This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62007CN0508
Case C-508/07 P: Appeal brought on 21 November 2007 by Cain Cellars, Inc. against the judgment of the Court of First Instance (First Chamber) delivered on 12 September 2007 in Case T-304/05 Cain Cellars, Inc. v Office for Harmonisation in the Internal Market (Trade Marks and Designs)
Mål C-508/07 P: Överklagande ingett den 21 november 2007 av Cain Cellars, Inc. av den dom som förstainstansrätten meddelade den 12 september 2007 i mål T-304/05, Cain Cellars, Inc. mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)
Mål C-508/07 P: Överklagande ingett den 21 november 2007 av Cain Cellars, Inc. av den dom som förstainstansrätten meddelade den 12 september 2007 i mål T-304/05, Cain Cellars, Inc. mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)
EUT C 22, 26.1.2008, p. 32–32
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
|
26.1.2008 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 22/32 |
Överklagande ingett den 21 november 2007 av Cain Cellars, Inc. av den dom som förstainstansrätten meddelade den 12 september 2007 i mål T-304/05, Cain Cellars, Inc. mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)
(Mål C-508/07 P)
(2008/C 22/57)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: Cain Cellars, Inc. (ombud: J. Albrecht, Rechtsanwalt)
Övrig part i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen skall
|
— |
upphäva den dom som meddelades av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt den 12 september 2007 i mål T-304/05, |
|
— |
fastställa att det registreringshinder som återfinns i artikel 7.1 b i förordningen om gemenskapsvarumärken inte innebär att det sökta varumärket inte kan registreras, och |
|
— |
förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta kostnaderna för förfarandet vid harmoniseringsbyråns överklagandenämnd, förfarandet vid förstainstansrätten och förfarandet för överklagande. |
Grunder och huvudargument
Sammanfattning av de grunder som klaganden åberopar till stöd för sitt överklagande av den dom som meddelades av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt den 12 september 2007 i mål T-304/05
Den första grunden
Åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 40/94
Klaganden gör gällande att förstainstansrätten underlät att beakta faktiska och rättsliga omständigheter samt rättsliga principer som är relevanta vid bedömningen av igenkänningsfunktionen hos det sökta varumärket som utgörs av återgivningen av en pentagon. Förstainstansrätten bedömde nämligen klagandens varumärke i form av en pentagon från en rent teoretisk och abstrakt synvinkel och beaktade härvid inte grundläggande principer med mera praktisk inriktning med avseende på frågan huruvida återgivningen av en pentagon har särskiljningsförmåga och särskilt frågan avseende att den är en unik företeelse (”uniqueness”) på vinområdet som är relevant i förevarande fall. Förstainstansrätten bedömde att kännetecknet utgjorde en enkel ”geometrisk grundfigur” och fastslog mot bakgrund av en abstrakt bedömning a priori att den kategorin kännetecken saknar särskiljningsförmåga.
Den andra grunden
Åsidosättande av artikel 67.3 i förstainstansrättens rättegångsregler
|
a) |
Enligt artikel 67.3 i förstainstansrättens rättegångsregler skall förstainstansrätten beakta endast handlingar som parternas advokater och ombud har kunnat ta del av och uttala sig om. I punkt 34 i den överklagade domen hänvisas det till handlingar som harmoniseringsbyrån ingav i samband med att svarsinlagan ingavs och som klaganden inte getts tillfälle att yttra sig över (eftersom det skriftliga förfarandet avslutades efter det att svarsinlagan ingavs). Förstainstansrättens bedömning grundar sig således på bevisning som inte kan upptas till sakprövning. Den omständigheten att klaganden inte getts möjlighet att yttra sig innebär ett åsidosättande av principen om rätten att yttra sig. |
|
b) |
Klaganden kritiserar slutligen förstainstansrätten för att den, vid bedömningen av särskiljningsförmågan, inte omnämnt och inte beaktat de återgivningar av varor som förebringats under förhandlingen i syfte att visa att det sökta varumärket har särskiljningsförmåga. Dessa återgivningar godkändes av harmoniseringsbyrån och är av särskild betydelse för frågan huruvida det sökta varumärket har särskiljningsförmåga. Även mot bakgrund härav har principen om rätten att yttra sig åsidosatts. |