Endast FN/ECE-texterna i original har bindande folkrättslig verkan. Dessa föreskrifters status och dagen för deras ikraftträdande bör kontrolleras i den senaste versionen av FN/ECE:s statusdokument TRANS/WP.29/343, som finns på:

http://www.unece.org/trans/main/wp29/wp29wgs/wp29gen/wp29fdocstts.html

Föreskrifter nr 100 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) – Enhetliga bestämmelser om godkännande av fordon med avseende på särskilda krav för elektrisk framdrivning

Inbegripet all giltig text till och med:

Ändringsserie 01 – dag för ikraftträdande: 4 december 2010

INNEHÅLL

FÖRESKRIFTER

BILAGOR

1.   TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Följande bestämmelser är tillämpliga på säkerhetskrav för den elektriska framdrivningen hos vägfordon i kategorierna M och N, med en största konstruktionshastighet på mer än 25 km/tim, försedda med en eller flera elektriskt drivna framdrivningsmotorer som inte är permanent anslutna till elnätet, samt högspänningskomponenter och –system i sådana fordon som är elektriskt anslutna till den elektriska framdrivningens högspänningskrets.

Dessa föreskrifter omfattar inte säkerhetskrav efter kollision för vägfordon.

2.   DEFINITIONER

I dessa föreskrifter gäller följande definitioner:

2.1   möjligt aktivt körläge: körläge med fordonet där tryck på gaspedalen (eller aktivering av motsvarande manöverdon) eller frigörning av bromssystemet får den elektriska drivanordningen att förflytta fordonet.

2.2   barriär: del som skyddar mot direkt kontakt med spänningsförande delar från varje åtkomstriktning.

2.3   ledande anslutning: anslutning med hjälp av anslutningsdon till en extern energikälla, när det uppladdningsbara energilagringssystemet laddas.

2.4   anslutningssystem för laddning av det uppladdningsbara energilagringssystemet: den elektriska krets som används för laddning av det uppladdningsbara energilagringssystemet från en extern elektrisk energikälla, inbegripet fordonets intag.

2.5   direkt kontakt: människors kontakt med spänningsförande delar.

2.6   elektriskt chassi: en uppsättning elektriskt sammankopplade, ledande delar, vars potential används som referens.

2.7   elektrisk krets: en uppsättning sammankopplade, spänningsförande delar som är konstruerad för att vara elektriskt energiförande under normal drift.

2.8   omvandlingssystem för elektrisk energi: ett system som alstrar och tillhandahåller elektrisk energi för den elektriska framdrivningen.

2.9   elektrisk framdrivning: elektrisk krets som inbegriper framdrivningsmotor, och eventuellt det uppladdningsbara energilagringssystemet, omvandlingssystemet för elektrisk energi, elektroniska omvandlare, tillhörande kablage och anslutningsdon samt anslutningssystem för laddning av det uppladdningsbara energilagringssystemet.

2.10   elektronisk omvandlare: anordning som kan reglera eller omvandla elektrisk effekt för elektrisk framdrivning.

2.11   inneslutning: del som omsluter de inre enheterna och skyddar mot direkt kontakt från varje åtkomstriktning.

2.12   exponerad ledande del: ledande del som kan beröras enligt villkoren i skyddsklass IPXXB, och som blir spänningsförande om isoleringen upphör att fungera.

2.13   extern elektrisk energikälla: en källa till elektrisk energi med växelström eller likström utanför fordonet.

2.14   högspänning: klassificering av en elektrisk komponent eller krets om dess driftspänning är > 60 V och ≤ 1 500 V likspänning eller > 30 V och ≤ 1 000 V växelspänning enligt kvadratiskt medelvärde.

2.15   högspänningskrets: den elektriska krets, inbegripet anslutningssystemet för laddning av det uppladdningsbara energilagringssystemet, som arbetar med högspänning.

2.16   indirekt kontakt: människors kontakt med exponerade ledande delar.

2.17   spänningsförande delar: ledande delar som är avsedda att vid normal användning vara elektriskt laddade.

2.18   bagageutrymme: utrymme i fordonet avsett för bagage, begränsat av tak, bagagelucka, golv, sidoväggar samt barriär och inneslutning för skydd av framdrivningen från direkt kontakt med spänningsförande delar. Det skiljs från passagerarutrymmet av den främre eller bakre mellanväggen.

2.19   ombordsystem för övervakning av isoleringsmotstånd: anordning som övervakar isoleringsmotståndet mellan högspänningskretsen och det elektriska chassit.

2.20   framdrivningsbatteri av öppen typ: batteri av vätsketyp som kräver påfyllning med vatten och som avger vätgas som släpps ut i atmosfären.

2.21   passagerarutrymme: utrymme för förare och passagerare, avgränsat av tak, golv, sidoväggar, dörrar, fönsterglas, främre mellanvägg och bakre mellanvägg, eller bakdörr, samt av barriärer och inneslutningar för skydd av framdrivningen från direkt kontakt med spänningsförande delar.

2.22   skyddsklass: det skydd som ges av en barriär eller inneslutning vid kontakt med spänningsförande delar mot en provningssond, t.ex. ett provningsfinger (IPXXB) eller en provningstråd (IPXXD) enligt bilaga 3.

2.23   uppladdningsbart energilagringssystem: uppladdningsbart system för lagring av energi som tillhandahåller elektrisk energi för framdrivningen.

2.24   frånkopplingsdon: anordning för avaktivering av elektrisk krets för kontroll och underhåll av det uppladdningsbara energilagringssystemet, bränslecellsstacken osv.

2.25   fast isolator: isolerande beläggning på kablage som är avsedd att täcka och skydda spänningsförande delar mot direkt kontakt från varje åtkomstriktning, höljen för isolering av anslutningsdons spänningsförande delar samt lack och färg med isolerande funktion.

2.26   fordonstyp: fordon som inte skiljer sig åt i väsentliga avseenden som

2.27   arbetsspänning: högsta kvadratiska medelvärde för en elkretsspänning som anges av tillverkaren, och som vid öppen krets eller under normala driftförhållanden kan uppstå mellan vilka ledande delar som helst. Om den elektriska kretsen är delad genom elektrisk isolering, definieras arbetsspänningen för varje sålunda uppdelad krets.

3.   ANSÖKAN OM TYPGODKÄNNANDE

3.1   Ansökan om godkännande för en fordonstyp med avseende på särskilda krav på den elektriska framdrivningen ska inges av fordonstillverkaren eller av dennes befullmäktigade ombud.

3.2   Den ska åtföljas av nedannämnda handlingar i tre exemplar med följande uppgifter:

3.3   Ett fordon som är representativt för den fordonstyp som ska godkännas ska inlämnas till den tekniska tjänst som ansvarar för godkännandeprovningarnas utförande.

3.4   Den behöriga myndigheten ska kontrollera att det finns betryggande arrangemang för en effektiv kontroll av produktionsöverensstämmelsen innan typgodkännande utfärdas.

4.   TYPGODKÄNNANDE

4.1   Om det fordon som inlämnats för godkännande enligt dessa föreskrifter uppfyller kraven i punkt 5 och bilagorna 3, 4, 5 och 7 till dessa föreskrifter ska godkännande av fordonstypen beviljas.

4.2   Ett typgodkännandenummer ska tilldelas varje godkänd typ. Dess första två siffror (för närvarande 01 för föreskrifterna enligt aktuell ändringsserie) ska ange löpnumret på den senaste större tekniska ändringen av föreskrifterna vid tidpunkten för beviljandet av godkännandet. Samma avtalsslutande part får inte tilldela en annan fordonstyp samma nummer.

4.3   Uppgifter om godkännande eller avslag på ansökan om eller utökning eller återkallande av godkännande eller om tillverkningens slutgiltiga upphörande för en fordonstyp enligt dessa föreskrifter ska meddelas de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter med ett formulär som överensstämmer med förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

4.4   På varje fordon som överensstämmer med en fordonstyp som godkänts enligt dessa föreskrifter ska synligt och på ett lättillgängligt ställe som anges på godkännandeformuläret anbringas ett internationellt godkännandemärke som består av

4.5   Om fordonet stämmer överens med en fordonstyp som godkänts enligt en eller flera andra föreskrifter som bifogas överenskommelsen i det land som har utfärdat typgodkännandet enligt dessa föreskrifter, behöver den symbol som avses i punkt 4.4.1 inte upprepas. I så fall ska numret på föreskrifterna, typgodkännandenumret och tilläggssymbolerna för alla föreskrifter enligt vilka typgodkännande beviljats i det land som beviljat typgodkännande enligt dessa föreskrifter placeras i vertikala kolumner till höger om den symbol som föreskrivs i punkt 4.4.1.

4.6   Typgodkännandemärket ska vara lätt läsbart och outplånligt.

4.7   Typgodkännandemärket ska placeras på eller nära den fordonsskylt som anbringats av tillverkaren.

4.8   I bilaga 2 till dessa föreskrifter ges exempel på typgodkännandemärkets utformning.

5.   ANVISNINGAR OCH PROVNINGAR

5.1   Skydd mot elstötar

Dessa elsäkerhetskrav gäller högspänningskretsar under förhållanden då dessa inte är anslutna till någon extern energikälla med hög spänning.

5.1.1   Skydd mot direkt kontakt

Skyddet mot direkt kontakt med spänningsförande delar ska uppfylla kraven i punkterna 5.1.1.1 och 5.1.1.2. Dessa skydd (fast isolator, barriär, inneslutning osv.) får inte kunna öppnas, tas isär eller avlägsnas utan användning av verktyg.

5.1.1.1   För skydd av spänningsförande delar inuti passagerarutrymmet eller bagageutrymmet ska skyddsklass IPXXD tillhandahållas.

5.1.1.2   För skydd av spänningsförande delar i andra utrymmen än passagerarutrymmet eller bagageutrymmet ska skyddsklass IPXXB tillhandahållas.

5.1.1.3.   Anslutningsdon

Anslutningsdon (inklusive fordonets intag) anses uppfylla detta krav om

5.1.1.4   Frånkopplingsdon

Om frånkopplingsdonet kan öppnas, tas isär eller avlägsnas utan hjälp av verktyg är det godtagbart om skyddsklass IPXXB råder under förhållanden då det är öppnat, isärtaget eller avlägsnat utan hjälp av verktyg.

5.1.1.5   Märkning

5.1.1.5.1   Symbolen i figur 1 ska anbringas på eller nära det uppladdningsbara energilagringssystemet. Symbolens bakgrund ska vara gul, och bården och pilen ska vara svarta.

Figur 1

Märkning av högspänningsutrustning

5.1.1.5.2   Symbolen ska också vara synlig på inneslutningar och barriärer, som om de avlägsnas blottar spänningsförande delar av högspänningskretsar. Denna bestämmelse är valfri för alla anslutningsdon för högspänningskretsar. Denna bestämmelse ska inte tillämpas i följande fall:

5.1.1.5.3   Kablar för högspänningskretsar som inte är belägna inuti inneslutningar ska identifieras med ett ytterhölje med brandgul kulör.

5.1.2   Skydd mot indirekt kontakt

5.1.2.1   För skydd mot elstötar som kan uppstå på grund av indirekt kontakt, ska exponerade ledande delar, såsom barriär och inneslutning, vara fast elektriskt anslutna till det elektriska chassit med eltråd, jordkabel, svetsförband, bultförband e.d. så att inga farliga potentialer uppstår.

5.1.2.2   Motståndet mellan alla exponerade ledande delar och det elektriska chassit ska vara mindre än 0,1 ohm så snart som strömmen är 0,2 ampere eller mer.

Detta krav är uppfyllt om den elektriska anslutningen sker genom svetsning.

5.1.2.3   För motorfordon som är avsedda att anslutas till en jordad extern elektrisk energikälla genom den ledande anslutningen ska en anordning som möjliggör elektrisk anslutning av det elektriska chassit till extern jord tillhandahållas.

Anordningen bör möjliggöra anslutning till extern jord innan den yttre spänningen påförs fordonet och bevara anslutningen till efter det att den yttre spänningen avlägsnats från fordonet.

Efterlevnad av detta krav kan visas antingen genom att man använder det anslutningsdon som fordonstillverkaren anger eller genom analys.

5.1.3   Isoleringsmotstånd

5.1.3.1   Elektrisk framdrivning bestående av separata likspännings- eller växelspänningskretsar

Om växelspännings- och likspänningskretsar med högspänning är elektriskt isolerade från varandra, ska isoleringsmotståndet mellan högspänningskretsen och det elektriska chassit minst uppgå till 100 Ω/V arbetsspänning för likspänningskretsar, och minst 500 Ω/V arbetsspänning för växelspänningskretsar.

Mätningen ska utföras enligt bilaga 4, ”Metod för mätning av isoleringsmotstånd”.

5.1.3.2   Elektrisk framdrivning bestående av kombinerade likspännings- och växelspänningskretsar

Om växelspännings- och likspänningskretsar med högspänning är elektriskt anslutna ska isoleringsmotståndet mellan högspänningskretsen och det elektriska chassit uppgå till minst 500 Ω/V arbetsspänning.

Om alla växelspänningskretsar med högspänning är skyddade på ett av de två följande sätten ska dock isoleringsmotståndet mellan högspänningskretsen och det elektriska chassit uppgå till minst 100 Ω/V arbetsspänning:

Isoleringsmotståndet mellan högspänningskretsen och det elektriska chassit får visas med beräkningar eller mätningar eller en kombination därav.

Mätningen ska utföras enligt bilaga 4, ”Metod för mätning av isoleringsmotstånd”.

5.1.3.3   Fordon med bränsleceller

Om minimikravet på isoleringsmotstånd inte kan upprätthållas över en längre tid, ska skyddet erhållas på något av följande sätt:

5.1.3.4   Krav på isoleringsmotstånd för anslutningssystemet för laddning av det uppladdningsbara energilagringssystemet

För det fordonsintag som är avsett att elektriskt anslutas till en extern, jordad energikälla med växelspänning och för den krets som är elektriskt ansluten till detta fordonsintag under laddning av det uppladdningsbara energilagringssystemet, ska isoleringsmotståndet mellan högspänningskretsen och det elektriska chassit vara minst 1 ΜΩ när laddanslutningen kopplas loss. Under mätningen får drivbatteriet kopplas från.

5.2   Uppladdningsbart energilagringssystem

5.2.1   Skydd mot för hög ström

Det uppladdningsbara energilagringssystemet får inte överhettas.

Om det uppladdningsbara energilagringssystemet kan överhettas på grund av för hög ström, ska det förses med ett skydd såsom säkringar, kretsbrytare eller svetskontaktorer.

Kravet behöver dock inte tillämpas om tillverkaren uppvisar belägg för att överhettning på grund av för hög ström kan förebyggas utan skydd.

5.2.2   Ansamling av gas

Utrymmen för framdrivningsbatterier av öppen typ som kan avge vätgas ska vara försedda med en ventilationsfläkt eller en ventilationsledning som hindrar att vätgas ansamlas.

5.3   Funktionssäkerhet

Åtminstone en övergående indikation ska ges till föraren när fordonet är i möjligt aktivt körläge.

Detta gäller dock inte under förhållanden då en förbränningsmotor direkt eller indirekt förser fordonet med framdrivning.

Föraren ska när han lämnar fordonet informeras av en signal (t.ex. optisk signal eller ljudsignal) om fordonet fortfarande befinner sig i möjligt aktivt körläge.

Om det uppladdningsbara energilagringssystemet ombord kan laddas externt av användaren, ska fordonet inte kunna flyttas med sin egen framdrivning så länge som den externa elektriska energikällans anslutningsdon är fysiskt anslutet till fordonets intag.

Efterlevnad av detta krav ska visas genom att man använder det anslutningsdon som fordonstillverkaren anger.

Körriktningskontrollenhetens tillstånd ska klargöras för föraren.

5.4   Bestämning av vätgasutsläpp

5.4.1   Denna provning ska utföras på alla fordon som är försedda med framdrivningsbatterier av öppen typ.

5.4.2   Provningen ska utföras enligt den metod som beskrivs i bilaga 7 till dessa föreskrifter. Provtagningen på och analysen av vätgas ska vara de som föreskrivs. Andra analysmetoder kan godkännas om det kan visas att de ger likvärdiga resultat.

5.4.3   Vid ett normalt laddningsförfarande under de förhållanden som anges i bilaga 7 ska vätgasutsläppen ligga under 125 g i 5 timmar eller under 25 × t2 g i t2 (i timmar).

5.4.4   Vid en laddning som utförs av en ombordladdare som uppvisar ett fel (villkoren anges i bilaga 7) ska vätgasutsläppen ligga under 42 g. Ombordladdaren ska dessutom begränsa detta eventuella fel till 30 minuter.

5.4.5   Alla åtgärder som är förknippade med batteriladdningen kontrolleras automatiskt, inbegripet laddningens upphörande.

5.4.6   Det får inte vara möjligt att ta manuell kontroll över laddningsfaserna.

5.4.7   Normala åtgärder för till- och frånkoppling till eller från nätet eller strömavbrott får inte påverka laddningsfasernas kontrollsystem.

5.4.8   Allvarliga laddningsfel ska permanent signaleras till föraren. Ett allvarligt fel är ett fel som kan leda till en bristande funktion hos ombordladdaren under en senare laddning.

5.4.9   Tillverkaren ska i ägarens handbok ange fordonets överensstämmelse med dessa krav.

5.4.10   Det godkännande som beviljas en fordonstyp i fråga om vätgasutsläpp kan utökas till olika fordonstyper som tillhör samma familj i enlighet med den definition av familj som ges i tillägg 2 till bilaga 7.

6.   ÄNDRING OCH UTÖKNING AV TYPGODKÄNNANDE AV FORDONSTYPEN

6.1   Varje ändring av fordonstypen ska meddelas den myndighet som godkänt fordonstypen. Myndigheten kan därefter antingen

6.2   Bekräftelse av eller avslag på ansökan om godkännande med angivande av ändringarna ska enligt det förfarande som anges i punkt 4.3 anmälas till de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter.

6.3   Den behöriga myndighet som utfärdar utökningen av godkännande ska tilldela en sådan utökning ett serienummer och underrätta de övriga parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar dessa föreskrifter om detta med hjälp av ett meddelandeformulär som överensstämmer med förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

7.   PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE

7.1   Varje fordon som godkänns enligt dessa föreskrifter ska tillverkas så att det överensstämmer med den typ som godkänts genom att uppfylla de krav som fastställs i punkt 5.

7.2   För att se till att kraven i punkt 7.1 är uppfyllda ska lämpliga tillverkningskontroller utföras.

7.3   Innehavaren av godkännande ska i synnerhet

7.4   Den behöriga myndighet som beviljat typgodkännande får när som helst granska de metoder för kontroll av överensstämmelse som tillämpas vid varje tillverkningsenhet.

7.4.1   Vid varje inspektion ska provnings- och tillverkningsjournaler framläggas för den besökande kontrollanten.

7.4.2   Kontrollanten får ta stickprov för provning i tillverkarens laboratorium. Lägsta antal stickprov får avgöras enligt resultaten från tillverkarens egna kontroller.

7.4.3   När kvalitetsnivån förefaller otillfredsställande eller när det tycks nödvändigt att kontrollera giltigheten i de provningar som utförts med tillämpning av punkt 7.4.2 ska kontrollanten ta prov som ska sändas till den tekniska tjänst som utfört typgodkännandeprovningarna.

7.4.4   Den behöriga myndigheten får utföra varje provning som föreskrivs i dessa föreskrifter.

7.4.5   Normalt ska den behöriga myndighetens inspektioner äga rum en gång om året. Om otillfredsställande resultat registreras under något av dessa besök, ska den behöriga myndigheten säkerställa att alla nödvändiga åtgärder vidtas för att återställa produktionsöverensstämmelsen så fort som möjligt.

8.   PÅFÖLJD VID BRISTANDE PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE

8.1   Det godkännande som enligt dessa föreskrifter beviljats med avseende på en fordonstyp får återkallas om de krav som fastställs i punkt 7 inte är uppfyllda eller om fordonet eller dess komponenter inte klarar de provningar som föreskrivs i punkt 7.3.5.

8.2   Om en avtalsslutande part som tillämpar dessa föreskrifter återkallar ett typgodkännande som den tidigare beviljat, ska denna omedelbart meddela detta till övriga avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter, med ett meddelandeformulär enligt förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

9.   PRODUKTIONENS DEFINITIVA UPPHÖRANDE

Om typgodkännandeinnehavaren fullständigt upphör att tillverka en fordonstyp som godkänts i enlighet med dessa föreskrifter, ska denne underrätta den myndighet som beviljat typgodkännandet om detta. När myndigheten fått ett sådant meddelande ska den informera övriga avtalsslutande parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar dessa föreskrifter med ett meddelandeformulär enligt förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

10.   NAMN- OCH ADRESSUPPGIFTER GÄLLANDE DE TEKNISKA TJÄNSTER SOM ANSVARAR FÖR GODKÄNNANDEPROVNINGARNAS UTFÖRANDE SAMT MYNDIGHETERNA

De avtalsslutande parter i 1958 års överenskommelse som tillämpar dessa föreskrifter ska till Förenta nationernas sekretariat meddela namn- och adressuppgifter gällande de tekniska tjänster som ansvarar för godkännandeprovningarnas utförande samt de myndigheter som beviljar godkännande och till vilka de formulär som intygar godkännande, utökning, avslag på ansökan om eller återkallande av godkännande eller tillverkningens slutgiltiga upphörande, som utfärdats i andra länder, ska sändas.

11.   ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

11.1   Från och med dagen för det officiella ikraftträdandet av ändringsserie 01 får ingen avtalsslutande part som tillämpar dessa föreskrifter vägra att bevilja godkännande enligt dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie 01.

11.2   Från och med 24 månader efter datum för ikraftträdandet får de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter bevilja typgodkännanden endast om den fordonstyp som ska typgodkännas uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom ändringsserie 01.

11.3   De avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter får inte vägra att bevilja utökningar av typgodkännande enligt föregående ändringsserie till dessa föreskrifter.

11.4   De avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter ska under den tjugofyramånadersperiod som följer på dagen för ikraftträdandet av ändringsserie 01 fortsätta att bevilja typgodkännanden för de fordonstyper som uppfyller kraven i dessa föreskrifter, ändrade genom föregående ändringsserie.

11.5   Utan hinder av ovanstående övergångsbestämmelser är avtalsslutande parter som börjar tillämpa dessa föreskrifter efter dagen för ikraftträdande av den senaste ändringsserien inte skyldiga att godta godkännanden som beviljats i enlighet med någon tidigare ändringsserie till dessa föreskrifter.

(1)  1 för Tyskland, 2 för Frankrike, 3 för Italien, 4 för Nederländerna, 5 för Sverige, 6 för Belgien, 7 för Ungern, 8 för Tjeckien, 9 för Spanien, 10 för Serbien, 11 för Förenade kungariket, 12 för Österrike, 13 för Luxemburg, 14 för Schweiz, 15 (vakant), 16 för Norge, 17 för Finland, 18 för Danmark, 19 för Rumänien, 20 för Polen, 21 för Portugal, 22 för Ryssland, 23 för Grekland, 24 för Irland, 25 för Kroatien, 26 för Slovenien, 27 för Slovakien, 28 för Vitryssland, 29 för Estland, 30 (vakant), 31 för Bosnien och Hercegovina, 32 för Lettland, 33 (vakant), 34 för Bulgarien, 35 (vakant), 36 för Litauen, 37 för Turkiet, 38 (vakant), 39 för Azerbajdzjan, 40 för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, 41 (vakant), 42 för Europeiska gemenskapen (godkännanden beviljas av dess medlemsstater med användande av deras respektive ECE-symbol), 43 för Japan, 44 (vakant), 45 för Australien, 46 för Ukraina, 47 för Sydafrika, 48 för Nya Zeeland, 49 för Cypern, 50 för Malta, 51 för Sydkorea, 52 för Malaysia, 53 för Thailand, 54 och 55 (vakanta), 56 för Montenegro, 57 (vakant) och 58 för Tunisien. Efterföljande nummer ska tilldelas andra länder i den kronologiska ordning de ratificerar eller tillträder överenskommelsen om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgodkännanden utfärdade i enlighet med dessa föreskrifter, och Förenta nationernas generalsekretariat ska informera överenskommelsens parter om de sålunda tilldelade numren.