29.10.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 318/50

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Krisen, utbildningen och arbetsmarknaden” (initiativyttrande)

2011/C 318/08

Föredragande: Mário SOARES

Den 20 januari 2011 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett initiativyttrande om

”Krisen, utbildningen och arbetsmarknaden”.

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna som svarat för kommitténs beredning av ärendet antog sitt yttrande den 27 juni 2011.

Vid sin 473:e plenarsession den 13–14 juli 2011 (sammanträdet den 14 juli 2011) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén enhälligt följande yttrande.

1.   Rekommendationer

Medlemsstaterna uppmanas att:

—	Inte låta offentliga investeringar i utbildning äventyras på grund av åtgärder som syftar till att bekämpa den ekonomiska krisen och statsskuldkrisen.

—	Rikta särskild uppmärksamhet mot offentliga investeringar i utbildning, forskning och fortbildning vid utvärderingen av budgetmål på medellång sikt i syfte att säkerställa fortsatta och ökade investeringar i dessa sektorer.

—	Lägga större tonvikt på undervisning i modersmål och naturvetenskapliga ämnen: vetenskap, teknik, konstruktion och matematik.

—	Förbättra den tidiga studie- och yrkesvägledningen med hänsyn till behoven på arbetsmarknaden.

—	Främja entreprenörskap på alla utbildningsnivåer.

—	Främja en korrekt tillämpning av den europeiska referensramen för kvalifikationer och utformningen av nationella kvalifikationssystem.

—	Skapa ytterligare utbildningsmöjligheter för unga som har hoppat av skolan och för lågutbildade arbetstagare, utan att glömma de digitala verktygen.

—	Respektera arbetstagarnas rätt till certifierad arbetsplatsförlagd fortbildning av hög kvalitet oberoende av deras kvalifikationer och typ av anställningskontrakt.

—	Utveckla formerna för erkännande, validering och certifiering av färdigheter som förvärvats i olika utbildningssammanhang (formella och icke-formella) under en persons yrkesverksamma liv.

—	Utnyttja EU-anslag, särskilt Europeiska socialfonden, för att stödja teoretisk och praktisk utbildning.

—	Stödja yrkesinriktade integrationsprogram och uppmuntra företag att skapa varaktiga arbeten med hjälp av sådana instrument.

—	Uppgradera läraryrket, främja respekten för undervisning och fortbilda lärare samt förbättra deras arbetsvillkor och löner.

2.   Inledning

2.1   Finanskrisen som hade sin början under 2008 orsakade den mest akuta ekonomiska krisen sedan 1930-talet och den största minskningen av världens BNP sedan andra världskriget. Därför ser vi i Europa i dag en djup ekonomisk och social kris med nedläggningar av tusentals företag, särskilt små och medelstora. Vi ser även en ökad arbetslöshet, lönesänkningar, budgetnedskärningar i de sociala trygghetssystemen, stigande konsumtionsskatter, ökade kostnader för grundläggande varor samt en ökad fattigdom och social utestängning.

2.2   Syftet med det här yttrandet är inte att analysera orsakerna till krisen utan att peka på de negativa aspekter som den har orsakat och fortsätter att orsaka i samhället samt att visa några nödvändiga strategier för att minska dess påverkan och dess effekter.

2.3   I yttrandet kommer vi att ta upp vikten av utbildning och yrkesutbildning som viktiga instrument för att hantera krisen, kopplingarna mellan utbildning/yrkesutbildning och arbetslivet, integration av ungdomar på arbetsmarknaden, företagens behov av och ansvar för att fortbilda sina anställda och främja anständigt arbete av hög kvalitet.

2.4   För att bevara den europeiska sociala modellen är det nödvändigt att hela samhället gör en gemensam insats i en anda av kreativt tänkande och solidaritet.

3.   Allmänna kommentarer

3.1   För att analysera denna problematik är fyra av den senare tidens initiativ från Europeiska kommissionen av särskilt stor betydelse:

—

”En agenda för ny kompetens och arbetstillfällen – EU:s bidrag till full sysselsättning” (1) vars målsättning är att 2020 uppnå en sysselsättningsgrad på 75 % för personer i åldrarna 20–64 år. Följande prioriteringar fastställs: mer välfungerande arbetsmarknader, arbetskraft med bättre kvalifikationer, anställningar av högre kvalitet, bättre arbetsvillkor samt en kraftfullare politik för att främja sysselsättningen och öka efterfrågan på arbetskraft (2).

—	Initiativet ”Unga på väg” (3) med målsättningen att släppa fram potentialen hos ungdomar att uppnå smart och hållbar tillväxt för alla i Europeiska unionen (4).

—

Meddelandet ”Insatser till förmån för elever som lämnar skolan i förtid: ett viktigt bidrag till strategin Europa 2020” (5), där man analyserar effekterna av avhopp från skolan på personnivå, samhällsnivå och på ekonomin, sammanfattar bakomliggande orsaker och beskriver aktuella och framtida åtgärder på EU-nivå.

—	Den europeiska ramen för kvalifikationer, vars mål är att främja jämförelser mellan de olika nationella utbildningssystemen och därmed bidra till en ökad rörlighet när det gäller förvärvande och erkännande av kunskap, kompetens och färdigheter på EU-nivå.

I alla dessa dokument efterlyses ett närmare samarbete mellan utbildningssektorerna och arbetsmarknaden, vilket även EESK anser vara önskvärt inför framtiden.

3.1.1   Kommittén noterar också att kommissionen har för avsikt att lansera en ”kompetenskarta för EU” år 2012 som ska säkerställa större öppenhet såväl för arbetssökande och anställda som för företag och/eller offentliga myndigheter. Denna ”karta” kommer att finnas tillgänglig online och innehålla aktuella prognoser över utbudet och behovet av kompetens fram till 2020, som har tagits fram av nätverk av nationella organ för arbetsmarknadsprognoser.

3.1.2   Man bör också betona betydelsen av de sektorsspecifika råden på europeisk nivå, som dels utgör ett forum för arbetsmarknadsparternas analyser av arbetstagarnas kompetens och arbetsmarknadens behov, dels bidrar till att snabba upp utbytet av information och exempel på bästa praxis som tillhandahålls av de enskilda ländernas råd eller observatorier (6).

3.2   Krisen och arbetsmarknaden

3.2.1   Den finansiella och ekonomiska krisen har fått katastrofala följder för arbetsmarknaden. Enligt ILO uppgick antalet arbetslösa i världen år 2010 till 250 miljoner och arbetslösheten ökade från 5,7 % till 6,2 % under samma år. Dessutom har arbetslösheten i många länder följts av försämringar med avseende på arbetets kvalitet och anställningstryggheten.

3.2.2   Enligt Eurostat låg de totala arbetslöshetssiffrorna i januari 2011 på 9,9 % i euroområdet och 9,5 % i EU-27, vilket motsvarar 15,775 miljoner personer i euroområdet och 23,048 miljoner personer i EU-27, varav nära 5 miljoner är långtidsarbetslösa.

3.2.3   Mellan slutet av 2008 och februari 2011 steg arbetslösheten i EU-27 från 7,7 % till 9,5 % (för män: från 6 % till 9,5 %, för kvinnor: från 7,5 % till 9,6 %, för ungdomar: från 19,7 % till 20,4 %).

3.2.4   Dessa siffror avslöjar dock inte att skillnaderna mellan medlemsstaterna är betydande (från 4,3 % i Nederländerna till 20,5 % i Spanien) och säger inte heller mycket om vissa särskilt drabbade grupper (invandrare eller äldre arbetstagare).

3.2.5   Ungdomsarbetslösheten för ålderskategorin 15–25 år ligger på 20,4 % efter att ha ökat med 4 procentenheter bara mellan det första kvartalet 2008 och det första kvartalet 2009. Dessutom har långtidsarbetslösheten för denna ålderskategori ökat med nästan 30 % sedan våren 2008 och av de 5,2 miljoner som är långtidsarbetslösa är 1,2 miljoner ungdomar.

3.2.6   Risken för lågavlönade (som i allmänhet har en lägre kompetensnivå) att bli arbetslösa är två till tre gånger större än för löntagare med högre löner.

3.2.7   Återigen är det ungdomarna som drabbas hårdast av denna situation, i och med att sannolikheten att ungdomar är lågavlönade (trots att de vanligtvis har högre kompetens) är två gånger högre än för medelålders arbetstagare.

3.2.8   Enligt Eurostats uppgifter (7) från 2007 (redan före krisen) riskerade 79 miljoner EU-medborgare att drabbas av fattigdom och 32 miljoner levde redan i fattigdom. Trots att de som arbetar är mindre utsatta för risken att drabbas av fattigdom så faller minst 17,5 miljoner arbetstagare inom kategorin ”arbetande fattiga” (8).

3.2.9   En ökad otrygghet har karakteriserat de nya arbetstillfällen som skapats och den drabbar i särskilt hög grad ungdomar, med olika följder för individen och samhället (t.ex. att ungdomar bor kvar hemma hos föräldrarna, är beroende av föräldrarna, väntar med giftermål och barnafödande) (9). Vi vill påpeka att otrygghet inte är synonymt med tidsbegränsade anställningskontrakt, utan snarare innebär ett missbruk av dessa när behovet av arbetskraft uppenbarligen är permanent.

3.2.10   EESK vill påpeka följande centrala problem och utmaningar:

a)

Motsägelsen mellan den ekonomiska återhämtning som nu sker, trots avsevärda skillnader mellan de olika länderna, och den fortsatta försämringen av arbetsmarknadssituationen, särskilt i form av tillväxt utan sysselsättning. EESK instämmer i den varning som ILO utfärdat i detta sammanhang i sin senaste rapport om den globala sysselsättningen (10) och i slutsatserna från det möte som nyligen ägde rum på temat dialog om tillväxt och sysselsättning i Europa (11).

b)	De sociala orättvisor som skapats genom den svåra situationen på arbetsmarknaden och som särskilt drabbar unga (trots att de har en högre utbildningsnivå än tidigare generationer) och långtidsarbetslösa.

c)	Den demografiska situationen i Europa, i synnerhet den aktiva befolkningens åldrande; som kan förvärra bristen på kompetens på arbetsmarknaden.

d)

Förändringen av sysselsättningen, som tenderar att gå allt snabbare. Enligt Cedefop kan behovet av högkvalificerad arbetskraft öka med 16 miljoner personer till 2020 och behovet av medelhögt kvalificerad arbetskraft med 3,5 miljoner personer, samtidigt som behovet av lågkvalificerad arbetskraft kan minska med 12 miljoner personer. Kompetensunderskottet kommer att öka, särskilt på det naturvetenskapliga området (vetenskap, teknik, konstruktion och matematik), energi, informations- och kommunikationsteknik, ekologiska transporter, miljö och hälsa. De nya arbetstillfällen som skapas skiljer sig alltmer från dem som går förlorade, och arbetslösa får allt svårare att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden.

3.3   Krisen och utbildningen

3.3.1   Utbildning är ett instrument för personlig utveckling, för deltagande i produktivt arbete, för sammanhållning i samhället och förbättrad levnadsstandard. Enligt Eurostat har personer med högre utbildning längre medellivslängd.

3.3.2   Låg utbildningsnivå förknippas med fattigdom och social utestängning. Därför betonar man inom integrationspolitiken att alla ska garanteras tillgång till offentliga tjänster (i synnerhet teoretisk och yrkesinriktad utbildning).

3.3.3   I Europa 2020-strategin förstärks idén om att utbildningen i Europa måste förbättras, från förskolan till den högre utbildningen, i syfte att öka produktiviteten och bekämpa ojämlikheter och fattigdom. Detta grundar sig på övertygelsen att Europa bara kan blomstra om dess befolkning besitter den kompetens som gör det möjligt att bidra till en kunskapsbaserad ekonomi och att dra nytta av den.

3.3.4   EESK delar den oro som Europeiska kommissionen uttrycker i ”En digital agenda för Europa”, enligt vilken man i Europa ligger efter när det gäller användningen av ny teknik. Där påpekas att 30 % av EU-medborgarna aldrig har använt internet och att EU:s anslag till forskning och utveckling inom informations- och kommunikationsteknik (ITK) bara motsvarar 40 % av vad USA anslår. Undervisning i digital kompetens redan i förskoleåldern är en viktig integrationsfaktor.

3.3.5   EESK kan också konstatera att EU har ett forskningsunderskott i jämförelse med USA och Japan, vilket måste åtgärdas genom en ökning av antalet högutbildade personer, investeringar i forskning och utveckling från statens och företagens sida samt en bättre koppling mellan vetenskap, teknik och produktionsverksamhet. Kommittén vill dessutom påpeka att termen innovation omfattar arbetets organisation och social innovation.

3.3.6   Kommissionens två främsta mål på utbildningsområdet i Europa 2020-strategin är följande:

a)	Att minska andelen elever som hoppar av skolan till en nivå under 10 %.

b)	Att öka andelen personer i ålderskategorin 30–34 år som har avslutat universitetsstudier eller studier på liknande nivå till 40 %.

3.3.7   Liksom kommissionen ser EESK med oro på avhopp från skolan, vilket är en komplex företeelse, som har stor betydelse när det kommer till kvaliteten på de arbeten ungdomarna kan få. För att komma till rätta med detta krävs ett kraftfullt politiskt åtagande och nya synsätt och tillvägagångssätt.

3.3.8   Enligt kommissionen hoppade år 2009 fler än 6 miljoner ungdomar (14,4 % av ungdomarna mellan 18 och 24 år) av sina studier (teoretiska eller yrkesinriktade) efter att endast ha genomgått första cykeln av sekundärutbildningen eller en lägre nivå, och av dessa avslutade 17,4 % bara primärskolan (12). Detta innebär att om man lyckades minska avhoppen med bara en procentenhet skulle man varje år få tillgång till en halv miljon kvalificerade ungdomar som skulle vara färdiga att komma in i arbetslivet.

3.3.9   En annan viktig aspekt som måste beaktas är antalet fall då elever går om samma årskurs. Enligt uppgifter från Pisastudien 2009 är antalet elever som går om en årskurs i primärskolan 11 % i Irland, 21 % i Spanien och så högt som 22,4 % i Nederländerna och Portugal. I den lägre sekundärskolan är tendensen densamma, och procentsatserna för antal elever som går om ligger mellan 0,5 % i Finland och 31,9 % i Spanien.

3.3.10   Inom högre utbildning och forskning visar Eurostats uppgifter från 2009 att antalet utexaminerade från högre utbildningar i EU detta år endast uppgick till 32,3 %. De budgetnedskärningar som genomförs för närvarande i de flesta länder (13) kommer att försvaga forskningen på universiteten ännu mer, med allvarliga konsekvenser för många sektorer inom ekonomi och samhälle (teknisk, medicinsk, social och humanistisk vetenskap).

4.   Särskilda kommentarer: EESK:s förslag

4.1   Främja utbildning i kristider

4.1.1   I kristider måste det framhållas att utbildning är en grundläggande mänsklig rättighet och en kollektiv nyttighet som alla bör garanteras på samma villkor utan någon form av diskriminering eller krav på motprestation och med beaktande av jämlikhetsaspekten.

4.1.2   Investeringar i utbildning får inte betraktas som ett problem som man måste ta itu med i kristider utan snarare som en lösning för att så framgångsrikt som möjligt ta sig ur krisen. För att uppmuntra medlemsstaterna till mer och mer konsekventa investeringar i utbildning bör de följaktligen uppmanas att lägga särskild vikt vid offentliga investeringar i teoretisk och yrkesinriktad utbildning samt forskning, då de ser över sina medelfristiga budgetmål.

4.1.3   Lika viktigt är det att påpeka att utbildning är ett kollektivt ansvar som delas av hela samhället. Skolorna, som är specialiserade institutioner med kvalificerad personal, varken kan eller bör agera isolerat. De bör i första hand interagera med familjerna, som har en oerhört viktig roll, men de bör även upprätta en ständig dialog med samhället i stort samt med de ekonomiska och sociala aktörerna.

4.1.4   Kommittén är övertygad om att förvärvandet av grundliga kunskaper ger eleverna större anpassningsförmåga, och att ju mer framgångsrik denna inlärningsprocess är, desto lättare kommer det att bli att ta hänsyn till behoven på marknaden i samband med studie- och yrkesvägledningen.

4.1.5   Utbildning bör särskilt:

a)	Hjälpa eleverna att filtrera den information de får och lära dem hur de på bästa sätt ska planera sitt framtida privat- och yrkesliv.

b)	Uppmuntra eleverna till att tänka kritiskt, vara vetgiriga och utveckla ett entreprenörstänkande så att de blir i stånd att ta initiativ och lösa problem. Samverkan mellan skolor och företag skulle kunna vara till mycket stor nytta för att nå detta mål.

c)

Bibringa eleverna en realistisk uppfattning om livet, så att de förstår vilken ansträngning som krävs för studier och inser deras värde. Övertyga eleverna om att studierna är värda den ansträngning som krävs, och att kultur inte bara är en fråga om passiv konsumtion utan något som de ska ta till sig och utveckla.

d)

Ge solida, grundläggande kunskaper, särskilt när det gäller modersmålet, matematik och andra kunskaper och färdigheter som är mycket viktiga för att människor till fullo ska kunna integreras på en arbetsmarknad som omfattar hela EU, bland annat undervisning i moderna språk från de första skolåren, samtidigt som det bidrar till att göra dem mer öppna för ett livslångt lärande.

e)	Utveckla kreativitet och estetisk förmåga hos alla individer, så att de kan få en öppensinnad attityd gentemot kultur och innovation.

f)	Syftet är kort sagt att skapa fria och solidariska medborgare som är medvetna om sina rättigheter och skyldigheter och i stånd att utföra ett anständigt arbete under bästa möjliga förhållanden.

4.1.6   Detta kräver att lärarnas grundutbildning och vidareutbildning blir mer heltäckande och berikande än vad som hittills har varit fallet. Utbildningen måste motivera lärarna och hjälpa dem att ta till sig nya pedagogiska metoder som reflekterar de utmaningar som de möter (ny teknik, nya behov på arbetsmarknaden, en mångkulturell miljö med ett växande antal elever med invandrarbakgrund, osv.). Medlemsstaterna bör främja respekten för läraryrket, underlätta fortbildning och försöka förbättra lärarnas arbetsvillkor och löner.

4.1.7   Man bör fortsätta sin utbildning under hela livet, från förskolan till gymnasiet och vuxenutbildningen och med olika former för lärande – formella, icke-formella och informella. Medlemsstaterna bör anpassa utbildningen till de framtida ekonomiska och sociala utmaningarna, exempelvis kunskapssamhället och mycket produktiva, koldioxidsnåla ekonomier.

4.1.8   EESK rekommenderar att Europeiska unionen:

a)	Fullföljer sina åtaganden med avseende på initiativen ”Unga på väg” och ”En agenda för ny kompetens och nya arbetstillfällen” samt meddelandet om ”Insatser till förmån för elever som lämnar skolan i förtid”.

b)	Undersöker möjligheten att använda EU-medel för att uppnå EU:s mål för teoretisk och yrkesinriktad utbildning samt forskning och utveckling.

c)	Stöder program för integration på arbetsmarknaden och uppmuntrar regeringar och företag att använda sig av sådana instrument för att skapa varaktiga arbeten.

d)	Stärker, utvecklar och fördjupar programmen för studentutbyte på olika utbildningsnivåer.

Kommittén rekommenderar medlemsstaterna att:

a)	Finna lösningar för att säkerställa att de offentliga investeringarna i de nationella utbildningssystemen inte äventyras på grund av ansträngningarna att övervinna den ekonomiska krisen, särskilt statsskuldskrisen.

b)	Behålla (och om möjligt öka) investeringarna i forskning och utveckling.

c)	Lansera och samordna initiativ och förbättra undervisningen i naturvetenskapliga ämnen (vetenskap, teknik, konstruktion och matematik).

d)	Vidta åtgärder för att uppvärdera läraryrket och underlätta för lärarna att utföra sina uppgifter (14).

e)	Utarbeta system för vägledning när det gäller studier och yrkesval i syfte att förbättra informationen om de yrkeskunskaper som krävs för att komma in på arbetsmarknaden och hur man skaffar sig dem.

f)	Utarbeta alternativa utbildningsprogram för ungdomar som avbryter studierna i förtid eller som har lågkvalificerade arbeten.

g)	Lösa problemet med elever som går om samma årskurs genom att erbjuda de svagaste eleverna stöd.

h)	Uppmuntra företagen att ta större hänsyn till unga människors arbetslivserfarenhet.

i)	Främja entreprenörskap på alla utbildningsnivåer.

4.1.9   Kommittén är medveten om att företagen ställer specifika krav på sina anställda i en tid av förändring. Utbildningssystemen bör följaktligen ta större hänsyn till dessa behov och anpassa sina kurser därefter, efter att gedigna grundläggande kunskaper förvärvats.

4.1.10   Lärlingssystemet, som omfattar både teori och praktik och som innebär att ungdomar kommer ut i arbetslivet efter avslutad utbildning, har gett goda resultat i vissa EU-länder och bör därför studeras.

4.1.11   Utbildning är visserligen medlemsstaternas ansvarsområde, men vi anser att EU skulle kunna stödja medlemsländerna, inte bara genom att uppmuntra dem att uppnå EU:s mål med användning av den öppna samordningsmetoden, utan även genom att skapa mer gynnsamma villkor, såsom att inte inkludera investeringar i utbildning och fortbildning när man beräknar den offentliga skuldsättningen.

4.2   Sätta värde på utbildning – från skolan till arbetslivet

4.2.1   Den pågående utvecklingen, exempelvis ökad internationell konkurrens, den vetenskapliga och tekniska revolutionen, klimatförändringarna och den åldrande befolkningen kräver mer högutbildad och kvalificerad arbetskraft.

4.2.2   Generationsskiftet är inte tillräckligt för att höja utbildningsnivån, eftersom många högutbildade ungdomar för närvarande har lågkvalificerade arbeten. Dessutom kan skillnaden mellan den utbildning människor har och den typ av arbete de får leda till att deras kompetens nedvärderas.

4.2.3   EESK tror att lösningen är att utveckla arbetstillfällen av hög kvalitet och vill därför framhålla värdet av ”arbete under anständiga villkor”, vilket förespråkas av ILO.

4.2.4   I detta syfte bör man investera i en aktiv sysselsättnings- och yrkesutbildningspolitik med stöd av EU-medel, framför allt Europeiska socialfonden (15).

4.2.5   Man får inte glömma att skapande av arbetstillfällen beror på företagens dynamiska förmåga, och detta kräver att den onödiga byråkrati som belastar ekonomisk verksamhet reduceras, särskilt i samband med nyetableringar.

4.2.6   På detta område föreslår EESK följande initiativ:

4.2.6.1

Främja integration av unga människor på arbetsmarknaden a) Förbättra systemen för vägledning när det gäller studier och yrkesval genom mer detaljerad information om trender och behov på arbetsmarknaden, relevanta yrkeskunskaper och hur man skaffar sig dem. b) Inrätta program för integration på arbetsmarknaden genom att använda sig av praktik- eller lärlingsplatser. c) Utarbeta särskilda program för ungdomar som avbryter studierna i förtid eller har lågkvalificerade arbeten. d) Säkerställa att det inte finns något samband mellan typ av anställningskontrakt (tillsvidareanställning/tidsbegränsad anställning) och arbetstagarens ålder, i syfte att undvika att unga arbetstagare bestraffas just på grund av sin ungdom.

4.2.6.2

Möta utmaningarna i samband med ett livslångt lärande a) Man måste säkerställa att alla kan ta del av det livslånga lärandet som innebär att de kan uppgradera sin kompetens och få tillträde till mer högkvalificerad yrken och på så sätt uppnå målet ”tillväxt för alla” i Europa 2020-strategin. b) Utbildningen (fortbildning och omskolning) för alla som redan har ett arbete men som har otillräckliga teoretiska kunskaper måste förbättras. Dessa initiativ bör ta hänsyn till de berörda arbetstagarnas ålder, erfarenheter och kunskaper. c) Den enskildes rätt till högkvalitativ, certifierad utbildning bör formaliseras, och man bör fastställa ett antal utbildningstimmar per år för alla arbetstagare, oberoende av deras kvalifikationer eller typ av kontrakt. d) Företagen bör utarbeta utvecklingsplaner för individuell kompetens. Både arbetstagare och arbetsgivare bör delta i utarbetandet, och man bör ta hänsyn till förhållandena vid företaget, särskilt när det gäller små och medelstora företag, i linje med det avtal som ingåtts mellan arbetstagare och arbetsgivare på EU-nivå. e) Man bör stödja initiativ som syftar till att öka medvetenheten om icke-formell utbildning, säkerställa kvaliteten på denna utbildning och öka synligheten beträffande färdigheter som förvärvats utanför det formella utbildningssystemet (till exempel med hjälp av ett Europeiskt färdighetspass). f) Man bör upprätta en nära koppling mellan yrkesutbildning och en arbetstagares karriärutveckling och investera i erkännande, validering och certifiering av de färdigheter som människor uppnår under sitt arbetsliv. I båda dessa fall bör medlemsstaterna övervaka kvaliteten på bedömnings- och certifieringstjänsterna. g) Man måste sträva efter att säkerställa att utbildningsåtgärderna först och främst riktas till de arbetslösa. h) De offentliga arbetsförmedlingarna måste spela en aktivare roll när det gäller utbildningspolitiken för prioriterade målgrupper, till exempel människor med begränsade kunskaper och kvalifikationer eller osäkra anställningsförhållanden samt de mest sårbara grupperna, exempelvis människor med funktionshinder, äldre arbetslösa och invandrare. i) Man måste ta vederbörlig hänsyn till jämställdhetsaspekten på arbetsmarknaden och undanröja ojämlikheter och diskriminering, särskilt lönegapet mellan män och kvinnor.

4.2.6.3

Förbättra kunskaperna och dra full nytta av äldre arbetstagares potential a) EESK framhåller den stora risk som långtidsarbetslöshet innebär (inkomstbortfall och förlust av kompetens samt social utestängning) och anser att de offentliga arbetsförmedlingarna bör spela en aktivare roll när det gäller att finna arbeten för långtidsarbetslösa och utarbeta en aktiv sysselsättnings- och yrkesutbildningspolitik. b) Den sektorsspecifika sociala dialogen spelar en mycket viktig roll när det gäller att lösa problem i fråga om kompetens såväl på EU-nivå som på medlemsstatsnivå, vilket visar på betydelsen av branschspecifika kompetensråd på detta område. c) Mot denna bakgrund bör kollektivförhandlingar bibehållas och stödjas, eftersom en ökad kompetensnivå ligger i både de anställdas och företagens intresse. d) I en krissituation skulle det vara befogat att räkna med medel från Europeiska socialfonden för att finansiera både kompetenshöjande åtgärder och innovativa projekt för att skapa anständiga arbeten. e) Det vore också önskvärt att göra det möjligt för äldre människor att förlänga arbetslivet genom att förbättra hälsotillståndet, anpassa arbetet till människorna, värdesätta arbetet och höja kompetensen, mot bakgrund av de principer som anges i ILO:s rekommendation 162 (16). f) Mot denna bakgrund är det särskilt viktigt att utnyttja äldre arbetstagares potential för att förmedla kunskaper till andra anställda på arbetsplatsen som sedan skulle kunna diskuteras av företrädare för arbetstagarna och arbetsgivarna.

---

(1)  KOM(2010) 682 slutlig.

(2)  Se EESK:s yttrande ”Ny kompetens för nya arbetstillfällen”, EUT C 128, 18.5.2010, s. 74.

(3)  KOM(2010) 477 slutlig.

(4)  Se EESK:s yttrande ”Unga på väg”, EUT C 132, 3.5.2011, s. 55.

(5)  KOM(2011) 18 slutlig.

(6)  Se EESK:s yttrande ”Anpassning av kompetens till behoven inom branscher och tjänster i omvandling – bidrag till ett eventuellt inrättande av sektorsspecifika sysselsättnings- och kompetensråd på europeisk nivå”, EUT C 347, 18.12.2010, s. 1.

(7)  ”Statistics in Focus” (46/2009).

(8)  Se EESK:s yttrande ”Arbete och fattigdom”, EUT C 318, 23.12.2009, s. 52.

(9)  ”Youth in Europe – A statistical portrait 2009”.

(10)  Rapport om den globala sysselsättningen (www.ilo.org).

(11)  Dialog om tillväxt och sysselsättning i Europa, 13 mars 2011, Wien (www.ilo.org).

(12)  ”Grade Retention during Compulsory Education in Europe: Regulations and Statistics”, Eurydice, januari 2011.

(13)  I Lettland har universiteten efter en nedskärning på 48 % 2009 drabbats av en ny nedskärning på 18 % 2010. I Italien uppgår de planerade budgetminskningarna till 2013 till 20 %. I Grekland låg nedskärningarna på 30 %. I Storbritannien planeras en nedskärning till 2014–2015 på 40 %.

(14)  Se EESK:s ”yttrande om Bättre utbildning för lärare”, EUT C 151, 17.6.2008, s. 41.

(15)  Se EESK:s yttrande om ”Europeiska socialfonden efter 2013”, EUT C 132, 3.5.2011, s. 8.

(16)  R 162, ILO:s rekommendation om äldre arbetstagare, 1980, (http://www.ilo.org/ilolex/cgi-lex/convde.pl?R162).

---