapsindustrin var också tvungen att friställa ett antal anställda. Å andra sidan uppvisar en del skadeindikatorer en positiv tendens under skadeundersökningsperioden, såsom lönsamhet, kassaflöde, räntabilitet och försäljningspriser som ökade med 14 %. Med tanke på affärsverksamhetens natur visar emellertid en mer ingående analys att en vinstmarginal på 2,5 % inte är tillräcklig, eftersom den inte kan garantera industrins fortlevnad i det långa loppet. Prisökningen var tillräcklig för att täcka prisökningen på råvaror, men inte för att höja vinstmarginalen till en livskraftig nivå. Även om vissa indikatorer uppvisar en positiv utveckling, kunde gemenskapsindustrin inte dra nytta av den totala ökningen av förbrukningen på gemenskapsmarknaden, vilket framgår av dess förlust av marknadsandelar, produktionsminskning och dåliga lönsamhet.

(125)

Eftersom en gemenskapstillverkare inte tillverkade den likadana produkten kontinuerligt under skadeundersökningsperioden, utan upphörde med tillverkningen helt och hållet under 2003 och under större delen av undersökningsperioden (se skäl 107), undersöktes ytterligare vilken verkan detta faktum fick. Denna analys visade emellertid att beroende på denna tillverkares förhållandevis blygsamma produktion hade upphörandet av tillverkningen bara en begränsad betydelse för den sammanlagda skadebilden och spädde alltså inte på skadeindikatorerna i någon nämnvärd omfattning. Om denna tillverkare utesluts från analysen, skulle detta bara resultera i en obetydlig förbättring av resultatsiffrorna. Gemenskapsindustrins lönsamhet på 3,2 % under undersökningsperioden skulle fortfarande vara långt ifrån tillfredställande, medan produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande skulle uppvisa negativa trender. Slutsatsen är därför att den skada som gemenskapsindustrin lidit inte bara kan tillskrivas denna enda gemenskapstillverkare.

(126)

Mot denna bakgrund dras slutsatsen att gemenskapsindustrin har lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(127)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen om den dumpade importen har vållat gemenskapsindustrin skada i en sådan utsträckning att den kan betecknas som väsentlig. Utöver den dumpade importen undersökte man också andra kända faktorer, vilka eventuellt skadade gemenskapsindustrin samtidigt med denna, för att kontrollera att den eventuella skada som vållats av dessa faktorer inte tillskrevs den dumpade importen.

(128)

Mellan 2002 och undersökningsperioden ökade volymen av dumpad import av den berörda produkten med ursprung i Kina och Kazakstan med 99 %, och den dumpade importens marknadsandel i gemenskapen ökade med cirka 4,6 %. Det genomsnittliga priset på denna import ökade med 22 % mellan 2002 och undersökningsperioden, men priserna var i allmänhet lägre än gemenskapsindustrins priser under skadeundersökningsperioden. Under samma period ökade volymen av dumpad import av den berörda produkten med ursprung i Ukraina med 36 %, och landets marknadsandel på gemenskapsmarknaden ökade med cirka 4,5 procentenheter. Genomsnittspriserna för den dumpade importen ökade med 8 % mellan 2002 och undersökningsperioden, men var generellt lägre än gemenskapsindustrins genomsnittspriser under skadeundersökningsperioden.

(129)

Såsom anges i skäl 104 ovan var prisunderskridandet när det gäller importen från Kina och Kazakstan totalt 4,5 % på grundval av ett vägt genomsnitt, medan det inte fanns något prisunderskridande alls när det gäller Ukraina.

(130)

Med beaktande av prisunderskridandet av gemenskapsindustrins priser när det gäller Kina och Kazakstan, står det klart att den dumpade importen har pressat priserna nedåt och hindrat gemenskapsindustrin från att öka sina försäljningspriser till den nivå som skulle ha krävts för en hållbar vinst. Det finns därför ett tydligt orsakssamband mellan denna import och den skada som gemenskapsindustrin lidit. Med tanke på avsaknaden av prisunderskridande när det gäller importen från Ukraina och det faktum att skademarginalen för Ukraina understeg miniminivån (se skälen 168 och 169), får det anses att det inte finns något tydligt orsakssamband mellan importen från Ukraina och den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(131)

Av följande tabell framgår det att volymen på exportförsäljningen minskade med 40 % under skadeundersökningsperioden. Priset per enhet vid denna försäljning var i stort sett oförändrat, med undantag av försäljningen under 2004.

(132)

Det är emellertid värt att notera att gemenskapsindustrins exportförsäljning inte är särskilt omfattande i förhållande till dess sammanlagda försäljning, och den utgjorde bara 3–7 % av den totala försäljningen under skadeundersökningsperioden. Det anses därför att exportverksamheten inte kan ha bidragit till den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(133)

Analysen av importen från tredjeländer grundas på uppgifter från Eurostat. När det gäller en del länder var det möjligt att kontrollera uppgifterna mot bestyrkta uppgifter från berörda parter, och Eurostats uppgifter kunde på så sätt bekräftas.

(134)

Den totala importen från alla länder minskade med cirka 6 % under skadeundersökningsperioden, från ungefär 377 000 ton år 2002 till ungefär 354 000 ton under undersökningsperioden. Motsvarande marknadsandel gick också ned från cirka 45 % till cirka 39 %. Importen från tredjeländer har främst sitt ursprung i Norge, Indien, Sydafrika och Brasilien.

(135)

Importen från Norge minskade med ungefär 11 % och denna imports marknadsandel minskade under skadeundersökningsperioden med ungefär 4,9 procentenheter (undersökningsperioden = 21,9 %). Det genomsnittliga priset på importen från Norge var överlag högre än gemenskapsindustrins genomsnittliga pris under skadeundersökningsperioden. Eftersom priset på importen från Norge av kiselmangan med låg kolhalt bara i någon mån underskred gemenskapsindustrins priser och denna produktkvalitet bara utgjorde en liten del (cirka 5 %) av gemenskapsindustrins totala tillverkning, och mot bakgrund av den generella avsaknaden av prisunderskridande samt nedgången i både importvolymer och marknadsandelar, ansågs det att importen från Norge inte bidrog till den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(136)

Importen från Indien minskade med ungefär 300 % och denna imports marknadsandel ökade under skadeundersökningsperioden med ungefär 7,3 procentenheter (undersökningsperioden = 9,7 %). Samtidigt var det vägda genomsnittliga priset på importen från Indien något högre än motsvarande pris för gemenskapsindustrin (dvs. inget prisunderskridande). Med tanke på avsaknaden av prisunderskridande när det gäller importen från Indien, ansågs det inte finnas några klara bevis för att importen från Indien skulle ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(137)

Importen från Sydafrika minskade med ungefär 38 % och denna imports marknadsandel minskade under skadeundersökningsperioden med ungefär 2,5 procentenheter (undersökningsperioden = 3,2 %). Det genomsnittliga priset på importen från Sydafrika låg under gemenskapsindustrins genomsnittliga pris och var ungefär detsamma som de berörda ländernas genomsnittliga pris. Kommissionen bedömer därför att importen från Sydafrika kan ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit. Med tanke på den generella betydande minskningen av importen från Sydafrika och dess obetydliga marknadsandel, anses detta emellertid inte vara tillräckligt för att bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kina och Kazakstan och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(138)

Importen från andra tredjeländer, inklusive Brasilien, minskade med ungefär 59 % och denna imports marknadsandel minskade under skadeundersökningsperioden med ungefär 6,4 procentenheter (undersökningsperioden = 3,8 %). Samtidigt var det vägda genomsnittliga priset på importen från andra tredjeländer högre än motsvarande pris för gemenskapsindustrin (dvs. inget prisunderskridande). Mot bakgrund av avsaknaden av prisunderskridande när det gäller denna import och dess avtagande trend anses det att importen inte bidrog till den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(139)

I skäl 91 ovan konstaterades det att en gemenskapstillverkare inte samarbetade i undersökningen. Utifrån de uppgifter som inkommit under undersökningens lopp från samarbetsvilliga gemenskapstillverkare, uppskattas denna tillverkares försäljningsvolym i gemenskapen till ungefär 30 000 ton under hela skadeundersökningsperioden. På samma sätt låg motsvarande marknadsandel kvar på ungefär 3 % under skadeundersökningsperioden. Den andra gemenskapstillverkarens försäljningsvolym och marknadsandel ökade alltså inte på bekostnad av gemenskapsindustrins. Inga uppgifter fanns att tillgå om denna gemenskapstillverkares priser.

(140)

Mot bakgrund av ovanstående, och eftersom det inte finns några uppgifter som motsäger detta, dras preliminärt slutsatsen att den andra gemenskapstillverkaren inte bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(141)

Den största kostnaden vid framställningen av produkten är råvaror (ungefär 45–55 %) och elektricitet (ungefär 20–30 %). Den direkta arbetskraftskostnaden utgör 5 % av kostnaderna. Produktionskostnaden inom gemenskapsindustrin ökade med 12 % mellan 2002 och undersökningsperioden.

(142)

Vissa berörda parter hävdade att den skada som gemenskapsindustrin lidit berodde på ökade produktionskostnader. När det gäller kostnaderna för råvaror, som ju är stapelvaror som i princip köps och säljs på världsmarknaden, anses det att prisökningen har påverkat alla tillverkare av kiselmangan, som därmed normalt sett skulle bli tvungna att öka sina försäljningspriser över hela linjen. Skadan orsakades således inte av ökningen av råvarupriserna i sig, utan av det faktum att gemenskapsindustrin, beroende på den dumpade importen som underskred gemenskapsindustrins priser, inte lyckades sälja på en nivå som skulle ha gjort det möjligt att uppnå en tillräcklig vinstmarginal. När det gäller arbetskraftskostnaderna (se skäl 115 ovan) visar uppgifter om produktiviteten att gemenskapsindustrin i allmänhet har lyckats kompensera kostnadsökningar med en ökning av effektivitet och produktivitet. En del parter nämnde ökade energikostnader som en anledning till den skada som gemenskapsindustrin lidit. Härvidlag fastställdes det att elpriserna för de industriella användarna i de länder där gemenskapsindustrin var baserad var i nivå med priserna på andra större marknader i världen och kan följaktligen inte ses som en källa till självförvållad skada. Energikostnaderna kanske har inverkat på det sammantagna resultatet, men det var bara en gemenskapstillverkare som drabbades av brister i elförsörjningen beroende på stora ökningar av elpriserna och en därmed sammanhängande tvist med elleverantören. Följaktligen dras slutsatsen att ökade produktionskostnader inte väsentligt har bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(143)

Eftersom en av gemenskapstillverkarnas investeringar ökade kraftigt mellan 2004 och 2005 (se skäl 121), undersöktes det om skadan var självförvållad. Investeringarna hade en direkt inverkan på produktionskostnaderna och därmed på gemenskapsindustrins lönsamhet. Analysen har emellertid visat att inverkan på lönsamheten var marginell, beroende på investeringarnas föga betydelse mot bakgrund av de totala produktionskostnaderna. Slutsatsen dras därför att denna gemenskapstillverkares investeringar skulle kunna ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit, men inte i en omfattning som skulle kunna bryta orsakssambandet.

(144)

En del parter hävdade att den minskade efterfrågan på stål, med den åtföljande minskade efterfrågan på kiselmangan, som ägde rum under andra halvåret 2004 och första halvåret 2005, efter den exceptionella ökning av efterfrågan som beskrivs i skäl 89, bidrog till gemenskapsindustrins svåra situation. Undersökningen har emellertid visat att under hela skadeundersökningsperioden ökade gemenskapens förbrukning med överlag 9 %. Därför avvisas detta argument.

(145)

Den tidsmässiga överensstämmelsen mellan ökad dumpad import från Kina och Kazakstan, de ökade marknadsandelarna och det konstaterade prisunderskridandet, å ena sidan, och gemenskapsindustrins försämrade situation, å andra sidan, föranleder slutsatsen att den dumpade importen har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(146)

Andra faktorer analyserades, men det konstaterades att de inte var en avgörande orsak till skadan. När det gäller Ukraina, som har 23 % av marknadsandelarna och som inte generellt underskridit gemenskapsindustrins priser, anses det att importen därifrån inte bidragit till gemenskapsindustrins skada. Importen från Sydafrika skulle kunna ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit, men med tanke på dess blygsamma marknadsandel och minskande volymer anses detta inte vara tillräckligt för att bryta det orsakssamband som konstaterats rörande den dumpade importen från Kina och Kazakstan. Beroende på avsaknaden av prisunderskridande, importvolymer och siffror som visar utvecklingen, finns det heller inga bevis för att importen från Indien eller andra tredjeländer (inklusive Brasilien) har bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit. En gemenskapstillverkares investeringar skulle kunna ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit, men, beroende på investeringarnas begränsade betydelse, inte i en omfattning som skulle kunna bryta orsakssambandet. Vidare har inga andra kända faktorer, till exempel gemenskapsindustrins exportresultat, konkurrens från den andra gemenskapstillverkaren, ökningen av produktionskostnaderna eller marknadscykeln för stål, bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(147)

På grundval av denna analys, i vilken det har redogjorts för verkningarna av alla kända faktorer som har betydelse för gemenskapsindustrins situation och gjorts en avgränsning av den dumpade importens skadliga verkningar, dras därför slutsatsen att importen från Kina och Kazakstan har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(148)

Kommissionen undersökte huruvida det, trots slutsatserna om dumpning, skada och orsakssamband, fanns några tvingande skäl som skulle leda till slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att vidta åtgärder i detta särskilda fall. Kommissionen övervägde därför i enlighet med artikel 21.1 i grundförordningen vilka verkningar eventuella åtgärder skulle få för samtliga parter i förfarandet och likaså konsekvenserna av att inte vidta åtgärder.

(149)

Mot bakgrund av ovanstående bör åtgärder införas på import från Kina och Kazakstan. Det förväntas att ett införande av dessa åtgärder leder till en prisökning på kiselmangan från de länderna, vilket skulle ge gemenskapsindustrin en chans att förbättra sin situation genom ökade priser och möjligtvis också genom ökade försäljningsvolymer och marknadsandelar. Utan dessa åtgärder förväntas det att importen till låga priser från Kina och Kazakstan skulle fortsätta och att gemenskapsindustrin inte skulle ha någon chans att förbättra sin situation.

(150)

När det gäller kiselmangan med låg kolhalt, utgör denna bara 5 % av tillverkningen av i gemenskapen och importeras främst från Norge, men även från Kina. Om åtgärder införs, görs bedömningen att de kvantiteter som nu kommer från Kina i viss mån kan ersättas av import från Norge, och införandet av åtgärderna skulle ge gemenskapsindustrin en chans att öka sin tillverkning och försäljning av produkter med låg kolhalt och på så sätt tillgodose efterfrågan.

(151)

Det finns bara en annan tillverkare i gemenskapen utöver de tillverkare som utgör gemenskapsindustrin. Eftersom denna tillverkare inte samarbetade och det därmed inte finns några exakta uppgifter om dess verksamhet, kan man utifrån upplysningar från de samarbetsvilliga gemenskapstillverkarna anta att denna tillverkares produktion utgör mellan 10 % och 15 % av gemenskapsindustrins. Om antidumpningsåtgärder införs, förväntas denna gemenskapstillverkare kunna dra nytta av samma slags positiva effekter som anges i skälen 149 och 150 för gemenskapsindustrin.

(152)

Två oberoende importörer av den berörda produkten samarbetade i förfarandet och besvarade frågeformuläret.

(153)

Dessa importörer var rädda att ett införande av åtgärder a) skulle få en negativ inverkan på försörjningssituationen inom gemenskapen, med tanke på att den sammanlagda produktionskapaciteten inom gemenskapen bara uppgick till ungefär en tredjedel av förbrukningen och b) skulle få en skadlig inverkan på kostnaden för den berörda produkten, vilket skulle påverka hela gemenskapens stålproduktion, eftersom produkten är en grundläggande råvara för stålproduktionen.

(154)

När det gäller försörjningssituationen inom gemenskapen, stämmer det att förbrukningen är tre gånger högre än gemenskapens nuvarande produktionskapacitet och att gemenskapsindustrin bara kunde leverera omkring 25 % av gemenskapens efterfrågan under undersökningsperioden. Gemenskapsindustrins kapacitetsutnyttjande under undersökningsperioden var emellertid ungefär 70 % och på mellan 70 % och 80 % under skadeundersökningsperioden. Industrin är därför kapabel att avsevärt öka sin nuvarande tillverkning. Med tanke på att bara relativt små kvantiteter import kommer att bli föremål för åtgärder (se skälen 149 och 150 ovan) och att den möjliga minskningen av importen från de berörda länderna kan kompenseras med export från andra länder, anses det att införandet av åtgärder inte skulle få någon större effekt på importörernas varutillgång. Utöver leveranserna från gemenskapstillverkarna och från de länder som berörs av undersökningen får gemenskapen leveranser, som täcker nästan 40 % av förbrukningen, också från andra länder, framförallt Norge, Indien, Sydafrika och Brasilien. Dessa länder har sammantaget i det förflutna levererat högre kvantiteter till gemenskapen.

(155)

Om åtgärderna införs, kommer detta att leda till vissa kortsiktiga leveransstörningar, beroende på att det kan ta tid för gemenskapsindustrin att öka sin tillverkning, och, om nödvändigt, för vissa användare att ordna nya eller alternativa leveranser.

(156)

Även om gemenskapsindustrin skulle öka sin tillverkning, försäljning och marknadsandel inom gemenskapen, skulle, med tanke på att gemenskapsindustrin bara kan leverera 30 % av behovet och gemenskapsförbrukningen är i ökande, importörerna fortfarande behöva importera en hel del. Importörerna har visserligen en ganska liten vinstmarginal och kortsiktiga leveransstörningar som beror på att användarna behöver ordna nya eller alternativa leveranser skulle kunna skada deras marginaler, men det anses ändå att importörerna bör kunna upprätthålla sina marginaler genom att föra över eventuella kostnadsökningar till användarna.

(157)

Tio användare av den berörda produkten i metallindustrin samarbetade i förfarandet genom att besvara frågeformuläret och komma med synpunkter. Ett inlägg mottogs också från Europeiska järn- och stålindustriförbundet (Eurofer).

(158)

Användarna var på samma sätt som importörerna rädda för bristande varutillgång och ökade kostnader för slutanvändarna (se skäl 153 ovan). Av de orsaker som nämns i skäl 154 anses det att ett införande av åtgärder inte på medellång sikt skulle få någon större skadlig effekt på försörjningssituationen i gemenskapen.

(159)

Den direkta effekten av en prisökning på kiselmangan för kostnaderna i stålproduktionen skulle bli begränsad med tanke på att kiselmangan bara utgör 1 % av kostnaden vid framställningen av kolstål, och ännu mindre vid framställningen av rostfritt stål. På grundval av uppgifter som lämnats av intresseorganisationen för industrianvändare (Eurofer) om den sammanlagda årliga kostnaden för deras användning av kiselmangan uppskattas det att till och med en avsevärd prisökning på 20 % på all kiselmangan bara skulle minska ståltillverkarnas lönsamhet (som för närvarande ligger på vinstnivåer på mellan 10 % och 40 %) med 0,2 %. Eftersom åtgärderna skulle ligga på en avsevärt lägre nivå och bara beröra 10 % av gemenskapens förbrukning (om inte någon import som omfattas av åtgärder skulle ersättas av import av annat ursprung), skulle effekten av eventuella åtgärder för stålindustrins lönsamhet bli ytterst begränsad.

(160)

Det har hävdats att marknaden för kiselmangan är en global marknad och att den globala efterfrågan ökar i samma takt som efterfrågan på stål. När efterfrågan ökar mer än tillgången, kan detta leda till kraftiga prisökningar, såsom var fallet 2004. Om det skulle utvecklas en tillfällig störning i utbud och efterfrågan i gemenskapen (se skäl 155), kan detta leda till kortsiktiga prisökningar som överskrider nivån på de åtgärder som införs. Mot bakgrund av att marknaden för kiselmangan är en global marknad, anses det att prisnivån inom gemenskapen sätts i samspel med globalt utbud och global efterfrågan och att gemenskapspriserna därför inte bör avvika från världspriserna särskilt mycket eller särskilt länge beroende på en ansenlig import av annat ursprung på marknaden. Dessutom kommer ståltillverkarna, som för närvarande har vinstnivåer på mellan 10 och 40 %, under alla omständigheter att kunna föra över effekterna av eventuella prisökningar för den berörda produkten på senare led, samtidigt som prisökningarna begränsas av den relativt obetydliga del som kiselmangan utgör av stålproduktionens totala kostnader.

(161)

Användarna ifrågasatte likaså nyttan av att införa åtgärder och hävdade att införandet och avskaffandet av tidigare åtgärder inte haft någon särskild effekt på gemenskapsindustrins lönsamhet. Syftet med antidumpningsåtgärderna är att återställa rättvisa konkurrensförhållanden på marknaden och förbättra gemenskapsindustrins möjligheter till återhämtning, som väsentligt skadats genom dumpning, och det faktum att en återhämtning inte kunnat ske i det förflutna bör inte vara en orsak att inte nu överväga ett införande av antidumpningsåtgärder, om så är påkallat.

(162)

En del användare påpekade att gemenskapsindustrin under de senaste tio åren har lidit av ökade kostnader beroende på antidumpningsåtgärder som införts på en lång rad av råvaror som enbart eller till större delen används i ståltillverkningen. De påpekade också att, utöver det här förfarandet, finns det ett antal andra pågående förfaranden rörande råvaror som används i ståltillverkningen. Den allmänna följden, hävdades det, skulle bli att gemenskapens ståltillverkare skulle missgynnas internationellt sett. När det gäller de tidigare åtgärderna, ska man notera att de flesta av dessa åtgärder nu har löpt ut. När det gäller den kumulativa effekten av åtgärder på ett antal råvaror, bör man minnas att syftet med antidumpningsåtgärderna är att undanröja verkningarna av snedvridna marknadsvillkor som uppstått på grund av dumpad import. Effekten av antidumpningsåtgärderna som sådana, även om de införs på ett antal råvaror som används av samma industri, bör inte få någon snedvridande verkan. Under alla omständigheter skulle verkningarna för stålindustrin av att åtgärder införs bli försumbara (se skäl 159 ovan).

(163)

Efter det att parterna underrättats upprepade Eurofer sitt argument att införandet av åtgärder inte låg i gemenskapens intresse, eftersom det skulle leda till ökade kostnader för användarna och få en liten effekt när det gäller att förbättra gemenskapsindustrins situation. Inga nya uppgifter angående detta tillhandahölls och därför bekräftas det resonemang som redovisas ovan (se skälen 157–162) och mot bakgrund av detta anses det att införandet av en antidumpningstull inte i nämnvärd grad kommer att påverka användarnas allmänna ekonomiska situation.

(164)

Till sist ska det sägas att ett införande av åtgärder på import från Kina och Kazakstan skulle ge gemenskapsindustrin en chans att förbättra sin situation genom ökade försäljningsvolymer, försäljningspriser och marknadsandelar, trots förekomsten på marknaden av en begränsad och minskande mängd kiselmangan från andra länder (t.ex. Sydafrika och Norge när det gäller kiselmangan med låg kolhalt) och från leverantörer som inte omfattas av några åtgärder och som säljer till priser som liknar dem som Kina och Kazakstan tog ut innan åtgärder infördes. Även om negativa effekter kan uppstå i form av ökade kostnader för användare som eventuellt måste ordna nya eller alternativa leveranser, anses det att verkningarna för användarna av ett införande av åtgärder på import från Kina och Kazakstan skulle bli försumbara. Kommissionen drar därför preliminärt slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl för att inte införa åtgärder i det här fallet och att det ligger i gemenskapens intresse att tillämpa åtgärder.

(165)

Antidumpningsåtgärdernas nivå bör vara tillräcklig för att undanröja den skada som gemenskapsindustrin vållats genom den dumpade importen utan att överskrida de dumpningsmarginaler som konstaterats. Vid beräkningen av den tull som är nödvändig för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen, ansågs det att de åtgärder som vidtas bör göra det möjligt för gemenskapsindustrin att uppnå en vinst före skatt på den nivå som rimligen skulle kunna uppnås under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte förekom någon dumpad import.

(166)

Gemenskapsindustrin hävdade att en vinstmarginal på 8 % av omsättningen bör ses som en lämplig nivå som skulle kunna uppnås utan skadevållande dumpning. Detta undersöktes och man fann att den angivna vinstmarginalen skulle resultera i en återvinning av investerat kapital under en ganska kort tid. Dessutom visade undersökningen att gemenskapsindustrin för sin del skrev av sina kapitalinvesteringar under en mycket längre tidsperiod. Utifrån detta anses det att en vinstmarginal på 5 %, som ligger i linje med den marginal som användes i den undersökning som ledde till de tidigare antidumpningsåtgärderna, är en lämplig nivå som gemenskapsindustrin skulle kunna uppnå utan skadevållande dumpning.

(167)

Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för varje produkttyp, såsom detta fastställts för beräkningen av prisunderskridandet, och det icke-skadevållande priset för de likadana produkter som gemenskapsindustrin sålde på gemenskapsmarknaden. Det icke-skadevållande priset erhölls genom att gemenskapsindustrins försäljningspris justerades för att återspegla den ovannämnda vinstmarginalen. De eventuella skillnader som framkom vid jämförelsen uttrycktes sedan i procent av det totala importvärdet cif. Eftersom varken marknadsekonomisk status eller individuell behandling beviljades för någon av de tre samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkarna, beräknades en landsomfattande dumpningsmarginal för hela Kina med hjälp av priserna från Comext.

(168)

Av prisjämförelsen enligt ovan framkom att skademarginalerna uppgår till följande:

(169)

Mot denna bakgrund och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen görs bedömningen att en slutgiltig antidumpningstull bör införas på import av kiselmangan med ursprung i Kazakstan och Kina i nivå med den lägsta dumpnings- och skademarginal som fastställts, i enlighet med regeln om lägsta tull. I överensstämmelse med artikel 9.3 i grundförordningen och med tanke på att skademarginalen för Ukraina understeg miniminivån, bör undersökningen beträffande detta land avslutas.

(170)

Av de orsaker som redan nämnts i skälen 165–169 bör därför följande preliminära antidumpningstullar införas:

(171)

Efter underrättelsen om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att rekommendera införande av slutgiltiga antidumpningstullar, förklarade den exporterande tillverkaren i Kazakstan sig beredd att göra ett prisåtagande enligt artikel 8.1 i grundförordningen. Den berörda produkten har under de senaste åren uppvisat starka prisvariationer, vilket gör att den inte är lämpad för ett fast prisåtagande. För att komma till rätta med detta problem erbjöd den exporterande tillverkaren att indexera minimiimportpriset till priset för huvudråvaran, nämligen manganmalm. Prisvariationerna på den berörda produkten kan emellertid inte förklaras av prisvariationen på huvudråvaran, och således är det inte möjligt att indexera minimiimportpriset till priset för huvudråvaran. Som ett alternativt tillvägagångssätt erbjöd den exporterande tillverkaren att indexera minimiimportpriset utifrån dess egna produktionskostnader enligt företagets reviderade räkenskaper. Detta tillvägagångssätt kan emellertid inte godtas eftersom utvecklingen av dess kostnader inte nödvändigtvis motsvarar utvecklingen av dess priser. Vidare anses ett sådant åtagande inte vara genomförbart, eftersom det skulle vara alltför svårt för kommissionen att kontinuerligt övervaka utvecklingen av kostnaderna. Det beslutades därför att den exporterande tillverkarens förslag till åtagande inte kunde godtas.