1)

Ska artikel 20.1–20.3 i direktivet ( 1 ) tolkas så, att de materiella mottagningsvillkoren endast kan inskränkas eller dras in i de fall som fastställs i dessa punkter, eller följer det av artikel 20.4 och 20.5 i direktivet att indragningen av rätten till materiella mottagningsvillkor även kan ske som en sanktion för allvarliga brott mot de regler som gäller för förläggningarna samt för grovt våldsamt uppträdande?

2)

Ska artikel 20.5 och 20.6 i direktivet tolkas så att medlemsstaterna, före antagandet av ett beslut om inskränkning eller indragning av materiella mottagningsvillkor eller om sanktioner, inom ramen för dessa beslut måste vidta erforderliga åtgärder för att säkerställa värdiga levnadsvillkor under utestängningsperioden, eller kan kraven enligt dessa bestämmelser uppfyllas genom ett system där det först efter beslutet om inskränkning eller indragning av ett materiellt mottagningsvillkor, undersöks huruvida den person som beslutet riktar sig till har värdiga levnadsvillkor och det då vid behov vidtas åtgärder för att komma till rätta med situationen?

3)

Ska artikel 20.4, 20.5 och 20.6 i direktivet, jämförd med artiklarna 14, 21, 22, 23 och 24 i direktivet och med artiklarna 1, 3, 4 och 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, tolkas så, att det är – eller inte är – tillåtet med åtgärder eller sanktioner om tillfälligt (eller permanent) utestängande från rätten till materiella mottagningsvillkor som riktar sig mot en underårig, närmare bestämt ett ensamkommande barn?