Tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

• Syftet med denna förordning, som även kallas kapitalkravsförordningen, är att skärpa kapitalkraven för banker inom Europeiska unionen (EU). Detta innebär att bankerna måste ha tillräckligt med kapital, förlusttäckningsförmåga och likvida tillgångar så att de kan säkerställa en sund ekonomi. Kapitalkravsförordningen innebär även att bankerna måste offentliggöra information om hur de uppfyller kapitalkraven.
• Det övergripande målet är att göra bankerna stabilare och ge dem en förbättrad återhämtningsförmåga i tider av ekonomisk stress.

VIKTIGA PUNKTER

I förordning (EU) nr 575/2013 fastställs en gemensam uppsättning harmoniserade kapitalregler som bankerna i hela EU måste respektera. Syftet med ett sådant ”enhetligt regelverk” är att internationella standarder (Basel III) tillämpas på samma sätt alla EU:s medlemsstater.

Lagstiftningen har ändrats flera gånger på grund av ändringar i de internationella standarder som fastställs av Baselkommittén för banktillsyn.

De viktigaste nyheterna i förordning (EU) nr 575/2013 är bl.a. följande:

• Högre och bättre kapitalkrav. Bankernas totala kapitalbelopp måste uppgå till minst 8 % av tillgångarna, som värderas efter risk. Detta betyder att vissa tillgångar, t.ex. kontanter, bedöms som säkra och för dem gäller inga kapitalkrav, medan andra tillgångar – som lån till andra banker, företag eller konsumenter – ses som mer riskfyllda och därför omfattas av kapitalkrav. Ju mer riskfyllda en banks tillgångar är, desto mer kapital måste den ha.
• Likviditetsåtgärder. För att se till att bankerna har tillräckligt med likvida medel införs genom förordningen två likviditetskrav:
  • kravet om likviditetstäckningskvot, för att säkerställa att bankerna på kortare sikt har tillräckligt med likvida tillgångar (t.ex. kontanter eller andra tillgångar som snabbt kan omvandlas till kontanter med ingen eller låg värdeförlust),
  • kravet om stabil nettofinansiering, för att säkerställa att bankerna inte alltför mycket förlitar sig på kortfristig finansiering för att finansiera tillgångar på medellång eller lång sikt.
• Begränsade hävstångseffekter. Genom förordningen införs en bindande så kallad bruttosoliditetsgrad, för att begränsa bankernas möjligheter att finansiera en alltför stor del av sin verksamhet genom att skuldsätta sig.

Ändringslagstiftning

• Genom ändringsförordning (EU) 2016/1014 förlängdes den tidsperiod då råvaruhandlare ska undantas från de krav för stora exponeringar och de kapitalbaskrav som fastställs i förordning (EU) nr 575/2013 så att denna tidsperiod gäller fram till och med den 31 december 2020 eller den dag då eventuella ändringar träder i kraft, beroende på vilken dag som infaller först.
• Genom ändringsförordning (EU) 2017/2395 infördes övergångsåtgärder för att mildra de effekter som införandet av den internationella redovisningsstandarden (IFRS 9)* kan ha på kapitalbasen och för hanteringen av vissa av den offentliga sektorns exponeringar uttryckta i en medlemsstats nationella valuta som stora exponeringar. Enligt förordningen måste banker som använder sig av IFRS för sin redovisning ha börjat tillämpa IFRS 9 senast den 1 januari 2018. Eftersom detta kan leda till att avsättningarna för förväntade kreditförluster plötsligt ökar avsevärt – och som en följd av detta till att institutens kärnprimärkapital* plötsligt minskar – är det enligt förordningen tillåtet för banker att i sitt kärnprimärkapital lägga till en del av avsättningarna för förväntade kreditförluster under en övergångsperiod på fem år fram till och med den 31 december 2022.
• Genom ändringsförordning (EU) 2017/2401 fastställs ändrade kapitalkrav för positioner i värdepapperisering*. Förordningen innebär att de lagstadgade kapitalkraven för banker som är originatorer till, medverkande i eller investerar i värdepapperiseringstransaktioner ändras så att kapitalkraven bättre återspeglar målet enkla, transparenta och standardiserade värdepapperiseringar.
• Genom ändringsförordning (EU) 2019/630 ändras förordning (EU) nr 575/2013 när det gäller minsta förlusttäckning för nödlidande exponeringar. Syftet med förordningen är att förhindra en alltför stor mängd nödlidande lån* i framtiden på grund av otillräcklig förlusttäckning i bankernas balansräkning. Förordningen ska säkerställa att bankerna avsätter tillräckligt med egna medel när nya lån blir nödlidande lån. I förordningen fastställs en ”säkerhetsspärr” som innebär att bankerna upp till gemensamma miniminivåer ska ha täckning för uppkomna eller förväntade förluster för nyligen beviljade lån så snart dessa lån har övergått till att vara nödlidande. Om en bank inte uppfyller kravet om en sådan minimitäckning ska avdrag från bankens kapitalbas göras.
• Genom ändringsförordning (EU) 2019/876 infördes ändringar vad gäller bruttosoliditetsgrad, stabil nettofinansieringskvot, krav för kapitalbas och kvalificerade skulder, motpartsrisk, marknadsrisk, exponeringar mot centrala motparter, exponeringar mot företag för kollektiva investeringar, stora exponeringar, rapporteringskrav och krav på offentliggörande av information.
• Genom ändringsförordning (EU) 2019/2033 infördes ett Europeiskt tillsynsregelverk för värdepappersföretag. Tidigare gällde samma kapital-, likviditets- och riskhanteringsregler för värdepappersföretag som för banker.
• Genom ändringsförordning (EU) 2020/873 gjordes vissa riktade ändringar av förordning (EU) nr 575/2013 mot bakgrund av covid-19-pandemin. Syftet med ändringarna är att införa tillfälliga lättnader i kapitalkraven för att maximera bankernas förmåga att låna ut och hantera pandemirelaterade förluster, samtidigt som de bevarar sin motståndskraft. Bland ändringarna kan nämnas att man anpassat tidsplanen för när vissa internationella redovisningsstandarder ska ha införts och att man tillfälligt utvidgat den förmånliga behandlingen till att även omfatta nödlidande lån genom att den nationella regeringen går in med garantier som en del av åtgärderna för att mildra pandemins ekonomiska effekter.
• Genom ändringsförordning (EU) 2021/558 införs ändringar för att öka den totala riskkänsligheten inom EU:s ramverk för värdepapperisering så att värdepapperisering blir ekonomiskt fördelaktigare för banker som har sådana tillsynsregler som innebär att EU:s finansiella stabilitet bevaras.

Delegerade akter och genomförandeakter

Förordning (EU) nr 575/2013 ger Europeiska kommissionen möjlighet att anta delegerade akter och genomförandeakter så att det enhetliga regelverket för banker ska kunna fungera fullt ut. En fullständig förteckning över dessa akter finns här.

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?

• Förordning (EU) nr 575/2013 har gällt sedan den 28 juni 2013.
• Ändringsförordning (EU) 2016/1014 har gällt sedan den 19 juli 2016.
• Ändringsförordning (EU) 2017/2395 har gällt sedan den 1 januari 2018.
• Ändringsförordning (EU) 2017/2401 har gällt sedan den 1 januari 2019.
• Ändringsförordning (EU) 2019/630 har gällt sedan den 26 april 2019.
• Ändringsförordning (EU) 2019/876 har gällt sedan den 28 juni 2021, med vissa undantag.
• Ändringsförordning (EU) 2019/2033 har gällt sedan den 26 juni 2021.
• Ändringsförordning (EU) 2020/873 har gällt sedan den 27 juni 2020.
• Ändringsförordning (EU) 2021/558 gäller från och med den 10 april 2022.

BAKGRUND

• Förordning (EU) nr 575/2013 utgör en del av ett lagstiftningspaket där det även ingår ett direktiv som antagits för att öka motståndskraften hos EU:s banksektor. I denna förordning anges tillsynskraven för finansinstitut, medan kapitalkravsdirektivet (direktiv 2013/36/EU) reglerar vad som krävs för att få utöva inlåningsverksamhet.
• Mer information finns här:
  • Tillsynskrav (Europeiska kommissionen).
  • Bankers och finansinstituts riskhantering (Europeiska kommissionen).

VIKTIGA BEGREPP

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013. s. 1).

Fortlöpande ändringar av förordning (EU) nr 575/2013 har införts i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 28.06.2023