1.

Kan införandet av en tidsbegränsad anställning som en vikariatsanställning för att besätta en ledig tjänst, där arbetsgivaren efter eget skön får avgöra hur lång löptiden ska vara genom att besluta om den lediga tjänsten ska tillsättas eller inte, när det ska ske och hur lång tid förfarandet ska ta, anses vara förenligt med den ändamålsenliga verkan av klausulerna 1 och 5 i direktiv 1999/70 (1)?

2.

Ska den skyldighet som föreskrivs i klausul 5 i rådets direktiv 1999/70/EG att införa en eller flera av de åtgärder som föreskrivs där för att förhindra missbruk av visstidsanställningar vid vikariatsanställningar för att besätta ledig tjänster, anses ha införlivats med spansk rätt, mot bakgrund av att det enligt rättspraxis inte fastställs någon maximal löptid för sådana tidsbegränsade anställningsförhållanden och inte heller preciseras vilka objektiva skäl som motiverar att de förlängs och inte heller hur många gånger sådana anställningsförhållanden får förnyas?

3.

Undergrävs syftet med och den ändamålsenliga verkan av ramavtalet av att det i spansk rätt enligt rättspraxis inte finns någon effektiv åtgärd för att förhindra och beivra missbruk med avseende på arbetstagare med vikariatsanställningar för att besätta lediga tjänster, mot bakgrund av att anställningsförhållandenas totala maximala löptid inte begränsas, och att de heller aldrig omvandlas till tillsvidareanställningar eller icke-fasta tillsvidareanställningar, oavsett hur många år som har gått, och arbetstagarna inte heller får någon ersättning när anställningarna upphör, och myndigheterna inte är skyldiga att motivera varför vikariatsanställningen förnyas, trots att den lediga tjänsten inte utlyses under flera år eller urvalsförfarandet fördröjs?

4.

Ska en tidsbegränsad anställning, vars löptid enligt EU-domstolens dom (stora avdelningen) av den 5 juni 2018 i mål C-677/16 (2) är ovanligt lång och får bestämmas av arbetsgivaren efter eget skön utan någon begränsning eller motivering, och där arbetstagaren inte kan förutse när han eller hon ska bli uppsagd och anställningen kan förlängas fram till dess att han eller hon går i pension, anses vara förenlig med syftet med rådets direktiv 1999/70/EG eller ska den anses utgöra missbruk?

5.

Ska det anses vara förenligt med den praxis som följer av EU-domstolens dom (tionde avdelningen) av den 25 oktober 2018 i mål C-331/2017, (3) att 2008 års ekonomiska kris rent teoretiskt är ett skäl som motiverar att inga åtgärder införts för att förhindra missbruk av på varandra följande visstidsanställningsförhållanden, i den mening som avses i klausul 5.1 i ramavtalet, vilket skulle ha kunnat förhindra att anställningsförhållandena mellan JN och Comunidad de Madrid förlängdes mellan år 2003 och år 2008, då de förnyades och därefter fram till år 2016, vilket innebär att vikariatet förlängdes i 13 år?