11.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 177/42

1.1

Finansiella referensvärden spelar en grundläggande roll i den finansiella sektorn, både när det gäller prissättning av produkter och en rättvis fördelning av risker och kapital. Det är alltså av största vikt att referensvärdena är trovärdiga och tillförlitliga för att finansmarknaderna ska fungera effektivt.

1.2

De olika fallen av manipulation av referensvärden har gett upphov till tvivel och oro i hela världen angående möjligheten att skydda referensvärden mot otillbörlig påverkan, vilket underminerar systemets integritet och säkerheten inom handeln. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) är oroad över de allvarliga konsekvenserna av sådant beteende. Manipulation kan orsaka betydande förluster för investerare, snedvrida realekonomin och, mer allmänt, hota förtroendet på marknaderna. EESK rekommenderar därför att man så snart som möjligt antar de nya föreslagna åtgärderna.

1.3

I april 2013 inrättade Storbritannien Financial Conduct Authority (FCA), ett organ som kontrollerar finansiella institut. FCA reglerade Libor och inrättade nya krav som stärker styrningen och tillsynen, och införde påföljdsåtgärder för de ansvariga för manipulationen av Libor.

1.4

Europeiska kommissionen ändrade de befintliga förslagen till en förordning om marknadsmissbruk och ett direktiv om straffrättsliga påföljder för marknadsmissbruk, och bekräftade därmed att all otillbörlig påverkan av finansiella referensvärden strider mot lagen och kan leda till administrativa och straffrättsliga påföljder. Påföljdsmekanismen är nödvändig men inte tillräcklig för att undanröja risken för nya manipulationer i framtiden.

1.5

EESK välkomnar därför kommissionens förslag till förordning och anser att det uppfyller målet att förbättra lagstiftningen för att säkerställa ett nödvändigt skydd av marknaden och referensvärden mot otillbörlig påverkan. På så sätt kan man säkerställa att de inte snedvrids av intressekonflikter, att de återspeglar den ekonomiska realiteten och används korrekt. Det uppenbara motivet är att säkra allmän ekonomisk ordning.

1.6

Särskilt viktiga är åtgärder för att skydda arbetstagare som slår larm om missförhållanden (visselblåsare). EESK rekommenderar att man i förordningen inför en hänvisning till förslaget om ändring av direktiv 2003/6/EG om marknadsmissbruk, där medlemsstaterna uttryckligen åläggs att anta bestämmelser för att säkerställa detta särskilda skydd.

1.7

Kommittén är nöjd över att förslaget ligger i linje med de principer som Iosco fastställde förra sommaren efter många samråd, vilket märkbart minskar genomförandekostnaderna.

1.8

Skandalerna kring manipulationen av Libor och Euribor och den senare manipulationen av referensvärden för valutakurser och priset på råolja, oljeprodukter och biobränslen visar på behovet av att reglera ett stort antal referensvärden, bland annat sådana som används för energiderivat och råvaror. EESK ger sitt fulla stöd till förslagets omfattande tillämpningsområde, och rekommenderar varmt att det genomförs i enlighet med proportionalitetsprincipen.

1.9

Denna förordning innebär ökad insyn på marknaden och innehåller åtgärder för att minska fragmenteringen. Enhetlig tillämpning av bestämmelserna innebär att man undviker risken för regelarbitrage, som är mycket hög på finansmarknaderna, och därmed ger slutanvändarna fördelar i form av enhetliga referensvärden i olika länder.

1.10

EESK har alltid strävat efter att stärka konsumentskyddet, och anser att denna förordning är ett ändamålsenligt komplement till gällande lagstiftning inom området, som annars skulle sakna åtgärder för att säkerställa en lämplig och ändamålsenlig bedömning av referensvärden. Investerarna har rätt till skydd av sina värdepapper (lån, derivat osv.) mot förluster som beror på manipulation av marknaden.

1.11

Kommittén är besviken över den överdrivna användningen av delegerade akter, som inte heller i detta förslag till förordning tycks stämma överens med fördragens villkor. Mycket av det som nu läggs i delegerade akter borde fastställas i förordningen. EESK har avgett ett yttrande om denna fråga (1). EESK uppmanar kommissionen att informera kommittén om alla kommande åtgärder på detta område som antas med hjälp av delegerade akter.

2.1

I kommissionens förslag till förordning fastställs bestämmelser om referensvärden för finansiella instrument eller avtal i hela EU.

2.2

Det allmänna syftet med förslaget är att säkerställa att referensvärdena inte kan utsättas för otillbörlig påverkan, och se till att de a) inte snedvrids av intressekonflikter, b) återspeglar den ekonomiska realiteten, som de ska representera och mäta, och c) används korrekt.

2.3

Förslaget viktigaste punkter kan sammanfattas i följande mål:

2.4

Centralbankerna ingår inte i bestämmelsernas tillämpningsområde eftersom de redan har sina egna garanti- och regleringssystem.

2.5

I förslagets bilagor finns detaljerade bestämmelser om råvaruindex och fastställandet av räntesatser.

2.6

För att undvika dubbel reglering är referensvärden vars ingångsinformation lämnas av reglerade handelsplatser befriade från vissa skyldigheter om de omfattas av andra EU-bestämmelser och tillsynskrav.

3.1

EESK erkänner, stöder och välkomnar kommissionens arbete för att, trots ett intensivt arbetsprogram och strikt tidsram, förbättra stabiliteten och effektiviteten på marknaden för finansiella tjänster. Kommittén betonar att detta är en förutsättning för att säkerställa att den finansiella sektorn tjänar realekonomin.

3.2

EESK anser att denna förordning överensstämmer med målet att främja ett finansklimat som är stabilt, övervakat och mer ansvarsfullt, och som därmed är mer lämpat för behoven hos konsumenter och ekonomin i allmänhet.

3.3

Kommittén är mycket orolig för att förordningen inte kommer att kunna antas snabbt. Detta skulle göra de europeiska medborgarna besvikna, eftersom de förväntar sig beslutsamma och strikta åtgärder mot manipulationen av marknaden och de instrument som mäter utvecklingen av värdepapper och referensindex, som kan orsaka enorma skador i en mycket svår situation. Kommittén hoppas därför att förordningen antas snarast, och att man inte väntar på att nästa finansiella skandal ska påminna om att det behövs en effektiv lagstiftning. EESK påpekar att den föreslagna förordningens komplexitet och omfattning kan göra godkännandeförfarandet långsammare.

3.4

Olika referensvärden som används på finansmarknaderna (t.ex. Libor och Euribor för referensräntor för lån mellan banker eller aktieindex) är en viktig del av finanssystemet.

3.5

Att referensvärdena inte kan utsättas för otillbörlig påverkan är grundläggande för prissättningen av många finansiella instrument, såsom ränteswappar och ränteterminer, kommersiella och icke-kommersiella avtal, leveransavtal, krediter och lån. Eftersom värdet av finansiella instrument och betalningar som bygger på finansiella avtal är beroende av dessa referensvärden, har deras utveckling en stor betydelse för både investerare och konsumenter.

3.6

Enligt ECB byggde i genomsnitt nästan 60 % av de totala lånen till den icke-finansiella sektorn i eurozonen i mars 2012 på rörliga räntesatser. Under samma tid ökade andelen lån till familjer med rörlig räntesats till 40 %.

3.7

De nyligen inträffade skandalerna kring manipulationen av Libor och Euribor (samt andra som rör manipulation av referensvärden för valutakurser och energipriser) har gett upphov till tvivel och oro i hela världen angående möjligheten att otillbörligt påverka referensvärden. EESK stöder kommissionens mål att reglera all potentiell manipulation av index.

3.8

Om referensvärden har snedvridits på grund av att de har manipulerats eller inte är tillförlitliga, och därför inte ger en bild av det som de är avsedda att mäta, har det negativa konsekvenser för investerare och konsumenter, som förlorar förtroendet för marknaderna.

3.9

Vissa referensvärden är nationella, men referenssektorn som helhet är internationell. EU:s marknad för finansiella tjänster bör därför ha en tillförlitlig gemensam referensram som används korrekt i EU:s olika medlemsstater.

3.10

De ändringar som kommissionen föreslår till direktivet om marknadsmissbruk (2) och förslagen om straffrättsliga påföljder gör det möjligt att fastställa ändamålsenliga påföljder för varje fall av missbruk. Kommittén upprepar sitt stöd för denna lösning, som den har påpekat flera gånger, i synnerhet i sitt yttrande om sanktionssystemen i den finansiella tjänstesektorn (3).

3.11

Såsom kommissionen själv konstaterar leder ändringar av påföljdssystemet emellertid inte i sig till några förbättringar av hur referensvärden konstrueras och används. Påföljder undanröjer i själva verket inte de risker för otillbörlig påverkan som är en följd av otillräcklig styrning vid referensvärdesprocessen, under vilken det kan förekomma intressekonflikter och godtycke. EESK stöder starkt denna ståndpunkt och anser att det behövs ett regelsystem som säkerställer insyn.

3.12

För att skydda investerare och konsumenter måste referensvärdena även vara väl underbyggda, tillförlitliga och ändamålsenliga.

3.13

Kommittén, som alltid har strävat efter att skydda investerarnas och konsumenternas intressen, är medveten om problemet och stöder fullt ut detta krav. Investerarna skulle dra fördel av det eftersom de skulle vara säkra på att de referensvärden som används i deras finansiella instrument är väl underbyggda och inte utsatta för otillbörlig påverkan.

I detta sammanhang påminner kommittén om det krav som den framställt flera gånger om att inrätta en europeisk byrå för skydd av konsumenter av finansiella tjänster, på samma sätt som man gjort i USA genom Dodd-Frank Act.

3.14

Mot denna bakgrund anser EESK att det är ytterst viktigt att man genom förordningen förbättrar investerarskyddet genom särskilda bestämmelser om öppenhet. Öppenhetsprincipen innebär inte att man offentliggör skyddad information och sprider sådan till konkurrenter. Öppenhet säkerställer däremot en tydlig och säker handel, där konkurrensen fungerar bättre.

3.15

EESK anser att förslaget kan förbättras vad gäller ändamålsenligt skydd av investerare och konsumenter genom att man säkerställer en verkställbar, tydlig och tillgänglig rätt att klaga och rätt till ersättning. Dessa bör åtskiljas från följande:

3.16

Vad gäller konsumentskydd innehåller direktivet om konsumentkrediter bestämmelser om ändamålsenlig information, och samma mål eftersträvas i direktivet om bostadslåneavtal, som snart kommer att antas. I dessa EU-regler om konsumentskydd beaktas inte referensindexens lämplighet i finansiella avtal. Det är viktigt att förslaget är i överensstämmelse med EU:s övriga lagstiftning.

3.17

Kommittén betonar att artikel 18 tydligt måste ange att bedömningen av om det föreslagna referensvärdet är lämpligt för konsumenten är obligatorisk (så som i direktivet om marknader för finansiella instrument). Om det inte är lämpligt ska den entitet som omfattas av tillsyn föreslå ett annat, lämpligare referensvärde.

3.18

I linje med Ioscos rekommendationer stöder kommittén kommissionens avsikt att använda ett mer objektivt system för konstruktionen av referensvärden, som bygger på genomförda transaktioner i stället för på officiella utredningar.

3.19

EESK stöder det omfattande tillämpningsområdet för principerna i förordningen, som potentiellt kan utvidgas till ett stort antal olika referensvärden. Detta är i linje med de principer som Iosco offentliggjorde i juli 2013.

3.20

Samtidigt föreslår EESK att man utarbetar tillämpningsföreskrifter som också säkerställer att proportionalitetsprincipen efterlevs. Referensvärden är mycket olika vad gäller spridning, betydelse och mottaglighet för otillbörlig påverkan. Kommittén anser därför att man bör ta hänsyn till de särskilda egenskaperna hos enskilda referensvärden, hur de konstrueras och vem administratören är.

3.21

Administratörens rätt att göra en skönsmässig bedömning för att välja egna metoder för konstruktionen av referensvärden kan innebära att man inte i tillräcklig grad kan säkerställa att proportionalitetsprincipen följs. EESK föreslår i stället att man finjusterar den metod som redan tillämpas i förordningen genom att utarbeta särskilda regler för kritiska referensvärden. De allmänna principerna bör kompletteras med ett antal detaljerade principer som kan beakta de olika kategorierna av referensvärden och de potentiella risker som är förknippade med dem.

3.22

Den sistnämnda metoden skulle enligt EESK vara den effektivaste för att åtgärda eventuella brister, genom att det införs lämpliga principer som inte underminerar bestämmelsernas breda räckvidd.

3.23

Kommittén betonar vikten av att skilja mellan olika referensvärden, också när det gäller deras möjliga konsekvenser på tillväxtmarknader, där referensvärden är viktiga för öppenheten i informationsöverföringen. Kommittén rekommenderar därför att man anpassar bestämmelserna enligt referensvärdets betydelse för systemet, så att man undviker att hindra utvecklingen av vissa marknader.

3.24

EESK anser att det är mycket lämpligt att konstruktionen av referensvärden omfattas av både civilrättsliga och straffrättsliga påföljdssystem i fall av otillbörlig påverkan.

3.25

Kommittén anser att förfarandena för konstruktion av referensvärden kan vara väl underbyggda och säkra endast om man säkerställer en bra styrstruktur. Kommittén välkomnar därför avsikten att göra administratören ansvarig för att se till att referensvärdet inte utsätts för otillbörlig påverkan, och håller med kommissionen om att de valda styrstrukturerna är ändamålsenliga, i fråga om roller och förfaranden, för att hantera eventuella intressekonflikter.

3.26

För att förbättra denna bestämmelse föreslår EESK att öppenhetskravet ska tillämpas även på dessa frågor.

3.27

I linje med slutsatserna från Ioscos samråd erkänner också EESK betydelsen av ett brett deltagande i konstruktionen av referensvärden i syfte att säkerställa att referensvärdena följer öppenhets- och representativitetsprinciperna, vilket betonats vid flera tillfällen. Den frivilliga rapportering av ingångsinformation som fastställs i förordningen främjar ett sådant deltagande, men kommittén föreslår att man inför tydligt formulerade regler för rapporteringen av information för att säkerställa att referensvärdena är säkra och väl underbyggda.

3.28

Vad gäller artikel 8.3 om interna rutiner för att rapportera överträdelser av förordningen rekommenderar EESK att man ser till att använda ett flexibelt, snabbt och enkelt rapporteringsförfarande.

3.29

Särskilt viktiga är åtgärder för att skydda arbetstagare som slår larm om missförhållanden (visselblåsare). EESK rekommenderar att man i förordningen inför en hänvisning till förslaget om ändring av direktiv 2003/6/EG om marknadsmissbruk, där arbetstagare i företag åläggs att rapportera olagligt beteende och medlemsstaterna uttryckligen åläggs att anta bestämmelser för att främja detta särskilda skydd.

3.30

Kommittén anser att det bör finnas bestämmelser som främjar sådan välgrundad rapportering, bland annat genom att belöna dem som bistår rättsväsendet.

3.31

EESK ser positivt på bestämmelsen om att berörda parter ska höras på förhand i fråga om sådana ändringar av metoden som anses nödvändiga. Detta tillvägagångssätt säkerställer kontinuiteten i användningen av referensvärdet, i synnerhet när det gäller referensvärden som regelbundet måste justeras.

3.32

I detta sammanhang skulle det kunna vara lämpligt att skapa instrument för att säkerställa en bred spridning av och offentlighet för beräkningsmetoderna för referensvärden (t.ex. publicering på en webbplats). Esmas riktlinjer skulle kunna innehålla bestämmelser om detta.

3.33

EESK rekommenderar kommissionen att agera varsamt vid en eventuell övergång till nya och olika referensvärden. Frågan är ganska känslig eftersom övergången kan orsaka osäkerheter i befintliga avtal och leda till tvister och störningar på marknaden. En möjlig lösning i sådana situationer är att bevara det gamla referensvärdet och tillämpa det nya enbart på nya avtal.

3.34

EESK betonar vikten av att det av administratörens deklaration om att uppförandekoden efterlever förordningen också framgår om efterlevnaden har bekräftats av en tredje part. Denna extra information skulle kunna bidra till en mer effektiv kontroll av om uppförandekoden är lämplig, och till möjligheten att senare fastställa ansvar i fall av överträdelser av förordningens principer.