Överklagande ingett den 28 september 2007 av Clara Centeno Mediavilla, Delphine Fumey, Eva Gerhards, Iona M. S. Hamilton, Raymond Hill, Jean Huby, Patrick Klein, Domenico Lombardi, Thomas Millar, Miltiadis Moraitis, Ansa Norman Palmer, Nicola Robinson, François-Xavier Rouxel, Marta Silva Mendes, Peter van den Hul, Fritz Von Nordheim Nielsen och Michaël Zouridakis av den dom som förstainstansrätten (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 11 juli 2007 i mål T-58/05, Centeno Mediavilla m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-443/07 P)

(2008/C 22/39)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Isabel Clara Centeno Mediavilla, Delphine Fumey, Eva Gerhards, Iona M. S. Hamilton, Raymond Hill, Jean Huby, Patrick Klein, Domenico Lombardi, Thomas Millar, Miltiadis Moraitis, Ansa Norman Palmer, Nicola Robinson, François-Xavier Rouxel, Marta Silva Mendes, Peter van den Hul, Fritz Von Nordheim Nielsen och Michaël Zouridakis (ombud: advokaterna G. Vandersanden et L. Levi)

Övriga parter i målet: Europeiska gemenskapernas kommission och Europeiska unionens råd

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen skall

Grunder och huvudargument

Efter att inledningsvis ha påpekat att förstainstansrätten, i den överklagade domen, behandlade klagandena generellt, utan att beakta den särskilda situation som var och en av dem befann sig i, och att rätten grundade sig på antagandet att lagenligheten av deras placering i tjänstegrad endast kan bedömas från och med dagen för deras tillsättning, ett antagande vars giltighet de bestrider, åberopar klagandena två grunder till stöd för deras överklagande.

Genom deras första grund kritiserar dessa parter förstainstansrätten för att rättstridigt ha bedömt att artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna är lagenlig. I detta hänseende åberopar de först att förstainstansrätten har åsidosatt artikel 10 i de gamla tjänsteföreskrifterna. I detta fall likställde rätten nämligen de ändrade lönegraderna med en ”mindre” ändring av övergångsbestämmelserna till det nya karriärsystemet, vilket rättfärdigade avsaknaden av ett nytt samråd med kommittén för tjänsteföreskrifterna, medan särskilt de finansiella följder som ändringen av lönegrader fick för de berörda personernas situation var betydande och i hög grad motiverade ett samråd med nämnda kommitté.

Till stöd för samma grund åberopar klagandena för det andra att principen om förvärvade rättigheter har åsidosatts. Till skillnad från vad förstainstansrätten slog fast var den relevanta frågan i detta fall inte huruvida det förelåg en förvärvad rättighet, utan huruvida det förelåg en förvärvad rätt till placering vid en tillsättning. Det är visserligen ostridigt att ett meddelande om uttagningsprov och ett uppförande i en förteckning över godkända sökande inte ger upphov till ett rätt till rekrytering. Meddelandet och uppförandet medför emellertid en rätt för deltagarna i uttagningsprovet och, i ännu högre grad, för dem som har förts upp i förteckningen över godkända sökande, att behandlas i enlighet med meddelandet om uttagningsprov. Denna rättighet står i motsatsförhållande till tillsättningsmyndighetens skyldighet att iaktta de ramar som den har bestämt sig för i meddelandet om uttagningsprov och som svarar mot kraven avseende de tjänster som skall tillsättas och mot tjänstens intresse.

Klagandena gör för det tredje gällande att förstainstansrätten har åsidosatt principen om likabehandling genom att göra åtskillnad mellan godkända sökande i ett uttagningsprov som har tillsatts före den 1 maj 2004 och dem som har tillsatts efter denna dag, eftersom den hypotetiska karaktär som tillsättningen av godkända sökande i ett uttagningsprov har i vart fall inte påverkar deras rätt att, vid en faktisk rekrytering, utgå från de kriterier för placering som har fastställts i meddelandet om uttagningsprov och som, av detta skäl, skall tillämpas på alla sökande som har godkänts i uttagningsprovet. Rätten har inte heller alls prövat huruvida skillnaden i behandling av de två ifrågavarande kategorierna av tjänstemän kunde vara motiverad.

Klagandena åberopar för det fjärde att förstainstansrätten har åsidosatt principen om skydd för berättigade förväntningar och missuppfattat bevisningen. I de handlingar som ingetts till rätten förekommer nämligen väldigt många uppgifter som är ägnade att ge stöd åt uppfattningen att dessa parter faktiskt hade fått tydliga försäkringar om att de skulle rekryteras i den tjänstegrad som angavs i meddelandet om uttagningsprov.

För det femte och sjätte kritiserar klagandena slutligen förstainstansrätten för att ha bortsett från räckvidden av artiklarna 5, 7 och 31 i tjänsteföreskrifterna och för att härvid även ha underlåtit att uppfylla den motiveringsskyldighet som gemenskapsdomstolen åläggs.

Genom deras andra grund bestrider klagandena även den överklagade domen i den del den innebar ogillande av talan mot besluten om klagandenas tillsättningar, med motiveringen att även om motparten har underlåtit att uppfylla sin skyldighet att lämna förhandsinformation kan denna brist inte i sig medföra att de angripna besluten är rättsstridiga. De gör i detta hänseende gällande att principerna om god förvaltningssed, omsorg, insyn, berättigade förväntningar, god tro, likabehandling och om likvärdighet mellan tjänsten och lönegraden, i förening, har åsidosatts.