20.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 239/83

—

med beaktande av att Förenta nationernas generalförsamling har utsett 2012 till Internationella året för hållbar energi för alla för att uppmärksamma att tillgången till energi är avgörande för en hållbar ekonomisk utveckling och uppnåendet av millennieutvecklingsmålen (1),

—

med beaktande av att FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon har lanserat ett initiativ för hållbar energi för alla (2),

—

med beaktande av att FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon har tillsatt en rådgivande grupp om energi och klimatförändringar (AGECC) och att denna i sina rekommendationer av den 28 april 2010 prioriterade det internationella målet om allmän tillgång till moderna energitjänster för alla senast 2030 och en minskning av den globala energiintensiteten med 40 procent till 2030 (3),

—

med beaktande av Internationella energiorganets (IEA) rapport ”World Energy Outlook 2011”, i vilken man betonar att omkring 1,3 miljarder människor runtom i världen inte har tillgång till elektricitet och att omkring 2,7 miljarder människor saknar möjlighet att laga mat på ett hygieniskt sätt,

—

med beaktande av den internationella högnivåkonferensen ”Energy for All – Financing Access for the Poor” som genomfördes i Oslo den 10–11 oktober 2011 och lanseringen av det internationella partnerskapet om energi och klimatförändringar – initiativet Energi+,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 19 maj 2009 om tillgång till hållbara energikällor på lokal nivå i utvecklingsländer, där man betonar att ”tillgång till förnybara energikällor och moderna energitjänster är en förutsättning för ekonomisk tillväxt och social utveckling, samt för att nå millennieutvecklingsmålen”, och att ”fokusering på hållbar energi kommer att konsolidera framstegen mot millennieutvecklingsmålen och bidra till att finna en lösning på den globala krisen och begränsa klimatförändringen”,

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 17 juli 2002”Energisamarbete med utvecklingsländerna” (KOM(2002)0408),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 26 oktober 2004 om den framtida utvecklingen av EU:s energiinitiativ och villkoren för inrättandet av en EU-mekanism för energiinvesteringar i AVS-staterna (KOM(2004)0711),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 oktober 2011 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén ”Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring” (KOM(2011)0637),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A7-0442/2011), och av följande skäl:

A.

Omkring 1,3 miljarder människor runtom i världen – av vilka 84 procent bor i landsbygdsområden – har ingen tillgång till elektricitet, och 2,7 miljarder människor saknar möjlighet att laga mat på ett hygieniskt sätt (4), vilket leder till att över 1,4 miljoner människor dör i förtid till följd av att ha inandats rök inomhus. Detta är den näst vanligaste orsaken till förtida dödsfall i världen, efter hiv/aids (5). Den rådande bristen på tillgång till moderna energitjänster i många fattiga länder har lett till bristande jämställdhet och missgynnar i synnerhet kvinnor och barn.

B.

Tillgång till energi är en väsentlig förutsättning för förverkligandet av flera av de rättigheter som ingår i 1966 års internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och i andra internationella rättsliga instrument på området för mänskliga rättigheter och miljö.

C.

Millennieutvecklingsmålen kan inte uppnås utan att tillgången till energi förbättras betydligt. För detta krävs enligt beräkningar årliga investeringar på 48 miljarder US-dollar till 2030, vilket motsvarar cirka tre procent av de planerade globala investeringarna i energiinfrastruktur under perioden fram till 2030 och skulle leda till en blygsam ökning av koldioxidutsläppen med 0,7 procent till 2030 (6).

D.

Förnybara energikällor, särskilt små decentraliserade lösningar, har en enorm potential när det gäller att tillhandahålla tillförlitliga, hållbara och rimligt prissatta energitjänster för fattiga, i synnerhet i landsbygdsområdena i utvecklingsländerna. Utvecklingsländerna är belägna i områden där det finns tillgång till stora förnybara energikällor, särskilt vind och sol. Många utmaningar kvarstår dock för att säkra ett större utnyttjande av dem i utvecklingsländerna, såsom finansiering, kapacitetsuppbyggnad, tekniköverföring och samhällsstyrningsreformer.

E.

Användningen av förnybar energiteknik är av största vikt för utvecklingsländerna för att minska beroendet av den fossila bränsleimporten och de instabila priserna för detta bränsle. Stora projekt på området för förnybar energi (såsom vattenkraft eller energigrödor) kan också få allvarliga sociala och miljömässiga konsekvenser för den lokala befolkningen, särskilt för vatten- eller livsmedelstryggheten. En ingående bedömning av de miljömässiga konsekvenserna av förnybar energiteknik är därför en viktig förutsättning för finansieringen från givarländerna.

F.

Tillgång till moderna, hållbara energitjänster för alla betyder tillgång till alla energitjänster man behöver och vill ha (inte bara elektricitet), till exempel för belysning, matlagning och varmvatten, uppvärmning, kylning, tillgång till information och kommunikationer samt energi för produktion och generering av inkomster.

G.

Endast 8 procent av de 409 miljarder US-dollar i subventioner till fossila bränslen i utvecklingsländerna 2010 gick till de 20 procent av befolkningen som har de lägsta inkomsterna (7).

H.

Det finns en stark korrelation mellan resultaten av energiutvecklingsindexet och indexet för mänsklig utveckling i fråga om förväntad livslängd, utbildning, BNP per capita och andra indikatorer på levnadsstandard.

I.

I Afrika söder om Sahara saknar nästan 70 procent av invånarna tillgång till elektricitet. Befolkningstillväxten är större än elektrifieringen och antalet människor utan tillgång till elektricitet har ökat.

J.

I de minst utvecklade länderna har endast en liten minoritet av befolkningen tillgång till elnätet, och hela befolkningen kommer inte att få sådan tillgång inom överskådlig framtid. Därför är decentraliserade lösningar, såsom småskaliga och fristående anläggningar samt mininät, den enda framkomliga vägen för att ge alla tillgång till energi under de närmaste åren.

K.

Respekten för rättsstatsprincipen och en stark samhällsstyrning är viktiga faktorer som bör främjas för att länderna ska kunna locka till sig de privata investeringar som behövs för att uppfylla målet att säkra tillgång till energi för alla.

L.

Kommissionens senaste meddelanden om energifrågor i utvecklingssamarbetet utfärdades 2002 och 2004.

1.

Europaparlamentet betonar att även om inget millennieutvecklingsmål specifikt gäller energi, är tillgång till moderna, hållbara energitjänster för alla (nedan kallad tillgång till energi för alla) en förutsättning för att millennieutvecklingsmålen ska kunna uppnås, och parlamentet anser därför att energi bör ges en central plats i debatten om utrotande av fattigdom, samtidigt som man säkrar att ökad tillgång till moderna energitjänster är förenligt med en hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen att utfärda ett meddelande om utvecklingssamarbete till stöd för tillgång till energi för alla under 2012, det år som FN har utropat till ”Internationella året för hållbar energi för alla”.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja och förbinda sig att stödja det (av FN uppställda) internationella målet om tillgång till energi för alla senast 2030 och att anpassa sin politik och sitt utvecklingssamarbete efter detta mål.

3.

Europaparlamentet understryker att ett maximalt utnyttjande av förnybara energikällor är det bästa sättet för det internationella samfundet att säkra tillgång till moderna energitjänster för alla och samtidigt bekämpa klimatförändringarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en handlingsplan i syfte att integrera målet om tillgång till energi för alla i EU:s politik och i alla sektorer av utvecklingspolitiken, såsom jordbruk, industri, handel, hälso- och sjukvård och vatten, samt att se till att målet om tillgång till energi för alla är vägledande för all politik och alla sektorer.

4.

Europaparlamentet gläder sig över att energi nämns som en central punkt i ”en agenda för förändring”, och förväntar sig att kommissionen handlar i överensstämmelse härmed. Parlamentet uppmanar kommissionen att inte underordna tillgången till energi andra aspekter som också nämns, det vill säga energisäkerheten och klimatförändringarna, och att inte heller förväxla dem.

5.

Europaparlamentet efterlyser ett särskilt program om energi och utveckling, med särskild inriktning på tillgång till energi för alla, inom ramen för EU:s utvecklingssamarbete.

6.

Europaparlamentet noterar att erfarenheterna har visat att målen att säkra en centraliserad energiproduktionskapacitet och en utbyggnad av elnätet ofta inte har gett bättre energitjänster till de fattiga. Parlamentet understryker därför behovet av att stödja förnybara decentraliserade lösningar, såsom småskaliga och fristående anläggningar samt mininät, för att nå hela befolkningen i utvecklingsländerna, särskilt fattiga och människor på landsbygden. Parlamentet uppmanar EU att inrikta sin finansiering och sitt tekniska arbete på sådana småskaliga lösningar på energifattigdomen i avlägsna områden.

7.

Europaparlamentet noterar att förnybar energi har en enorm potential i många utvecklingsländer i fråga om att säkra en hållbar energiförsörjning och minska beroendet av fossila bränslen och därmed minska sårbarheten för prisfluktuationer.

8.

Europaparlamentet understryker att EU-mekanismen för energiinvesteringar internationellt är en av mycket få mekanismer som tillhandahåller finansiering av småskaliga förnybara energilösningar, och uppmanar kommissionen att fortsätta och utöka finansieringen av liknande projekt under nästa räkenskapsperiod efter 2014.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dels utvärdera effekterna av investeringar som stöds av EU-mekanismen för energiinvesteringar och som syftar till att förbättra tillgången till grundläggande energitjänster för människor som lever i fattigdom, dels göra mekanismens efterträdare under nästa räkenskapsperiod efter 2013 effektivare och mer ändamålsenlig.

10.

Europaparlamentet understryker att användningen av förnybara energikällor för att tillhandahålla energitjänster vid ett korrekt genomförande kan erbjuda en ekonomisk lösning i utvecklingsländerna med fördelar när det gäller hälsa, miljö och lokal utveckling. Parlamentet betonar dock behovet av att ta hänsyn till de miljömässiga konsekvenserna av användningen av förnybar energi för att förbättra tillgången till energi för alla, särskilt när det gäller vattenkraft, biomassa eller agrobränsle.

11.

Europaparlamentet uppmanar EU att utarbeta tydliga riktlinjer för miljömässiga hållbarhetskriterier för finansiering av projekt för förnybar energi. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra användningen av decentraliserad förnybar energi eller hållbara koldioxidsnåla lösningar med hög energieffektivitet till en prioriterad förutsättning för stöd till nya energiprojekt.

12.

Europaparlamentet understryker den roll som privata företag bör spela för att göra det möjligt för utvecklingsländerna att uppnå millennieutvecklingsmålen, särskilt när det gäller tillgång till energi för alla. Parlamentet framhåller dessutom betydelsen av att stödja utvecklingen av finansiella resurser och tekniska kunskaper som är anpassade för låginkomstmarknader, framför allt genom ett starkare deltagande av privata företag i nationella och internationella institutionella partnerskap.

13.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att genom utvecklingssamarbete och mekanismen för energiinvesteringar stödja överföringen av den teknik, inklusive teknisk kunskap, information och god praxis, som behövs för att tillhandahålla moderna energitjänster till fattiga människor, mellan partnerländer i söder och mellan Europa och länderna i söder, med avseende på utvecklingen av kapacitet, däribland partnerskap, personalutbyte och praktisk utbildning i syfte att bedöma och ta till sig tekniska alternativ. Parlamentet uppmuntrar i detta avseende även överföring av energieffektiv teknik, för att energin ska kunna användas på det mest produktiva sättet i syfte att optimera de energitjänster som en viss mängd energi kan ge.

14.

Europaparlamentet kräver att särskild uppmärksamhet riktas mot en produktiv användning av energi i projekt- och programutveckling och finansiering, som en viktig mekanism för socioekonomiska framsteg och inkomstskapande.

15.

Europaparlamentet understryker att det kommer att behövas effektiva partnerskap mellan den offentliga sektorn, den privata sektorn, lokalsamhällena och de lokala myndigheterna för att öka tillgången till hållbara energitjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att när så är möjligt tillämpa en marknadsbaserad strategi för nya/innovativa energilösningar, till exempel genom att främja lokal produktion, underlätta lanseringen av sådana lösningar på marknaden eller tillhandahålla marknadsinformation, för att säkra lokal förankring och hållbarhet. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen att främja en förstärkning av styrningskapaciteten för att göra det möjligt att reproducera småskaliga energitjänsteprojekt genom främjandet av små och medelstora företag.

16.

Europaparlamentet anser att privata investeringar och privat deltagande är av avgörande betydelse för att fullt ut säkra tillgång till energi för alla, och uppmanar därför kommissionen att i alla sina stödåtgärder främja rättsstatsprincipen, framför allt i de minst utvecklade länderna.

17.

Europaparlamentet uppmanar EU:s delegationer att tillhandahålla information om skatter, incitament och lagstiftningsmässiga krav i utvecklingsländerna till de EU-företag som vill investera i energisektorn.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja utbyte av bästa praxis i fråga om de mest effektiva incitamenten för att underlätta utbyggnaden av energiinfrastrukturen i utvecklingsländerna.

19.

Europaparlamentet uppmuntrar stöd till utveckling och främjande av sunda politiska och rättsliga ramar samt av tekniska standarder som stärker den lokala kapaciteten och skapar förtroende bland investerarna i den privata sektorn, inklusive mobilisering av lokala investeringskällor.

20.

Europaparlamentet understryker att offentliga medel från partnerländernas regeringar, internationella finansinstitut och offentligt utvecklingsbistånd är viktiga komplement till de nödvändiga privata investeringarna. Parlamentet understryker vidare att EU:s bistånd till en förbättring av tillgången till energi bör stödja de lokala ekonomierna, grön sysselsättning och fattigdomsbekämpning, och att det inte får vara kopplat till involveringen av EU-företag eller utnyttjas för att stödja EU-företag.

21.

Europaparlamentet erkänner att den offentliga sektorn inte ensam kan tillhandahålla alla de medel som krävs för att utöka tillgången till energi. Parlamentet påpekar i detta sammanhang de privata investerarnas betydelse och vikten av marknadsinriktade reformer i energisektorn. Parlamentet understryker dock att om man i högre grad fokuserar på utnyttjandet av offentlig-privata partnerskap och lockar till sig medel från privata investerare kan den ekonomiska attraktionen hos lokala hållbara energiprojekt minska, eftersom sådana projekt inte är lika säkra investeringar som stora projekt som är kopplade till elnätet och som ofta försörjer stora industrier. Parlamentet betonar därför att staten har det övergripande ansvaret för att ge tillgång till samhällsomfattande tjänster, i synnerhet billig energi till fattiga och människor i avlägsna områden.

22.

Europaparlamentet framhåller att partnerländernas regeringar kan främja tillgång till energi för alla på många sätt genom att införa skyldigheter att tillhandahålla tjänster till alla via lagstiftning, regelverk, avtal eller licenser, anpassade till landets behov och förutsättningar, såsom

23.

Europaparlamentet uppmanar utvecklingsländerna att på allvar förbinda sig till att fullfölja målet om tillgång till energi för alla, och rekommenderar att energiministerierna i utvecklingsländerna får mer hjälp med att propagera för stöd till tillgång till energi för alla och utveckling av långsiktigt hållbara strategier på energiområdet samt ett bättre regionalt samarbete i energifrågor under nästa räkenskapsperiod.

24.

Europaparlamentet framhåller vikten av ett öppet och demokratiskt deltagande från civilsamhällets, de lokala myndigheternas och energitillsynsmyndigheternas sida, så att de kan övervaka tillgången till energi för alla och för att trygga goda styrelseformer och rättvis konkurrens samt motverka korruption.

25.

Europaparlamentet uppmanar bestämt de nationella parlamenten i utvecklingsländerna och frivilligorganisationerna att leva upp till sitt ansvar när det gäller att säkerställa och övervaka öppenhet, demokratiska förfaranden och stabila rättsliga ramar.

26.

Europaparlamentet konstaterar bekymrat att energipartnerskapet mellan EU och Afrika och dess delprogram för förnybar energi främst verkar fokusera på stora projekt och sammankopplingsnät, och att mindre vikt läggs på lokala energilösningar. Parlamentet uppmanar bestämt EU att avstå från att utveckla en top-down-strategi för utvecklingen av energiinfrastruktur, eftersom storskalig infrastruktur kanske inte passar det berörda landets ekonomiska och sociala struktur och inte ger de fattiga tillgång till energi, för vilka mindre lokala energikällor oftast är mer lämpliga.

27.

Europaparlamentet uppmuntrar EU att föra en dialog med partnerländernas regeringar och civilsamhället i utvecklingsländerna i syfte att se till att både den nationella energipolitiken och strategierna för att minska fattigdomen tar hänsyn till målet om tillgång till energi för alla.

28.

Europaparlamentet anser att man i dialogen med partnerländerna och de regionala organen särskilt ska beakta fördelarna med att inkludera utvecklingen av energitjänster för matlagning i nationella och regionala utvecklingsplaner, och att partnerländerna och de regionala organen ska uppmuntras att föra en dialog med de lokala myndigheterna och icke-statliga aktörerna på hushållsenergiområdet (energi för matlagning), i syfte att fastställa hur man bäst kan få till stånd en omfattande skalökning och minska antalet dödsfall till följd av andningssjukdomar. Parlamentet uppmuntrar till användning av mer effektiva matlagningsmetoder eftersom den traditionella användningen av stora mängder biomassa på öppen eld har skadliga effekter på hälsan, särskilt hos kvinnor och barn, samt negativa konsekvenser i fråga om avskogning.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att årligen rapportera om framstegen med att nå målet om tillgång till energi för alla, efter det att man fastställt tillförlitliga indikatorer, och om hur EU:s utvecklingssamarbete har bidragit till dessa.

30.

Europaparlamentet förordar att kommissionens och medlemsstaternas stöd till utveckling av energitjänster bör grunda sig på en bedömning av de ekonomiska kostnaderna för möjliga alternativ och deras prestanda, med beaktande av bidragen till millennieutvecklingsmålen och de nationella utvecklingsmålen, samt de relativa kostnaderna för och fördelarna med decentraliserade respektive centraliserade energisystem.

31.

Europaparlamentet understryker betydelsen av att integrera millennieutvecklingsmålen, särskilt de fattigdomsrelaterade målen, eftersom tillgången till rimligt prissatta energitjänster endast är möjlig om man minskar antalet personer som lever på 1 US-dollar per dag fram till 2015, i utvecklingsländernas nationella energistrategier.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över och utnyttja potentiell finansiering från källor med anknytning till klimatförändringar och koldioxidmarknaden för investeringar i tillgång till hållbar koldioxidsnål energi för fattiga.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja nya resultatbaserade strategier inom energisektorn, såsom resultatbaserad finansiering, betalning vid leverans och resultatbaserat bistånd, som för närvarande också testas av andra givare, och på så sätt framhålla vikten av att biståndet är efterfrågestyrt (”på begäran av partnerlandet”) i stället för utbudsstyrt (”givaren har en expert tillgänglig”).

34.

Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen och medlemsstaterna att erkänna att energiförbrukningen bland fattiga människor i utvecklingsländerna inte bidrar till de globala utsläppen av växthusgaser i någon större omfattning, och inte heller kommer att göra det inom en överskådlig framtid (1,3 procent av de globala utsläppen 2030 enligt IEA), samt att deras förbrukning av moderna energitjänster per person bör öka och inte påverkas av alltför strikta åtgärder för att mildra klimatförändringarna så att de kan nå en godtagbar lägsta levnadsstandard.

35.

Europaparlamentet konstaterar bekymrat att Världsbanken och EIB fortfarande i hög grad fokuserar på stora vattenkraftanläggningar. Parlamentet påminner om att erfarenheterna har visat att sådana projekt inte nödvändigtvis förbättrar tillgången för de fattiga, utan att detta mål bättre kan uppnås genom mini- eller mikrovattenkraftanläggningar för den lokala efterfrågan, vilket skulle undvika de sociala och miljömässiga konsekvenser som stora projekt innebär.

36.

Europaparlamentet beklagar att EIB, de europeiska instituten för biståndsfinansiering och de internationella finansinstituten inte är öppna för och saknar bankkapacitet för småskaliga energiprojekt, och kräver att de gör tillgång till energi för alla till ledstjärna för sitt engagemang i energisektorn, bland annat genom att stödja småskaliga och fristående anläggningar, i synnerhet i landsbygdsområden, och genom att i sina energiprojekt och bidrag integrera skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster som ger tillgång till energi för alla.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inte finansiera eller på annat sätt uppmuntra användningen av kärnkraft i utvecklingsländerna, mot bakgrund av de allvarliga säkerhets- och hållbarhetsproblemen.

38.

Europaparlamentet uppskattar det arbete som görs inom ramen för EU:s energiinitiativ (EUEI), EUEI:s Partnership Dialogue Facility (EUEI-PDF) och energipartnerskapet mellan EU och Afrika och välkomnar initiativet Energi+. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sitt deltagande och engagemang i dessa initiativ och på så sätt främja en samordning av det internationella stödet på energiområdet.

39.

Europaparlamentet anser att Rio+20-toppmötet i juni 2012 är en möjlighet att föreslå konkreta mål för hur energifattigdomen kan avskaffas och en färdplan för hur de ska uppnås som en global strategi för en mer miljövänlig ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inkludera tillgång till energi för alla i processen Rio+20.

40.

Europaparlamentet anser att tillgång till energi för alla ska ingå i millennieutvecklingsmålen för perioden efter 2015, som ännu inte har fastställts.

41.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, Europeiska utrikestjänsten och AVS–EU:s ministerråd.