Talan väckt den 25 november 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Frankrike

(Mål C-512/08)

(2009/C 44/48)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: G. Rozet och E. Traversa)

Svarande: Republiken Frankrike

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Kommissionen åberopar två grunder till stöd för sin talan.

Genom sin första grund bestrider kommissionen det krav som svaranden uppställt på ett förhandsgodkännande för att ekonomisk ersättning för vård utanför sjukhus i en annan medlemsstat ska kunna beviljas. Även om detta krav kan rättfärdigas när det handlar om vårdförmåner som tillhandahålls på sjukhus, på grund av behovet att garantera tillräckligt omfattande och ständig tillgång till ett väl avvägt utbud av sjukhusvård av god kvalitet samt säkerställa en kontroll av de kostnaderna som detta medför, förefaller det oproportionerligt vad gäller vårdförmåner som tillhandahålls genom en annan inrättning än ett sjukhus. Det finns flera faktorer som kan begränsa den finansiella påverkan som ett avskaffande av kravet på ett förhandsgodkännande eventuellt kan innebära, såsom medlemsstaternas rätt att fastställa försäkringsskyddets omfattning eller nationella villkor för beviljandet av vårdförmåner, under förutsättning att de inte är diskriminerande eller utgör ett hinder för den fria rörligheten för personer.

Genom sin andra grund påtalar kommissionen frånvaron i fransk rätt av en bestämmelse som tillåter att en patient, som är ansluten till det franska socialförsäkringssystemet, beviljas en kompletterande återbetalning enligt de villkor som anges i punkt 53 i domen av den 12 juli 2001 i målet Vanbraekel m.fl., dvs. en återbetalning motsvarande skillnaden i förhållande till det belopp som patienten skulle ha haft rätt till om sjukhusvården hade mottagits i dennes egen medlemsstat. De patienter som är anslutna till det franska socialförsäkringssystemet kan således inte till fullo dra fördel av de rättigheter som de tillerkänns genom artikel 49 EG såsom den tolkats av domstolen.