Access to European Union law
<a href="https://eur-lex.europa.eu/content/help/eurlex-content/experimental-features.html" target="_blank">More about the experimental features corner</a>
Choose the experimental features you want to try
EUR-Lex
Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

You are here
Use quotation marks to search for an "exact phrase". Append an asterisk (*) to a search term to find variations of it (transp*, 32019R*). Use a question mark (?) instead of a single character in your search term to find variations of it (ca?e finds case, cane, care).
Search tips
Need more search options? Use the Advanced search

Document E2004P0008

    Talan väckt mot Furstendömet Liechtenstein den 8 november 2004 av Eftas övervakningsmyndighet (Mål E-8/04)

    EUT C 40, 17.2.2005, p. 17–17 (ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV)

    17.2.2005   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 40/17

    Talan väckt mot Furstendömet Liechtenstein den 8 november 2004 av Eftas övervakningsmyndighet

    (Mål E-8/04)

    (2005/C 40/10)

    Den 8 november 2004 väckte Eftas övervakningsmyndighet talan mot Furstendömet Liechtenstein vid Eftadomstolen. Övervakningsmyndigheten företräds av Niels Fenger och Elisabethann Wright i egenskap av ombud för Eftas övervakningsmyndighet, Rue Belliard 25, B-1040 Bryssel.

    Sökanden yrkar att domstolen skall

    1.

    förklara att Furstendömet Liechtenstein har underlåtit att iaktta den fria etableringsrätt som föreskrivs i artikel 31 i Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet genom att bibehålla bestämmelserna i artikel 25 i banklagen med krav om hemvist i furstendömet för minst en ledamot av styrelsen och den verkställande ledningen i banker etablerade inom Lichtensteins territorium; och

    2.

    förplikta Furstendömet Liechtenstein att ersätta rättegångskostnaderna.

    Rättsliga och faktiska omständigheter; grunder för talan

    —

    Enligt artikel 31.1 i EES-avtalet skall de av EES-ländernas medborgare som gör bruk av den fria etableringsrätten behandlas på samma sätt som medborgarna i det land där etableringen äger rum.

    —

    Artikel 33 i EES-avtalet innehåller ett undantag från den fria etableringsrätten.

    —

    Eftadomstolen fastslog i mål E-3/98, Rainford-Towning, EFTA Ct. Rep. 1998, s. 205, och mål E-2/01, Pucher, EFTA Ct. Rep. 2002, s. 44, att det är EG-domstolens fasta rättpraxis att reglerna om lika behandling innebär ett förbud inte bara mot öppen diskriminering på grundval av nationalitet utan också mot alla täckta former av diskriminering, som i praktiken får samma följder genom att man tillämpar andra särskiljande kriterier.

    —

    Både Eftadomstolen och EG-domstolen har dragit slutsatsen att nationella regler som gör en distinktion på grundval av hemvist huvudsakligen riskerar att vara till men för medborgare från någon av de övriga avtalsparterna, eftersom personer med utrikes hemvist till största delen är utlänningar. Rainford-Towning, punkt 29.

    —

    Eftadomstolen har vidare dragit slutsatsen vad gäller motiveringar med hänvisning till den allmänna ordningen, enligt artikel 33 i EES-avtalet, att om en särskild behandling av utländska medborgare som omfattas av EES-avtalet skall kunna rättfärdigas, förutsätter bruket av begreppet allmän ordning dock att det förutom störningar av samhällsordningen, vilket är en följd av varje överträdelse av lagarna, finns ett genuint och tillräckligt allvarligt hot mot något av samhällets grundläggande intressen. Rainford-Towning, punkt 42.

    —

    Eftadomstolen har medgivit att skyddet av finanstjänstsektorns verksamhet och goda anseende är ett legitimt mål i fråga om den allmänna ordningen och att vissa komplikationer kan uppstå eftersom Liechtenstein inte är part i Luganokonventionen.
    Top