1.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 156/22

1.

Är det förenligt med unionsrätten att en tvingande tystnadsplikt som åligger de nationella myndigheter som utövar tillsyn över finansinstituten och som grundas på tillämpliga unionsrättsakter (i detta fall direktiven 2004/109/EG, (1) 2006/48/EG (2) och 2009/65/EG (3)) och har införlivats i nationell i rätt i motsvarande mån, såsom har skett i Förbundsrepubliken Tyskland genom 9 § Kreditwesengesetz och 8 § Wertpapierhandelsgesetz, kan genombrytas genom tillämpningen och tolkningen av en nationell processrättslig bestämmelse som den i 99 § Verwaltungsgerichtsordnung (VwGO)?

2.

Kan en tillsynsmyndighet som den tyska Bundesanstalt für Finanzdienstleistungsaufsicht gentemot en person, som enligt den tyska lagen om informationsfrihet (Informationsfreiheitsgesetz) har begärt tillgång till information beträffande ett visst finansinstitut, även åberopa den tystnadsplikt som myndigheten bland annat är bunden av enligt unionsrätten, såsom den regleras i 9 § Kreditwesengesetz och 8 § Wertpapierhandelsgesetz, om det huvudsakliga affärsupplägget för det bolag som erbjöd den finansiella tjänsten, men som därefter har upplösts på grund av insolvens och befinner sig i likvidation, utgjorde investeringsbedrägeri i stor skala förenat med att medvetet tillfoga investerarna skada, och ansvariga personer i bolaget har dömts till fleråriga frihetsberövande påföljder genom lagakraftvunnen dom?