Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62015CA0042

    Mål C-42/15: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 9 november 2016 (begäran om förhandsavgörande från Okresný súd Dunajská Streda – Slovakien) – Home Credit Slovakia a.s. mot Klára Bíróová (Begäran om förhandsavgörande — Direktiv 2008/48/EG — Konsumentskydd — Konsumentkrediter — Artiklarna 1, 3 led m, 10.1, 10.2, 22.1 och 23 — Tolkning av begreppen ”i pappersform” och ”på något annat varaktigt medium” — Avtal som hänvisar till en annan handling — Krav på ”skriftlig form” i den mening som avses i nationell rätt — Angivande av erfordrad information genom hänvisning till objektiva parametrar — Uppgifter som ska anges i ett kreditavtal med fast löptid — Följder av att obligatoriska uppgifter saknas — Proportionalitet)

    EUT C 6, 9.1.2017, p. 11–11 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

    9.1.2017   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 6/11


    Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 9 november 2016 (begäran om förhandsavgörande från Okresný súd Dunajská Streda – Slovakien) – Home Credit Slovakia a.s. mot Klára Bíróová

    (Mål C-42/15) (1)

    ((Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 2008/48/EG - Konsumentskydd - Konsumentkrediter - Artiklarna 1, 3 led m, 10.1, 10.2, 22.1 och 23 - Tolkning av begreppen ”i pappersform” och ”på något annat varaktigt medium” - Avtal som hänvisar till en annan handling - Krav på ”skriftlig form” i den mening som avses i nationell rätt - Angivande av erfordrad information genom hänvisning till objektiva parametrar - Uppgifter som ska anges i ett kreditavtal med fast löptid - Följder av att obligatoriska uppgifter saknas - Proportionalitet))

    (2017/C 006/12)

    Rättegångsspråk: slovakiska

    Hänskjutande domstol

    Okresný súd Dunajská Streda

    Parter i målet vid den nationella domstolen

    Sökande: Home Credit Slovakia a.s.

    Motpart: Klára Bíróová

    Domslut

    1)

    Artikel 10.1 och 10.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG, jämförd med artikel 3 led m i nämnda direktiv, ska tolkas på följande sätt:

    Kreditavtal måste inte nödvändigtvis upprättas i en enda handling, men samtliga uppgifter som avses i artikel 10.2 i nämnda direktiv ska anges i pappersform eller på något annat varaktigt medium.

    Nämnda artikel utgör inte hinder för att en medlemsstat i sin nationella lagstiftning föreskriver dels att kreditavtal som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2008/48 och som upprättats i pappersform måste undertecknas av parterna, dels att detta krav på undertecknande är tillämpligt på samtliga de uppgifter i avtalet som avses i artikel 10.2 i samma direktiv.

    2)

    Artikel 10.2 led h i direktiv 2008/48 ska tolkas så, att det inte är nödvändigt att i kreditavtalet ange förfallodatum för varje betalning som konsumenten ska göra med hänvisning till ett visst datum, under förutsättning att avtalsvillkoren ger konsumenten möjlighet att utan svårighet och med säkerhet identifiera tidpunkten då dessa betalningar ska erläggas.

    3)

    Artikel 10.2 leden h och i i direktiv 2008/48 ska tolkas så, att ett kreditavtal med fast löptid som föreskriver att kapitalbeloppet ska avbetalas genom delbetalningar inte måste ange – i en amorteringsplan – vilken andel av varje delbetalning som utgör återbetalning av det utlånade kapitalbeloppet. Nämnda bestämmelser, jämförda med artikel 22.1 i direktivet, utgör hinder för att en medlemsstat föreskriver en sådan skyldighet i sin nationella lagstiftning.

    4)

    Artikel 23 i direktiv 2008/48 ska tolkas så, att den inte utgör hinder mot att en medlemsstat i sin nationella lagstiftning föreskriver att ett kreditavtal som inte innehåller samtliga uppgifter som fordras enligt artikel 10.2 i samma direktiv ska anses vara ränte- och avgiftsfritt; detta gäller under förutsättning att det rör sig om en uppgift som, för det fall den utelämnas, kan påverka konsumentens möjlighet att bedöma vidden av sitt åtagande.


    (1)  EUT C 155, 11.5.2015.


    Top