RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1531/2007

av den 10 december 2007

om handel med vissa stålprodukter mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Kazakstan

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 133,

med beaktande av kommissionens förslag, och

av följande skäl:

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   Denna förordning ska tillämpas från och med den 1 januari 2008 till och med den 31 december 2008 vid import till gemenskapen av stålprodukter enligt förteckningen i bilaga I med ursprung i Kazakstan.

2.   Stålprodukterna ska klassificeras i de produktgrupper som anges i bilaga I.

3.   Klassificeringen av produkterna i bilaga I ska baseras på den kombinerade nomenklatur (KN) som fastställs genom rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (4).

4.   Ursprunget för de produkter som avses i punkt 1 ska bestämmas i enlighet med de regler som gäller i gemenskapen.

Artikel 2

1.   Import till gemenskapen av stålprodukter enligt förteckningen i bilaga I med ursprung i Kazakstan ska omfattas av de kvantitativa begränsningar som fastställs i bilaga V. För övergång till fri omsättning i gemenskapen av produkter enligt förteckningen i bilaga I med ursprung i Kazakstan ska krävas att det uppvisas ett ursprungscertifikat (se bilaga II) och en importlicens som utfärdats av medlemsstaternas myndigheter enligt bestämmelserna i artikel 4.

2.   För att säkra att de kvantiteter för vilka importlicenser utfärdas inte vid något tillfälle överstiger de sammanlagda kvantitativa begränsningarna för varje produktgrupp ska de behöriga myndigheter som anges i bilaga IV utfärda importlicenser först efter det att kommissionen har bekräftat att det fortfarande finns tillgängliga kvantiteter inom de för leverantörslandet gällande kvantitativa begränsningarna för den stålproduktgrupp som berörs av en eller flera importörers ansökningar till de behöriga myndigheterna.

3.   Beviljad import ska avräknas mot de relevanta kvantitativa begränsningar som anges i bilaga V. Avsändningen av produkterna ska anses ha ägt rum den dag då de lastades på det transportmedel som användes för exporten.

Artikel 3

1.   De kvantitativa begränsningar som anges i bilaga V ska inte gälla för produkter som läggs upp i en frizon eller ett frilager eller som importeras enligt förfarandena för tullager, temporär import eller aktiv förädling (suspensionssystemet).

2.   Om de produkter som avses i punkt 1 senare övergår till fri omsättning, i oförändrat skick eller efter bearbetning eller behandling, ska artikel 2.2 tillämpas, och de produkter som övergår till fri omsättning ska avräknas mot den relevanta kvantitativa begränsningen i bilaga V.

Artikel 4

1.   Vid tillämpning av artikel 2.2 ska de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna – angivna i bilaga IV – innan de utfärdar importlicenser, till kommissionen anmäla de kvantiteter för vilka ansökningar om importlicenser, underbyggda med exportlicenser i original, har mottagits. Kommissionen ska omgående, i den ordning medlemsstaternas anmälningar tas emot (”först till kvarn”-principen), meddela huruvida de begärda kvantiteterna är tillgängliga för import.

2.   De ansökningar som omfattas av anmälningarna till kommissionen ska vara giltiga om de i varje enskilt fall klart och tydligt anger exportlandet, det berörda produktnumret, den kvantitet som ska importeras, exportlicensens nummer, kvotåret och den medlemsstat där produkterna avses övergå till fri omsättning.

3.   Kommissionen ska, så långt det är möjligt, för myndigheterna bekräfta hela den kvantitet som anges i de anmälda ansökningarna för varje produktgrupp.

4.   De behöriga myndigheterna ska så snart de får kännedom om kvantiteter som inte utnyttjats under en importlicens giltighetstid anmäla dessa kvantiteter till kommissionen. De outnyttjade kvantiteterna ska automatiskt överföras till de återstående kvantiteterna av gemenskapens sammanlagda kvantitativa begränsning för varje berörd produktgrupp.

5.   De anmälningar som avses i punkterna 1–4 ska sändas på elektronisk väg via det integrerade nät som upprättats för detta ändamål, om det inte av tvingande tekniska skäl är nödvändigt att tillfälligt använda andra kommunikationssätt.

6.   Importlicenserna eller motsvarande dokument ska utfärdas i enlighet med artiklarna 12–16.

7.   Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska underrätta kommissionen om redan utfärdade importlicenser eller motsvarande dokument upphävs i de fall då de motsvarande exportlicenserna har återkallats eller upphävts av de behöriga myndigheterna i Kazakstan. Om kommissionen eller en medlemsstats behöriga myndigheter har underrättats av de behöriga myndigheterna i Kazakstan om återkallandet eller upphävandet av en exportlicens efter det att de berörda produkterna har importerats till gemenskapen, ska kvantiteterna i fråga dock avräknas mot den relevanta kvantitativa begränsning som anges i bilaga V.

Artikel 5

1.   Om kommissionen har indikationer på att produkter enligt förteckningen i bilaga I med ursprung i Kazakstan har omlastats eller omdirigerats eller på annat sätt importerats till gemenskapen på ett sätt som utgör kringgående av de kvantitativa begränsningar som avses i artikel 2 och om den konstaterar att anpassningar måste göras, ska den begära att samråd inleds så att en överenskommelse kan nås om en motsvarande anpassning av de berörda kvantitativa begränsningarna.

2.   I avvaktan på resultatet av det samråd som avses i punkt 1 får kommissionen begära att Kazakstan vidtar nödvändiga försiktighetsåtgärder för att säkra att de anpassningar av de kvantitativa begränsningarna som parterna kommer överens om vid samrådet kan genomföras.

3.   Om gemenskapen och Kazakstan inte lyckas nå en tillfredsställande lösning och om kommissionen konstaterar att klara bevis för kringgående föreligger, ska den från de kvantitativa begränsningarna dra av en motsvarande kvantitet produkter med ursprung i Kazakstan.

Artikel 6

1.   En exportlicens – utfärdad av de behöriga myndigheterna i Kazakstan – ska krävas för alla sändningar av stålprodukter som omfattas av de kvantitativa begränsningarna i bilaga V, upp till den övre gränsen för dessa.

2.   Originalet av exportlicensen ska uppvisas av importören för att den importlicens som avses i artikel 12 ska kunna utfärdas.

Artikel 7

1.   Exportlicensen för produkter som omfattas av kvantitativa begränsningar ska överensstämma med förlagan i bilaga II och ska intyga bland annat att den berörda mängden varor har avräknats mot den kvantitativa begränsning som fastställts för den berörda produktgruppen.

2.   Varje exportlicens ska avse endast en av de produktgrupper som anges i bilaga I.

Artikel 8

Exporten ska avräknas mot de relevanta kvantitativa begränsningar som anges i bilaga V och avsändas i den mening som avses i artikel 2.3.

Artikel 9

1.   De exportlicenser som avses i artikel 6 får inbegripa kopior, vilka ska vara vederbörligen märkta som sådana. Exportlicensen och ursprungscertifikatet samt kopior av dessa ska vara avfattade på engelska.

2.   Om de dokument som avses ovan fylls i för hand ska uppgifterna textas med bläck.

3.   Exportlicenser eller motsvarande dokument ska ha måtten 210 × 297 mm. Det papper som används ska vara vitt skrivpapper, limbehandlat, fritt från mekanisk massa och med en vikt av minst 25 g/m2. Varje del ska ha en tryckt guillocherad bakgrund som gör all förfalskning på mekanisk eller kemisk väg synlig.

4.   Endast originalet ska godtas av gemenskapens behöriga myndigheter såsom giltigt för import till gemenskapen i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.

5.   Varje exportlicens eller motsvarande dokument ska genom tryck eller på annat sätt förses med ett standardiserat löpnummer som möjliggör identifiering av dokumentet.

6.   Löpnumret ska sättas samman på följande sätt:

Artikel 10

Exportlicensen får utfärdas efter avsändandet av de produkter den avser. I sådana fall ska den vara försedd med påskriften ”issued retrospectively”.

Artikel 11

Om en exportlicens stulits, förlorats eller förstörts, får exportören hos den behöriga myndighet som utfärdat dokumentet ansöka om ett duplikat, som ska utfärdas på grundval av de exporthandlingar som exportören förfogar över.

Ett sålunda utfärdat duplikat av en licens ska ha påskriften ”duplicate”. Det ska ha samma datum som den ursprungliga licensen.

Artikel 12

1.   Om kommissionen, i enlighet med artikel 4, har bekräftat att den begärda mängden finns tillgänglig inom den kvantitativa begränsningen i fråga, ska medlemsstaternas behöriga myndigheter utfärda en importlicens inom fem arbetsdagar efter det att importören har uppvisat motsvarande exportlicens i original. Exportlicensen måste uppvisas senast den 31 mars året efter det år då de varor som omfattas av licensen avsändes. Importlicenser ska utfärdas av de behöriga myndigheterna i vilken som helst av medlemsstaterna, oavsett vilken medlemsstat som anges som destination på exportlicensen, om kommissionen i enlighet med artikel 4 har bekräftat att den begärda mängden finns tillgänglig inom den kvantitativa begränsningen i fråga.

2.   Importlicenserna ska vara giltiga i fyra månader från och med den dag de utfärdades. De behöriga myndigheterna i en medlemsstat får, på väl motiverad begäran från importören, förlänga giltighetstiden med ytterligare högst fyra månader.

3.   Importlicenserna ska överensstämma med förlagan i bilaga III och ska vara giltiga i hela gemenskapens tullområde.

4.   Den deklaration eller ansökan som importören lämnar in för att få importlicensen ska innehålla följande uppgifter:

5.   Importörerna ska inte vara skyldiga att importera hela den kvantitet som omfattas av en importlicens i en och samma sändning.

Artikel 13

Giltigheten av importlicenser som utfärdats av medlemsstaternas myndigheter ska vara beroende av giltigheten av och de kvantiteter som anges i de exportlicenser som utfärdats av de behöriga myndigheterna i Kazakstan och som legat till grund vid utfärdandet av importlicenserna.

Artikel 14

Importlicenser eller motsvarande dokument ska utfärdas av medlemsstaternas behöriga myndigheter i enlighet med artikel 2.2 till varje importör i gemenskapen utan diskriminering, oavsett var i gemenskapen denne är etablerad, utan att det påverkar tillämpningen av övriga krav som ställs enligt gällande regler.

Artikel 15

1.   Om kommissionen konstaterar att de sammanlagda kvantiteter som omfattas av exportlicenser som utfärdats av Kazakstan för en viss produktgrupp överstiger den kvantitativa begränsning som fastställts för den produktgruppen, ska de behöriga myndigheter som utfärdar licenser i medlemsstaterna genast underrättas så att inga ytterligare importlicenser utfärdas. I sådana fall ska samråd genast inledas av kommissionen.

2.   En medlemsstats behöriga myndigheter ska neka att utfärda importlicenser för produkter med ursprung i Kazakstan som inte omfattas av exportlicenser utfärdade i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 6–11.

Artikel 16

1.   De formulär som ska användas av medlemsstaternas behöriga myndigheter för utfärdande av de importlicenser som avses i artikel 12 ska överensstämma med förlagan till importlicens i bilaga III.

2.   Importlicensformulär och utdrag av dessa ska upprättas i två exemplar: det ena ska vara märkt ”Innehavarens exemplar” och ha nummer 1 och utfärdas till den som ansöker om importlicensen, det andra ska vara märkt ”Utfärdande myndighets exemplar” och ha nummer 2 och behållas av den myndighet som utfärdar licensen. De behöriga myndigheterna får av administrativa skäl lägga till ytterligare kopior av formulär nr 2.

3.   Formulären ska tryckas på vitt skrivpapper, fritt från mekanisk massa och med en vikt på mellan 55 och 65 g/m2. Storleken ska vara 210 × 297 mm och radavståndet ska vara 4,24 mm (1/6 tum). Formulärens utformning ska noga följas. Båda sidor av exemplar nr 1, som utgör själva licensen, ska dessutom ha en röd, tryckt guillocherad bakgrund som gör all förfalskning på mekanisk eller kemisk väg synlig.

4.   Medlemsstaterna ska ansvara för tryckningen av formulären. Formulären kan också tryckas av tryckerier som godkänts av den medlemsstat där de är etablerade. I det senare fallet ska en hänvisning till detta godkännande finnas på varje formulär. Varje formulär ska vara försett med tryckeriets namn och adress eller ett märke som gör det möjligt att identifiera tryckeriet.

5.   Vid utfärdandet ska importlicenserna eller utdragen av dessa ges ett utfärdandenummer som fastställs av de behöriga myndigheterna i medlemsstaten. Importlicensens nummer ska anmälas till kommissionen på elektronisk väg inom det integrerade nät som avses i artikel 4.

6.   Licenser och utdrag ska fyllas i på den utfärdande medlemsstatens officiella språk eller på ett av dess officiella språk.

7.   I fält 10 ska de behöriga myndigheterna ange tillämplig stålproduktgrupp.

8.   De myndigheter som utfärdar licenserna och handhar avräkningarna ska sätta sin stämpel på dokumenten. En utfärdande myndighets stämpel får emellertid ersättas med ett relieftryck kombinerat med bokstäver eller siffror som anbringas på licensen genom perforering eller tryckning. De utfärdande myndigheterna ska vid registrering av den tilldelade kvantiteten använda en metod som omöjliggör förfalskning, så att det inte är möjligt att lägga till siffror eller hänvisningar.

9.   På baksidan av exemplar nr 1 och nr 2 ska det finnas ett fält i vilket kvantiteter kan anges, antingen av tullmyndigheterna när importformaliteterna fullgörs eller av de behöriga förvaltningsmyndigheterna när ett utdrag utfärdas. Om utrymmet för avräkningar på licensen eller utdraget av denna är otillräckligt, får de behöriga myndigheterna lägga till ett eller flera fortsättningsblad med fält som motsvarar fälten på baksidan av exemplar nr 1 och exemplar nr 2 av licensen eller utdraget. De myndigheter som svarar för avräkningen ska placera sin stämpel på ett sådant sätt att ena halvan är på licensen eller utdraget av denna och andra halvan på fortsättningsbladet. Om det finns mer än ett fortsättningsblad ska ytterligare en stämpel placeras på samma sätt tvärs över varje blad och det föregående bladet.

10.   Importlicenser och utdrag som utfärdats, uppgifter som fyllts i och påskrifter som gjorts av myndigheterna i en medlemsstat ska ha samma rättsliga verkan i var och en av de andra medlemsstaterna som handlingar som utfärdats, uppgifter som fyllts i och påskrifter som gjorts av myndigheterna i var och en av de andra medlemsstaterna.

11.   De behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten får när det är nödvändigt kräva att innehållet i licenserna eller utdragen översätts till den berörda medlemsstatens officiella språk eller till ett av dess officiella språk.

Artikel 17

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

(1)  EGT L 196, 28.7.1999, s. 3.

(2)  EUT L 232, 8.9.2005, s. 64.

(3)  EUT L 360, 19.12.2006, s. 1.

(4)  EGT L 256, 7.9.1987, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1352/2007 (EUT L 303, 21.11.2007, s. 3).