26.1.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 22/27

—

förklara att överklagandet av förstainstansrättens (första avdelningen) dom av den 12 september 2007 i mål T-363/04, vilket grundas på att gemenskapsrätten har överträtts, har skett i behörig tid och på vederbörligt sätt,

—

bifalla överklagandet och följaktligen upphäva nämnda avgörande av förstainstansrätten i sin helhet, i enlighet med artikel 61 i domstolens stadga och artikel 113 i rättegångsreglerna,

—

själv slutligt avgöra målet, om detta är färdigt för avgörande,

—

subsidiärt återförvisa målet till förstainstansrätten för avgörande i enlighet med de bindande villkoren från domstolen och, om domstolen anser det nödvändigt, ange vilka av verkningar av det upphävda avgörandet som skall betraktas som bestående för parterna i tvisten, allt med förpliktande för sökanden vid förstainstansrätten och motparten i överklagandet att ersätta rättegångskostnaderna.

—

förstainstansrätten inte uteslutande betraktade de spanska varumärkena CARBONELL nr 994364, 1238745 och 1698613 som äldre varumärken som kan åberopas till stöd för en invändning,

—

förstainstansrätten inte uttryckligen uteslöt det senare gemenskapsvarumärket CARBONELL nr 338681 från de varumärken som kan åberopas till stöd för en invändning,

—

förstainstansrätten, som en följd av föregående påståenden, inte korrekt definierade ”allmänheten inom det område där det äldre varumärket är skyddat”, eftersom de äldre varumärkena uteslutande är spanska och allmänheten inom det relevanta området därför utgörs av spanska konsumenter av olivolja,

—

förstainstansrätten, även om den i vissa av domens punkter hänvisade till den ”spanska marknaden för olivolja”, beaktade denna marknad i en mycket ofullständig och begränsad utsträckning eftersom så endast skedde vid bedömningen av särskiljningsförmågan hos de motstående kännetecknens figurelement,

—

förstainstansrätten varken beaktade denna marknad vid helhetsbedömningen av kännetecknens likhet (eftersom det inte alls hänvisas till den ”spanska marknaden för olivolja” vid bedömningen av exempelvis särskiljningsförmågan hos de motstående kännetecknens ordelement) eller vid prövningen av andra faktorer som också var relevanta i fallet för att avgöra huruvida det förelåg en risk för förväxling mellan de motstående kännetecknen.

—

I den överklagade domen prövades inte de motstående kännetecknen utifrån kriteriet om en ”helhetsbedömning” och om ett ”helhetsintryck”, utan på grundval av en separat och successiv, och följaktligen ”analytisk”, bedömning av de element som ingår i de sammansatta motstående varumärkena. Detta har medfört att artikel 8.1 b och den gemenskapsrättspraxis i vilken denna bestämmelse tolkas har åsidosatts.

Förstainstansrätten har i den överklagade domen underlåtit att uppfylla sin första skyldighet att pröva varumärkena utifrån kriteriet om den ”helhetsbedömning” och om det ”helhetsintryck” som de motstående varumärkena gav upphov till. I stället för att göra så tillämpades från början av den överklagade domen en analytisk metod, och det gjordes en separat och successiv prövning av å ena sidan figurelementen (punkterna 75–87) och å andra sidan ordelementen (punkterna 88–93). I detta hänseende tillmättes figurelementen en avgörande vikt, medan ordelementen inte ens tillerkändes någon som helst, ens minimal, betydelse. Det riktigt att det i den överklagade domen hänvisas till kriteriet om en helhetsbedömning och om ett helhetsintryck (punkt 99). Det är emellertid också riktigt att det inte räcker att hänvisa till och återge ett kriterium i rättspraxis för att handla rättsenligt, utan det är viktigt att kriteriet följs och tillämpas korrekt i fallet. Så skedde inte genom den överklagade domen. Genom att bedöma de motstående kännetecknens likhet tillämpades nämligen inte kriteriet om en helhetsbedömning och om ett helhetsintryck som ett grundläggande och huvudsakligt kriterium i den överklagade domen. I stället användes ett analytiskt kriterium, först genom att varumärkenas figurativ- och ordelement avskiljdes och sedan genom att det gjordes en separat bedömning av, för det första, de motstående varumärkenas två figurativelement och, för det andra, av ordelementet LA ESPAÑOLA, varvid det inte alls hänvisades till de motstående varumärkenas andra ordelement, det vill säga efternamnet CARBONELL.

Vidare åsidosattes artikel 8.1 b även genom den överklagade domen på grund av att förstainstansrätten underlät att bedöma de relevanta omständigheterna i fallet, såsom den som avser en samtidig förekomst under en längre tid i det förflutna och den som avser huruvida varumärkena var notoriskt kända, vilka är synnerligen relevanta för att bedöma risken för förväxling mellan det sökta gemenskapsvarumärket LA ESPAÑOLA nr 236588 och de motstående äldre spanska varumärkena CARBONELL.

—

Den uppfattning som den spanske genomsnittskonsumenten av olivolja har och den påstådda risken för förväxling mellan de motstående varumärkena.

Även om det i den överklagade domen hänvisas till den profil av genomsnittskonsumenten som har utvecklats i rättspraxis, används där inte denna urtyp för konsumenten, utan förstainstansrätten betecknar den spanske genomsnittskonsumenten av olivolja som en konsument som ligger närmre den urtyp för genomsnittskonsumenten som används i tysk rättspraxis, det vill säga ”en oaktsam och obetänksam konsument”, än den urtyp för den europeiska konsumenten som har utvecklats i gemenskapsrättspraxis, det vill säga ”en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten konsument” (domen i målet LLOYD, punkt 26, och i målet PICASSO, punkt 38). Vid sidan om detta allvarliga fel har förstainstansrätten i den överklagade domen även gjort sig skyldig till ett annat, inte mindre relevant, fel genom att ”beakta den mindre grad av uppmärksamhet” som allmänheten kan ge varumärken för olivolja, i stället för att beakta den grad av uppmärksamhet som en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten spansk genomsnittskonsument av olivolja har.