Domstolens dom (första avdelningen) av den 22 november 2012 (begäran om förhandsavgörande från High Court of Ireland — Irland) — M.M. mot Minister for Justice, Equality and Law Reform, Irlande, Attorney General

(Mål C-277/11) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Gemensamt europeiskt asylsystem - Direktiv 2004/83/EG - Miniminormer för beviljande av flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande - Artikel 4.1 andra meningen - Medlemsstatens samarbete med den sökande för att bedöma de relevanta faktorerna i ansökan - Räckvidd - Huruvida det nationella förfarandet för handläggning av en ansökan om alternativt skydd med anledning av att en ansökan om beviljande av flyktingstatus avslagits är rättsenligt - Iakttagande av de grundläggande rättigheterna - Rätten att yttra sig)

2013/C 26/16

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court of Ireland

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: M.M.

Motpart: Minister for Justice, Equality and Law Reform, Irlande, Attorney General

Saken

Begäran om förhandsavgörande — High Court of Ireland — Tokning av artikel 4.1 i rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 304, s. 12, och rättelse i EUT L 204, 2005, s. 24) — Ansökan om alternativt skydd med anledning av att en ansökan om beviljande av flyktingstatus avslagits — Avsikt att avslå ansökan om alternativt skydd — Skyldighet att underrätta sökanden om resultatet av utvärderingen av ansökan innan det slutliga beslutet fattas

Domslut

Den berörda medlemsstatens skyldighet att samarbeta med den asylsökande, såsom föreskrivs i artikel 4.1 andra meningen i rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet, kan inte tolkas så, att om en utlänning ansöker om att beviljas status som alternativt skyddsbehövande efter att ha erhållit avslag på en ansökan om att beviljas flyktingstatus, och den behöriga nationella myndigheten har för avsikt att avslå även den andra ansökan, denna myndighet då är skyldig, innan denna meddelar sitt beslut, att underrätta den berörda personen om sin avsikt att avslå ansökan och därvid ange de argument på vilka den avser att grunda avslagsbeslutet, så att den sökande har möjlighet att anföra sina synpunkter i detta avseende.

När det gäller ett sådant system som inrättats genom den i det nationella målet aktuella lagstiftningen, vilket kännetecknas av två separata och på varandra följande förfaranden för prövning av en ansökan om beviljande av flyktingstatus respektive en ansökan om beviljande av status som alternativt skyddsbehövande, ankommer det emellertid på den nationella domstolen att tillse att sökandens grundläggande rättigheter, och i synnerhet rätten att yttra sig, iakttas i vart och ett av dessa förfaranden på ett sådant sätt att den sökande på ett meningsfullt sätt kan framföra sina synpunkter innan något beslut fattas som innebär att det sökta skyddet inte beviljas. I ett sådant system innebär inte det förhållandet att den berörda personen redan i behörig ordning har getts tillfälle att yttra sig i samband med utredningen av hans eller hennes ansökan om flyktingstatus, att denna formföreskrift inte behöver beaktas i samband med förfarandet för prövning av ansökan om alternativt skydd.

(1)  EUT C 226, 30.7.2011