22.5.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 127/20

(1)

Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) internationella konvention om normer för utbildning, certifiering och vakthållning för personal ombord på fiskefartyg (nedan kallad konventionen) antogs den 7 juli 1995 vid den internationella konferens i London som hade sammankallats av IMO.

(2)

Konventionen trädde i kraft den 29 september 2012.

(3)

Konventionen bidrar på ett betydande sätt till fiskerisektorn på internationell nivå genom att främja säkerhet för människoliv och egendom till sjöss och därigenom även bidra till skyddet av den marina miljön. Det är därför önskvärt att dess bestämmelser genomförs snarast möjligt.

(4)

Havsfiske är ett av de farligaste yrkena och därför är lämplig utbildning och tillräckliga kvalifikationer en viktig förutsättning för att minska antalet olyckor. Personalens påmönstring på medlemsstaternas fiskefartyg bör i alla händelser ske utan att det påverkar sjösäkerheten.

(5)

Inom ramen för partnerskapsavtal om hållbart fiske (nedan kallade avtalen) med tredjeländer är det viktigt att personalen på fiskefartyg som för en medlemsstats flagg har lämpliga yrkeskvalifikationer som styrks genom intyg som godkänts av flaggstaten, så att rekrytering på de villkor som fastställs i avtalen möjliggörs. Medlemsstaterna bör vid tillämpning av konventionen göra sitt yttersta för att undvika att det uppstår friktion mellan internationell rätt och unionsrätt, inbegripet eventuella negativa följder för ingåendet och genomförandet av avtalen. Vidare bör berörda tredjeländer uppmuntras att bli parter i konventionen.

(6)

Europaparlamentet, rådet och kommissionen främjar sjösäkerhet och säkerhet i arbetet samt förbättrade yrkeskvalifikationer för personal på fiskefartyg. Unionen ger ekonomiskt stöd till utbildning i fiskerisektorn genom Europeiska fiskerifonden och Europeiska havs- och fiskerifonden.

(7)

Kapitel I regel 7 i bilagan till konventionen omfattas av unionens exklusiva behörighet vad gäller unionens regler om erkännande av yrkeskvalifikationer som innehas av vissa kategorier av personal på fiskefartyg och påverkar fördragets bestämmelser och unionens sekundärrätt, i synnerhet Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG (2), i den mån unionsmedborgare som innehar relevanta intyg utfärdade av en medlemsstat eller av ett tredjeland berörs.

(8)

Unionen kan inte bli part i konventionen, eftersom endast stater kan bli parter i den.

(9)

Vissa medlemsstater har ännu inte blivit parter i konventionen, medan andra redan har blivit det. De medlemsstater som har fiskefartyg som för deras flagg, hamnar som tar emot sjögående fiskefartyg som omfattas av konventionens tillämpningsområde, eller utbildningsinstitutioner för personal på fiskefartyg, och som ännu inte har blivit parter i konventionen uppmanas att bli det.

(10)

Till dess att alla de medlemsstater som har fiskefartyg som för deras flagg, hamnar som tar emot sjögående fiskefartyg som omfattas av konventionens tillämpningsområde, eller utbildningsinstitutioner för personal på fiskefartyg har blivit parter i konventionen, bör varje medlemsstat som är part i konventionen tillämpa den flexibilitet som föreskrivs enligt konventionen för att säkerställa förenlighet i rättsligt avseende med unionsrätten, nämligen bestämmelserna i kapitel I regel 10 i bilagan till konventionen om likvärdiga arrangemang, i syfte att anpassa tillämpningen av konventionen till direktiv 2005/36/EG.

(11)

Varje medlemsstat som är part i konventionen bör, samtidigt som man i enlighet med direktiv 2005/36/EG erkänner yrkeskvalifikationer hos migrerande arbetstagare från medlemsstater som inte är parter i konventionen, säkerställa att de berörda arbetstagarnas yrkeskvalifikationer har bedömts och befunnits motsvara de miniminormer som fastställs i konventionen.

(12)

I enlighet med artikel 2.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör rådet därför bemyndiga medlemsstaterna att i unionens intresse bli parter i konventionen.