EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62015CA0428

Mål C-428/15: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 27 oktober 2016 (begäran om förhandsavgörande från Supreme Court – Irland) – Child and Family Agency mot J. D. (Begäran om förhandsavgörande — Civilrättsligt samarbete — Domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar — Förordning (EG) nr 2201/2003 — Artikel 15 — Överföring av målet till en domstol i en annan medlemsstat — Tillämpningsområde — Villkor för tillämpning — Bättre lämpad domstol — Barnets bästa)

EUT C 6, 9.1.2017, p. 21–21 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

9.1.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 6/21


Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 27 oktober 2016 (begäran om förhandsavgörande från Supreme Court – Irland) – Child and Family Agency mot J. D.

(Mål C-428/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Civilrättsligt samarbete - Domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar - Förordning (EG) nr 2201/2003 - Artikel 15 - Överföring av målet till en domstol i en annan medlemsstat - Tillämpningsområde - Villkor för tillämpning - Bättre lämpad domstol - Barnets bästa))

(2017/C 006/25)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Supreme Court

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Child and Family Agency

Motpart: J. D.

Ytterligare deltagare i rättegången: R. P. D.

Domslut

1)

Artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000, ska tolkas på så sätt att den är tillämplig när en förvaltningsrättslig ansökan till domstol om åtgärder till skydd för barn har ingetts av den behöriga myndigheten i en medlemsstat i syfte att utverka åtgärder som rör föräldraansvar, såsom den i det nationella målet, i ett fall där en nödvändig följd av att en domstol i en annan medlemsstat förklarar sig behörig är att en myndighet i denna andra medlemsstat därefter inleder ett nytt domstolsförfarande – skilt från det som inletts i den första medlemsstaten – med stöd av den myndighetens nationella rätt och, eventuellt, avseende andra faktiska omständigheter.

2)

Artikel 15.1 i förordning nr 2201/2003 ska tolkas på följande sätt:

För att kunna slå fast att en domstol i en annan medlemsstat till vilken barnet har en särskild anknytning är bättre lämpad ska den behöriga domstolen i en medlemsstat försäkra sig om att en överföring av målet till en sådan domstol kan tillföra ett faktiskt och konkret mervärde till prövningen av målet, med beaktande av bland annat de processuella regler som är tillämpliga i den andra medlemsstaten.

För att kunna slå fast att en sådan överföring är till barnets bästa ska den behöriga domstolen i en medlemsstat bland annat försäkra sig om att överföringen inte riskerar att få en menlig inverkan på barnets situation.

3)

Artikel 15.1 i förordning nr 2201/2003 ska tolkas på så sätt att den behöriga domstolen i en medlemsstat inte är skyldig att, vid tillämpningen av denna bestämmelse i ett mål om föräldraansvar, beakta vare sig hur en eventuell överföring av målet till en domstol i en annan medlemsstat skulle påverka rätten till fri rörlighet för andra berörda personer än det aktuella barnet eller skälet till att barnets mor utnyttjade rätten till fri rörlighet innan talan väcktes vid den, om inte dessa omständigheter kan få menliga återverkningar på barnets situation.


(1)  EUT C 320, 28.9.2015.


Top