9.8.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 204/70

1.1

EESK beklagar att förslaget till direktiv om påföljder för arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU inte remitterats till EESK för yttrande, även om detta hävdas i inledningen till direktivet. Förslaget till direktiv faller inte inom de områden där det är obligatoriskt att rådfråga kommittén. Kommittén anser dock att representanter för det civila samhället måste höras i dylika situationer och i denna typ av frågor, eftersom förslaget inte bara gäller området med frihet, säkerhet och rättvisa, utan också får konsekvenser för sysselsättningen och socialpolitiken.

1.2

EESK har beslutat att yttra sig på eget initiativ om detta förslag till direktiv. Kommittén anser att det organiserade civila samhället, framför allt arbetsmarknadens parter, har en mycket viktig roll att spela vid utarbetandet och genomförandet av det direktiv som föreslås av kommissionen om påföljder för arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU.

1.3

I kommitténs tidigare yttranden (1) har kommittén framhållit att det är nödvändigt att åtgärder vidtas samtidigt på olika områden, så att man skapar möjligheter till laglig invandring och samtidigt kan hantera orsakerna till ”irreguljär” invandring.

1.4

Kommittén ställer sig bakom förslaget, eftersom det i praktiken främjar respekten för mänskliga rättigheter. Kommittén hyser dock starka tvivel när det gäller innehållet i förslaget till direktiv, tidpunkten för att lägga fram förslaget och den ordning i vilken lagstiftningsförslagen har lagts fram. Anställning av irreguljära invandrare hänger nära samman med arbetsmarknadens funktion och olaglig anställning i allmänhet, och kan därför inte förhindras endast genom att arbetsgivarna straffas.

1.5

Eftersom två olika områden hänger samman när det gäller kommissionens arbete med invandringsfrågor inom EU, dvs. området med frihet, säkerhet och rättvisa å ena sidan och sysselsättnings- och socialpolitiken å andra sidan, vill kommittén betona vikten av att harmonisera befintlig gemenskapslagstiftning med den lagstiftning för laglig och olaglig invandring som är under utarbetande. Kommittén anser att man inte kan lösa problemet med olaglig invandring endast genom att stänga gränserna eller vidta tvingande åtgärder.

1.6

Laglig migration och invandring inom och till EU måste regleras å det snaraste. Kommittén rekommenderar att kommissionen noga undersöker möjligheten att vidta ytterligare åtgärder för att bekämpa svartarbete.

1.7

Internationella erfarenheter visar att bekämpningen av svartarbete ger större effekt om den grundar sig på ett antal parallella åtgärder. Man måste vid sidan om att skapa möjligheter till laglig invandring av arbetstagare till de sektorer inom ekonomin där anställning av illegala invandrare utan arbetstillstånd är som vanligast genomföra informations- och utbildningskampanjer med information om följderna av svartarbete. Sanktionspolitiken mot arbetsgivarna bör också vara enhetlig – utan hänsyn till svartarbetarens nationalitet. Förslaget till direktiv bör alltså ingå i ett bredare paket av åtgärder mot svartarbete, också bland illegala invandrare, och inte vara ett grundläggande verktyg såsom kommissionen föreslår.

1.8

Kommittén vill betona att det är mycket viktigt att direktivet genomförs på ett effektivt sätt i medlemsstaterna, som inte kommer att få någon lätt uppgift eftersom a) kontrollorganen inte har tillräckligt med kvalificerad arbetskraft, b) det är svårt att fördela ansvaret mellan berörda organ och c) antalet företag som måste kontrolleras är mycket stort.

1.9

Kommittén anser att de förslag i direktivet som kan leda till fördelar i praktiken bör förstärkas. De ändringar och tillägg som föreslås av kommittén anges under rubriken ”Särskilda kommentarer” och har som syfte att garantera en mer korrekt ansvarsfördelning, samtidigt som situationen för arbetstagare utan arbetstillstånd förbättras. Om kommissionen bortser från kommitténs förslag kommer dylika arbetstagare att utnyttjas ännu värre.

2.1

Förslaget till direktiv är ett av flera lagstiftningsförslag som kommissionen presenterar i linje med sitt meddelande från 2005 (2) om en strategisk plan för laglig migration och meddelandet om politiska prioriteringar i kampen mot den olagliga invandringen av tredjelandsmedborgare (juli 2006) (3). I dessa meddelanden föreslår kommissionen olika sätt att begränsa incitamenten för illegal invandring till EU, varav det främsta är möjligheten att hitta ett arbete. Medlemsstaterna åläggs att införa liknande påföljder för arbetstagare för tredjelandsmedborgare och att tillämpa dem på ett effektivt sätt. Europeiska rådet godkände kommissionens förslag (4) i december 2006.

2.2

Under 2007 följdes förslaget till direktiv upp av:

3.1

Syftet med direktivet är att göra det mindre attraktivt att arbeta för migranter som saknar giltiga tillstånd (minska dragningskraften). Direktivet bygger på åtgärder som vidtagits i medlemsstaterna och syftar till att a) samtliga medlemsstater inför liknande påföljder för arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som saknar giltigt uppehållstillstånd och b) dessa påföljder tillämpas på ett effektivt sätt.

3.2

Direktivet rör invandringspolitiken, inte arbetsmarknads- eller socialpolitiken. Direktivets rättsliga grund är artikel 63.3 b i EG-föredraget och avser att minska den olagliga invandringen till EU.

3.3

Förslaget rör inte den lagliga invandringen eller sysselsättning som står i strid med beviljat tillstånd (t.ex. arbete som utförs av studenter eller turister från tredjeland) eller odeklarerat arbete av tredjelandsmedborgare.

4.1

Direktivet förbjuder anställning av tredjelandsmedborgare som vistas olagligen i EU. Påföljder (som kan vara av administrativ art) kommer att fastställas för överträdelser i form av böter. För företagen gäller även andra påföljder, t.ex. att de kan fråntas rätten till offentliga bidrag eller fråntas rätten att delta i offentlig upphandling. Straffrättsliga påföljder kan komma att utdömas i allvarliga fall.

4.2

I artikel 2 definieras begreppet ”anställning”. Arbetsgivare definieras som en person, även en juridisk person, som anställer en tredjelandsmedborgare för att utöva avlönad verksamhet.

4.3

Arbetsgivare är skyldiga att a) inför en anställning kontrollera att en tredjelandsmedborgare har ett uppehållstillstånd eller en annan handling som ger dem rätt till uppehälle under den tid som anställningen varar och b) spara en kopia av dokumentet så att medlemsstaternas behöriga myndigheter kan inspektera dem. Arbetstagarna anses därefter ha uppfyllt sina förpliktelser, förutom om den handling som visas upp är uppenbart felaktig. Endast företag och juridiska personer är skyldiga att senast inom en vecka underrätta behöriga myndigheter om såväl början som slutet av tredjelandsmedborgares anställning.

4.4

Arbetsgivare som inte följer förbudet att anställa tredjelandsmedborgare som vistas olagligen i EU kommer att bestraffas med effektiva, väl avvägda och avskräckande påföljder. Arbetsgivare kommer att bestraffas för varje överträdelse genom böter och krav på att finansiera repatrieringskostnaderna (arbetsgivaren måste betala dylika tredjelandsmedborgare eventuellt innestående lön samt eventuella skatter och sociala avgifter). I enlighet med artikel 10 kan överträdelsen under vissa omständigheter utgöra ett brott om den begås medvetet.

4.5

Medlemsstaterna anmodas också att införa ekonomiska påföljder (böter och ersättning av kostnaderna för att repatriera tredjelandsmedborgarna) samt andra påföljder (tillfälligt fråntagande av rätten till offentliga bidrag och av rätten att delta i offentlig upphandling, återbetalning av redan beviljade EU-bidrag och tillfällig eller permanent stängning av inrättningar). Direktivet innehåller också bestämmelser om juridiska personers ansvar och eventuella påföljder gentemot dem. Befintliga nationella bestämmelser i medlemsstaterna om juridiska personers ansvar kan bibehållas.

4.6

När arbetsgivaren är en underentreprenör ska medlemsstaterna sörja för att huvudentreprenören och eventuella mellanliggande entreprenörer är ansvariga att betala samtliga ekonomiska påföljder och eventuella efterbetalningar.

4.7

Arbetsgivaren måste betala samtliga skatter och sociala avgifter för den berörda tredjelandsmedborgaren. Medlemsstaterna åläggs också att införa system för att sörja för att de nödvändiga förfarandena för utbetalning av innestående lön sätts igång automatiskt utan att tredjelandsmedborgaren behöver inge någon begäran. Ett arbetsförhållande förmodas omfatta minst sex månader, såvida arbetsgivaren inte kan bevisa motsatsen. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att olagligt anställda tredjelandsmedborgare erhåller eventuell efterbetalning av lön, även om de har lämnat eller sänts tillbaka från EU. När det gäller brott ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att se till att ett eventuellt beslut om återvändande inte verkställs förrän tredjelandsmedborgaren har erhållit eventuell efterbetalning av lön.

4.8

Medlemsstaterna ska se till att minst 10 % av de företag som har sitt säte på deras territorium varje år inspekteras för kontroll av huruvida de anställer tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU. Urvalet av de företag som ska inspekteras ska göras på grundval av en riskbedömning och med hänsyn till faktorer såsom den sektor inom vilken ett företag är verksamt och tidigare förekomst av överträdelser.

4.9

Medlemsstaterna åläggs att genomföra direktivet i den nationella lagstiftningen senast två år från offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning.

5.1

Förslaget till direktiv påverkar två olika politikområden som hänger nära samman när invandringspolitiken genomförs: området för frihet, säkerhet och rättvisa å ena sidan och arbetsmarknads- och socialpolitiken å andra sidan. Kommittén motsätter sig inte den idé som presenteras i förslaget om att utöva påtryckningar mot både ohederliga arbetsgivare och kriminella organisationer som handlar med människor utan uppehållstillstånd. Kommittén ställer sig bakom förslaget till direktiv, eftersom det främjar respekten för mänskliga rättigheter.

5.2

Kommittén anser att EU:s institutioner måste ta hänsyn till institutionernas beslutsfattande och se till att

Det är nödvändigt att vara tydlig i dessa känsliga frågor, eftersom det inte bara handlar om säkerhet, rättvisa och konkurrenskraft, utan också om mänskliga rättigheter. Förslaget påverkar marknaden, de fyra friheterna och arbetskraften, både ur kollektiv och individuell synvinkel, samt eftersom invandringen är nödvändig för EU. I kommitténs tidigare yttranden har kommittén framhållit att det är nödvändigt att åtgärder vidtas samtidigt på olika områden, så att man skapar möjligheter till laglig invandring och samtidigt kan hantera orsakerna till ”irreguljär” invandring.

5.3

Laglig migration och invandring inom och till EU måste regleras å det snaraste. Begränsningen av invandringen till medlemsstaterna har skapat en rad problem, förhindrat den fria rörligheten för arbetstagare mellan vissa medlemsstater och lett till att vissa tredjelandsmedborgare, vid sidan av EU-medborgare, anställts i strid mot gällande regler och utnyttjats av sina arbetsgivare. Samma åtgärder för att bekämpa odeklarerat arbete i EU och i enskilda medlemsstater bör vidtas gentemot samtliga personer som arbetar olagligt, oavsett om de är EU-medborgare eller tredjelandsmedborgare. Kommittén uppmanar därför kommissionen att noga undersöka möjligheten att utvidga den rättsliga grunden för förslaget till direktiv till att också omfatta åtgärder mot olagligt arbete som utförs av samtliga personer som saknar nödvändiga tillstånd eller handlingar.

5.4

Kommittén anser att den dragningskraft för invandrarna som kommissionen hänvisar till i direktivet inte är möjligheten till olagligt arbete i sig, utan snarare möjligheten att arbeta i ett annat land. Därför kommer åtgärder för att förenkla förfarandet för ett enda uppehålls- och arbetstillstånd utan tvivel att bidra till att minska denna dragningskraft. Medlemsstaterna måste dock själva också bidra till att förenkla förfarandena.

5.5

Många arbetsgivare betonar att det är nödvändigt att bekämpa olagligt arbete och orättvisa konkurrensfördelar eftersom de arbetsgivare som sysselsätter arbetstagare olagligt skapar olagliga och orättvisa konkurrensfördelar för andra, hederliga arbetsgivare.

5.6

Även om medlemsstaterna ansvarar för att genomföra direktivet bör kommissionen vara medveten om att detta inte kommer att bli någon enkel uppgift eftersom a) det råder brist på kontrollorgan, b) det är svårt att fördela ansvaret mellan berörda organ och c) antalet företag som måste kontrolleras är mycket stort. Direktivets styrka kommer att ligga i hur det genomförs i verkligheten.

5.7

Gemenskapsinstitutionerna bör använda samma termer som dem som används av internationella och regionala organisationer och inom internationell rätt, och som därför erkänns internationellt, t.ex. ”irreguljära arbetstagare” eller ”arbetstagare utan vederbörliga tillstånd” i stället för illegala arbetstagare eller illegal invandring. Termen ”illegal invandrare” har en mycket negativ klang. Förslaget till direktiv skulle kunna bidra till att förvärra situationen och leda till ökad diskriminering och främlingsfientlighet, som drabbar samtliga invandrare, som kan utsättas för kontroller enbart på grund av sitt utseende.

5.8

Trots vissa invändningar rörande förslaget till direktiv anser kommittén dock att de förslag i direktivet som kan leda till fördelar i praktiken bör förstärkas. Dessa förslag anges under rubriken ”Särskilda kommentarer”.

6.1

Artikel 1 – Med stöd av denna artikel bör medlemsstater som redan vidtagit åtgärder för att reglera irreguljär invandring kunna behålla nationella åtgärder som är mer gynnsamma för arbetstagarna.

6.2

Artikel 2 – definitionerna bör ändras enligt följande:

6.3

Artikel 4.1 c – arbetsgivaren bör åläggas att spara kopian av uppehållstillståndet längre än själva anställningen eftersom anställningen inom vissa branscher generellt sett är kort och arbetsgivaren ofta skiftar.

6.4

Artikel 5

6.5

Artikel 6

6.6

Artikel 7

6.7

Artikel 8 handlar om andra åtgärder som ska vidtas av medlemsstaterna.

6.8

I artikel 9 fastställs ansvaret för huvudentreprenören och eventuella mellanliggande entreprenörer att betala påföljder och efterbetalningar. Det vore värdefullt att förtydliga under vilka förhållanden detta gäller. En sådan skyldighet skulle vara mycket svår att tillämpa inom vissa sektorer med långa kedjor av underentreprenörer, exempelvis inom biltillverkningsindustrin och underleverantörer som tillverkar olika komponenter vid olika anläggningar i olika länder. Kommittén anser att huvudentreprenören bör ha möjlighet att befria sig från ansvar genom att vidta rimliga försiktighetsåtgärder.

6.9

Artikel 10

6.10

Artikel 14

6.11

Artikel 15

Enligt denna artikel ska medlemsstaterna se till att minst 10 % av företagen inspekteras varje år. Kommittén välkomnar denna bestämmelse. Frågan om hur effektivt förslaget till direktiv kommer att bli beror dock på hur just denna bestämmelse genomförs i verkligheten. I de flesta medlemsstaterna kommer det att krävas extra personal och ytterligare ekonomiska resurser för att utföra dessa kontroller. Utan dessa extra anslag kommer sådana krav utan tvivel att leda till ojämlik behandling av de personer som berörs av bestämmelserna.