18.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 332/91

(1)

Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) införde den 4 juli 2015 en preliminär antidumpningstull på import av viss aluminiumfolie med ursprung i Ryska federationen (nedan kallat Ryssland) genom genomförandeförordning (EU) 2015/1081 (2) (nedan kallad förordningen om preliminär tull).

(2)

Förfarandet inleddes den 8 oktober 2014 till följd av ett klagomål som ingavs den 25 augusti 2014 av AFM Aluminiumfolie Merseburg GmbH, Alcomet AD, Eurofoil Luxembourg SA, Hydro Aluminium Rolled Products GmbH och Impol d.o.o. (nedan kallade klagandena) såsom företrädare för tillverkare som svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda tillverkning av aluminiumfolie. Klagomålet innehöll prima facie-bevisning för dumpning av den berörda produkten och för därav följande väsentlig skada som ansågs vara tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Efter det att de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att införa en preliminär antidumpningstull hade meddelats (nedan kallat det preliminära meddelandet av uppgifter), lämnade flera berörda parter skriftliga synpunkter på de preliminära resultaten. De parter som begärde att bli hörda gavs möjlighet till detta.

(4)

Ett ingripande från förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden begärdes av den enda exportören, Rusal-gruppen, och fem användare. Exportören hördes i närvaro av en företrädare för Ryssland den 14 oktober 2015. Diskussionerna rörde i huvudsak tillämpningen av artikel 2.9 i grundförordningen vid beräkning av exportpriset och effekten av import av aluminiumfolie för vidare förädling från Folkrepubliken Kina (nedan kallat Kina) på unionsindustrins situation. Användarna hördes den 23 oktober 2015 efter att tidsfristen för att lämna in synpunkter på det slutgiltiga meddelandet av uppgifter löpt ut. Diskussionerna rörde i huvudsak det påstådda kringgåendet av antidumpningsåtgärder på import av hushållsfolie av aluminium från Kina, effekten av import från tredjeländer på de skador unionsindustrin lidit, effekten av införandet av antidumpningsåtgärder på import av hushållsfolie av aluminium från Ryssland på användarna och möjligheten att använda det minsta importpriset som typ av åtgärd.

(5)

Dessutom begärde fem hushållsfolietillverkare den 27 oktober 2015 en konfrontativ utfrågning med klagandena. Klagandena har dock inte visat intresse för att delta i en sådan utfrågning.

(6)

Kommissionen beaktade de berörda parternas muntliga och skriftliga synpunkter, och ändrade där så var lämpligt de preliminära undersökningsresultaten i enlighet med dessa.

(7)

Kommissionen informerade alla parter om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att införa den slutgiltig antidumpningstull på import av viss aluminiumfolie med ursprung i Ryssland och att slutgiltigt ta ut de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära tullen (nedan kallat det slutgiltiga meddelandet av uppgifter). Alla parter beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutgiltiga meddelandet av uppgifter.

(8)

Synpunkterna från de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(9)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter sålde en av unionstillverkarna i urvalet hela sin verksamhet, inklusive utrustning, tillstånd, personalskyldigheter och befintliga kontrakt till ett nytt företag. Eftersom denna förändring ägde rum efter undersökningsperioden är den inte relevant för skadebedömningen enligt artikel 6.1 i grundförordningen.

(10)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande urvalsmetoden, bekräftas de preliminära undersökningsresultaten i skälen 7–13 i förordningen om preliminär tull.

(11)

Såsom anges i skäl 19 i förordningen om preliminär tull omfattade undersökningen av dumpning och skada perioden från och med den 1 oktober 2013 till och med den 30 september 2014 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är av betydelse för fastställandet av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2011 fram till slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(12)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade ryska myndigheter att de tendenser som fastslagits i skadeanalysen inte uppfyllde kravet på objektivitet som anges i artikel 3.2 i grundförordningen eftersom undersökningsperioden också omfattade uppgifter för det sista kvartalet 2013.

(13)

Undersökningsperioden fastställdes i enlighet med artikel 6.1 i grundförordningen. Dessutom förlitade sig kommissionen på en tillräckligt representativ tidsperiod vid undersökningen av tendenser för alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden som har betydelse för industrins tillstånd eftersom man beaktade undersökningsperioden och tre fullständiga räkenskapsår före undersökningsperioden. Det finns en viss överlappning mellan undersökningsperioden och ett av åren i skadeundersökningsperioden, men detta påverkar inte kommissionens objektiva fastställande av de skador som lidits. Påståendet avvisades därför.

(14)

Såsom anges i skäl 20 i förordningen om preliminär tull är den produkt som berörs aluminiumfolie med en tjocklek av minst 0,008 mm och högst 0,018 mm, utan förstärkning, valsad men inte vidare bearbetad, i rullar av en bredd av högst 650 mm och av en vikt av mer än 10 kg (nedan kallade jumborullar) med ursprung i Ryssland som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7607 11 19 (Taric-nummer 7607111910) (nedan kallad den berörda produkten). Den berörda produkten brukar kallas aluminiumfolie för hushållsändamål (nedan kallad hushållsfolie av aluminium eller hushållsfolie).

(15)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade flera berörda parter att de ryska importerna inte konkurrerade med den hushållsfolie av aluminium som tillverkas av unionsindustrin, dock utan att närmare förklara påståendet eller underbygga det. Påståendet avvisades därför.

(16)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande den berörda produkten och den likadana produkten, bekräftas slutsatserna i skälen 21–28 i förordningen om preliminär tull.

(17)

Närmare uppgifter om dumpningsberäkningen finns i skälen 29–52 i förordningen om preliminär tull.

(18)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter bestred Rusal-gruppen de justeringar som gjorts i exportpriset enligt beskrivningen i skälen 40–42 i förordningen om preliminär tull. Rusal-gruppen hävdade att avdraget för den närstående handlarens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst endast är befogat vid DDP-transaktioner (levererat förtullat) och inte vid DAP-transaktioner (levererat angiven plats) eller CIF-transaktioner (kostnader, försäkring och frakt).

(19)

Som svar på detta påstående noteras att kommissionen utformade exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen på grund av det befintliga förhållandet mellan tillverkarna och deras närstående handlare. Undersökningen visade att detta förhållande gäller alla typer av transaktioner oavsett handelsvillkor. Dessutom gav Rusal-gruppen inget underlag för varför den tillämpade vinstmarginalen inte skulle vara rimlig. Dessa påståenden anses därför ogrundade och bör avvisas. Vad gäller försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, är det upp till den part som hävdar att de är för höga att uppvisa specifika bevis och beräkningar som underbygger påståendet och, särskilt, ange vilken annan justering som föreslås där detta är tillämpligt. Rusal-gruppen tillhandahöll dock inget av detta i sin framställning efter det preliminära meddelandet av uppgifter.

(20)

På grundval av ovanstående avvisades den exporterande tillverkarens påstående.

(21)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter ifrågasatte Rusal-gruppen åter de justeringar som gjorts för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst enligt artikel 2.9 i grundförordningen för DAP- och CIF-transaktioner. Rusal-gruppen bestrider inte tillämpningen av artikel 2.9 när den närstående handlaren är inblandad i alla typer av transaktioner (dvs. DDP, DAP och CIF). Rusal-gruppen bestrider dock tillämpligheten i justeringarna enligt det andra och tredje stycket i artikel 2.9, särskilt för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst, när det kommer till transaktioner med CIF- och DAP-villkor. Enligt Rusal-gruppens bedömning är dessa justeringar inte tillämpliga eftersom varorna vid CIF- och DAP-villkor levereras till köparen före import. I sina synpunkter räknade Rusal-gruppen upp en rad ärenden där kommissionen tydligen inte hade gjort justeringar enligt artikel 2.9. Rusal-gruppen hävdade slutligen att kommissionen, om den står fast vid att tillämpning av artikel 2.9 kräver en automatisk justering för rimliga försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinster, bör betrakta handlaren som en integrerad avdelning hos den exporterande tillverkaren i CIF- och DAP-transaktioner och följaktligen tillämpa artikel 2.8 i grundförordningen på dessa transaktioner.

(22)

Kommissionen bekräftar dock att en justering för en rimlig marginal för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinster enligt det andra och tredje stycket i artikel 2.9 i Rusals fall ska tillämpas på alla typer av transaktioner. Även om leveransen av varor vid CIF-transaktioner görs före varorna övergår till fri omsättning och även om köparen bär ansvaret för tullklarering (i motsats till transaktioner enligt DDP-villkor), ändrar detta inte faktumet att försäljningen görs av den närstående handlaren som står för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och vanligen strävar efter vinst på sina tjänster. Med tanke på att handlaren är närstående till den exporterande tillverkaren innebär artikel 2.9 i grundförordningen att handlarens uppgifter per definition är otillförlitliga och undersökningsmyndigheten bör fastställa dess försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinster enligt vad som anses rimligt. Dessutom hindrar inte artikel 2.9 i grundförordningen att justeringar görs för kostnader som uppstått före import eftersom dessa kostnader vanligen bärs av importören. Därför kan ett totalt bortseende från justeringar för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinster vid försäljning enligt CIF-villkor inte motiveras. Det faktum att det närstående företaget bara utför vissa uppgifter hindrar inte att kommissionen gör justeringar enligt artikel 2.9 i grundförordningen, utan kan återspeglas i att beloppet blir lägre för de försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som ska dras av från det pris till vilket den berörda produkten första gången såldes vidare till en oberoende köpare. I alla händelser har den berörda part som avser att ifrågasätta omfattningen av de justeringar som gjorts på grundval av artikel 2.9 i grundförordningen en bevisbörda. Om denna part anser att justeringarna är för stora måste den tillhandahålla specifika bevis och beräkningar som underbygger påståendet. Det bör också nämnas att leveransplatsen vid DAP-försäljning ligger inom EU:s tullområde och att skillnaden i handlarens inblandning jämfört med försäljning enligt DDP-villkor därför är ännu mindre. Beträffande de övriga ärenden som Rusal-gruppen tar upp är det viktigt att för det första notera att kommissionens position följer rättspraxis från unionsdomstolarna. För det andra har kommissionen stor handlingsfrihet beträffande skyddsåtgärder för handeln och är inte bunden av tidigare bedömningar. Oavsett, är faktasituationen i de fall som Rusal-gruppen tar upp annorlunda. Slutligen, beträffande det slutliga kravet att tillämpa artikel 2.8 i grundförordningen, hänvisar kommissionen till resonemanget i detta skäl och i skäl 19 och upprepar att endast det faktum att ett förhållande finns mellan exportören och det närstående företaget är tillräckligt för att kommissionen ska betrakta de faktiska exportpriserna som otillförlitliga eftersom förekomsten av ett förhållande mellan exportören och det närstående företaget är en av flera olika orsaker till varför de faktiska exportpriserna kan anses vara otillförlitliga.

(23)

Beträffande storleken på justeringen för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, erbjöd kommissionen, efter att synpunkter till det preliminära meddelandet av uppgifter mottagits, Rusal-gruppen möjlighet att identifiera den del av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som inte ansågs vara tillämpliga eller ansågs vara orimliga vid CIF- och DAP-transaktioner och att uppvisa bevis för detta i enlighet med rättspraxis. Inga bevis tillhandahölls eftersom Rusal-gruppen endast var villig att lämna information om kommissionen godkände deras juridiska tolkning av artikel 2.9 i grundförordningen. Eftersom inga synpunkter inkommit från Rusal-gruppen i denna fråga bör påståendet avvisas.

(24)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit bekräftas de preliminära resultaten som anges i skälen 29–52 i förordningen om preliminär tull, och de slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta som en procentsats av CIF-priset vid unionens gräns, före tull, förblir oförändrade:

(25)

Ändringen som nämns i skäl 9 påverkar inte definitionen av unionsindustrin.

(26)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande definitionen av unionsindustrin och unionens tillverkning bekräftas slutsatserna i skälen 53–55 i förordningen om preliminär tull.

(27)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande förbrukningen i unionen, bekräftas slutsatserna i skälen 56–60 i förordningen om preliminär tull.

(28)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande import från det berörda landet bekräftas slutsatserna i skälen 61–70 i förordningen om preliminär tull.

(29)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade en berörd part att analysen av unionsindustrins ekonomiska situation skulle påverkas av det ömsesidiga beroendet mellan marknaderna för hushållsfolie av aluminium och aluminiumfolie för vidare förädling. Parten hävdade att det ömsesidiga beroendet mellan dessa marknader berodde på tre huvudantaganden: i) att alla unionstillverkare i urvalet kunde tillverka både hushållsfolie av aluminium och aluminiumfolie för vidare förädling i samma produktionsanläggningar och med samma utrustning, ii) att det skulle vara relativt enkelt att skifta mellan produktion av aluminiumfolie för vidare förädling och hushållsfolie av aluminium och iii) att det finns en stor priselasticitet för båda produkter. Parten hävdade slutligen att unionstillverkarna inte kunde särskilja de ekonomiska faktorer som rörde respektive produkt och att kommissionen därför borde ha tillämpat artikel 3.8 i grundförordningen och baserat sin skadebedömning på en bredare grund.

(30)

Det måste dock observeras att aluminiumfolie för vidare förädling är en annan produkt än hushållsfolie av aluminium och att de har olika användningsområden. Som beskrivs i skäl 131 i förordningen om preliminär tull tillverkade den största unionstillverkaren av hushållsfolie av aluminium i urvalet endast hushållsfolie av aluminium. I skälet nämns även att undersökningen har visat att de unionstillverkare som tillverkade båda folietyperna inte med lätthet kunde ställa om sin tillverkning mellan de båda produkterna, eftersom det krävs en viss tillverkningsvolym i båda fallen för att tillverkningen ska vara effektiv. Dessutom framgick det av undersökningen att de unionstillverkare som ingick i urvalet uppvisade en oförändrad bild över tiden när det gäller de båda folietypernas andel av tillverkningen. De unionstillverkare som tillverkade båda folietyperna kunde skilja åt ekonomiska och finansiella uppgifter för tillverkning och försäljning av hushållsfolie av aluminium från uppgifterna för tillverkning och försäljning av aluminiumfolie för vidare förädling. Skadeanalysen i skälen 71–108 i förordningen om preliminär tull avser endast tillverkning och försäljning av hushållsfolie av aluminium i unionen, och påståendet att kommissionen borde ha tillämpat artikel 3.8 i grundförordningen avvisades därför.

(31)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter ifrågasatte denna berörda part till kommissionens slutsats att artikel 3.8 i grundförordningen inte var tillämplig i detta fall. Den berörda parten upprepade sina argument i skälen 29 och 30 utan att bidra med ny information. Parten insisterade också på att kommissionen inte kunde fastslå att de flesta unionstillverkare kunde skilja åt ekonomiska och finansiella uppgifter för tillverkning av respektive folietyp, dock utan att underbygga sitt påstående. Kommissionen bekräftar därför att den inte behövde använda artikel 3.8 i grundförordningen i detta fall eftersom kontrollerade uppgifter från unionstillverkarna i urvalet gjorde det möjligt att skilja åt produkten och den likadana produkten. Eftersom synpunkterna från denna berörda part endast utgör påståenden baserade på felaktiga fakta avvisas de.

(32)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter bad de ryska myndigheterna kommissionen att tillhandahålla de icke-konfidentiella versionerna av svaren från unionstillverkarna i urvalet och alla övriga bevis som visade på väsentlig skada. De begärde också tillgång till den metod som kommissionen använt för att bedöma den väsentliga skada som unionstillverkarna lidit.

(33)

Kommissionen erinrar om att de ryska myndigheterna, tillsammans med alla berörda parter, informerades den 25 augusti 2015 (efter att synpunkter på det preliminära meddelandet av uppgifter inkommit) om det exakta förfarande som ska följas för att få tillgång till den icke-konfidentiella akten om undersökningen. De icke-konfidentiella versionerna av svaren var tillräckligt detaljerade för att ge en rimlig förståelse av innehållet i den sekretessbelagda informationen. Övriga bevis som stöder slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada presenteras i skäl 71–108 i förordningen om preliminär tull.

(34)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade två berörda parter att alla skadeindikatorer inte visade på en negativ tendens och att en positiv tendens i några av skadeindikatorerna skulle visa att unionsindustrin inte hade lidit väsentlig skada. De hävdade också att den otillräckliga ökningen av unionsindustrins försäljningsvolymer inte pekar på väsentlig skada eftersom detta var resultatet av otillräcklig produktionskapacitet när efterfrågan inom unionen ökade.

(35)

Enligt artikel 3.5 i grundförordningen baseras en slutsats om väsentlig skada på en övergripande bedömning av alla relevanta skadeindikatorer. Slutsatser utifrån vissa utvalda skadeindikatorer snedvrider analysen i detta fall. Såsom fastställs i skäl 106 i förordningen om preliminär tull ökade unionsindustrins produktionskapacitet, tillverkning och försäljning under skadeundersökningsperioden, dock mindre än förbrukningen. Trots unionsindustrins svåra ekonomiska situation försökte unionstillverkarna investera för att öka kapaciteten och därmed dra nytta av den ökade förbrukningen i unionen. Eftersom de inte kunde höja priset till en nivå där kostnaderna täcktes var förmågan att investera i kapacitetsökningar dock begränsad. Tillverkarna kunde i viss mån finansiera förlusten vid tillverkning och försäljning av hushållsfolie av aluminium genom vinst vid försäljning av andra produkter. På längre sikt är en sådan strategi, där unionsindustrin tillverkar en förlustbringande produkt, dock inte hållbar. Påståendet om att alla skadeindikatorer inte uppvisade en negativ tendens och att ingen väsentlig skada därmed hade lidits avvisades därför.

(36)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter upprepade de ryska myndigheterna påståendet från det preliminära skedet om att det enligt klagandenas offentligt tillgängliga ekonomiska handlingar inte kunde föreligga någon väsentlig skada.

(37)

Såsom förklaras i skäl 107 i förordningen om preliminär tull tillverkade vissa av unionstillverkarna inte uteslutande hushållsfolie av aluminium, och därmed kan de offentligt tillgängliga ekonomiska handlingarna inte visa unionsindustrins faktiska situation när det gäller hushållsfolie av aluminium. Undersökningsresultaten bygger dessutom på faktiska kontrollerade uppgifter från unionsindustrin beträffande hushållsfolie av aluminium. Påståendet avvisades därför.

(38)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter upprepade en berörd part sitt påstående att den största delen av de relevanta faktorer och förhållanden som har betydelse för unionsindustrins tillstånd i fråga om hushållsfolie av aluminium utvecklats positivt under skadeundersökningsperioden. Parten hävdade vidare att kommissionens analys av unionsindustrins situation baseras på några få indikatorer.

(39)

Kommissionens analys av unionsindustrins situation baseras dock på helheten av de faktorer som presenteras i avsnitt D i förordningen om preliminär tull. Det faktum att vissa av skadeindikatorerna, som tillverkning, produktionskapacitet och försäljningsvolym, visade en positiv tendens under skadeundersökningsperioden underminerar inte den övergripande slutsatsen att unionsindustrin har lidit en väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen. Indikatorerna kan inte användas var för sig, utan också korrelationen mellan dem måste beaktas. Som beskrivs i skäl 106 i förordningen om preliminär tull ökade produktionsvolymen med 7 % och produktionskapaciteten med 12 % under skadeundersökningsperioden. Dessa ökningar uppvägde emellertid inte ökningen av förbrukningen, som var mycket högre, dvs. [17–28 %] under skadeundersökningsperioden. Följaktligen, även om unionsindustrins försäljningsvolym ökade med [2–10 %] under skadeundersökningsperioden på en marknad där förbrukningen ökade ännu mera, ledde den ökade försäljningsvolymen inte till en ökad marknadsandel utan tvärtom till en förlust av marknadsandel som uppgick till 8 procentenheter. Detta visar att unionsindustrin inte kunde dra nytta av den ökade förbrukningen. Även om investeringarna ökade med 47 % under skadeundersökningsperioden uppvägde detta dock inte de investeringar som behövdes för att hålla jämna steg med den ökade förbrukningen. Slutligen visade kassaflödet en positiv tendens, men förblev i absoluta termer på en låg nivå. Följaktligen bekräftar den positiva tendensen för vissa indikatorer när de analyseras tillsammans med andra faktorer en situation där unionsindustrins faktiskt har lidit skada. Påståendena i skäl 38 avvisades därför.

(40)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter hävdade fem aluminiumfolietillverkare, i samband med de åtgärder som skulle införas i form av ett minsta importpris, att försäljningspriset hos den unionstillverkare som endast tillverkar hushållsfolie av aluminium minskat efter undersökningsperioden medan aluminiumpremien ökat. Parterna hävdade också att dessa faktorer innebär högre vinst för unionstillverkaren.

(41)

I enlighet med artikel 6.1 i grundförordningen nåddes slutsatsen om skada utifrån kontrollerade uppgifter för skadeundersökningsperioden utan att ta hänsyn till uppgifter efter undersökningsperiodens slut och utifrån uppgifter som i sin helhet är representativa för företagen i urvalet och inte en enskild unionstillverkare. Påståendet i skäl 40 avvisades därför.

(42)

På grundval av ovanstående och eftersom inga andra synpunkter inkommit bekräftas slutsatserna i skälen 71–108 i förordningen om preliminär tull att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen. Unionsindustrin har lidit väsentlig skada, vilket särskilt återspeglades i den negativa lönsamhet som rådde under nästan hela skadeundersökningsperioden.

(43)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter upprepade vissa berörda parter de påståenden som framlagts före införandet av preliminära tullar, dvs. att den skada som unionsindustrin lidit inte orsakades av importen från Ryssland utan av andra faktorer såsom unionsindustrins oförmåga att öka sin produktionskapacitet enligt en ökad efterfrågan, import från andra tredjeländer som Turkiet och Kina samt unionsindustrins ökade tillverkning av aluminiumfolie för vidare förädling på hushållsfoliens bekostnad.

(44)

Den inverkan som hävdas från andra faktorer på den väsentliga skada som unionsindustrin lidit tas upp i skälen 49–97 nedan.

(45)

Utöver detta hävdade en part att unionsindustrins lönsamhet ökade under 2013 när de ryska importerna hade absolut högst volym, vilket påstods visa att importen från Ryssland inte påverkade unionsindustrins lönsamhet och därmed inte orsakat de väsentliga skador som unionsindustrin lidit.

(46)

Som visas i skäl 99 i förordningen om preliminär tull fluktuerade unionsindustrins lönsamhet en aning mellan – 2,9 % och 0,2 % under skadeundersökningsperioden. År 2013 översteg unionsindustrins lönsamhet nätt och jämt nollresultat och uppgick till 0,2 %. Trots att volymen av rysk import under samma år var som högst, förblev dess marknadsandel konstant på 34 %. Denna lilla tillfälliga förbättring av unionsindustrins lönsamhet påverkade därför inte slutsatsen att unionsindustrins övergripande lönsamhet var negativ (med undantag för 2013) och stannade under vinstmålet på 5 % under hela undersökningsperioden. Den påverkade inte heller slutsatsen i skäl 116 i förordningen om preliminär tull om att det finns ett samband mellan unionsindustrins försämrade situation och de dumpade ryska importerna som hade en konstant och betydande marknadsandel. Påståendet avvisades därför.

(47)

Med tanke på ovanstående fastslogs sambandet mellan dumpad import och den väsentliga skada som konstaterats utifrån kombinationen av betydande importvolymer från Ryssland (34 % marknadsandel hos en tillverkare) och det stora pristrycket som dessa importer utövade på unionsmarknaden (cirka 12 % målprisunderskridande).

(48)

Eftersom inga andra synpunkter har lämnats rörande den dumpade importen bekräftades slutsatserna i skälen 110–116 i förordningen om preliminär tull.

(49)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter fick kommissionen kännedom om att den totala importen i tabell 11 i förordningen om preliminär tull felaktigt även innehöll importen från Ryssland. Nedanstående tabell ersätter tabell 11 i förordningen om preliminär tull:

Tabell 1

Verkningar av import från övriga tredjeländer

(50)

En berörd part hävdade att kommissionen inte kunde separera och urskilja skadeverkningarna av import från Kina och Turkiet, medan en annan berörd part hävdade att kommissionen underskattade inverkan av import från tredjeländer på unionsindustrins situation.

(51)

Vad gäller importen från Kina framkom det efter det preliminära meddelandet av uppgifter att små korrigeringar behövde göras på grund av ett skrivfel i underpriset på importer från Kina som angavs i skäl 118 i förordningen om preliminär tull. Efter korrigeringen konstaterades det att genomsnittspriset på den totala importvolymen från Kina till unionen under undersökningsperioden underskred unionsindustrins priser med 10,2 % i stället för 13 % som angavs i skäl 118 i förordningen om preliminär tull.

(52)

Dessutom, som beskrivs i skäl 118 i förordningen om preliminär tull, minskade importvolymerna från Kina med [47–57 %], med en motsvarande minskning av marknadsandelen från 4 % till 2 %, under skadeundersökningsperioden medan priserna på dessa importer underskred unionsindustrins priser med 10,2 %. På denna grundval drog kommissionen slutsatsen i skäl 121 i förordningen om preliminär tull att importen från Kina delvis kan ha bidragit till den skada som unionsindustrin lidit utan att detta för den sakens skull brutit orsakssambandet mellan den dumpade importen från Ryssland och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Eftersom den kinesiska importens marknadsandel var låg och visade på en minskande tendens under skadeundersökningsperioden kunde denna import inte ha utövat ett betydande pristryck på unionstillverkarna som hindrade dem från att öka priserna till lönsamma nivåer. Slutsatsen att importen från Kina inte brutit orsakssambandet mellan den dumpade importen från Ryssland och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit enligt skäl 121 i förordningen om preliminär tull bekräftas därmed.

(53)

Vad gäller import från Turkiet, som beskrivs i skäl 119 i förordningen om preliminär tull, sågs en ökande tendens som under skadeundersökningsperioden nådde en marknadsandel på 13 % tack vare en ökad efterfrågan på unionsmarknaden som unionstillverkarna inte kunde mätta, enligt beskrivningen i skäl 35. Priserna på den turkiska importen minskade med 13 % under skadeundersökningsperioden, men låg dock på ungefär samma nivå som unionsindustrins priser och väsentligt över den ryska importen prisnivå. Trots att den turkiska importens marknadsandel såg en positiv tendens kunde den, med tanke på att dess prisnivå påminde om unionsindustrins priser (ibland till och med högre), inte ha utövat ett betydande pristryck på unionstillverkarna som hindrade dem från att öka priserna till lönsamma nivåer. Slutsatsen att importen från Turkiet inte brutit orsakssambandet mellan den dumpade importen från Ryssland och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit bekräftas därmed.

(54)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter upprepade en berörd part sitt påstående från det preliminära skedet om att kommissionen inte kunde separera och urskilja skadeverkningarna av importen från Turkiet. Parten hävdade även att den ökade importvolymen från Turkiet skadade unionsindustrins marknadsandel och kapacitetsutnyttjande vilket därmed påstods bryta orsakssambandet mellan importen från Ryssland och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(55)

Det stämmer att den turkiska importens marknadsandel ökade under skadeundersökningsperioden medan unionsindustrins marknadsandel minskade. Den turkiska importen representerade en marknadsandel på 13 % under undersökningsperioden medan den ryska importens marknadsandel uppgick till 34 %. Dessutom låg de turkiska priserna på samma nivå som unionsindustrins priser, medan den ryska importen underskred unionsindustrins priser med [3–7 %]. Dessutom är det inte hållbart för en förlustbringande industri som tillverkningen av hushållsfolie av aluminium att kontinuerligt öka sin försäljningsvolym medan den samtidigt ådrar sig förluster. Industrin måste öka sina priser över nollresultatnivå innan den kan öka försäljningsvolymen ännu mera. Detta var dock inte möjligt på grund av det pristryck som utövades av de betydande volymerna dumpad import från Ryssland. Påståendet att importen från Turkiet bröt orsakssambandet mellan importen från Ryssland och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit avvisades därmed.

(56)

Det påstods vidare att de turkiska importpriserna är högre än de ryska importpriserna eftersom de turkiska tillverkarna är specialiserade och koncentrerar exporten till unionsmarknaden för tunnare folie mellan 0,008–0,009 mm, vilket den ryska tillverkaren inte exporterar till unionsmarknaden. Detta påstående underbyggdes inte av bevisning och avvisades därför.

(57)

Vad gäller importen från återstående tredjeländer, minskade volymen mellan 2011 och 2013 med [20–39 %] och ökade sedan med [2–15 %] i slutet av undersökningsperioden. Som beskrivs i skäl 120 i förordningen om preliminär tull minskade den totala marknadsandelen för denna import från 4 % under 2011 till ca 2 % under 2013, varefter den ökade till 4 % till slutet av undersökningsperioden. I samma skäl i förordningen om preliminär tull angavs att deras priser var lägre än unionsindustrins försäljningspriser med undantag för 2012, men högre än priserna på importen från Ryssland under hela skadeundersökningsperioden. Importen från övriga tredjeländer kunde därmed inte ha utövat ett betydande pristryck på unionstillverkarna som hindrade dem från att öka priserna till lönsamma nivåer. Slutsatsen att importen från övriga tredjeländer inte bröt orsakssambandet mellan den dumpade importen från Ryssland och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit bekräftas därmed.

(58)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande orsakssamband bekräftades därmed slutsatserna i skälen 117–122 i förordningen om preliminär tull.

(59)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade två berörda parter att unionsindustrin inte kunde möta den ökade efterfrågan trots investeringarna i ökad produktionskapacitet, vilket påstods ligga bakom den väsentliga skada som lidits.

(60)

För det första förklarade inte parten hur en ökad förbrukning i unionen som sådan kan ha påverkat unionsindustrin negativt och därmed brutit orsakssambandet mellan den dumpade importen från Ryssland och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Tvärtom kunde unionsindustrin under normala konkurrensförhållanden, dvs. i frånvaro av dumpad import, rimligtvis ha förväntats dra nytta av en ökad förbrukning.

(61)

För det andra ökade den ryska importens marknadsandel med 5 procentenheter medan unionstillverkarna förlorade 8 procentenheter av sin marknadsandel, dvs. den minskade från 55 % till 47 % under skadeundersökningsperioden.

(62)

Dessutom, som beskrivs i skäl 78 i förordningen om preliminär tull, försökte unionstillverkarna öka produktionskapaciteten men begränsades på grund av den svåra ekonomiska situationen. Den relativt låga investeringsnivån orsakades av unionsindustrins svåra ekonomiska situation, som i sin tur orsakades av dumpad import. Dessutom, även om unionsindustrins produktionskapacitet ökade en aning under skadeundersökningsperioden, minskade kapacitetsutnyttjandet på grund av det låga priset på dumpad import från Ryssland. Ytterligare ökade unionsindustrins produktionsvolym en aning medan dess marknadsandel minskade kontinuerligt under hela skadeundersökningsperioden. Detta kan därför inte anses vara en orsak till den väsentliga skada som unionsindustrin har lidit. Dessa påståenden avvisades därför.

(63)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit i denna fråga bekräftades slutsatserna i skäl 123–125 i förordningen om preliminär tull.

(64)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande inverkan av unionsindustrins exportresultat bekräftades slutsatserna i skälen 126–128.

(65)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade en part att kommissionen inte hade beaktat aluminiumfolie för vidare förädling som en övrig faktor. Parten upprepade sitt påstående att vissa unionstillverkare valde att sin öka tillverkning och försäljning av den mera lukrativa aluminiumfolien för vidare förädling på bekostnad av tillverkningen av hushållsfolie av aluminium. Parten hävdade också att kommissionen inte hade beaktat inverkan av tillverkning och försäljning av aluminiumfolie för vidare förädling och dess ekonomiska situation på unionsindustrins övergripande ekonomiska situation för hushållsfolie av aluminium. Detta påstående upprepades efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter utan någon ny information.

(66)

Som beskrivs i skäl 81 i förordningen om preliminär tull tillverkade flera unionstillverkare båda folietyperna, medan den största tillverkaren av hushållsfolie av aluminium i urvalet endast tillverkade aluminiumfolie för vidare förädling under undersökningsperioden. Dessutom framgick det av undersökningen att de unionstillverkare som ingick i urvalet uppvisade en oförändrad bild över tiden när det gäller de båda folietypernas andel av tillverkningen och därmed drogs slutsatsen att unionsindustrin inte skiftade över till tillverkning av aluminiumfolie för vidare förädling på bekostnad av hushållsfolie av aluminium. Oavsett skulle ett sådant skifte om det hade skett snarare varit en reaktion på den dumpade importen från Ryssland, som kontinuerligt utövade ett betydande pristryck på hushållsfolie av aluminium och förhindrade att unionstillverkarna ökade priserna till lönsamma nivåer. Undersökningen visade dessutom att lönsamhetstendensen för den berörda produkten är jämförbar i alla företag i urvalet, oberoende hur stor andel respektive folie de hade i sin totala tillverkning. Påståendet som beskrivs i skäl 65 avvisas därför.

(67)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit i denna fråga bekräftas härmed slutsatserna i skäl 129–132 i förordningen om preliminär tull.

(68)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter ifrågasatte de ryska myndigheterna kommissionens slutsats att prisutvecklingen för aluminium på London Metal Exchange (LME) inte hade någon inverkan på det faktum att priserna på den ryska importen underskred unionsindustrins försäljningspriser och utövade ett pristryck på unionsmarknaden, vilket medförde att unionsindustrin inte kunde höja sina försäljningspriser till en nivå som var tillräcklig för att täcka produktionskostnaderna.

(69)

Som beskrivs i skäl 136 i förordningen om preliminär tull framgick det av undersökningen att både unionsindustrin och de ryska exporterande tillverkarna hade likvärdiga kostnader för sin anskaffning av råvara för tillverkningen av hushållsfolie av aluminium, eftersom marknadspriserna på aluminium är direkt kopplade till LME-priset både i Ryssland och på unionsmarknaden. Dessutom, även om unionsindustrins försäljningspriser och priserna på den ryska importen av hushållsfolie av aluminium minskade till följd av prisutvecklingen för aluminium på LME fastställdes det i undersökningen att priserna för den ryska importen av hushållsfolie av aluminium konstant låg på en lägre nivå än unionsindustrins priser under skadeundersökningsperioden och underskred dem mellan 3 % och 7 % under undersökningsperioden. Unionsindustrins försäljningspriser för hushållsfolie av aluminium räckte dessutom inte till för att täcka tillverkningskostnaden trots att tillverkningskostnaden per enhet minskade. Detta berodde på det pristryck som utövades av dumpad import i betydande volymer som underskred unionsindustrins försäljningspriser, vilket ledde till att unionsindustrin inte kunde öka sina försäljningspriser och därmed hindrade dem från att dra nytta av de minskade råvarukostnaderna.

(70)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter upprepade ryska myndigheter sitt påstående att pristrycket på unionsmarknaden utövades av aluminiumpriserna på LME snarare än import av hushållsfolie av aluminium från Ryssland, dock utan att framlägga nya bevis för detta. Påståendet avvisades därför.

(71)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit i denna fråga bekräftas härmed slutsatserna i skälen 133–136 i förordningen om preliminär tull.

(72)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade en berörd part att kommissionen inte tillhandahöll någon bedömning av samlade verkningar av alla övriga faktorer, dock utan att specificera juridisk grund för påståendet eller beskriva hur, utifrån faktaunderlaget i detta ärende, detta kunde ha lett till att skadeverkningarna hänfördes till andra faktorer än dumpad import från Ryssland.

(73)

För det första måste inte kommissionen enligt grundförordningen bedöma de samlade verkningarna av andra faktorer när den analyserar effekterna av dessa faktorer. För det andra kunde kommissionen i det aktuella fallet enskilt urskilja och separera verkningarna av alla övriga kända faktorer på unionsindustrins situation från skadeverkningarna av dumpad import från Ryssland. Kommissionen kunde därför dra slutsatsen att de skador som hänfördes till dumpad import från Ryssland faktiskt orsakades av dessa importer och inte av andra faktorer. Kommissionen har därmed fullgjort sin skyldighet att inte hänföra skador som orsakats av andra faktorer till dumpad import från Ryssland. Därför behövs ingen samlad analys av alla kända faktorer. Oavsett framlade denna berörda part inga bevis för varför kommissionen i detta ärende felaktigt skulle ha hänfört skador orsakade av andra faktorer till dumpad import från Ryssland. Påståendet avvisades därför.

(74)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter hävdade den ryska exporterande tillverkaren och flera hushållsfolietillverkare för första gången att de gällande antidumpningsåtgärderna på hushållsfolie av aluminium från Kina kringgås via en lite modifierad form tack vare vilken de kan registreras i Eurostat som aluminiumfolie för vidare förädling med KN-numret 7607 11 19. Dessutom hävdade dessa parter att aluminiumfolien med en tjocklek från 0,007 mm till 0,2 mm i den kinesiska statistikdatabasen är hushållsfolie av aluminium som kringgåtts med två nummer: 7607 11 90 och 7607 11 20. Volymen av den import där åtgärderna påstods ha kringgåtts uppskattades därför till cirka 30 000 ton per år, vilket ansågs orsaka skada för unionsindustrin.

(75)

Det erinras om att kommissionen år 2012 initierade en undersökning beträffande eventuellt kringgående av antidumpningsåtgärder om import av viss aluminiumfolie med ursprung i Folkrepubliken Kina genom import av viss icke-glödgad aluminiumfolie i rullar vars bredd överskrider 650 mm med ursprung i Folkrepubliken Kina (3), infört genom rådets förordning (EG) nr 925/2009 (4). Den 2 juli 2013 avslutade kommissionen dock undersökningen (5) utan att utöka antidumpningsåtgärderna på import av viss aluminiumfolie med ursprung i Kina till import av viss icke-glödgad aluminiumfolie i rullar vars bredd överskrider 650 mm med ursprung i Kina eftersom begäran dragits tillbaka av anmälarna.

(76)

Det aktuella förfarandet omfattade inte påstådda kringgåenden. Oavsett, har kommissionen analyserat importen av hushållsfolie av aluminium och aluminiumfolie för vidare förädling med ursprung i Kina utifrån statistik från Goodwill China Business Information Ltd och Eurostat.

(77)

Den kinesiska exporten av aluminiumfolie via de två nummer som nämndes av de berörda parterna i den kinesiska statistiken visas i tabellen nedan:

Tabell 2

Export av hushållsfolie av aluminium och aluminiumfolie för vidare förädling från Kina till unionsmarknaden

(78)

Det bör noteras att de kinesiska numren i ovanstående tabell inte är vikta särskilt för hushållsfolie av aluminium och att även aluminiumfolie för vidare förädling omfattas av dessa nummer. De berörda parterna antog helt enkelt att den totala volymen som exporteras via dessa två nummer är hushållsfolie av aluminium där åtgärderna har kringgåtts och missat faktumet att även exporten av riktig aluminiumfolie för vidare förädling rapporteras i dessa nummer.

(79)

Det noteras vidare att KN-numret 7607 11 19 i Eurostat delas upp i två olika nummer, en för hushållsfolie av aluminium (7607111910) och en för aluminiumfolie för vidare förädling (7607111990). Den totala importen av aluminiumfolie för vidare förädling från Kina under skadeundersökningsperioden visas i tabellen nedan:

Tabell 3

Import av aluminiumfolie för vidare förädling från Kina

(80)

På grundval av ovanstående, trots att det inte kan uteslutas att en del av den importerade volymen som deklarerats som aluminiumfolie för vidare förädling faktiskt är hushållsfolie av aluminium där åtgärderna har kringgåtts, överdrev de berörda parterna klart volymen av den hushållsfolie av aluminium där åtgärderna påstods ha kringgåtts eftersom den totala volymen import av aluminiumfolie för vidare förädling från Kina under skadeundersökningsperioden var lägre än den volym av hushållsfolie av aluminium där åtgärderna påstods ha kringgåtts (dvs. 30 000 ton), med undantag för undersökningsperioden. Det är inte möjligt, varken utifrån informationen som parterna lämnat in eller informationen som kommissionen samlat in, att skilja åt den hushållsfolie av aluminium där åtgärderna påstås ha kringgåtts från riktig aluminiumfolie för vidare förädling i numren och kommissionen kan därför inte bedöma volymen – om någon – av hushållsfolie av aluminium där åtgärderna kringgåtts.

(81)

Eftersom parterna inte framlade några andra bevis som underbygger påståendet drogs slutsatsen att de volymer där åtgärderna påstås ha kringgåtts, om några, inte varit sådana att de brutit orsakssambandet mellan den dumpade importen från Ryssland och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(82)

De ryska myndigheterna hävdade att kommissionen inte har beaktat den allmänna tendensen i de sjunkande världsmarknadspriserna för hushållsfolie av aluminium.

(83)

Så som beskrivs i skälen 67, 91 och 118–120 i förordningen om preliminär tull minskade unionspriserna liksom importpriserna från Ryssland, Turkiet, Kina och andra tredjeländer under skadeundersökningsperioden. Priserna på import från Ryssland var dock kontinuerligt lägre än unionsindustrins försäljningspriser och underskred dem med [3–7 %] till betydande volymer. Påståendet avvisades därför.

(84)

En annan berörd part hävdade att unionsindustrins lönsamhet inte ökade på grund av den utökade produktionskapaciteten och de ökade investeringarna.

(85)

Tillverkningen av hushållsfolie av aluminium är maskinintensiv. För att unionsindustrin ska kunna öka produktionskapaciteten behövs därför maskininvesteringar. Ur bokföringsperspektiv är dock effekten av avskrivningar för maskinerna på den totala tillverkningskostnaden begränsad, mellan 3 % och 5 %, och kan följaktligen inte ha en betydande effekt på unionsindustrins lönsamhet. Påståendet avvisades därför.

(86)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter hävdade de ryska myndigheterna utan underliggande bevis att statistiken från Ryssland endast visar genomsnittskvaliteten för hushållsfolie av aluminium, vilket är en produkt med lägre pris, medan statistiken för unionen och övriga stora tredjeländer visar en blandning av hushållsfolie av aluminium och annan, dyrare folie.

(87)

Undersökningen har inte avslöjat några sådana skillnader i kvalitet mellan den hushållsfolie av aluminium som tillverkas av unionstillverkarna och den som importeras från Ryssland. De hushållsfolietillverkare som köper hushållsfolie av aluminium från unionstillverkare, från Ryssland och andra tredjelandstillverkare, särskilt Turkiet, har inte hävdat kvalitetsskillnader mellan hushållsfolie av aluminium från olika källor under undersökningen. Påståendet avvisades därför.

(88)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter hävdade en berörd part också att kommissionen inom ramen för det aktuella förfarandet inte hade beaktat faktumet att fyra av de sex unionstillverkarna i urvalet hade hävdat att skadlig dumpning av aluminiumfolie för vidare förädling med ursprung i Kina förekommer.

(89)

Det stämmer att kommissionen den 12 december 2014 inledde ett antidumpningsförfarande beträffande import av viss aluminiumfolie med ursprung i Kina (6) som utgörs av aluminiumfolie för vidare förädling. Som beskrivs i skäl 30 är aluminiumfolie för vidare förädling och hushållsfolie av aluminium två olika produkter som säljs på två olika marknader. Skadan som unionsindustrin lidit av tillverkning och försäljning av aluminiumfolie för vidare förädling, om någon, speglas inte i situationen för industrin som tillverkar hushållsfolie av aluminium. Undersökningen av import av aluminiumfolie för vidare förädling från Kina avslutades dessutom av kommissionen utan åtgärder (7). Den avslutade undersökningen ledde inte till några slutsatser från kommissionen om huruvida unionsindustrin lidit skada av import av aluminiumfolie för vidare förädling från Kina. Påståendet avvisades därför.

(90)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter hävdade fem hushållsfolietillverkare att rysk hushållsfolie av aluminium endast konkurrerar marginellt med den hushållsfolie av aluminium som tillverkas av unionstillverkarna i urvalet. Det hävdades vidare att rysk hushållsfolie av aluminium konkurrerar med hushållsfolie av aluminium importerad från Turkiet och Kina.

(91)

Detta påstående underbyggdes inte genom bevis och avvisades därför.

(92)

Hushållsfolietillverkarna hävdade dessutom att majoriteten av unionstillverkarna i urvalet allmänt inte säljer hushållsfolie av aluminium till hushållsfolietillverkare eftersom det inte rör sig om hushållsfolie av aluminium för tillverkning av konsumentrullar, utan aluminiumfolie för vidare förädling som säljs till överpris för närmare 3 000 euro per ton.

(93)

Detta påstående överensstämmer inte med verkligheten. För det första ska det noteras att, liksom anges i tabell 7 i förordningen om preliminär tull, unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris under undersökningsperioden var 2 597 euro per ton och inte 3 000 euro som påståtts. Undersökningen bekräftade dessutom att alla unionstillverkare i urvalet sålde hushållsfolie av aluminium till hushållsfolietillverkare. De fyra hushållsfolietillverkare som samarbetade i undersökningen och besvarade frågeformuläret köpte hushållsfolie av aluminium från unionstillverkare. Påståendet avvisades därför.

(94)

De fem hushållsfolietillverkarna hävdade också att den unionstillverkare i urvalet som bara tillverkade hushållsfolie av aluminium faktiskt har orsakat väsentlig skada för övriga unionstillverkare i urvalet eftersom dennes försäljningspriser underskred priserna hos övriga unionstillverkare i urvalet. Det hävdades också att eftersom unionsindustrins lönsamhet beräknats på unionstillverkarna i urvalet, dvs. inte omfattar hela unionsindustrin, borde kommissionen också begränsa analysen av marknadsandelar till företagen i urvalet i stället för hela unionsindustrin.

(95)

Under skadeundersökningsperioden var försäljningspriserna hos den unionstillverkare i urvalet som endast tillverkar hushållsfolie av aluminium i linje med unionsindustrins genomsnittspriser och var under vissa år ännu högre. Det är därför ett faktafel att hävda att denna unionstillverkares priser underskred priserna hos övriga unionstillverkare i urvalet.

(96)

Vad gäller påståendets andra del, erinrar kommissionen om att skadeanalysen utförs på unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen enligt definitionen i skäl 53 i förordningen om preliminär tull. Dessutom, så som beskrivs i skäl 9 i förordningen om preliminär tull, gjordes urvalet på grund av det stora antalet unionstillverkare i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. Urvalet bestod av sex företag som representerade över 70 % av unionens totala tillverkning. Inga kommentarer beträffande urvalet ut inkom inom tidsfristen och urvalet ansågs därför vara representativt för unionsindustrin. På grund av att ett urval tillämpades, som beskrivs i skäl 73 i förordningen om preliminär tull, skilde kommissionen dessutom mellan makro- och mikroindikatorer. En förteckning över dessa indikatorer finns i skäl 74 och 75 i förordningen om preliminär tull. Därav följer att lönsamhet är en mikroindikator som därmed beräknas utifrån uppgifter från unionstillverkarna i urvalet, medan marknadsandel är en makroindikator och därmed beräknas för hela unionsindustrin. Båda metoder kan användas av kommissionen för att dra slutsatser som är giltiga för hela unionsindustrin.

(97)

Påståendena i skäl 94 avvisades därför.

(98)

Inga av de berörda parternas argument har visat att inverkan av andra faktorer än dumpad import från Ryssland är av sådan art att den kan upphäva orsakssambandet mellan den dumpade importen och den konstaterade väsentliga skadan. Mot bakgrund av det som anges ovan dras slutsatsen att dumpad import från Ryssland har orsakat unionsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(99)

Därmed bekräftas härmed slutsatserna i skälen 137–141 i förordningen om preliminär tull.

(100)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade de ryska myndigheterna att ett införande av åtgärder på import från Ryssland skulle leda till en ökad import av hushållsfolie av aluminium från andra tredjeländer, särskilt Turkiet och Kina, och att ett införande av antidumpningsåtgärder beträffande import från Ryssland inte ligger i unionsindustrins intresse.

(101)

Som anges i skäl 147 i förordningen om preliminär tull ska antidumpningsåtgärder återställa lika konkurrensvillkor på unionsmarknaden så att unionsindustrin kan konkurrera till rimliga priser på unionsmarknaden med import från andra tredjeländer, inklusive Ryssland, Kina och Turkiet. Det faktum att andra tredjeländer ökar sin import är som sådant inte en indikation på att unionsindustrin inte kommer att kunna dra nytta av de införda antidumpningsåtgärderna. Unionsindustrin förväntas öka sina försäljningsvolymer och marknadsandelar samt höja försäljningspriserna till lönsamma nivåer.

(102)

De antidumpningsåtgärder som finns mot Kina bör säkerställa att kinesisk import släpps ut på unionsmarknaden till rimliga priser, medan turkiska prisnivåer redan under skadeundersökningsperioden låg på samma nivå som unionsindustrins försäljningspriser och inte utövade pristryck på marknaden.

(103)

Kommissionen anser att detta argument inte motbevisar antagandet som fastslås enligt artikel 21 i grundförordningen till fördel för införandet av åtgärder och behovet att eliminera snedvridningen orsakad av dumpad import från Ryssland och återställa lika konkurrensvillkor.

(104)

Dessa påståenden avvisades därför.

(105)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande unionsindustrins intresse bekräftades slutsatserna i skäl 149 i förordningen om preliminär tull.

(106)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande icke-närstående importörers och handlares intresse bekräftas slutsatserna i skäl 150 i förordningen om preliminär tull.

(107)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter och det slutgiltiga meddelandet av uppgifter upprepade flera användare (hushållsfolietillverkare som tillverkar så kallade konsumentrullar) de påståenden som framlades före införandet av provisoriska åtgärder, dock utan att framlägga nya bevis.

(108)

En hushållsfolietillverkare hävdade särskilt att antidumpningstullar kommer att påverka lönsamheten väsentligt eftersom man inte kommer att kunna överföra tullkostnaden på användarna.

(109)

Det fanns inget som styrkte detta påstående. Dessutom visade undersökningen på grundval av siffror från denna hushållsfolietillverkare att tillverkaren fortsättningsvis kommer att vara lönsam trots att tullkostnaderna inte kan överföras till användarna.

(110)

Undersökningen visade ytterligare att det pålägg som hushållsfolietillverkarna lade till inköpspriset på hushållsfolie av aluminium kan variera väsentligt, mellan 5 % och 70 %, beroende på hushållsfolietillverkarens försäljningsstrategi. Såsom anges i skäl 154 i förordningen om preliminär tull representerade verksamheten hos de hushållsfolietillverkare som importerar hushållsfolie av aluminium från Ryssland mindre än en sjättedel till högst en fjärdedel av deras totala verksamhet. Ytterligare, så som anges i skäl 155 i förordningen om preliminär tull, var alla samarbetsvilliga företag sammantaget lönsamma.

(111)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter hävdade en part att hushållsfolietillverkarna inte lägger något pålägg till inköpspriset och att det tillägg på 5 % till 70 % på inköpspriset som kommissionen fastslog i skäl 110 inte speglar hushållsfolietillverkarnas verksamhet och deras lönsamhet.

(112)

Det erinras om att hushållsfolietillverkarnas verksamhet består av att rulla om aluminiumfolien från jumborullar till mindre rullar för konsumenter. Hushållsfolietillverkarna ändrar inte aluminiumfoliens kemiska egenskaper. Det pålägg som skäl 110 hänvisar till beräknades genom att jämföra inköpspriset för aluminiumfolie i jumborullar med försäljningspriset för aluminiumfolie i konsumentrullar hos samarbetsvilliga hushållsfolietillverkare. Hushållsfolietillverkarna ådrar sig kostnader under ompaketeringen. Dock är dessa kostnader låga eftersom den stora kostnaden utgörs av kostnaden för aluminiumfolie, som står för ungefär 80 % av den totala tillverkningskostnaden. Försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader varierar väsentligt mellan olika hushållsfolietillverkare beroende på tillverkarens försäljningsstrategi. Det är därför korrekt att pålägget inte anger företagets verksamhet och lönsamhet, utan visar att försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader väsentligt påverkar hushållsfolietillverkarnas lönsamhet.

(113)

Det hävdades också att kommissionen vid analysen av hushållsfolietillverkarindustrins situation inte beaktade importen av produkter i senare led, dvs. konsumentrullar från andra tredjeländer som Turkiet, Norge, Schweiz, Indien och Malaysia, som ersatte den minskade importen av hushållsfolie av aluminium från Kina. Parten framlade dock inga bevis för inverkan av denna import på hushållsfolietillverkarindustrins situation.

(114)

Som beskrivs i skäl 162 i förordningen om preliminär tull infördes antidumpningsåtgärder på import av konsumentrullar från Kina under 2013, vilket har gjort att industrin i senare led sluppit dumpad import som vållar väsentlig skada. I tabellen nedan visas utvecklingen av importen av konsumentrullar efter införandet av antidumpningsåtgärder på import av konsumentrullar från Kina för de länder som parten tog upp:

Tabell 4

Importvolymer för konsumentrullar (i ton)

(115)

Volymen av import från Kina var 12 994 ton under undersökningsperioden för den ursprungliga antidumpningsundersökningen om import av konsumentrullar från Kina (se tabell 2 i kommissionens förordning (EU) nr 833/2012 (8)). Efter införandet av åtgärder minskade volymen på import av konsumentrullar från Kina med 8 676 ton under 2013 (till 4 317,60 ton) och med 9 218 ton under undersökningsperioden för den aktuella undersökningen (till 3 776,10 ton). Volymen av denna minskning är högre än den totala volymen importerade konsumentrullar från de fem länder som hushållsfolietillverkaren anger och anges i tabell 4 (28 % under 2013 och 52 % under undersökningsperioden). Påståendet att importen från ovannämnda länder ersätter den minskade importen från Kina är därför ogrundat och avvisades.

(116)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter hävdade flera hushållsfolietillverkare att hushållsfolietillverkarnas genomsnittliga verksamhet som rör hushållsfolie av aluminium representerar en högre andel i deras totala verksamhet än vad kommissionen uppgav i skäl 154 i förordningen om preliminär tull. Detta påstående grundades på uppgifter som tillhandahölls av två användare som inte samarbetade i undersökningen. De argumenterade därför för att kommissionen inte skulle tona ned vikten av hushållsfolie av aluminium i hushållsfolietillverkarnas produktionskostnader.

(117)

I detta hänseende ska det noteras att kommissionens slutsatser i skäl 154 i förordningen om preliminär tull baseras på kontrollerade uppgifter från samarbetsvilliga hushållsfolietillverkare och därmed speglar deras faktiska situation. Ovannämnda ytterligare information tillhandahölls efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter och kunde i ett sådant sent skede av förfarandet inte längre kontrolleras. Den avvisades därför.

(118)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter hävdade två hushållsfolietillverkare att ett införande av antidumpningsåtgärder på import av hushållsfolie av aluminium från Ryssland kommer att påverka lönsamheten negativt.

(119)

Dessa två hushållsfolietillverkare har inte deltagit i undersökningen förrän efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter, och endast en av dem besvarade frågeformuläret i detta mycket sena skede av förfarandet. Kommissionen kunde därför inte kontrollera denna nya information. På denna grundval kan kommissionen inte bedöma deras lönsamhetsnivå och hur den påverkas av ett införande av antidumpningsåtgärder på import av hushållsfolie av aluminium från Ryssland. Påståendet avvisades därför.

(120)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter hävdade fem hushållsfolietillverkare att de på grund av följande orsaker inte kan överföra kostnaderna för antidumpningstullen till konsumenterna: 1) Deras försäljning sker utifrån kontraktsmässiga överenskommelser och priserna baseras på en formel kopplad till aluminiumpriset på LME, 2) på grund av pristrycket och konkurrensen från konsumentrullar av hushållsfolie av aluminium från Kina där åtgärderna påstås ha kringgåtts kan de inte framförhandla en prisökning för konsumentrullar på unionsmarknaden och 3) även om unionens import av konsumentrullar från tredjeländer för närvarande är låg, kommer den sannolikt att öka framöver.

(121)

Undersökningen har visat att ett införande av antidumpningsåtgärder på import av hushållsfolie av aluminium från Ryssland kommer att ha begränsad effekt på hushållsfolietillverkarna även om hushållsfolietillverkarna inte kan överföra kostnaden för antidumpningstullen på konsumenterna. Undersökningen har också visat att det finns två typer av hushållsfolietillverkare på marknaden: en kategori som säljer konsumentrullar med kända varumärken och har betydande försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och en kategori som säljer icke-varumärkta konsumentrullar med låga försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader. Undersökningen visade vidare att de samarbetsvilliga hushållsfolietillverkarna med låga försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader sannolikt kommer att förbli lönsamma efter införandet av antidumpningsåtgärder på import av hushållsfolie av aluminium från Ryssland under förutsättning att unionsindustrins priser kommer att öka med 5 % och unionsindustrin når vinstmålet. De samarbetsvilliga hushållsfolietillverkare som säljer varumärkta konsumentrullar har högre pålägg och höga försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader. De bedömdes därför kunna absorbera tullen.

(122)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande användarnas intresse bekräftas skälen 151–163 i förordningen om preliminär tull.

(123)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter upprepade flera hushållsfolietillverkare de påståenden som framlagts före införandet av provisoriska åtgärder beträffande den bristande tillgången, dock utan att framlägga nya bevis.

(124)

För det första är syftet med antidumpningsåtgärderna inte att utesluta import från Ryssland till unionsmarknaden, utan att skapa lika konkurrensvillkor på unionsmarknaden. Hushållsfolietillverkarna kommer därför fortfarande att kunna importera hushållsfolie av aluminium från Ryssland efter att antidumpningsåtgärderna införts, dock till rimliga prisnivåer. Dessutom erinras det om att antidumpningsåtgärden fastställts vid skademarginalen, vilken ligger under dumpningsmarginalen, och att importen från Ryssland därför fortfarande kan komma till unionsmarknaden till dumpade, om än inte skadliga, priser.

(125)

Det hävdades att Sydafrika och Indien inte kan anses utgöra alternativa källor som kan ersätta importen från Ryssland eftersom importvolymerna från dessa länder var mycket låga.

(126)

Det stämmer att importen från Sydafrika och Indien var låg under skadeundersökningsperioden jämfört med importen från Ryssland. Detta utesluter dock inte möjligheten att dessa länder kommer att öka sin export till unionsmarknaden när lika konkurrensvillkor har återupprättats.

(127)

Det hävdades också att unionstillverkarna av hushållsfolie av aluminium skulle öka sin produktion av aluminiumfolie för vidare förädling på grund av de påstått högre marginalerna på marknaden för aluminiumfolie för vidare förädling jämfört med hushållsfolie av aluminium, snarare än öka produktionen av hushållsfolie av aluminium.

(128)

Såsom beskrivs i skälen 30 och 62, visade undersökningen att unionsindustrin är intresserad av att fortsätta tillverka hushållsfolie av aluminium och att den oavsett har begränsad flexibilitet att skifta från tillverkning av hushållsfolie av aluminium till aluminiumfolie för vidare förädling och tvärtom. Slutligen erinras det också om att den största unionstillverkaren av hushållsfolie av aluminium inte tillverkade aluminiumfolie för vidare förädling. Påståendet avvisades därför.

(129)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter hävdade flera hushållsfolietillverkare på grundval av information som lämnats in konfidentiellt att det inte finns någon tillgänglig produktionskapacitet i unionen och Turkiet. Det hävdades också att den armeniska tillverkaren med en produktionskapacitet på 25 000 ton per år till följd av införandet av antidumpningsåtgärder på import av hushållsfolie av aluminium från Armenien riktade om sin export till den amerikanska marknaden. Dessutom hävdade parten att det, med tanke på att priserna på hushållsfolie av aluminium på unionsmarknaden kommer att förbli låga på grund av att antidumpningsåtgärderna på import av hushållsfolie av aluminium från Kina kringgås, är osannolikt att den armeniska tillverkaren kommer att rikta om sin export till unionsmarknaden. Dessutom, vad gäller Brasilien, hänvisade hushållsfolietillverkarna till den parallella antidumpningsundersökningen om import av hushållsfolie av aluminium från Brasilien och Kina, där kommissionen drog slutsatsen att det inte var sannolikt att den brasilianska exporten till unionsmarknaden skulle öka väsentligt framöver. Ytterligare hävdades det att Indien och Sydafrika inte kan utgöra pålitliga och betydande alternativa källor eftersom den lediga folieproduktionskapaciteten i dessa länder är liten.

(130)

Bevisen som lämnades in konfidentiellt ansågs inte tillräckliga för att dra slutsatsen att det inte finns tillräcklig produktionskapacitet i unionen och Turkiet. Undersökningen har faktiskt visat att unionsindustrin har ledig kapacitet så som anges i skäl 79 i förordningen om preliminär tull. Vad gäller de turkiska tillverkarna visade undersökningen också att de turkiska tillverkarna är intresserade av unionsmarknaden eftersom de ökade sin försäljningsvolym under skadeundersökningsperioden. Eftersom priserna på unionsmarknaden sannolikt kommer att nå kostnadstäckande nivåer efter införandet av antidumpningsåtgärder på import av hushållsfolie av aluminium från Ryssland förväntas den turkiska tillverkaren fortsättningsvis finna unionsmarknaden attraktiv och möjligen rikta om en del av sin produktion till unionsmarknaden.

(131)

Antidumpningsåtgärderna på import av hushållsfolie av aluminium från Armenien löpte ut den 7 oktober 2014 (9) och import av hushållsfolie av aluminium från Armenien kan därmed fritt släppas ut på unionsmarknaden. Det påstådda kringgåendet tas upp i detalj i skälen 74–81. Efter införandet av antidumpningsåtgärder på import av hushållsfolie av aluminium från Ryssland förväntas priserna på hushållsfolie av aluminium på unionsmarknaden nå kostnadstäckande nivåer. Det kan därför inte uteslutas att den armeniska tillverkaren till följd av detta kommer att rikta om sin export till unionsmarknaden.

(132)

Vad gäller Brasilien har åtgärderna avslutats och import av hushållsfolie av aluminium från Brasilien kan fritt släppas ut på unionsmarknaden. När priserna väl når kostnadstäckande nivåer på unionsmarknaden kan det dock inte uteslutas att brasilianska tillverkare anser att unionsmarknaden är mer attraktiv än marknaderna inom landet och i tredjeländer och därmed rikta om en del av sin produktion till unionen.

(133)

Vad gäller Indien och Sydafrika som övervägs som alternativa försörjningskällor så som anges i skäl 165 i förordningen om preliminär tull, ska det för det första noteras att informationen som angavs som grund för partens påstående inte gjorde skillnad mellan hushållsfolie av aluminium och aluminiumfolie för vidare förädling. Oaktat detta är det inte uteslutet, även i länder där den lediga kapaciteten är liten, att unionsmarknaden blir attraktiv för indiska och sydafrikanska tillverkare när priserna på unionsmarknaden väl når kostnadstäckande nivåer och att de riktar om en del av sin produktion till unionsmarknaden.

(134)

De påståenden som angavs i skäl 129 avvisades därför.

(135)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit bekräftas skälen 164–168 i förordningen om preliminär tull.

(136)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade en berörd part att de slutgiltiga åtgärderna borde införas på det sätt som minst snedvrider och begränsar handeln, dock utan att ytterligare utveckla påståendet.

(137)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter upprepade denna berörda part påståendet som anges i skäl 136, dock utan att ge ytterligare information om sitt påstående.

(138)

I detta hänseende ska det lyftas fram att kommissionen när den beslutar om antidumpningsåtgärdernas nivå tillämpar regeln om lägsta tull enligt artikel 9.4 i grundförordningen, som även anges i skäl 143 nedan.

(139)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit bekräftas skälen 169–172 i förordningen om preliminär tull.

(140)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande unionens intresse bekräftas slutsatserna i skäl 173 i förordningen om preliminär tull.

(141)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter invände två berörda parter mot det vinstmål som användes för att fastställa nivån för undanröjande av skada enligt skälen 175–177 i förordningen om preliminär tull. Parterna hävdade att en vinstmarginal på 2 % vore en marknadstestad vinstnivå som därmed i stället borde användas för att fastslå nivån för undanröjande av skada. Denna invändning underbyggdes dock inte och avvisades därför.

(142)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande nivån för undanröjande av skada bekräftas slutsatserna i skälen 175–177 i förordningen om preliminär tull.

(143)

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits i fråga om dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse, och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen, bör slutgiltiga antidumpningstullar införas på import av den berörda produkten. Dessa tullar bör enligt regeln om lägsta tull fastställas till en nivå motsvarande skademarginalerna.

(144)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter hävdade flera hushållsfolietillverkare att de slutgiltiga åtgärderna borde införas i form av ett minimiimportpris. Parterna föreslog att minimiimportpriset skulle fastställas till nivån för ett aningen ökat lönsamt pris för tillverkaren som endast tillverkar hushållsfolie av aluminium. Efter utfrågningen med förhörsombudet lämnade parterna in ytterligare information där de hävdade att aluminiumpremien hade minskat efter undersökningsperioden.

(145)

När det gäller att avgöra om det finns ett unionsintresse i den mening som avses i artikel 21.1 i grundförordningen kan uppgifter avseende en period som infaller efter undersökningsperioden beaktas för dessa ändamål (10). Kravet på att sådana uppgifter ska vara kontrollerade och representativa för hela unionsindustrin gäller dock fortfarande. Eftersom begäran om minimiimportpris kom i ett sent skede av förfarandet hade kommissionen inte tid att skicka ut frågeformulär till berörda parter och organisera kontrollbesök. Informationen som lämnats av de parter som begärde minimiimportpris kunde inte kontrolleras och var inte heller representativ för hela unionsindustrin. Informationen som lämnats in tyder på ökade försäljningspriser medan aluminiumpremien minskar. Kommissionen kan dock inte dra meningsfulla slutsatser utifrån okontrollerade och icke-representativa uppgifter.

(146)

Dessutom bör minimiimportpriset beräknas utifrån uppgifter som är representativa för hela unionsindustrin och inte bara utifrån en enskild unionstillverkare, vilket föreslogs av användarna. De uppgifter som ligger till grund för beräkningen av minimiimportpriset behöver vara kontrollerade, och eftersom begäran om minimiimportpris inkom i ett sent skede av förfarandet kunde kommissionen inte samla in och kontrollera nödvändiga uppgifter. Det föreslagna minimiimportpriset ansågs därför vara olämpligt.

(147)

Oavsett skulle en ändring av typen av åtgärd kräva fullständig information till alla berörda parter eftersom detta annars skulle bryta kraftigt mot unionsindustrins processuella rättigheter. Eftersom denna begäran inkom i ett så sent skede av undersökningen hade kommissionen inte nödvändig tid att meddela sådan information till de berörda parterna.

(148)

Det faktum att exportörens försäljning i unionen sker via en närstående handlare innebär dessutom att exportpriserna inte är tillförlitliga.

(149)

Mot bakgrund av ovanstående ansåg man i detta särskilda fall att förhållandena inte är sådana att de motiverar införandet av ett minimiimportpris.

(150)

Oaktat detta ska det noteras att hushållsfolietillverkarna fortfarande har möjlighet att begära en interimsöversyn i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen, under förutsättning att villkoren för detta är uppfyllda.

(151)

Mot bakgrund av ovanstående fastställs nivån på tullarna till följande:

(152)

Med hänsyn till de konstaterade dumpningsmarginalerna och nivån på den skada som vållats unionsindustrin bör de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära antidumpningstull som infördes genom förordningen om preliminär tull slutgiltigt tas ut.

(153)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter erbjöd Rusal-gruppen ett prisåtagande enligt artikel 8.1 i grundförordningen.

(154)

Erbjudandet undersöktes noggrant av kommissionen. Det är viktigt att notera att Rusal är en komplex företagskoncern med över 40 anläggningar i 13 länder. Koncernen innehåller i synnerhet en närstående tillverkare i Armenien (Armenal) som tillverkar och säljer den berörda produkten till unionsmarknaden. Med tanke på relationen mellan de ryska exporterande tillverkarna och Armenal är det sannolikt att dessa företag kommer att sälja den berörda produkten till samma kunder eller kunder som är närstående till en av dessa kunder i unionen. Detta föranleder en stor risk för korsvis kompensation. Dessutom verkar Rusal-gruppen via mycket komplexa försäljningskanaler i vilka närstående handlare och närstående agenter belägna både i och utanför Ryssland deltar. Den närstående handlaren och den närstående agenten säljer också andra produkter till unionen, och dessa andra produkter står för majoriteten av den närstående handlarens omsättning. Under dessa omständigheter kan det inte uteslutas att både den berörda produkten och andra produkter säljs till samma kunder. Sådana transaktioner skulle medföra en hög risk för korsvis kompensation och skulle under alla omständigheter göra övervakningen av åtagandet särskilt komplicerad.

(155)

Mot bakgrund av ovanstående dras slutsatsen att det skulle vara opraktiskt att godta åtagandet och att åtagandet följaktligen måste avvisas.

(156)

Den kommitté som inrättas genom artikel 15.1 i förordning (EG) nr 1225/2009 har inte avgivit något yttrande.