29.8.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 205/17

1)

Klausul 5.1 a i ramavtalet om visstidsarbete, vilket ingicks den 18 mars 1999 och är bilagt rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFF, UNICE och CEEP, ska tolkas så att den utgör hinder för att ingå på varandra följande avtal om visstidsanställning när detta endast motiveras av att det sker med tillämpning av en bestämmelse i lag i en medlemsstat. Begreppet objektiv grund i den mening som avses i nämnda klausul innebär att det för tillämpning av detta särskilda slag av anställningsavtal, såsom följer av nationella bestämmelser, krävs att det är motiverat genom att det föreligger ett konkret behov som hör samman med verksamheten i fråga och villkoren för dess utförande.

2)

Klausul 5.1 i ramavtalet om visstidsarbete ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för sådana nationella bestämmelser som dem som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, i vilka det föreskrivs åtgärder för att förhindra missbruk av på varandra följande avtal om visstidsanställning såsom en övre sammanlagd tidsgräns för sådana visstidsanställningar, samtidigt som det även föreskrivs undantag från nämnda begränsningar med avseende på vissa kategorier av arbetstagare, om nämnda arbetstagare omfattas av åtminstone en av dessa åtgärder för att förhindra missbruk av på varandra följande avtal om visstidsanställning som anges i nämnda klausul.

3)

Klausul 5.1 i ramavtalet om visstidsarbete ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för sådana nationella bestämmelser som dem som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, i vilka det såsom åtgärder för att förhindra missbruk av på varandra följande avtal om visstidsanställning föreskrivs att arbetsgivaren är skyldig att betala ersättning och skadestånd samt föreskrivs att straffrättsliga sanktions- och disciplinåtgärder ska vidtas, under förutsättning att — vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva — villkoren för tillämpning av och ett effektivt genomförande av de relevanta nationella bestämmelserna innebär att de utgör lämpliga åtgärder för att beivra offentliga myndigheters missbruk av på varandra följande avtal om visstidsanställning.

4)

Klausul 5.1 i ramavtalet om visstidsarbete ska tolkas på så sätt att om den berörda medlemsstatens rättsordning, med avseende på den offentliga sektorn, inte innehåller andra effektiva åtgärder för att förhindra och i förekommande fall beivra missbruk av på varandra följande avtal om visstidsanställning — vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva — utgör den hinder för sådana nationella bestämmelser som dem som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, eftersom de av tidsmässiga skäl (ratione temporis) inte tillämpas avseende på varandra följande avtal om visstidsanställning som ingåtts eller förnyats efter det att fristen för införlivande av direktiv 1999/70/EG löpt ut, när avtalstiden hade löpt ut när nämnda nationella bestämmelser trädde i kraft eller löpte ut under de tre månader som omedelbart föregick den tidpunkten.

5)

Under de omständigheter som är i fråga i målet vid den nationella domstolen ska klausul 5.1 i ramavtalet om visstidsarbete ska tolkas på så sätt att när den berörda medlemsstatens rättsordning, med avseende på den ifrågavarande sektorn, innehåller andra effektiva åtgärder för att förhindra och i förekommande fall beivra missbruk av på varandra följande avtal om visstidsanställning i den mening som avses i punkt 1, utgör klausulen inte hinder för tillämpningen av nationella bestämmelser som innebär att det inom enbart den offentliga sektorn är ovillkorligen förbjudet att omvandla flera på varandra följande avtal om tidsbegränsad anställning, vilka i själva verket ingåtts för att tillgodose ett konstant och varaktigt behov hos arbetsgivaren och ska anses utgöra missbruk, till avtal om tillsvidareanställning. Det ankommer emellertid på den nationella domstolen att pröva huruvida villkoren för tillämpning av och ett effektivt genomförande av de relevanta nationella bestämmelserna innebär att de utgör lämpliga åtgärder för att, i förekommande fall, beivra offentliga myndigheters missbruk av på varandra följande avtal om visstidsanställning.

6)

Klausul 5.1 i ramavtalet om visstidsarbete ska tolkas på så sätt att den i princip inte utgör hinder för att tvister avseende missbruk av på varandra följande avtal om visstidsanställning inom den offentliga sektorn omfattas av förvaltningsdomstolarnas exklusiva behörighet. Det ankommer emellertid på den nationella domstolen att tillse att rätten till ett effektivt domstolsskydd säkerställs med iakttagande av principerna om effektivitet och likvärdighet.

7)

Klausul 8.3 i ramavtalet om visstidsarbete ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för sådana nationella bestämmelser som dem som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, i vilka det med avseende på fastställelsen av huruvida det föreligger missbruk av på varandra följande avtal om visstidsanställning föreskrivs fler villkor än vad som var fallet i de tidigare nationella bestämmelserna, såsom exempelvis artikel 8.3 i lag nr 2112/1920 om obligatorisk uppsägning av anställningsavtal inom den privata sektorn, under förutsättning — vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva — att dessa villkor endast avser en begränsad kategori av arbetstagare som ingått avtal om visstidsanställning eller kompenseras genom antagande av förebyggande åtgärder med avseende på missbruk av avtal om visstidsanställning i den mening som avses i klausul 5.1 i ramavtalet.

8)

Det ankommer på den nationella domstolen att i den mån det är möjligt tolka de relevanta nationella bestämmelserna i överensstämmelse med klausulerna 5.1 och 8.3 i ramavtalet om visstidsarbete, och att härvid avgöra huruvida sådana nationella bestämmelser såsom dem som återfinns i artikel 8.3 i lag nr 2112/1920 ska tillämpas på det nationella målet i stället för vissa andra nationella bestämmelser.