1)

Innebär kravet på att en spansk medborgare, som inte har utövat sin rätt till fri rörlighet, måste uppfylla rekvisiten i artikel 7.1 i kungligt dekret 240/2007 som ett nödvändigt villkor för att den minderåriga sonen till hans maka, vilka båda är tredjelandsmedborgare, ska beviljas uppehållsrätt enligt artikel 7.2 i samma kungliga dekret, för det fall att rekvisiten inte uppfylls, ett åsidosättande av artikel 20 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, (1) om den spanska medborgaren, på grund av att rättigheten vägras, blir tvungen att lämna unionen i dess helhet?

Detta med utgångspunkt i artikel 68 i Código Civil Español (spanska civillagen) som fastställer makarnas skyldighet att bo tillsammans.

2)

Utgör den spanska statens praxis att automatiskt tillämpa bestämmelserna i artikel 7 i kungligt dekret 240/2007 – och därmed vägra uppehållsrätt till en tredjelandsmedborgare, som är minderårig son till makan, som är tredjelandsmedborgare, till en unionsmedborgare som aldrig har utövat rätten till fri rörlighet (vilka i sin tur har en minderårig son som är spansk medborgare och som heller aldrig har utövat rätten till fri rörlighet), enbart på grund av att den spanska medborgaren inte uppfyller rekvisiten som fastställs i nämnda artikel, utan att det har skett någon särskild och individuell prövning av om det föreligger ett beroendeförhållande mellan unionsmedborgaren och tredjelandsmedborgaren, på så vis att unionsmedborgaren, av vilket skäl som helst och med tanke på omständigheterna i fallet, inte kan skiljas från tredjelandsmedborgaren som står i beroendeställning till vederbörande, vilket skulle innebära att unionsmedborgaren skulle vara tvungen att lämna unionens territorium, om uppehållsrätten nekas för tredjelandsmedborgaren – under alla omständigheter och bortsett från vad som anges ovan, ett åsidosättande av artikel 20 FEUF, i ovan nämnda betydelse? I synnerhet i ett fall där den spanska medborgaren och hans maka i sin tur är föräldrar till en minderårig son som är spansk medborgare och som också skulle kunna bli tvungen att lämna Spanien tillsammans med sina föräldrar.

Frågorna ställs mot bakgrund av EU-domstolens praxis, bland annat domen av den 8 maj 2018, C-82/16, K.A. m.fl. mot Belgische Staat. (2)”