EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52005IP0218

Europaparlamentets resolution om skydd av gemenskapernas ekonomiska intressen och bedrägeribekämpning (2004/2198(INI))

EUT C 124E, 25.5.2006, p. 232–240 (ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV)

52005IP0218

Europaparlamentets resolution om skydd av gemenskapernas ekonomiska intressen och bedrägeribekämpning (2004/2198(INI))

Europeiska unionens officiella tidning nr 124 E , 15/05/2006 s. 0232 - 0240


P6_TA(2005)0218

Skydd av gemenskapernas ekonomiska intressen och bedrägeribekämpning

Europaparlamentets resolution om skydd av gemenskapernas ekonomiska intressen och bedrägeribekämpning (2004/2198(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av parlamentets resolutioner om tidigare årliga rapporter från kommissionen och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning OLAF,

- med beaktande av kommissionens årliga rapport om skydd av gemenskapernas ekonomiska intressen och kampen mot bedrägerier (KOM(2004)0573), inklusive bilagorna (SEK(2004)1058, SEK(2004)1059),

- med beaktande av kommissionens meddelande "Skydd av gemenskapernas ekonomiska intressen – Bedrägeribekämpning – Handlingsplan 2004–2005" (KOM(2004)0544),

- med beaktande av verksamhetsrapporten från OLAF för verksamhetsåret fram till juni 2004 [1],

- med beaktande av verksamhetsrapporten från OLAF:s övervakningskommitté [2] för rapportperioden juni 2003–juli 2004,

- med beaktande av Europeiska revisionsrättens årsrapport för budgetåret 2003 [3],

- med beaktande av artikel 276.3 och artikel 280.5 i EG-fördraget,

- med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

- med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandena från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för regional utveckling (A6-0151/2005).

Anmälda fall av oegentligheter och bedrägerier

1. Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaterna under 2003 har anmält fall av oegentligheter och bedrägerier inom de olika områdena egna medel, jordbruksutgifter och strukturpolitiska åtgärder som sammanlagt uppgår till ca 922 miljoner euro. Enligt de uppgifter som medlemsstaterna har lämnat till Bryssel fördelar sig dessa fall enligt följande:

- Egna medel: 269,9 miljoner euro (år 2002: 341,9 miljoner euro).

- EUGFJ:s garantisektion: 169,7 miljoner euro (år 2002: 198,1 miljoner euro).

- Strukturåtgärder: 482,2 miljoner euro (år 2002: 614,1 miljoner euro).

2. Europaparlamentet konstaterar att den anmälda skadevolymen under 2002 sammanlagt uppgick till 1,15 miljarder euro, vilket alltså var mer än under 2003. Parlamentet påminner samtidigt om att man inte skall övervärdera sådana variationer i skadevolymen från ett år till ett annat, eftersom de kan bero på en mängd olika faktorer.

3. Europaparlamentet betonar emellertid att sett över en längre period är skadevolymen för EUGFJ i färd med att minska betydligt, medan en kraftigare ökning kan noteras för strukturfonden. Under 2000 uppgick t.ex. den anmälda skadevolymen för EUGFJ till 474,6 miljoner euro, medan motsvarande belopp för strukturfonden endast var 114,3 miljoner euro under 2000. Relativt sett har därför de båda områdena närapå bytt plats i bedrägeristatistiken.

4. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att förbättra systemen för kontroll och förvaltning av strukturfonderna, såväl för att se till att riskerna för bedrägeri blir mycket mindre som för att säkerställa att bestämmelserna i förordning (EG) nr 1681/94 [4] tillämpas fullt ut, i synnerhet i samband med förfarandet för tidiga, tydliga och fullständiga underrättelser.

5. Europaparlamentet konstaterar att OLAF registrerade 637 nya ärenden under rapportperioden och att de ekonomiska konsekvenserna av alla ärenden som fortfarande var under utredning den 30 juni 2004 uppskattades till 1,37 miljarder euro.

6. Europaparlamentet fastslår också att skadebeloppet för alla ärenden där OLAF hade inlett uppföljningsåtgärder i slutet av rapportperioden (juli 2003–juni 2004) uppgick till 1,76 miljarder euro [5].

7. Europaparlamentet konstaterar att det i slutet av OLAF:s rapportperiod pågick 55 utredningar i de nya medlems- och anslutningsländerna och att dessa utredningar framför allt gällde yttre bistånd, cigaretter och jordbruk. Europaparlamentet understryker i detta sammanhang den viktiga roll som samordningsenheten för bedrägeribekämpning har spelat.

8. Europaparlamentet beklagar den bristande jämförbarheten mellan kommissionens och OLAF:s rapporter. Parlamentet välkomnar den harmonisering av rapportperioderna som man nu avser att genomföra.

Återvinning av för stora eller felaktigt utbetalda belopp

9. Europaparlamentet erinrar om att totalt 3 miljarder euro måste återvinnas inom områdena egna medel, jordbruksutgifter och strukturåtgärder från 2003 och tidigare år [6].

10. Europaparlamentet förespråkar en förenkling av definitionerna av olika typer av bedrägeri och metoderna för att uppdaga dem. Kommissionen och OLAF uppmanas att enas om en arbetsfördelning på jordbruksområdet som innebär att OLAF i framtiden kommer att ha ansvar för utredningar medan GD Jordbruk kommer att ha ansvar för återvinning.

11. Europaparlamentet erinrar också om Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 3/2004 om återvinning av felaktiga utbetalningar inom den gemensamma jordbrukspolitiken [7]: Mellan 1971 och september 2004 uppgick de anmälda oegentligheterna inom sektorn till 3,1 miljarder euro. Av detta belopp kunde 626 miljoner euro (dvs. 20,2 procent) återvinnas från mottagare av stöd, 156 miljoner euro (dvs. 5 procent) måste betalas av EUGFJ och 144 miljoner euro (dvs. 4,6 procent) av medlemsstaterna. Följaktligen återstår det fortfarande 2,2 miljarder euro (dvs. 70 procent) som måste återvinnas.

12. Europaparlamentet understryker att det i första hand är medlemsstaterna som har ansvar för en snabb och effektiv återvinning av förlorade budgetmedel. Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna hittills inte har tagit sitt ansvar i tillräcklig omfattning och i synnerhet att de har eftersatt sin rapporteringsskyldighet gentemot kommissionen.

13. Europaparlamentet välkomnar det arbete som utförs av arbetsgruppen för återvinning när det gäller att handlägga utestående fordringar inom jordbruksområdet. Fram till mars 2005 skall arbetsgruppen behandla runt 4000 ärenden. Parlamentet vill i detta sammanhang uttrycka sin tacksamhet för Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 3/2004 om återvinning av felaktiga utbetalningar inom den gemensamma jordbrukspolitiken.

14. Europaparlamentet uppskattar de framsteg som arbetsgruppen för återvinning har åstadkommit så här långt. Gruppen har t.ex. fastställt att av 2,18 miljarder euro blockeras 812 miljoner euro på grund av pågående domstolsförfaranden och 247 miljoner euro betraktas som omöjliga att återvinna av medlemsstaterna (t.ex. på grund av konkurs). Av detta följer att det för närvarande är 1,12 miljarder euro som måste återvinnas.

15. Europaparlamentet välkomnar att det belopp som skall återvinnas har kunnat minskas från 1,12 miljarder euro till 765 miljoner euro med hjälp av konkreta kontroller av enskilda ärenden (t.ex. genom att undvika dubbla anmälningar).

16. Europaparlamentet konstaterar att arbetsgruppens analys visar att av dessa 765 miljoner euro skall EUGFJ stå för 115 miljoner euro och medlemsstaterna för 650 miljoner euro. Medlemsstaterna har redan underrättats skriftligen om detta.

17. Europaparlamentet är kritiskt till att de länder som står för den största ekonomiska skadan på grund av anmälda oegentligheter (2003: Spanien 112367457 EUR, Italien 16896556 EUR och Frankrike 12221826 EUR) också har den lägsta återvinningskvoten (2003: Spanien 4,9 procent, Italien 13,9 procent och Frankrike 15,6 procent). När det gäller exportbidrag står Spanien för nära 50 procent av skadevolymen (2003: 8694350 EUR av totalt 17514557 EUR), men har endast återvunnit 9,3 procent.

18. Europaparlamentet hoppas att den arbetsgrupp som tillsattes 2003 med uppgift att granska fall från tiden före 1999 kommer att göra det möjligt att återfå en del av de utestående medlen.

19. Europaparlamentet erinrar på nytt om rättspraxisen från EG-domstolen [8], som redan i sin dom av den 11 oktober 1990 (mål C-34/89, Republiken Italien mot kommissionen) [9] uppmanade medlemsstaterna att iaktta den allmänna omsorgsplikten.

20. Europaparlamentet anser att om felaktiga utbetalningar inte återvinns inom fyra år (genom förvaltningsåtgärder) respektive inom åtta år (genom domstolsprövning), utgör detta ett grovt åsidosättande av omsorgsplikten. Staten i fråga borde då vara skyldig att själv betala tillbaka skuldbeloppet. På så sätt skulle medlemsstaterna få incitament att ta sitt ansvar på ett tidigt stadium och aktivt arbeta för att avhjälpa fel. Ett sådant förfarande skulle också underlätta arbetet för kommissionen, som är redovisningsskyldig gentemot parlamentet, och parlamentet välkomnar därför förslag från kommissionen som går i denna riktning [10].

21. Europaparlamentet välkomnar också kommissionens planer på att förbättra systemet med den "svarta listan". Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka alla valmöjligheter för att göra detta instrument till ett effektivt instrument i bedrägerikampen och i förekommande fall utsträcka det till andra områden än jordbruk. Tyskland, Österrike, Frankrike, Nederländerna, Spanien och Förenade kungariket utnyttjar redan denna möjlighet.

22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen på nytt att avlägga en rapport om bristerna i systemet med den "svarta listan" (rådets förordning (EG) nr 1469/95 av den 22 juni 1995 om åtgärder som skall vidtas gentemot vissa förmånstagare till transaktioner som finansieras av garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket [11]).

23. Europaparlamentet önskar att man på grundval av denna rapport inleder en diskussion om att antingen avsevärt ändra detta system eller ersätta det med ett effektivare instrument.

24. Europaparlamentet uttrycker oro över att flera medlemsstater, däribland Tyskland, Frankrike och Spanien, inte fullgör sin rapporteringsskyldighet inom de föreskrivna tidsfristerna. I 90 procent av fallen tar det två år innan kommissionen underrättas, vilket minskar utsikterna att lyckas återvinna felaktigt betalade belopp.

25. Europaparlamentet påpekar att det i OLAF:s senaste verksamhetsrapport står att läsa att skadevolymen för alla ärenden som har handlagts av OLAF under de senaste fem åren uppskattas till 5,34 miljarder euro av uppgiftslämnarna. Europaparlamentet konstaterar att ungefär 100 miljoner euro av detta belopp hittills har kunnat återvinnas, dvs. endast 1,87 procent av det uppskattade skadebeloppet. Europaparlamentet förväntar sig att OLAF analyserar orsakerna till att återvinningskvoten är så låg för de ärenden som handlagts av byrån.

Bedrägerier med uppblandat smör

26. Europaparlamentet erinrar om att det s.k. Italburro-fallet (uppblandat smör), som avslöjades 1999, åsamkade gemenskapen en ekonomisk skada på mer än 100 miljoner euro. Det är oroväckande att mindre än 10 procent av den uppskattade skadan på 100 miljoner euro hittills har återvunnits av medlemsstaterna (Belgien, Tyskland och Frankrike). Detta innebär möjligen ett grovt åsidosättande av omsorgsplikten från medlemsstaternas sida.

27. Europaparlamentet är kritiskt till att det fortfarande är oklart vilka eventuella hälsorisker det uppblandade smöret gett upphov till. Parlamentet erinrar också om att det uppblandade smöret upptäcktes mest av en slump, i samband med utredningarna av olika maffiamord, men att det uppenbarligen inte förekommer några rutinkontroller för att förhindra sådan bedräglig verksamhet. Parlamentet förväntar sig att kommissionen lägger fram förslag om effektiva metoder för att förhindra hälsorisker till följd av uppblandade livsmedel.

28. Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att senast den 31 oktober 2005 lägga fram en rapport om det nuvarande läget i fråga om det straffrättsliga respektive återvinnande förfarandet och de eventuella hälsorisker som har uppstått. Rapporten skall också innehålla förslag om effektiva metoder för att förhindra hälsorisker till följd av uppblandade livsmedel. Europaparlamentet erinrar om att medlemsstaterna vägrade att avslöja dessa fakta för kommissionen 2000 när affären blev känd.

29. Europaparlamentet konstaterar med förvåning att de tyska myndigheterna endast gjort återkrav på 141737 EUR mot de berörda företagen, som nu bestrider dessa krav, och att belgiska och franska åklagarmyndigheter nu när det har gått fem år inte ens har inlett något straffrättsligt förfarande.

Bekämpning av cigarettsmuggling

30. Europaparlamentet påpekar att cigarettsmugglingen under 2003 ledde till att intäkterna av egna medel minskade med ca 200 miljoner euro enligt medlemsstaternas egna beräkningar. Den sammanlagda skadan torde vara ännu mycket högre.

31. Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang särskilt den överenskommelse om att bekämpa cigarettsmugglingen som har ingåtts av kommissionen (tillsammans med Belgien, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal och Finland) och Philip Morris International (PMI). Parlamentet berömmer i detta sammanhang kommissionens framgångsrika samarbete med OLAF och välkomnar det avgörande operationella stödet från OLAF:s arbetsgrupp för bekämpning av cigarettsmuggling. Överenskommelsen omfattar åtgärder för långsiktigt förebyggande av cigarettsmuggling samt lösning av tvister mellan gemenskapen och företaget. Under en tolvårsperiod skall PMI också betala ungefär 1,25 miljarder US-dollar till gemenskapen och medlemsstaterna. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att utnyttja dessa betalningar för att vidta åtgärder för att förebygga och bekämpa cigarettsmuggling, inbegripet förfalskning. Kommissionen uppmanas att lägga fram förslag om användningen av en större del av dessa inkomster och vid behov lägga fram ett preliminärt förslag till ändringsbudget och förslag till rättslig grund.

32. Europaparlamentet välkomnar att även Irland, Malta och Österrike, och har anslutit sig till överenskommelsen och uppmanar alla övriga medlemsstater att ansluta sig till den. Parlamentet uppmanar samtidigt kommissionen att eftersträva sådana överenskommelser även med andra cigarettillverkare. Medlemsstaterna bör avstå från att själva förhandla fram egna överenskommelser med tillverkarna, eftersom kommissionen har ett bättre förhandlingsutrymme.

33. Europaparlamentet varnar för att ökade pålagor på cigaretter kan leda till ett ändrat konsumentbeteende (t.ex. att konsumenterna går över till lågprisprodukter), samtidigt som höga skattesatser på tobak kan uppmuntra till brottslig verksamhet (t.ex. smuggling eller cigarettförfalskning).

34. Europaparlamentet konstaterar en ökning av den illegala detaljhandeln (särskilt med förfalskade cigaretter) och att denna handel är mycket svårt att bekämpa.

35. Europaparlamentet påpekar att de smugglingsvägar som cigarettsmugglarna använder även kan användas av personer som smugglar narkotika eller andra varor.

36. Europaparlamentet varnar för att prisskillnaden på cigaretter mellan de gamla och nya medlemsstaterna kan få smuggling att framstå som en lockande verksamhet. Under en övergångsperiod gäller visserligen kvantitativa begränsningar för införsel av tobaksprodukter vid privata resor från de nya till de gamla medlemsstaterna, men personer och fordon kontrolleras endast genom stickprov.

37. Europaparlamentet anser därför att både förfarandet för ömsesidigt bistånd och informationsutbytet måste förbättras, inte bara mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna utan även på global nivå. Obesatta tjänster vid tullens utredningstjänst måste fyllas och tullmyndigheterna måste i större utsträckning utrustas med mobila insatsstyrkor, som medlemsstaterna kan finansiera med medel från PMI-överenskommelsen.

38. Europaparlamentet beklagar att medlemsstaternas instanser inte vidarebefordrar erhållna uppgifter om förfalskade cigaretter och smuggelverksamhet via smuggelcentra (t.ex. Sydostasien) till OLAF. Medlemsstaterna uppmanas att på grundval av artikel 280 i EG-fördraget undersöka hur sådan information kan förmedlas till OLAF genom ett administrativt samarbete. Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att inom kort avge ett yttrande över förslaget om en förbättring av det administrativa samarbetet mellan OLAF och medlemsstaterna. Europaparlamentet begär att man också undersöker om det skulle kunna vara till nytta att inrätta OLAF-filialer för att observera smuggelcentra.

39. Europaparlamentet påpekar att erfarenheterna av gemensamma tullaktioner (JCO – Joint Customs Operations) hittills tydligt har visat fördelarna med ett bättre samarbete mellan myndigheterna i de olika medlemsstaterna. Parlamentet rekommenderar att detta samarbete skall stärkas i form av permanenta arbetsgrupper och att Europol skall involveras ytterligare i kampen mot denna form av internationell organiserad brottslighet.

40. Europaparlamentet uppmanar också kommissionen att utöka kompetensområdet för Europeiska byrån för förvaltningen vid de yttre gränserna till att även omfatta tullspaningsarbete.

Samarbetet med Schweiz

41. Europaparlamentet välkomnar avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om bekämpandet av bedrägerier [12]. Europaparlamentet berömmer alla de parter, inbegripet OLAF, som var delaktiga i att upprätta detta avtal. Avtalets bestämmelser täcker många av de aspekter som behandlas i det andra protokollet till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen, särskilt bestämmelserna om ömsesidigt bistånd, husrannsakan, rekvisition och återvinning. Parlamentet uttrycker sin bristande förståelse för att detta protokoll från 1997 ännu inte har ratificerats av tre av de gamla medlemsstaterna – nämligen Italien, Luxemburg och Österrike.

42. Europaparlamentet uppmanar Tjeckien, Cypern, Lettland, Ungern, Malta, Polen och Slovenien, och att skyndsamt ratificera ovannämnda protokoll, såsom Estland (den 3 februari 2005), Litauen (den 28 maj 2004) och Slovakien (den 30 september 2004) redan har gjort.

43. Europaparlamentet vill i detta sammanhang se ett skyndsamt antagande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ömsesidigt administrativt bistånd för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen mot bedrägerier och all annan olaglig verksamhet [13].

Överföring av den europeiska offentliga tjänstens uppgifter till privata företag

44. Europaparlamentet erinrar om följande bestämmelse i budgetförordningen, som infördes redan i slutet av 1998 till följd av olika affärer där privata uppdragstagare till kommissionen, till viss del med de ansvariga tjänstemännens vetskap och samtycke, hade missbrukat medel och manipulerat tilldelningsförfaranden (ECHO-affären, MED-affären): "Kommissionen och de andra institutionerna får på inga villkor delegera till externa enheter eller organ uppgifter att genomföra budgeten som inbegriper den europeiska offentliga tjänstens uppgifter, särskilt vad gäller deras behörighet att tilldela kontrakt." [14]

45. Europaparlamentet anser det inte vara godtagbart att kommissionen trots detta i november 1999 antog bestämmelser för byggentreprenader, varor och tjänster inom ramen för samarbetet med tredjeländer, som gjorde det möjligt att anlita s.k. upphandlingsföretag. Dessa företag organiserade sedan anbudsförfaranden, skrev under avtal och utförde betalningar till slutmottagarna.

46. Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen senast den 1 september 2005 presenterar en förteckning över alla avtal som har slutits med sådana upphandlingsföretag sedan 2000. Denna förteckning skall också innehålla uppgifter om avtalens giltighetstid, tilldelningsförfarande och de betalningar som hittills har mottagits.

OLAF:s arbete – prioriteringar och perspektiv

47. Europaparlamentet erinrar om att subsidiaritetsprincipen gäller även för OLAF, vilket innebär att man skall koncentrera sig på de områden där medlemsstaternas myndigheter inte har någon behörighet eller där deras insatser inte är tillräckliga.

48. Europaparlamentet understryker därför återigen, oaktat OLAF:s insatser inom ramen för subsidiaritetsprincipen på andra operativa områden, att utredningar inom organ och institutioner och i samband med kommissionens direkta utgifter bör prioriteras.

49. Europaparlamentet påpekar att det i artikel III-274 i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa fastställs att det får inrättas en europeisk åklagarmyndighet som baseras på Eurojust för att bekämpa brott som skadar unionens ekonomiska intressen.

50. Europaparlamentet understryker att detta perspektiv måste beaktas i debatten om vidareutvecklingen av OLAF. Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen och rådet lägger fram konkreta förslag senast den 31 december 2005 om OLAF:s framtida roll i förhållande till den europeiska åklagarmyndigheten och Eurojust.

OLAF-utredningar och skydd av de grundläggande friheterna

51. Europaparlamentet erinrar om skäl 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) [15], där det anges att byråns utredningar skall utföras med full respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

52. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och OLAF att visa full respekt för den pressfrihet som garanteras i medlemsstaternas lagstiftning och i artikel 10 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt relevant rättspraxis om skyddet för journalisters källor från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna

53. Europaparlamentet noterar med oro att OLAF:s nuvarande förfarandebestämmelser för utredningar ("OLAF-manualen"), antagna av OLAF själv, enligt övervakningskommitténs bedömning, eventuellt inte är tillräckliga för att säkerställa rättigheterna för de personer som är under utredning och att det därför i vissa fall finns risk att utredningsresultaten inte godtas av en domstol. Kommissionen uppmanas därför att i samband med den förestående OLAF-reformen föreslå sådana lagstiftningsförslag som kan undanröja dessa farhågor och som kan garantera såväl rättssäkerhet som rättsskydd.

OLAF och EU-ombudsmannen

54. Europaparlamentet framhåller hur betydelsefull EG-domstolen är när det gäller respekten, tolkningen och tillämpningen av gemenskapslagstiftningen och dess rättsliga funktioner på grundval av artikel 255 i fördraget och hur betydelsefullt EU-ombudsmannens arbete är för att fastställa och undanröja missförhållanden inom EU:s institutioner eller organ.

55. Europaparlamentet noterar yttrandet från OLAF:s generaldirektör av den 8 mars 2005, enligt vilket OLAF i förfarande 2485/2004/GG ser sig oförmögen att följa förslaget till rekommendation från ombudsmannen och att medge att byrån i sina svaromål till ombudsmannen i samband med dennes utredningar av klagomål 1840/2002/GG lämnat felaktiga och vilseledande uppgifter.

56. Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen, med beaktande av ombudsmannens särskilda rapport av den 12 maj 2005 och parlamentets kommande yttrande över den, vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att de ansvariga i förekommande fall skall ställas till svars och OLAF:s trovärdighet återställas.

Utnämningsförfarande för OLAF:s generaldirektör

57. Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att generaldirektörstjänsten på OLAF skall tillsättas efter offentlig utlysning i Europeiska unionens officiella tidning, i syfte att få till stånd ett verkligt och trovärdigt urvalsförfarande så att generaldirektören får ett giltigt mandat och tillräcklig trovärdighet.

58. Europaparlamentet har tagit del av kommissionens beslut (1691:e mötet) av den 22 februari 2005 om att byråns hittillsvarande generaldirektör skall ta hand om de löpande ärendena till dess att beslut har fattats om nytillsättningen av posten.

59. Europaparlamentet anser att det skulle ha varit bättre om kommissionen tillsammans med parlamentet och rådet hade utsett en tillfällig direktör som skulle ha haft handlingsfrihet. Bestämmelser om utnämning av en tillfällig direktör måste införas i OLAF-förordningen.

60. Europaparlamentet erinrar om att parlamentet redan i sin resolution av den 4 december 2003 om kommissionens rapport om utvärderingen av OLAF:s verksamhet [16] i punkt 55 framförde ett krav om att generaldirektörstjänsten för OLAF i god tid skulle utlysas offentligt. Den försening som nu har uppstått beror uteslutande på kommissionen, som var passiv alldeles för länge innan de nödvändiga stegen i förfarandet inleddes.

61. Europaparlamentet anser att det nu är av särskilt stor betydelse att det inte uppstår några fler onödiga förseningar och att beslutet om nytillsättningen av tjänsten fattas så snart som möjligt.

62. Europaparlamentet understryker att enligt artikel 12 i OLAF-förordningen kan kommissionen upprätta en förteckning över kandidater med de nödvändiga kvalifikationerna först efter tillstyrkan från OLAF:s övervakningskommitté, vilket innebär att övervakningskommittén måste ha möjlighet att kontrollera och bedöma alla inkommande kandidaturer innan kommissionen på grundval av detta drar upp förteckningen över lämpliga kandidater.

63. Europaparlamentet understryker att kommissionen skall utse OLAF:s generaldirektör i samråd med parlamentet och rådet, och att det måste råda samförstånd om beslutet. Parlamentet erinrar om att denna bestämmelse infördes eftersom OLAF:s generaldirektör har omfattande befogenheter (inledande och avslutande av utredningar, översändande av uppgifter till de nationella rättsliga myndigheterna) som inte bara berör kommissionens ledamöter och tjänstemän, utan även parlamentet, rådet och gemenskapens övriga institutioner och organ.

64. Europaparlamentet förväntar sig att de berörda institutionerna låter neutralitet, transparens och rättvisa råda vid beslutet om nytillsättning av OLAF:s generaldirektör, för att undvika incidenter som vid den första tillsättningen [17].

Revisionsrättens rapport och yttranden

65. Europaparlamentet förväntar sig att revisionsrättens sedan länge aviserade särskilda rapport skall finnas tillgänglig så att resultaten kan beaktas i samband med utfrågningen av kandidaterna för generaldirektörstjänsten.

66. Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att särskilt överväga följande frågor i sina yttranden om de aktuella lagstiftningsförslagen i enlighet med artikel 280 i EG-fördraget:

- Hur kan OLAF:s oberoende utredningsfunktion stärkas?

- Är det möjligt att sammanfatta OLAF:s tillämpliga utredningsbefogenheter i en enda rättsakt?

Uppföljning av anmärkningar och krav från föregående år

67. Europaparlamentet uppmanar OLAF att återuppta den dialog som inleddes i november 2004 om vilka uppgifter parlamentet kan ha tillgång till i sitt arbete för att finna en lämplig metod för parlamentets kontrollbefogenheter och samtidigt se till att OLAF-utredningarna hålls konfidentiella.

68. Europaparlamentet konstaterar att Eurostat-arbetsgruppen har handlagt 14 ärenden under OLAF:s rapportperiod, nämligen fyra externa och tio interna utredningar, varav nio ännu inte hade avslutats i juni 2004. Fem färdiga utredningar har lämnats vidare till de luxemburgska respektive franska åklagarmyndigheterna. Parlamentet räknar med en lägesrapport från kommissionen och OLAF senast den 1 oktober 2005.

69. Europaparlamentet konstaterar att det enligt domstolsbeslut skall ha förekommit anställningar vid kommissionens representation i Wien där gällande arbets- och socialrättsbestämmelser har kringgåtts. Parlamentet undrar vilket resultat OLAF-utredningen har lett fram till och vilka åtgärder kommissionen har vidtagit. Parlamentet frågar sig också vilka kostnader detta har orsakat kommissionen, som förlorade dessa arbetsrättsliga tvisterna och tvingades betala socialförsäkringsavgifter i efterhand. Parlamentet undrar också vilka ytterligare kostnader som kan uppstå framöver.

70. Europaparlamentet uttrycker sin tillfredsställelse över den utveckling som noterats i vissa medlemsstater, till exempel införandet av nya bestämmelser som reglerar användandet av sanktioner i fall av överträdelser.

71. Europaparlamentet noterar att det förmodade missbruket av medel från Leonardo da Vinci-programmet har utretts [18] och att handlingarna har överlämnats till de rumänska åklagarmyndigheterna.

72. Europaparlamentet noterar att det tidigare har förekommit missbruk av exportbidrag vid export av levande nötkreatur till Libanon [19], och att Tyskland, Frankrike och Österrike har fattat beslut om återkrav av bidragen.

73. Europaparlamentet beklagar att kommissionen hittills inte har gjort någon sammanställning över vilka internationella konsultfirmor som har bedrivit verksamhet gällande direkta och indirekta utgifter för kommissionens räkning [20], men räknar med att få en sammanställning senast den 1 juli 2005.

74. Europaparlamentet påminner kommissionen om uppmaningen att lägga fram ett meddelande för parlamentet där kommissionen undersöker möjligheten att samla de olika rättsinstrument som tillämpas vid OLAF-utredningar under en gemensam rättslig ram [21].

75. Europaparlamentet har med oro tagit del av de pressmeddelanden där OLAF har konstaterat att kommissionens misshushållning i samband med renoveringen av Berlaymont-byggnaden beräknas ha orsakat en skada på uppemot 180 miljoner euro. OLAF uppmanas att klarlägga det läget. Parlamentet förväntar sig att senast den 1 september 2005 få information från kommissionen om vilka åtgärder som har vidtagits med anledning av den aktuella OLAF-rapporten.

76. Europaparlamentet är besviket över kommissionens negativa reaktion på punkt 123 i parlamentets resolution av den 21 april 2004 om ansvarsfrihet för kommissionen för 2002 [22], där det konstateras "att kommissionen tolererar att varor som deklarerats felaktigt av misstag eller falskt med avsikt inte anses vara omfattade av transiteringsförfarandet, vilket får till följd att man inte kan åberopa garantin, att dokumenten måste sändas tillbaka till det EU-land där införseln skett och att bedrägeribekämpningen därmed försvåras". Kommissionen uppmanas att genast upphöra med denna praxis och att föreslå en ändring av tullkodexen.

77. Europaparlamentet anser att det är budgetkontrollutskottets uppgift att granska unionens utgifter att det bör kunna avgöra om betalningar görs i enlighet med budgetförordningarna och ställa upp politiska mål. Parlamentet rekommenderar därför att presidiet godkänner att utskottet skickar små delegationer med sina ledamöter på informationsuppdrag även om dessa besök, i välmotiverade fall, kräver en resa utanför unionens territorium.

*

* *

78. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, domstolen, revisionsrätten, OLAF:s övervakningskommitté och OLAF.

[1] http://europa.eu.int/comm/anti_fraud/reports/olaf/2003-2004/en2.pdf

[2] En elektronisk version av dokumentet sändes till utskottets sekretariat i januari 2005 och den franska texten kan hämtas på OLAF:s webbplats.

[3] EUT C 293, 30.11.2004, s. 1.

[4] Kommissionens förordning (EG) nr 1681/94 av den 11 juli 1994 om oriktigheter och återvinning av belopp som felaktigt har utbetalats i samband med finansieringen av strukturpolitiken och om organisationen av ett informationssystem på detta område (EUT L 178, 12.7.1994, s. 43).

[5] Den ekonomiska skadan för alla ärenden som har utretts av OLAF och organisationen före OLAF beräknas uppgå till 5,34 miljarder euro (se SEK(2004)1370, bilaga II).

[6] Av OLAF:s Case Management System framgår att 100 miljoner euro återvanns mellan 1999 och 2004. Detta motsvarar 1,87 procent av den ekonomiska skadan för samma tidsperiod som beräknas uppgå till 5,34 miljarder euro.

[7] EUT C 269. 4.11.2004, s 1.

[8] Se punkt 22 i parlamentets resolution av den 30 mars 2004 om skydd av gemenskapens ekonomiska intressen och bedrägeribekämpning – årsrapport 2002 (EUT C 103 E, 29.4.2004, s. 435).

[9] Rec. 1990, I-3603.

[10] KOM(2004)0489.

[11] EGT L 145, 29.6.1995, s. 1.

[12] KOM(2004)0559.

[13] KOM(2004)0509.

[14] EGT L 320, 28.11.1998, s. 1; se även EGT L 248, 16.9.2002, s. 1, artikel 54.1 och artikel 57.1.

[15] EGT L 136, 31.5.1999, s. 1.

[16] EUT C 89 E, 14.4.2004, s. 153.

[17] Parlamentet understryker att man måste undvika en sådan situation som uppstod 1999, då det uttrycktes tvivel om huruvida förfarandet hade gått rätt till och en kandidat drog tillbaka sin ansökan sedan kommissionens generalsekreterare i förväg hade yttrat sig positivt om vissa kandidater.

[18] Se punkt 13 och 14 i ovannämnda resolution av den 30 mars 2004.

[19] Se punkt 23 och följande punkter i ovannämnda resolution av den 30 mars 2004.

[20] Se punkt 52 i ovannämnda resolution av den 30 mars 2004.

[21] Se punkt 41 i ovannämnda resolution av den 30 mars 2004.

[22] EUT L 330, 4.11.2004, s. 82.

--------------------------------------------------

Top