9.8.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 204/43

1.1

EESK anser att strukturen och ordalydelsen i utkastet till riktlinjer överlag är godtagbar. Kommittén noterar dock att kapitlen om linjesjöfart och trampfart (pooler) inte är lika detaljerat utformade. Avsnittet om informationsutbyte i kapitlet om linjesjöfart är relativt detaljerat och förefaller användbart genom att det beskriver och tolkar tillämplig rätts- och beslutspraxis på området. Utkastet till riktlinjer för linjesjöfartstjänster är överlag tydligt och har baserats på existerande rättspraxis och grundliga diskussioner med näringslivet. Avsnitten om trampsjöfart, framförallt om pooler inom trampsjöfarten, är däremot mindre detaljerade. EESK antar att denna bristande detaljinformation till stor del beror på avsaknaden av rättspraxis och erfarenhet av trampsjöfart och pooler inom trampsjöfarten inom de behöriga (konkurrens)myndigheterna, inklusive Europeiska kommissionen, på grund av att det hittills inte inkommit några formella klagomål från befraktare.

1.2

EESK rekommenderar, liksom i tidigare yttranden (2004, 2006, 2007), att EU bör inleda meningsfulla samråd med andra jurisdiktioner i syfte att fastställa förenligheten mellan existerande lagstiftningssystem för internationella linjesjötransporter. EESK rekommenderar även åter (samma yttranden) att Europeiska kommissionen utöver konkurrensfaktorerna bör ta hänsyn till de mänskliga resurserna (t.ex. sysselsättningseffekterna för europeiska sjömän) när den behandlar frågor som rör konkurrensbestämmelser för sjötransporter.

1.3

EESK föreslår att illustrerande exempel används för att specificera innehållet i (utkastet till) riktlinjerna för linjesjötransporter, framförallt då informationen bedöms vara ”historisk”.

1.4

Eftersom avsnitten om trampsjöfart och pooler inom trampsjöfarten, av de skäl som anges ovan, är mindre detaljerade ställer sig EESK frågan om operatörerna inom trampsjöfarten (pooler) därigenom kommer att få tillräcklig vägledning för att själva kunna utvärdera sina samarbetsavtal. Vissa avsnitt om trampsjöfart (pooler) i utkastet till riktlinjer kan eventuellt behöva förtydligas. Det kan även vara värt att överväga att utvidga konsortieförordningen som i dagsläget har begränsats till containertransport, till att även omfatta andra relevanta segment på den internationella sjöfartsmarknaden.

1.5

EESK vill betona att den största delen av trampsjöfartsmarknaderna inte utgörs av pooler. Den stora merparten av trampfartstjänsterna erbjuds av små och medelstora företag som konkurrerar om fraktuppdrag. Därför vidhåller EESK att det är nödvändigt att särskilt förtydliga detta förhållande i riktlinjerna. Europeiska kommissionen borde även ha gett mer vägledning om tillämpningen av de minimis-reglerna på pooler som är för små för att ha någon märkbar effekt på sina respektive marknader.

1.6

Det är en besvikelse att vägledningen om pooler inom trampsjöfarten inte till fullo besvarar de frågor som skapar osäkerhet och t.o.m. bekymmer för fartygspoolsoperatörerna inom trampfarten. EESK stöder uppfattningen i utkastet till riktlinjer att fartygspooler inom trampfarten inte i sig är oförenliga med gemenskapens konkurrensregler. Samtidigt uppmanar kommittén Europeiska kommissionen att i den slutliga versionen av riktlinjerna om tillämpningen av artikel 81.3 på pooler inom trampsjöfarten ge mer detaljerad vägledning och därmed de verktyg som behövs för att genomföra egenutvärderingar.

1.7

Det är värt att notera att man i utkastet till riktlinjer inte definierar vad som avses med ”trampsjöfart”. Det är därför inte klart om riktlinjerna även gäller för sjötransport av passagerare och/eller specialiserade sjötransporter. Även i detta hänseende kan ett förtydligande behöva övervägas.

1.8

EESK föreslår vidare att man i riktlinjerna om trampsjöfarten bör förtydliga att fraktmäklares och poolansvarigas arbete inte i större utsträckning skiljer sig åt vad gäller prissättning. Trampfartsmarknaderna, även de där pooler förekommer, är anbudsmarknader vilket innebär att priserna fastställs i förhandlingar mellan parterna och baseras på utbud och efterfrågan. Att en poolansvarig kommer överens om ett pris med en befraktare vad gäller användningen av ett av poolens fartyg innebär därför inte ett fastställande av hårt bundna priser.

2.1

Den 13 september 2007 offentliggjorde Europeiska kommissionen sitt länge väntade utkast till riktlinjer om tillämpningen av gemenskapens konkurrenslagstiftning på sjötransporttjänster. Riktlinjerna är tillämpliga på samarbetsavtal inom sjötransportsektorn som direkt påverkas av de ändringar som införs genom förordning 1419/2006 om cabotage, linjetrafik och trampfart. Syftet med riktlinjerna är att ge rederier vägledning när de gör egenutvärderingar av sina samarbetsavtal och de ska således göra det möjligt för de berörda företagen att fastställa om samarbetsavtalen är förenliga med artikel 81 i EG-fördraget. Riktlinjerna kommer inledningsvis att gälla under en femårsperiod.

2.2

Utkastet till riktlinjer syftar framförallt till att belysa villkoren för lagligt utbyte av godsinformation mellan linjetrafikoperatörer samt för ingående av poolavtal mellan operatörer inom trampfarten. Riktlinjerna innehåller därför en komplicerad uppsättning parametrar. Det verkliga mervärdet av riktlinjerna (utkastet) i praktiken kommer att behöva utvärderas i framtiden, t.ex. för att se om de ger den vägledning som krävs för att operatörer ska kunna fastställa om deras planerade marknadsagerande är förenligt med lagstiftningen.

3.1

Utöver konstaterandet av det redan kända avskaffandet av linjekonferenser för handel till och från EU fr.o.m. den 18 oktober 2008, behandlar utkastets riktlinjer om linjesjöfart tillåtna sätt för linjefartsoperatörer att dela marknadsinformation. Även om man kanske behöver finslipa vissa detaljer kommer riktlinjerna, i sin nuvarande lydelse, troligen mer eller mindre att möjliggöra den typ av informationsutbyte linjesjöfarten behöver för att fungera på ett tillfredställande sätt.

3.2

Fr.o.m. den 18 oktober 2008 måste linjeoperatörer som bedriver trafik till eller från en EU-hamn upphöra med all konkurrensbegränsande linjekonferensverksamhet, oberoende av om sådan verksamhet tillåts inom andra jurisdiktioner i världen. EESK vidhåller att det kommer att bli svårt för operatörer med världstäckande verksamhet att garantera att linjekonferensverksamhet som är otillåten i EU inte märkbart påverkar EU:s marknader.

3.3

Vad linjesjöfarten beträffar ligger betoningen på system för informationsutbyte. Linjefartsoperatörer ges viss frihet att utbyta information. Viktiga aspekter är marknadsstrukturen, den utbytta informationens art, hur aktuell informationen är samt hur regelbundet datautbytet sker. Fokus ligger helt riktigt på utbytet av framtidsrelaterad information, i synnerhet kapacitetsprognoser och prisindex. Det förefaller finnas stor risk att kapacitetsprognoser a priori strider mot lagstiftningen. Kommittén är medveten om att informationsutbytets effekter måste bedömas från fall till fall.

3.4

Vad gäller prisindex är det inte troligt att ett kombinerat prisindex bryter mot bestämmelserna, om inte informationen kan brytas ner i segment för att ge företag möjlighet att direkt eller indirekt identifiera sina konkurrenters konkurrensstrategier. Man bör bedöma aggregeringsnivån, huruvida informationen är ny eller historisk samt hur ofta den offentliggörs men utkastet till riktlinjer anger dock inte hur mycket vikt man bör fästa vid dessa faktorer.

3.5

Vad linjesjöfarten beträffar innehåller riktlinjerna inte något verkligt nytt inslag utan förefaller upprepa de allmänna kriterier som tidigare utarbetats av Europeiska kommissionen och europeiska domstolar.

3.6

Liksom i tidigare yttranden (1) uppmanar EESK EU att inleda meningsfulla samråd med andra jurisdiktioner för att fastställa förenligheten mellan existerande lagstiftningssystem för internationella linjesjötransporter. EESK vill dessutom upprepa sin rekommendation till kommissionen i samma yttranden att, utöver de rent konkurrensmässiga faktorerna, ta hänsyn till de mänskliga resurserna (t.ex. sysselsättningseffekterna för europeiska sjömän) när frågor som rör konkurrensbestämmelser för sjötransporter behandlas.

3.7

Trampfartstjänsterna utgörs av ytterst konkurrensutsatta internationella tjänster som har många av de egenskaper som kännetecknar en perfekt konkurrensmodell. Handelsvarorna är homogena och kostnaderna för marknadsinträde generellt mycket låga. Många företag konkurrerar om uppdragen, och fartygens storlek och typ anpassas efter förhållandena på marknaden. Informationsflödet sörjer även för öppenhet och insyn på marknaden. Verksamheten bedrivs främst utifrån resebefraktningsavtal (tur och returresa eller flera resor), fraktavtal mellan rederierna eller time charter-avtal. Fraktsatserna på dessa marknader är mycket rörliga och styrs av marknadsförhållandena. Trampsjöfarten kan snabbt anpassa sig till marknadsutvecklingen och rederiernas behov (2).

3.8

Fartygspoolerna verkar inom alla delar av trampsjöfarten. En ”pool” består av en samling liknande fartyg med olika ägare men gemensam förvaltning. Den poolansvarige förvaltar fartygen som en sammanhållen flottenhet och samlar in och fördelar intäkterna enligt ett i förväg överenskommet viktningssystem. De enskilda ägarna behöver endast ombesörja den nautiska/tekniska driften av fartyget. Pooler skapas främst av två anledningar. För det första bildas de för att göra det möjligt för de deltagande parterna att erbjuda den tjänstenivå som alltmer efterfrågas bland större kunder. För det andra är syftet att effektivisera transporterna genom särskilda investeringar och ökad användning av fartygen. Poolerna verkar i en miljö som styrs av utbud och efterfrågan där anbud ligger till grund för avtalen, fraktsatserna till stor del styrs av en spotmarknad, köparna är stora och kunniga och fraktmäklarna när som helst klart kan redogöra för tonnage och villkor.

3.9

EESK vill dock betona att den största delen av trampsjöfarten inte utgörs av pooler. Merparten av trampfartstjänsterna erbjuds av små och medelstora företag som konkurrerar om fraktuppdragen. Därför vidhåller EESK att detta förhållande särskilt bör förtydligas i riktlinjerna.

3.10

EESK noterar att trampfartens tjänster och pooler alltid har omfattats av gemenskapens konkurrenslagstiftning, dvs. långt innan antagandet av förordning 1419/2006 som ger Europeiska kommissionen tillsynsbefogenheter för dessa tjänster. Under denna period har det dock inte inkommit några formella klagomål som rör sektorn från befraktarna och rättspraxis saknas. EESK antar att förklaringen till att avsnitten om trampsjöfart (pooler) i utkastet till riktlinjer är mindre utförliga än avsnitten om linjesjöfart står att finna i denna brist på rättspraxis och således erfarenhet bland de behöriga (konkurrens)myndigheterna, inklusive Europeiska kommissionen. Det är också anmärkningsvärt att man i utkastet till riktlinjer inte definierar vad som avses med ”trampsjöfart”. Det är därför inte klart om riktlinjerna även gäller för sjötransport av passagerare och/eller specialiserade sjötransporter. Även i detta hänseende kan ett förtydligande behöva övervägas.

3.11

Utkastet till riktlinjer beaktar inte trampfartens särdrag i tillräckligt stor utsträckning och förefaller följa de övergripande riktlinjerna för horisontellt samarbete. Poolerna inom sjöfarten måste följa de riktlinjer som tillämpas på andra industrisektorer för att säkerställa att de inte hindrar den fria konkurrensen eller bildar karteller.

3.12

Utkastet till riktlinjer är ganska allmänt hållet och skapar inte rättslig säkerhet. Riktlinjerna anger inte uttryckligen att poolerna inom sjöfarten skulle vara oförenliga med gemenskapens konkurrenslagstiftning men ger inte heller någon vägledning om när detta skulle vara fallet.

3.13

Det viktigaste avsnittet i utkastet till riktlinjer är det som behandlar utvärderingen och klassificeringen av fartygspooler. Utgångspunkten är slutsatsen att fartygspooler överlag har gemensam marknadsföring samt i olika utsträckning gemensamma produktionsförutsättningar.

3.14

EESK vidhåller att man i riktlinjerna bör ta större hänsyn till ett viktigt inslag både vad gäller utbud och efterfrågan på trampsjöfartsmarknaden, nämligen utbytbarheten (t.ex. fartygets storlek och typ, fraktavtalstyp och geografiska marknader). Om en pool måste genomföra en egenutvärdering kan marknadsandelen inte fastställas för vart och ett av avtalen utan över en viss tidsperiod.

3.15

EESK anser att förbättringar krävs vad gäller definitionen av fartygspoolernas marknadsandelar samt betydelsen av poolernas trafik- och fartygsbyten. Kommittén konstaterar att det inte ges någon praktisk vägledning för hur relevant marknad ska definieras. Marknadsandelar kan bedömas relativt olika beroende på vilken metod som används.

3.16

I bedömningen av poolavtal inom trampsjöfarten inom ramen för artikel 81 bör man betona att den poolansvarige både verksamhetsmässigt och kommersiellt ”förvaltar” poolens fartyg och att poolenheten således kan erbjuda en kombinerad produkt. Upphandlingen av fartyg på marknaden utgör i praktiken en extra arbetsuppgift, vid sidan om den poolansvariges arbete med att förvalta de tjänster poolen erbjuder. Enskilda ägare behåller å sin sida ansvaret för den rent nautiska/tekniska driften av fartygen. Poolerna erbjuder en gemensamt ”producerad” tjänst som är resultatet av en betydande samordning av parternas verksamhet (3). Poolavtal bör följaktligen bedömas på samma sätt som andra gemensamma produktions- eller specialiseringsavtal.

3.17

EESK vidhåller att eventuella hänvisningar i riktlinjerna till ”prisbindning”, som ett kännetecknande drag för fartygspooler (och därmed en allvarlig konkurrensbegränsning), inte kan godtas eftersom det pris som den poolansvarige och kunden har överenskommit ingår i den erbjudna tjänsten samt är resultatet av en anbudsförhandling om priset för att använda ett av poolens fartyg.

3.18

Med tanke på poolavtalens syfte och kännetecken anser EESK att de fyra villkor som anges i artikel 81.3 i EG-fördraget normalt sett uppfylls och att poolerna därmed undantas från bestämmelsen. Denna uppfattning stöds av det faktum att pooler har skapats för att svara mot befraktarnas behov och att verksamheten i åratal har bedrivits utan klagomål.

3.19

EESK hoppas att Europeiska kommissionen fortlöpande kommer att granska riktlinjerna i ljuset av de erfarenheter som görs och, om nödvändigt, presentera ytterligare eller förtydligande vägledning när sådan finns att tillgå och inte vänta tills femårsperiodens slut.

3.20

Kommissionen bör så snart som möjligt börja se över omfattningen av gruppundantaget för linjefartkonsortier samt behovet av att även täcka in andra relevanta segment på den internationella sjöfartsmarknaden, framförallt de delar av trampfarten som regelbundet trafikerar reguljära rutter. Detta är kännetecknande för flera specialiserade branscher (t.ex. traditionella kylfartyg, timmertransporter, specialiserade biltransportfartyg och roro-fartyg).