1.

Ska artiklarna 4.3 och 19.1 i fördraget om Europeiska unionen, med beaktande av den likvärdighetsprincip som följer av praxis från Europeiska unionens domstol, tolkas så, att en dom från EU-domstolen som meddelats med stöd av artikel 267 första stycket FEUF och som avser tolkningen av unionsrätten, utgör grund för återupptagande av ett civilrättsligt förfarande som avslutats genom ett tidigare lagakraftvunnet avgörande, när en bestämmelse i nationell rätt, såsom artikel 4011 i Kodeks postępowania cywilnego (civilprocesslagen), medger återupptagande av ett förfarande som avslutats genom ett lagakraftvunnet avgörande med stöd av en bestämmelse som Trybunał Konstytucyjny (Författningsdomstolen, Polen) i dom fastställt vara oförenlig med en överordnad rättsakt?

2.

Kräver principen om en unionsrättskonform tolkning av nationell rätt som följer av artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen och av EU-domstolens praxis, att en nationell bestämmelse, såsom artikel 401 punkt 2 i Kodeks postępowania cywilnego (civilprocesslagen), ges en vid tolkning, så att den grund för återupptagande av ett förfarande som anges i den bestämmelsen omfattar en lagakraftvunnen tredskodom i vilken domstolen, i strid med de skyldigheter som följer av EU-domstolens dom i mål C- 176/17, Profi Credit, underlåtit att pröva huruvida ett avtal som ingåtts mellan en konsument och en kreditgivare innehåller oskäliga avtalsvillkor, utan enbart prövat den formella giltigheten av en växel?