1)

Utgör det en likvärdig och effektiv åtgärd i den mening som avses i domstolens domar i mål (C-22/13 och därmed förenade mål), Mascolo, och mål C-53/04, Marrosu att bevilja en offentliganställd arbetstagare ersättning med ett belopp motsvarande mellan 2,5 och 12 av vederbörandes senaste månadslön (artikel 32.5 i lag nr 183/2010) när arbetstagarens på varandra följande visstidsanställningsavtal förlängts på ett rättsstridigt sätt och nämnde arbetstagare har rätt till full ersättning endast om han kan visa att han gått miste om andra arbetstillfällen eller att han, för det fall han skulle ha deltagit i ett uttagningsprov, hade klarat detta med godkänt resultat?

2)

Ska likvärdighetsprincipen som EU-domstolen (bland annat) hänvisade till i de ovannämnda domarna tolkas så, att när medlemsstaterna beslutar att inte omvandla ett anställningsförhållande inom den offentliga sektorn (på så sätt som sker inom den privata sektorn) är den emellertid skyldig att ge arbetstagaren samma fördel, eventuellt i form av ersättning som nödvändigtvis är kopplad till värdet av ett avtal om tillsvidareanställning?