28.9.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 241/24

1.1

Meddelandet har två syften. Dels beskriver det några av de tidiga resultaten av arbetet inom Equal och några lovande lösningar som redan kan ingå vid utarbetandet av nya metoder för att bekämpa diskriminering och ojämlikhet på arbetsmarknaden – ”fri rörlighet för goda idéer”, dels innehåller meddelandet även en framåtblick mot den andra omgången av Equal, genom att initiativets principer och uppbyggnad bekräftas, samtidigt som programmets tekniska detaljer presenteras.

1.2

I detta tidiga skede framstår partnerskapen som Equalprogrammets mest påtagliga framgång. Syftet med dessa partnerskap är att föra samman aktörer som kan samarbeta i ett utvecklingspartnerskap för att tillsammans utveckla ett integrerat sätt att angripa de mångfasetterade problemen.

1.3

Equal har i sin uppbyggnad integrerat de viktigaste kännetecknen för god förvaltning, eftersom initiativet behandlar tvärgående politiska frågor och eftersom man arbetar tvärs över och överskrider de sedvanliga institutionella gränserna.

1.4

Equal bygger på en tematisk metod, och efter att ha samrått har medlemsstaterna enats om att inte ändra på de tematiska områden som skall behandlas i samband med den andra omgången.

1.5

Under andra omgången skall Equalprogrammet för första gången ta hänsyn till EU:s utvidgning. En konsekvens blir att stöd till romerna och offer för människohandel kommer att begäras från alla temaområden i och med att dessa utmaningar blir betydligt mer omfattande.

1.6

Equal ger de nya medlemsstaterna en god möjlighet att arbeta tillsammans med de nuvarande medlemsstaterna för att finna bra metoder för att klara av den sociala och yrkesmässiga integrationen av asylsökande.

1.7

Visserligen är det en pågående process, och det går ännu inte att styrka några resultat, men Equals första omgång, som inleddes 2001, kan redan nu illustrera lovande modeller för att angripa diskriminering och bristande jämlikhet, bland annat med avseende på funktionshinder och sexuell läggning, insatser för att få arbetstagare att förlänga den yrkesverksamma perioden, att få arbetslösa och osysselsatta att starta företag, invandrarnas bidrag till sysselsättning och ekonomisk tillväxt, åtgärder för att främja anpassning på arbetsmarknaden, strategiska ”byggstenar” för livslångt lärande, eliminering av könssegregering inom vissa sektorer och yrken, delat ansvar för omsorg och hemarbete, företagens sociala ansvar, kamp mot marginalisering samt den sociala ekonomins möjligheter att skapa nya arbetstillfällen och höja deras kvalitet.

1.8

Det tematiska angreppssättet förblir stabilt, men Equal kommer ändå att ta itu med nya utmaningar under andra omgången, särskilt efter utvidgningen, såsom frågan om offren för människohandel och diskriminering av romer.

1.9

Samarbete mellan alla medlemsstater är en grundläggande aspekt av Equal, och det fungerar bra under en rad olika former: från utvecklingspartnerskap till tematiska nätverk.

1.10

Det är en utmaning att se till att nya idéer och modeller integreras och inlemmas på alla politikområden och i alla aktiviteter, men för att Equal skall få maximal verkan måste resultaten analyseras, riktmärkas och spridas så att de kan få en verkan både inom medlemsstaterna och över hela unionen.

1.11

Utvärderingen består av två delar, en halvtidsöversyn och en fortlöpande bedömning. I det första fallet genomförs nationella halvtidsutvärderingar. De lämnades till kommissionen i december 2003, och på grundval av dessa utarbetades utvärderingen på europeisk nivå. Ingen av de utvärderingsexperter som har deltagit i utvärderingen av Equal på EU-nivå föreslår ändringar i programmets överordnade struktur. De har dock på grundval av rapporterna från de nationella utvärderingsexperterna samt utifrån sina egna analyser och undersökningar på fältet kunnat visa på ett antal problem som skulle kunna begränsa Equals effektivitet, och gjort ett antal rekommendationer som kan öka effektiviteten. Efter denna halvtidsutvärdering kommer de nuvarande medlemsstaterna att fortsätta att utarbeta årliga etapprapporter.

2.1

Det är positivt att man är entusiastisk till partnerskap (avsnitt 3), och kommittén stöder erkännandet av betydelsen av att uppmuntra partnerskap mellan grupper som inte samverkat tidigare. Detta är en av de mest betydelsefulla faktorerna för att Equal skall bli en framgång. De administrativa och stödjande processerna bör läggas upp så att verksamhet i partnerskap ges högsta prioritet.

2.2

Avsikterna bakom fas 1 (som beskrivs i avsnitt 3, fjärde stycket) är välmotiverade. Att förenkla förfarandena för att gå vidare till utvecklingsarbete kommer att bidra till att behålla styrfarten och leda till att programmets framgång inte i alltför hög grad beror på de människor som lagt upp det.

2.3

Det förhållandet att det är ett så brett spektrum av samarbetsparter i Equal medför att deras aktiva deltagande sannolikt stimulerar utvecklingen av välfungerande administrativa lösningar. Hjälp till delaktighet i Equals principer och struktur bör vara liktydigt med sunda styresformer, och man försummade ett värdefullt tillfälle att understryka detta i avsnitt 3.1. Om de nätverk som skapas via Equal (avsnitt 3.1, fjärde stycket) skall kunna fortleva krävs det att alla parter får möjlighet att påverka andra berörda aktörers politik och praxis. Det är välkommet att man diskuterar möjligheten att integrera dem som direkt drabbas av diskriminering, men det skall sägas att genomförandet av Equal på europeisk, nationell, regional och lokal nivå ofta är hierarkiskt, och det kan öka byråkratin och reducera känslan av delägarskap om inte sådana problem föregrips och undviks. Kontrollen över anslagen bör särskilt lyftas fram som en mekanism som i många fall stärker delaktigheten.

2.4

Det är positivt att man diskuterar den europeiska sysselsättningsstrategin, processen för social integration, fördraget, Europeiska flyktingfonden och andra politiska instrument. Det är ett sätt att ge Equal en inramning och en betydelsefull möjlighet för grupper som normalt inte är engagerade i EU:s politiska process att förstå den och etablera kopplingar till den. Fler källor till litteratur eller information och referenser kan uppmuntra sådana grupper att göra fler undersökningar. Diskriminering och ojämlikhet utgör viktiga faktorer i samband med marginalisering, men förtrogenhet med förändringsarbetets administrativa aspekter är viktigt för att Equal på alla fronter skall föras ut till grupper och enskilda som saknar erfarenhet av att påverka politiskt. Dessa riktlinjer kan bli en första kontaktpunkt för vissa grupper.

2.5

Tyngdpunkten på innovationer i Equal (avsnitt 5) behandlas i relation till nya genomförandemodeller. Equals riktlinjer om nyskapande åtgärder (avsnitt 11.4, punkt 17) tar också upp nya processer för policyutveckling. Man får inte förbise utvecklingspartnerskapens potential att etablera medinflytande och välfungerande styresformer inom policyutvecklingen och policygenomförandet.

2.6

Att mainstreamingaktiviteterna förstärks är ett erkännande av deras betydelse. När nya projekt etableras av ”informationsförmedlare” kan följden bli fler nyskapande verksamheter. Det är viktigt att hålla i minnet att de personer som deltar i innovationsprocessen inom utvecklingspartnerskapen inte nödvändigtvis är rätt personer för mainstreaming av resultaten.

2.7

I utvärderingsprocessen rekommenderas förstärkt fokusering på bevarande av arbetstillfällen, sysselsättningskvalitet och direkt skapande av arbetstillfällen. Om enskilda som arbetar inom småföretag skall lockas att delta i aktiviteter som livslångt lärande och karriärplanering för människor i 30- och 40-årsåldern kan det krävas nyskapande modeller för att engagera dem. Det är viktigt att arbeta med organisationer som fungerar som nätverk (t.ex. fackföreningar) och lägga upp byråkratin så att pappershanteringen blir så centraliserad som möjligt.

2.8

Det är känt att Equal innebär byråkratiska utmaningar för småföretag och frivilligorganisationer, men detsamma gäller lokala myndigheter, och de nya medlemsstaterna bekymrar sig redan för hur strukturfonderna skall administreras. De administrativa problemen vid de lokala myndigheterna fortplantas sannolikt till partner som är småföretag och frivilligorganisationer, vilket avskräcker dessa grupper från att delta. Om man hittar lösningar för småföretagen och de icke-statliga organisationerna bör det gynna sammanslutningar i hela systemet.

2.9

Detta initiativ ligger väl till i tiden när det gäller att informera om hur EU:s politik och strategi utvecklas. Lissabonprocessens halvtidsöversyn avslutas i juli 2005, och EU:s sysselsättningsstrategi är ett centralt inslag i processen. Nya strukturfonder skall också föreslås i juli 2004, och EU:s sammanhållningsrapport ger också vissa möjligheter att föra ut Equals resultat till alla politikområden.

3.1

Kommittén godtar de allmänna begrepp som Equal bygger på. De särskilda kommentarerna inriktas därför mer på mekanismerna.

3.2

Under Equals första omgång förlorade vissa program styrfart i övergången mellan partnerskapsuppbyggnaden, fas 1, och projektutvecklingen, fas 2. Vi föreslår ett nytt ”bekräftelsesteg” som reducerar administrationen i samband med godkännandet av fas 2 och garanterar att utgifter kan berättigas under hela övergången.

3.3

Tyngdpunkten i övergången från fas 1 till fas 2 är att utforma avtalet om utvecklingspartnerskap, med huvudmål, delmålsättningar och handlingsplan. Det är betydelsefullt med kontinuitet, och partnerskapen bör ha en förståelse för hur deras medvetandehöjande aktiviteter, administrativa rutiner och anställningspolicy kan stödja denna kontinuitet. Stora skillnader råder i fråga om de förvaltande myndigheternas stöd till utvecklingspartnerskapen, som inte alltid fungerar som de skall. Medlemsstaterna bör lära av varandra när det gäller vilken typ av stöd som behövs för att få till stånd effektiva utvecklingspartnerskap. Personalkontinuitet kan bli ett särskilt problem i de nya medlemsstaterna. Där kan personalen flytta oftare till följd av att nya möjligheter öppnar sig.

3.4

Utvecklingen av partnerskap över nationsgränser är ett mycket positivt inslag i Equal. Man bör uppmuntra partnerskapen att vara flexibla, och att reagera och bygga på de oundvikliga ändringarna i programplanerna till följd av innovationer. Här är budgetflexibilitet direkt avgörande.

3.5

De finansiella reglerna är desamma för alla strukturfonder, men förfarandena för finans- och verksamhetsredovisning bör läggas upp med stor omsorg så att de administrativa bördorna inte avskräcker dem som har de bästa förutsättningarna att skapa möjligheter till medinflytande.

3.6

Kommissionens tidigare erfarenheter visar att bara 85 % av de anslagna medlen förbrukas. Vi föreslår att man utnyttjar oförbrukade anslag till fler mainstreaminginsatser. Användningen av oförbrukade medel får inte undergräva program som drabbats av tidsförskjutningar eller andra ändringar, genom att kräva överdriven administration som hämmar genomförandet eller genom att alltför snabbt reducera anslagen.

3.7

Förteckningen över mainstreamingaktiviteter under avsnitt 9 a är inte uttömmande, men det torde vara särskilt viktigt att erkänna näringslivsstödets roll vid sidan av mentorsverksamheten. Aktörer som arbetsmarknadsparterna, däribland fackföreningarna, är speciellt betydelsefulla. Utvecklingen av Equalförslagen i andra omgången är också en viktig del av arbetet med att vid behov utveckla resultaten från första omgången.

3.8

Mainstreaming är ett angreppssätt eller en strategi och bör inte betraktas som ett mål i sig. Mainstreaming ger ett mervärde, men den måste underbyggas med jämlikhetsinstrument, exempelvis den nya lagstiftningen för lika möjligheter eller en politik för positiv särbehandling. Det är oacceptabelt att en rad medlemsstater fortfarande inte följer direktiven mot diskriminering och måste genomföra lagar som upprättar en gemensam jämlikhetsstandard i dessa länder.

3.9

I vägledningen anges att ”lika möjligheter” har begränsat genomslag (avsnitt 10.1, tredje stycket) och uppfattas på ett inskränkt eller traditionellt sätt (avsnitt 10.1, sjätte stycket). Att sprida information om de olika sätten att betrakta och hantera ”lika möjligheter” i medlemsstaterna skulle vara mycket värdefullt när nya program utvecklas. Jämställdhetsbrister tas exempelvis upp under ett temaområde av några få grupper, men de flesta grupper arbetar med detta över hela programmet.

3.10

Den negativa effekten av att medlemsstaterna har olika tidtabeller eller processer (avsnitt 10.1, femte stycket) är starkare än inrättandet av partnerskap över nationsgränser i den mån det tas upp i andra omgången. Etableringen av förfaranden för förvaltning och uppföljning, tidsplaneringen av fas 3 och den totala projektlängden kan skifta mellan länderna, vilket kan vara kontraproduktivt i transnationell verksamhet.

3.11

Urvalsförfarandena för programmen i andra omgången skulle kunna förbättras genom vägledning från de båda länder som är huvudansvariga för varje tema, så att de förvaltande myndigheterna kan dra nytta av en viss samordning mellan medlemsstaterna.