13.3.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/7

1.

Artikel 221.1 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen ska tolkas så, att den ”bokföring” av det tullbelopp som ska återbetalas som avses i den bestämmelsen utgör den ”bokföring” av tullbeloppet som avses i artikel 217.1 i nämnda förordning.

2.

Den ”bokföring” som avses i artikel 217.1 i förordning nr 2913/92 ska särskiljas från den angivelse av fastställda tullbelopp i bokföringen av egna medel, som föreskrivs i artikel 6 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel. Eftersom det i artikel 217 i förordning nr 2913/92 inte föreskrivs några praktiska förfaranden gällande bokföringen enligt den bestämmelsen eller, därigenom, några tekniska eller formella minimikrav, ska denna bokföring utföras på ett sätt som säkerställer att de behöriga tullmyndigheterna för in de exakta beloppen för import- eller exporttullar som härrör från en tullskuld i räkenskaperna eller något annat likvärdigt medium i syfte att bokföringen av de aktuella beloppen ska ske med säkerhet, även med hänsyn till gäldenären.

3.

Artikel 221.1 i förordning nr 2913/92 ska tolkas så, att den underrättelse om de belopp som ska betalas i import- eller exporttullar som tullmyndigheterna på lämpligt sätt ska lämna till gäldenären endast kan ske med giltig verkan om tullmyndigheterna dessförinnan har bokfört dessa tullbelopp. Medlemsstaterna är inte skyldiga att anta särskilda handläggningsregler för hur gäldenären ska underrättas om dessa tullbelopp, eftersom tillvägagångssättet för underrättelsen kan regleras genom nationella handläggningsregler med allmän giltighet som garanterar att gäldenären får korrekt information och möjlighet att med fullständig kännedom om saken tillvarata sina rättigheter.

4.

Gemenskapsrätten utgör inte hinder för att den nationella domstolen stöder sig på en presumtion att tullmyndigheternas förklaring att beloppet för import- eller exporttullarna bokfördes, i den mening som avses i artikel 217 i förordning nr 2913/92, innan gäldenären underrättades om tullbeloppet är riktig, under förutsättning att effektivitetsprincipen och likvärdighetsprincipen iakttas.

5.

Artikel 221.1 i förordning nr 2913/92 ska tolkas så, att det tullbelopp som ska uppbäras måste bokföras av tullmyndigheterna i den berörda medlemsstaten innan gäldenären underrättas om tullbeloppet. Tullmyndigheterna kan inte uppbära tullbeloppet om det inte har bokförts i enlighet med artikel 217.1 i förordning nr 2913/92. Tullmyndigheterna har dock fortfarande möjlighet att på nytt underrätta gäldenären om samma tullbelopp, med iakttagande av villkoren i artikel 221.1 i förordning nr 2913/92 och de preskriptionsregler som var i kraft när tullskulden uppkom.

6.

Tullbeloppet avseende import- eller exporttullar förblir det belopp som ”lagligen skall betalas” i den mening som avses i artikel 236.1 första stycket i förordning nr 2913/92, även om gäldenären har underrättats om detta belopp utan att det dessförinnan har bokförts i enlighet med artikel 221.1 i denna förordning. Om det inte längre är möjligt att underrätta gäldenären på grund av att den frist som fastställs i artikel 221.3 i tullkodexen har löpt ut, har gäldenären i princip rätt att kräva återbetalning av detta belopp från den medlemsstat som har uppburit det.