Talan väckt den 15 september 2014 – Ungern mot kommissionen

(Mål T-662/14)

(2014/C 448/35)

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Sökande: Ungern (ombud: Z. Fehér och G. Koós)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

Grunder och huvudargument

Sökanden gör till stöd för sin talan gällande att artikel 45.8 i den angripna förordningen överskrider de gränser som uppställs av den bemyndigande rättsakten, förordning (EU) nr 1307/2010 (1), och att den innebär att de befogenheter som medlemsstaterna tilldelas förlorar sitt innehåll genom att införa ett restriktivt rekvisit som förutsätter en omtolkning av de befogenheter som medlemsstaterna tilldelas genom den grundläggande lagstiftningsakten.

Den angripna förordningen innehåller inte någon tillräcklig eller utförlig motivering. En ändring av en bemyndigandebestämmelse i en sådan omfattning och av sådan räckvidd innebär att det i praktiken inte är möjligt att tydligt förstå vilken bemyndigandebestämmelse som kommissionen har grundat sig på och i vilken utsträckning. Detta medför att det är omöjligt att genomföra den prövning som krävs ur rättssäkerhetssynpunkt.

Den av kommissionen antagna regleringen innebär en diskriminering med avseende på skotträdsorter eller, mer konkret, med avseende på jordbrukare som vill plantera sådana sorter. Båda typerna av planteringar och brukare befinner sig i samma situation, varför det inte är motiverat att göra en skillnad mellan dem beroende på vilken trädsort som de har beslutat sig för att plantera.

Sökanden påstår vidare att kommissionen – i samband med förhandlingarna om den delegerade förordningen – ända till slutet varit emot att medlemsstaterna skulle kunna kvalificera arealer planterade med skottskog som arealer med ekologiskt fokus. Allting pekar på att kommissionen genom den angripna förordningen i praktiken velat förhindra denna möjlighet och att institutionen därigenom gjort sig skyldig till maktmissbruk.

Sökanden anser slutligen att den angripna förordningen åsidosätter den allmänna rättssäkerhetsprincipen, dels eftersom artikel 45.8 är otydlig på flera punkter, dels eftersom förordningen inte föreskriver en tillräcklig övergångsperiod för att förbereda en så betydelsefull ändring. Sökanden hävdar även att principen om berättigade förväntningar åsidosätts, eftersom kommissionen i samband med utformningen av de bestämmelser som skulle träda i kraft inte tagit hänsyn till att det krävs längre tid för förberedelse på jordbruksområdet. Den angripna förordningen innebär även ett åsidosättande av rätten till egendom i artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009 (EUT L 347, s. 608).