1)

Ska artikel 56 FEUF liksom Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster ( 1 ) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG ( 2 ) tolkas på så sätt att de utgör hinder för en nationell bestämmelse som föreskriver mycket höga böter, i synnerhet höga lägsta påföljdsnivåer, vilka påförs kumulativt per berörd arbetstagare för åsidosättande av formella skyldigheter vid gränsöverskridande användning av arbetskraft, som att den som ställer arbetstagare till förfogande underlåter att tillhandahålla löneunderlag till den som tar emot arbetstagarna?

2)

Om fråga 1 besvaras nekande:

Ska artikel 56 FEUF liksom Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG tolkas på så sätt att de utgör hinder för att utdöma kumulativa böter utan en absolut övre gräns för åsidosättande av formella skyldigheter vid gränsöverskridande användning av arbetskraft?

3)

Om fråga 1 och 2 besvaras nekande:

Ska artikel 49.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell bestämmelse som föreskriver böter utan övre gräns och fleråriga frihetsstraff (som ersätter böter) för vårdslöshetsbrott?