Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32008R1272

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (Text av betydelse för EES)

OJ L 353, 31.12.2008, p. 1–1355 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, GA, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
Special edition in Croatian: Chapter 13 Volume 020 P. 3 - 1357

In force

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2008/1272/oj

31.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 353/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1272/2008

av den 16 december 2008

om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)

Denna förordning bör säkerställa såväl en hög skyddsnivå för människors hälsa och för miljön som fri rörlighet för kemiska ämnen, blandningar och vissa särskilda föremål, och samtidigt främja konkurrenskraft och innovation.

(2)

En väl fungerande inre marknad för ämnen, blandningar och dessa föremål kan endast uppnås om de krav som är tillämpliga på dem inte skiljer sig markant mellan medlemsstaterna.

(3)

En hög nivå på hälso- och miljöskydd bör säkerställas genom en tillnärmning av lagstiftningen om kriterierna för klassificering och märkning av ämnen och blandningar, med målsättningen att uppnå hållbar utveckling.

(4)

Handeln med ämnen och blandningar är inte bara en fråga för den inre marknaden, utan även för den globala marknaden. Företagen torde därför tjäna på en global harmonisering av regler om klassificering och märkning och på enhetliga regler om klassificering och märkning vid, å ena sidan, distribution och användning och, å andra sidan, vid transport.

(5)

För att underlätta världshandeln och samtidigt skydda människors hälsa och miljön har man inom Förenta Nationerna under tolv år omsorgsfullt utarbetat harmoniserade kriterier för klassificering och märkning. Resultatet av detta arbete är det globalt harmoniserade systemet för klassificering och märkning av kemikalier Globally Harmonised System of Classification and Labelling of Chemicals (nedan kallat GHS).

(6)

Denna förordning följer på flera förklaringar, där gemenskapen bekräftat sin avsikt att bidra till en global harmonisering av klassificerings- och märkningskriterier, inte bara på FN-nivå, utan också genom att införliva de internationellt överenskomna GHS-kriterierna i gemenskapslagstiftningen.

(7)

Fördelarna för företagen kommer att bli större när allt fler länder i världen införlivar GHS-kriterierna i sin lagstiftning. Gemenskapen bör gå i spetsen för denna process för att uppmuntra andra länder att följa efter och för att ge gemenskapsindustrin konkurrensfördelar.

(8)

Det är därför nödvändigt att harmonisera bestämmelserna och kriterierna för klassificering och märkning av ämnen, blandningar och vissa särskilda föremål i gemenskapen, med beaktande av klassificeringskriterierna och märkningsreglerna i GHS, men också genom att bygga vidare på den erfarenhet man fått under 40 års tillämpning av gemenskapens befintliga kemikalielagstiftning och genom att behålla den skyddsnivå som uppnåtts genom systemet med harmoniserad klassificering och märkning, med hjälp av dels gemenskapsfaroklasser som ännu inte ingår i GHS, dels gällande märknings- och förpackningsregler.

(9)

Denna förordning bör inte hindra att gemenskapens konkurrensregler tillämpas fullt ut.

(10)

Syftet med denna förordning bör vara att bestämma vilka egenskaper hos ämnen och blandningar som bör leda till att de klassificeras som farliga, så att de faror som är förenade med ämnen och blandningar identifieras och meddelas korrekt. Dessa egenskaper bör innefatta både fysikaliska faror och faror för människors hälsa och för miljön, inklusive faror för ozonskiktet.

(11)

Förordningen bör i princip gälla alla ämnen och blandningar som distribueras i gemenskapen, såvida inte någon annan gemenskapslagstiftning innehåller mer specifika regler för klassificering och märkning, som exempelvis rådets direktiv 76/768/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter (3), rådets direktiv 82/471/EEG av den 30 juni 1982 om vissa produkter som används i djurfoder (4), rådets direktiv 88/388/EEG av den 22 juni 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om aromer för användning i livsmedel och om ursprungsmaterial vid framställning av sådana aromer (5), rådets direktiv 89/107/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om livsmedelstillsatser som är godkända för användning i livsmedel (6), rådets direktiv 90/385/EEG av den 20 juni 1990 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om aktiva medicintekniska produkter för implantation (7), rådets direktiv 93/42/EEG av den 14 juni 1993 om medicintekniska produkter (8), Europaparlamentets och rådets direktiv 98/79/EG av den 27 oktober 1998 om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik (9), kommissionens beslut 1999/217/EG av den 23 februari 1999 om antagande av en förteckning över aromämnen som används i eller på livsmedel och som upprättats i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2232/96 (10), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel (11), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (12), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (13) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser (14) eller om ämnena och blandningarna transporteras med flyg, till sjöss, på landsväg, järnväg eller inre vattenvägar.

(12)

De termer och definitioner som används i denna förordning bör överensstämma med de termer och definitioner som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (15), med de termer och definitioner som anges i bestämmelserna om transport samt med definitionerna på FN-nivå som anges i GHS, för att uppnå maximal enhetlighet i fråga om tillämpningen av kemikalielagstiftningen i gemenskapen med avseende på global handel. Av samma anledning bör de faroklasser som anges i GHS anges i denna förordning.

(13)

Det är särskilt lämpligt att ta med de faroklasser i GHS som särskilt beaktar att de fysikaliska faror som ämnen och blandningar kan medföra till viss del beror på hur de avges.

(14)

Termen blandning bör definieras på samma sätt i denna förordning som termen beredning som tidigare använts i gemenskapslagstiftningen.

(15)

Denna förordning bör ersätta rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (16) och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/45/EG av den 31 maj 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat (17). Förordningen bör upprätthålla det nuvarande övergripande hälso- och miljöskydd som ges genom dessa direktiv. Därför bör vissa faroklasser som omfattas av dessa direktiv, men som ännu inte tagits in i GHS, behållas i denna förordning.

(16)

Ansvaret för att identifiera farorna med ämnen och blandningar och besluta om deras klassificering bör i första hand ligga hos tillverkare, importörer och nedströmsanvändare av dessa ämnen eller blandningar, oavsett om de omfattas av kraven i förordning (EG) nr 1907/2006 eller inte. När nedströmsanvändare fullgör sina skyldigheter med avseende på klassificering bör de ha rätt att använda den klassificering av ett ämne eller en blandning som härletts i enlighet med denna förordning av en aktör i leverantörskedjan, förutsatt att de inte ändrar sammansättningen av ämnet eller blandningen. Ansvaret för klassificering av ämnen som inte släpps ut på marknaden och som omfattas av registrerings- eller anmälningsplikten enligt förordning (EG) nr 1907/2006 bör i första hand ligga hos tillverkare, producenter av varor och importörer. Det bör emellertid vara möjligt att fastställa harmoniserade klassificeringar i faroklasser av ämnen med särskilt farliga egenskaper och av andra ämnen från fall till fall, vilka bör tillämpas av alla tillverkare, importörer och nedströmsanvändare av sådana ämnen eller blandningar som innehåller sådana ämnen.

(17)

Om ett beslut har fattats om att harmonisera klassificeringen av ett ämne för en specifik faroklass eller indelning inom en faroklass genom att införa eller revidera en uppgift i del 3 i bilaga VI till denna förordning, bör tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren tillämpa denna harmoniserade klassificering och endast göra en egen klassificering när det gäller övriga faroklasser och indelningar inom faroklassen som inte harmoniserats.

(18)

För att säkerställa att konsumenter informeras om faror bör leverantörer av ämnen och blandningar se till att de märks och förpackas i enlighet med denna förordning innan de släpper ut dem på marknaden, i enlighet med den klassificering som härletts. När nedströmsanvändare fullgör sina skyldigheter bör de ha rätt att använda den klassificering av ett ämne eller en blandning som härletts i enlighet med denna förordning av en aktör i leverantörskedjan, förutsatt att de inte ändrar sammansättningen av ämnet eller blandningen, och distributörer bör tillåtas att använda den klassificering av ett ämne eller en blandning som härletts i enlighet med denna förordning av en aktör i leverantörskedjan.

(19)

För att säkerställa att information om farliga ämnen finns tillgänglig när de ingår i blandningar som innehåller minst ett ämne som klassificerats som farligt, bör ytterligare uppgifter i tillämpliga fall anges på etiketten.

(20)

En tillverkare, importör eller nedströmsanvändare av ett ämne eller en blandning bör inte vara tvungen att ta fram nya toxikologiska eller ekotoxikologiska data för klassificeringen, men bör ändå kartlägga all relevant föreliggande information om farorna med ämnet eller blandningen och utvärdera informationens kvalitet. Tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren bör även ta hänsyn till historiska humandata, t.ex. epidemiologiska studier av exponerade populationer, oavsiktlig eller yrkesmässig exponering samt effektdata och kliniska studier. Tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren bör jämföra denna information med kriterierna för de olika faroklasserna och indelningarna för att kunna avgöra om ämnet eller blandningen bör klassificeras som farlig(t) eller inte.

(21)

Även om klassificeringen av ämnen och blandningar kan göras utifrån tillgänglig information, bör den tillgängliga information som ska användas enligt denna förordning företrädesvis ha tagits fram i enlighet med de testmetoder som anges i förordning (EG) nr 1907/2006, transportbestämmelser eller internationella principer eller förfaranden för validering av information, för att säkerställa att resultaten blir jämförbara och av god kvalitet samt överensstämmer med andra krav på internationell nivå eller gemenskapsnivå. Samma testmetoder, bestämmelser, principer och förfaranden bör följas om tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren väljer att ta fram ny information.

(22)

För att underlätta faroidentifieringen av blandningar bör tillverkare, importörer och nedströmsanvändare utgå från eventuella uppgifter om själva blandningen, utom när det gäller blandningar som innehåller cancerframkallande, könscellsmutagena eller reproduktionstoxiska ämnen, eller när förmågan till biologisk nedbrytning eller bioackumulering utvärderats för faroklassen farligt för vattenmiljön. I dessa fall, där blandningens farliga egenskaper inte i tillräcklig grad kan bedömas utifrån själva blandningen, bör faroidentifieringen i regel grundas på uppgifterna om de enskilda ämnena i blandningen.

(23)

Om det finns tillräcklig information om liknande testade blandningar, inklusive relevanta beståndsdelar i blandningen, kan man fastställa en otestad blandnings farliga egenskaper genom att tillämpa särskilda regler, s.k. överbryggningsprinciper. Tack vare dessa regler kan man utan några tester karakterisera blandningens faror genom att utgå från den tillgängliga informationen om liknande testade blandningar. Om testdata för själva blandningen saknas eller är otillräckliga bör tillverkarna, importörerna och nedströmsanvändarna därför följa överbryggningsprinciperna för att säkerställa att resultaten av klassificeringarna av sådana blandningar är tillräckligt jämförbara.

(24)

Nätverk kan inrättas inom särskilda industrisektorer för att underlätta utbyte av data och sammanföra sakkunskap i fråga om utvärdering av information, testdata, sammanvägda bedömningar och överbryggningsprinciper. Sådana nätverk kan stödja tillverkare, importörer och nedströmsanvändare inom dessa industrisektorer, särskilt små och medelstora företag, när de fullgör sina skyldigheter enligt denna förordning. Dessa nätverk kan också användas för utbyte av information och bästa praxis i syfte att förenkla fullgörandet av anmälningsskyldigheterna. Leverantörer som utnyttjar ett sådant stöd bör fortfarande ha det fulla ansvaret för att fullgöra sina klassificerings-, märknings- och förpackningsskyldigheter enligt denna förordning.

(25)

Det är av stor vikt att djurskyddet respekteras i enlighet med rådets direktiv 86/609/EEG av den 24 november 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skydd av djur som används för försök och andra vetenskapliga ändamål (18). Om tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren väljer att ta fram information för tillämpningen av denna förordning bör han eller hon därför först överväga andra metoder än djurförsök som omfattas av direktiv 86/609/EEG. Försök på icke-mänskliga primater bör vara förbjudna vid tillämpningen av denna förordning.

(26)

Testmetoderna i kommissionens förordning (EG) nr 440/2008 av den 30 maj 2008 om testmetoder enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (19) ses regelbundet över och förbättras i syfte att minska antalet försök på ryggradsdjur och antalet djur som används. Europeiska centret för bestämning av alternativa metoder (ECVAM) vid kommissionens gemensamma forskningscentrum spelar en viktig roll i den vetenskapliga bedömningen och valideringen av alternativa försöksmetoder.

(27)

Klassificerings- och märkningskriterierna i denna förordning bör ta största möjliga hänsyn till främjandet av alternativa metoder för bedömning av ämnens och blandningars farliga egenskaper och till skyldigheten att ta fram information om inneboende egenskaper med andra metoder än djurförsök enligt direktiv 86/609/EEG, i enlighet med förordning (EG) nr 1907/2006. Framtida kriterier bör inte utgöra något hinder för detta mål och motsvarande skyldigheter enligt den förordningen, och bör under inga omständigheter leda till att djurförsök används när alternativa tester är tillräckliga för klassificering och märkning.

(28)

Försök på människor med avsikt att ta fram klassificeringsdata bör inte göras. Tillgängliga tillförlitliga epidemiologiska data och erfarenheter rörande effekterna av ämnen och blandningar på människor (t.ex. arbetsmiljörelaterade data och data från olycksdatabaser) bör beaktas och kan prioriteras framför djurförsöksdata när de visar på faror som inte framgår av djurförsöken. Resultat från djurförsök bör vägas mot humandata och en expertbedömning bör användas vid utvärderingen av djur- och humandata så att bästa möjliga skydd för människors hälsa säkerställs.

(29)

Ny information om fysikaliska faror bör alltid krävas, utom om data redan finns tillgängliga eller om det i denna förordning föreskrivs ett undantag.

(30)

Tester som utförs endast för tillämpningen av denna förordning bör göras på ämnen eller blandningar i de former eller fysiska tillstånd i vilka ämnena eller blandningarna släpps ut på marknaden och i vilka de rimligen kan förväntas användas. Det bör dock vara möjligt att vid tillämpningen av denna förordning använda resultat från tester som görs för att uppfylla andra bestämmelser, däribland sådana som fastställts av tredjeländer, även om testerna inte gjorts på ämnen eller blandningar i de former eller fysiska tillstånd i vilka de släpps ut på marknaden och i vilka de rimligen kan förväntas användas.

(31)

Om tester utförs bör, när det är lämpligt, de uppfylla de tillämpliga krav för skydd av försöksdjur som fastställs i direktiv 86/609/EEG och, när det gäller ekotoxikologiska och toxikologiska tester, god laboratoriesed enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/10/EG av den 11 februari 2004 om harmonisering av lagar och andra författningar om tillämpningen av principerna för god laboratoriesed och kontrollen av tillämpningen vid prov med kemiska ämnen (20).

(32)

Kriterierna för klassificering i olika faroklasser och indelningar bör anges i en bilaga som också bör innehålla ytterligare bestämmelser om hur kriterierna kan uppfyllas.

(33)

Eftersom det inte alltid är helt lätt att tillämpa kriterierna för de olika faroklasserna på information bör tillverkare, importörer och nedströmsanvändare göra en sammanvägd bedömning med hjälp av en expertbedömning för att kunna dra korrekta slutsatser.

(34)

En tillverkare, importör eller nedströmsanvändare bör ange särskilda koncentrationsgränser för ämnen i enlighet med kriterierna i denna förordning, förutsatt att tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren kan motivera gränserna och meddelar dem till Europeiska kemikaliemyndigheten (nedan kallad kemikaliemyndigheten). Särskilda koncentrationsgränser bör dock inte fastställas för harmoniserade faroklasser eller indelningar för ämnen i de harmoniserade tabellerna om klassificering och märkning som fogas till denna förordning. Kemikaliemyndigheten bör ge vägledning om hur de särskilda koncentrationsgränserna ska fastställas. För enhetlighetens skull bör särskilda koncentrationsgränser vid behov också anges för harmoniserade klassificeringar. Vid en klassificering bör särskilda koncentrationsgränser gälla framför andra eventuella koncentrationsgränser.

(35)

En tillverkare, importör eller nedströmsanvändare bör ange multiplikationsfaktorer (M-faktorer) för ämnen som klassificeras som farliga för vattenmiljön, kategorierna akut 1 eller kronisk 1, i enlighet med kriterierna i denna förordning. Kemikaliemyndigheten bör ge vägledning om hur M-faktorerna ska fastställas.

(36)

Av praktiska skäl och med hänsyn till proportionaliteten bör allmänna gränsvärden för beaktande anges, både för identifierade föroreningar, tillsatser och enskilda beståndsdelar i ämnen och för ämnen i blandningar, och det bör samtidigt specificeras i vilka fall information om dessa bör beaktas vid faroklassificeringen av ämnen och blandningar.

(37)

För en korrekt klassificering av blandningar bör tillgänglig information om synergistiska eller antagonistiska effekter beaktas.

(38)

För att säkerställa att klassificeringen grundas på aktuell information bör tillverkare, importörer och nedströmsanvändare se över klassificeringarna av ämnen eller blandningar som de släpper ut på marknaden om de får kännedom om ny adekvat och tillförlitlig vetenskaplig eller teknisk information som kan påverka klassificeringen eller om de ändrar blandningarnas sammansättning, såvida det inte finns tillräckliga belägg för att detta inte leder till en ändrad klassificering. Leverantörerna bör uppdatera märkningen i enlighet med detta.

(39)

Ämnen och blandningar som klassificerats som farliga bör märkas och förpackas i enlighet med sin klassificering så att ett gott skydd säkerställs och mottagarna får väsentlig information, genom att de uppmärksammas på ämnets eller blandningens faror.

(40)

Enligt denna förordning används två sätt för att informera om farorna med ämnen och blandningar, nämligen märkning och de säkerhetsdatablad som föreskrivs i förordning (EG) nr 1907/2006. Av dessa två är märkningen det enda sättet för att informera konsumenterna och den kan också göra arbetstagare uppmärksamma på att det finns ett säkerhetsdatablad som innehåller mer uttömmande information om ämnet eller blandningen. Eftersom säkerhetsdatabladen regleras i förordning (EG) nr 1907/2006, i vilken säkerhetsdatablad används som det huvudsakliga kommunikationssättet inom leverantörskedjan för ämnen, bör bestämmelserna inte upprepas i denna förordning.

(41)

För att säkerställa att konsumenterna får korrekt och uttömmande information om de faror som kemikalier och blandningar kan innebära samt om hur de kan användas på ett säkert sätt, bör man främja användning av webbplatser och avgiftsfria telefonnummer samt spridning av information om dessa, särskilt för att informera om särskilda förpackningstyper.

(42)

Arbetstagare och konsumenter världen över skulle gynnas av ett globalt harmoniserat verktyg i form av märkning för faroinformation. Märkningen bör därför innehålla de faropiktogram, signalord, faroangivelser och skyddsangivelser som utgör kärnan i GHS. Märkningen bör innehålla så lite övrig information som möjligt och den informationen bör inte motsäga huvudbudskapet.

(43)

Det är väsentligt att ämnen och blandningar som släpps ut på marknaden är väl identifierade. Kemikaliemyndigheten bör dock vid behov tillåta att företag, efter ansökan, beskriver vissa ämnens kemiska identitet på ett sådant sätt att konfidentiell företagsinformation inte äventyras. Om kemikaliemyndigheten avslår en sådan ansökan bör det vara möjligt att överklaga beslutet i enlighet med denna förordning. Överklagandet bör ha suspensiv verkan, så att den konfidentiella information som ansökan avser inte anges i märkningen så länge det överklagade beslutet inte har avgjorts.

(44)

Sammanslutningen IUPAC (The International Union of Pure and Applied Chemistry) är sedan länge en världsauktoritet inom kemisk nomenklatur och terminologi. Identifiering av ämnen genom deras IUPAC-namn är en praxis som används över hela världen och är standard för att identifiera ämnen i ett internationellt och flerspråkigt sammanhang. Det är därför lämpligt att använda dessa namn i denna förordning.

(45)

CAS (The Chemical Abstracts Service) tillhandahåller ett system där ämnen förs in i CAS-registret och tilldelas ett unikt CAS-nummer. Dessa CAS-nummer används i referenslitteratur, databaser och regelverk världen över för att entydigt identifiera ämnen utan den kemiska nomenklaturens tvetydighet. Dessa CAS-nummer bör därför användas i denna förordning.

(46)

För att begränsa märkningens innehåll till den allra viktigaste informationen bör man med utgångspunkt från principer om företräde bestämma vilka uppgifter som är mest lämpliga att ange på etiketten såvitt avser ämnen eller blandningar som har flera farliga egenskaper.

(47)

Rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (21) och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (22) bör också i fortsättningen tillämpas fullt ut på produkter inom deras tillämpningsområde.

(48)

Angivelser som ”inte giftigt”, ”inte hälsoskadligt”, ”inte förorenande”, ”miljövänligt” eller andra angivelser om att ämnet eller blandningen inte utgör någon fara eller andra angivelser som är oförenliga med klassificeringen bör inte förekomma i märkningen eller på förpackningen av ämnen och blandningar.

(49)

I allmänhet bör ämnen och blandningar, särskilt sådana som distribueras till allmänheten, tillhandahållas i förpackningar tillsammans med den nödvändiga märkningsinformationen. Tillhandahållande av erforderlig information mellan yrkesutövare, även för oförpackade ämnen och blandningar, säkerställs genom förordning (EG) nr 1907/2006. Under exceptionella omständigheter kan emellertid ämnen och blandningar även distribueras till allmänheten i oförpackad form. Relevant märkningsinformation bör när det är lämpligt lämnas til