Överklagande ingett den 18 november 2008 av Pilar Angé Serrano, Jean-Marie Bras, Adolfo Orcajo Teresa, Dominiek Decoutere, Armin Hau och Francisco Javier Solana Ramos av den dom som förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade den 18 september 2008 i mål T-47/05, Angé Serrano m.fl. mot parlamentet

(Mål C-496/08 P)

(2009/C 44/46)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Pilar Angé Serrano, Jean-Marie Bras, Adolfo Orcajo Teresa, Dominiek Decoutere, Armin Hau, Francisco Javier Solana Ramos (ombud: advokaten E. Boigelot)

Övriga parter i målet: Europaparlamentet, Europeiska unionens råd

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Förstainstansrätten har i den överklagade domen prövat den talan som ingivits av de sex klagandena, vilka samtliga är tjänstemän inom Europaparlamentet som har godkänts vid interna uttagningsprov som genomförts under de tidigare tjänsteföreskrifterna men vilkas placering i lönegrad har ändrats efter att de nya tjänsteföreskrifterna trätt i kraft.

De tre första sökandena åberopar till stöd för sitt överklagande tre grunder.

Genom sin första grund gör de gällande att förstainstansrätten genom att konstatera att skäl saknades att döma gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och den underlät att uppfylla sin motiveringsskyldighet. Klagandena hade nämligen alltjämt ett berättigat intresse av att få saken prövad vad gällde ogiltigförklaring av de omtvistade besluten om lönegradsplacering, även om dessa ersattes av senare individuella beslut av den 20 mars 2006, i den mån förstainstansrätten själv hade ansett att dessa nya beslut inte fullt ut avhjälpte klagandenas invändningar, eftersom de inte innebar att lönegradsplaceringen återställdes i en högre grad. Dessutom hade de omtvistade besluten sin grund i artiklarna 2 och 8 i bilaga XIII till de nya tjänsteföreskrifterna, vilkas legalitet enligt klagandena kan ifrågasättas.

Genom son andra grund påstår samma klaganden att förstainstansrätten underlät att uppfylla sin motiveringsskyldighet när den ogillade deras skadeståndsyrkande, då lönegradsplaceringen enligt de nya tjänsteföreskrifterna placerade dem på samma nivå som dem av deras kolleger som inte hade godkänts vid uttagningsprovet för övergång till annan tjänstekategori och således åsamkade dem allvarlig skada.

De tre sista klagandena åberopar en enda grund till stöd för sin talan, genom vilken de gör gällande att artiklarna 2 och 8 i bilaga XIII till de nya tjänsteföreskrifterna är rättsstridiga.

Klagandena påstår i detta avseende, i första hand, att förstainstansrättens bortsåg från förvärvade rättigheter och åsidosatte principerna om rättssäkerhet och om skyddet för berättigade förväntningar, i den mån den fann att placeringen i en högre lönegrad till följd av att klagandena hade godkänts vid uttagningsprov som hade genomförts under de tidigare tjänsteföreskrifterna inte utgjorde en förvärvad rätighet och följaktligen inte kunde ge upphov till någon berättigad förväntan.

Klagandena gör till stöd för samma grund i andra hand gällande att förstainstansrätten åsidosatte principen om likabehandling, i den mån de efter den omplacering i lönegrader som genomfördes i enlighet med de nya tjänsteföreskrifterna behandlades likadant som dem av deras kolleger som inte hade godkänts vid samma uttagningsprov. Dessutom behandlade förstainstansrätten lika situationer olika i den mån den fann att de som hade godkänts vid ett och samma uttagningsprov inte tillhörde en och samma kategori, då bestämmelserna om lönegradsplacering enligt den skilde sig i förhållande till vid vilken tidpunkt lönegradsplaceringen äger rum. Tillämpningen av olika bestämmelser på dem som godkänts vid ett och samma uttagningsprov, nämligen artikel 2.1 och artikel 5.4 i bilaga XIII till de nya tjänsteföreskrifterna strider således mot principen om likabehandling.