27.4.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/36

1)

Hur långt sträcker sig artikel 27 i förordning nr 604/2013 (1), eventuellt i kombination med skäl 19 i ingressen till förordning nr 604/2013?

Föreligger det med stöd av den artikeln en rätt för en asylsökande att i en situation som den förevarande – där en utlänning först efter godtagandet av en framställan om övertagande får kännedom om framställan och efter godtagandet lägger fram bevisning som kan leda till slutsatsen att det inte är den anmodade medlemsstaten utan den anmodande medlemsstaten som ansvarar för prövningen av asylansökan, och den anmodande medlemsstaten därefter inte undersöker dessa handlingar och inte heller låter den anmodade medlemsstaten ta del av dem – använda sig av ett (effektivt) rättsmedel mot tillämpningen av de kriterier för att fastställa ansvarig medlemsstat som nämns i kapitel III i förordning nr 604/2013?

2)

För det fall utlänningen enligt förordning nr 604/2013, liksom enligt förordning nr 343/2003 (2), i princip inte kan åberopa en oriktig tillämpning av kriterierna för att fastställa ansvarig medlemsstat när den anmodade medlemsstaten har godtagit en framställan om övertagande, är då Staatssecretaris ståndpunkt riktig, det vill säga att avsteg från denna utgångspunkt endast kan göras i sådana familjesituationer som avses i artikel 7 i förordning nr 604/2013, eller är det även tänkbart med andra fakta och omständigheter som kan ge utlänningen rätt att åberopa en oriktig tillämpning för kriterierna för att fastställa ansvarig medlemsstat?

3)

Om svaret på fråga 2 är att det förutom familjesituationer även kan finnas andra omständigheter som kan leda till att utlänningen har rätt att åberopa en oriktig tillämpning av kriterierna för att fastställa ansvarig medlemsstat, kan då de fakta och omständigheter som beskrivs i punkt 12 i detta beslut utgöra sådana särskilda fakta och omständigheter?