26.2.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/19

1)

Artikel 2.1 c i rådets direktiv 75/363/EEG av den 16 juni 1975 om samordning av bestämmelserna i lagar och andra författningar om verksamhet som läkare, i ändrad lydelse enligt rådets direktiv 82/76/EEG av den 26 januari 1982, och artikel 24.1 c i rådets direktiv 93/16/EEG av den 5 april 1993 om underlättande av läkares fria rörlighet och ömsesidigt erkännande av deras utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning, såsom den i det nationella målet, enligt vilken beviljande av ett nationellt bidrag i syfte att finansiera en utbildning, som tillhandahålls i en annan medlemsstat och som leder till examen som specialistläkare, är underställt villkoret att läkaren som uppbär bidraget tjänstgör i den förstnämnda medlemsstaten i fem år under en tioårsperiod från tidpunkten då specialistkompetensen uppnåddes eller i annat fall återbetalar 70 procent av det beviljade bidraget jämte lagstadgad ränta.

2)

Artiklarna 45 FEUF och 49 FEUF ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning, såsom den i det nationella målet, enligt vilken beviljande av ett nationellt bidrag i syfte att finansiera en utbildning, som tillhandahålls i en annan medlemsstat och som leder till examen som specialistläkare, är underställt villkoret att läkaren som uppbär ersättningen tjänstgör i den förstnämnda medlemsstaten i fem år under en tioårsperiod från tidpunkten då specialistkompetensen uppnåddes eller i annat fall återbetalar 70 procent av det beviljade bidraget jämte lagstadgad ränta, med mindre än att de åtgärder som föreskrivs i dessa bestämmelser i praktiken inte eftersträvar målet att skydda folkhälsan och bevara socialförsäkringens finansiella jämvikt och går utöver vad som är nödvändigt i detta avseende vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.