20.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 168/42

1.1

Kommittén stöder den rättsliga grunden (artikel 95 i EG-fördraget) och den föreslagna regleringsformen (förordning).

1.2

Kommissionen kan inte åberopa någon egen behörighet enligt EG-fördraget som skulle ge kommissionen rätt att ingripa mot djurplågeri (som för övrigt har ägt rum utanför EU:s territorium), och kan därför endast angripa problemet utifrån sin behörighet på handelsområdet och inre marknaden för päls, och med hänsyn tagen till att det finns olika typer av nationell lagstiftning som bör harmoniseras.

1.3

Kommittén håller med kommissionen om att endast ett totalförbud kan avskräcka importörer av kläder och leksaker från omfattande införsel av päls av hund och katt samt bearbetade produkter av sådan päls till EU och att ett sådant förbud kan utgöra ett hinder för storskalig olaglig handel med päls.

1.4

Kommittén skulle vilja att begreppet ”päls” ges en rättslig definition där pälsen och dess komponenter (hår och skinn) uttryckligen behandlas separat, så att all användning av päls av katt och hund omfattas av förbudet.

1.5

Kommittén vill framhålla att det krävs effektiva kontrollmetoder och att kommittéförfarandet används för att göra kontrollmetoderna så acceptabla som möjligt.

2.1

I förslaget till förordning, som har EG-fördragets artikel 95 (inre marknaden) som rättslig grund, föreslår kommissionen att produktion, import, export och försäljning av päls av katt och hund skall förbjudas i EU.

2.2

Förslaget till förordning uppfyller det civila samhällets och Europaparlamentets önskemål, och det tyska ordförandeskapet har givit frågan hög prioritet.

2.3

Det förefaller som om det särskilt är i Asien som katter och hundar föds upp och slaktas under beklagliga förhållanden, för att pälsen skall användas till produktion av kläder, tillbehör och leksaker. Sådan päls har återfunnits på den europeiska inre marknaden.

2.4

Pälsen har i regel genomgått kemisk behandling och färgning, och den säljs under beteckningar som döljer dess ursprung. Det är svårt att med vetenskaplig säkerhet fastställa vilket djur som päls behandlad på detta sätt härrör från, utifrån såväl utseende och struktur som DNA-analys, eftersom DNA förstörs i samband med bearbetningen. Endast masspektrometri förefaller vara en tillförlitlig jämförelsemetod för att fastställa exakt vilken djurart det är fråga om. Det kan därför bli oerhört svårt att genomföra tullkontroll, något som bland annat förklarar de undantag som anges i förslagets artikel 4.

2.4.1

I artikel 4 anges att innehav för personligt bruk av kläder eller föremål som innehåller förbjuden päls kan tillåtas. Enligt kommittén bör innehav och personligt bruk av samt dispositionsrätt till sådana personliga tillhörigheter i mycket små kvantiteter uttryckligen undantas från förordningens tillämpningsområde, för att förhindra överdriven byråkrati.

2.4.2

Användning av päls som inte erhålls genom uppfödning för pälsproduktion, och som är märkt som sådan, skulle eventuellt kunna behandlas enligt kommittéförfarandet.

2.5

Ur proportionalitetssynpunkt är ett totalförbud mot produktion, import och handel den enda möjliga åtgärden, med tanke på importens hemliga och fördolda karaktär och den vilseledande marknadsföring som blir resultatet av den oseriösa märkningen av kläder och föremål som kan innehålla päls av hund och katt.

2.6

Flera medlemsstater och vissa tredjeländer har redan antagit förbudslagar vilkas utformning och räckvidd skiljer sig åt. Ett ingripande från gemenskapens sida är motiverat av behovet av harmonisering på den inre marknaden.

2.7

Det införs ett informations- och uppföljningssystem för spårning och detektionsmetoder när det gäller förbjuden päls. En förteckning över acceptabla kontrollåtgärder kan fastställas genom kommittéförfarandet.

2.8

Medlemsstaterna bör införa proportionerliga och avskräckande påföljder.

3.1

Kommittén ger sitt stöd till den rättsliga grunden och till att regleringsformen är förordning. Man kan inte tala om djurens välbefinnande på samma sätt för hundar och katter som för djurbesättningar inom jordbruket.

3.2

I dagens samhälle har dessa djur i Europa fått status av sällskapsdjur som inte föds upp för kött- eller pälsproduktion eller för att användas i arbete. Ett undantag är vissa hundraser som används för att åtfölja eller leda handikappade personer eller för att återfinna försvunna människor som begravts under rasmassor eller snö, eller för annan hjälp åt människor, vilket endast gör att allmänheten blir än mer sympatiskt inställd till dessa djur.

3.3

Kommissionen kan inte åberopa någon egen behörighet enligt EG-fördraget som skulle ge den rätt att ingripa mot djurmisshandel (som för övrigt har ägt rum utanför EU:s territorium). Kommissionen kan därför endast angripa problemet utifrån sin behörighet på handelsområdet och på området för harmonisering av inre marknaden för päls, samt avlägsna hinder för marknaden för päls, med hänsyn tagen till att det finns olika typer av nationell lagstiftning som bör harmoniseras i syfte att undvika fragmentering av marknaden.

3.4

Ett förslag som endast ställde krav på märkning skulle i praktiken bli verkningslöst, på grund av de omfattande tekniska svårigheterna att identifiera bearbetad päls av katt och hund. Kommittén håller med kommissionen om att endast ett totalförbud kan avskräcka importörer av kläder och leksaker från omfattande införsel av päls av hund och katt samt bearbetade produkter av sådan päls till EU och att ett sådant förbud utgör ett hinder för storskalig olaglig handel med päls.

3.5

När förordningen har antagits bör den meddelas till WTO som en form av icke-tariffärt handelshinder (NTB). Den överensstämmer med reglerna för internationell handel.

4.1

Kommittén skulle vilja att begreppet ”päls” ges en rättslig definition där pälsen och dess komponenter (hår och skinn) uttryckligen behandlas separat, så att all användning av päls av katt och hund omfattas av förbudet.

4.2

Kommittén anser att det bör klargöras att tullkontroller måste undvikas när det gäller enskilda personer som innehar strikt personliga föremål i mycket begränsade mängder när de passerar inre gränser eller anländer från tredje land. Handel med eller försäljning av ett klädesplagg, eller gåvor till en välgörenhetsorganisation, får inte heller likställas med sådan handel som faller inom förordningens tillämpningsområde.