17.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/36

1.1

EESK rekommenderar att medlemsstaterna fastställer gemenskapens prioriteringar bland de verksamheter som beskrivs i allmänna termer i vitboken och den handlingsplan som den innehåller. Detta bör ske i enlighet med Lissabonfördraget, som förhoppningsvis kommer att träda i kraft 2009, där framför allt artikel 149 behandlar idrottens roll i förhållande till utbildnings- och ungdomsfrågor.

1.2

Europas framtid är beroende av befolkningens hälsa och produktivitet. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén är djupt oroad av att övervikt och en stillasittande livsstil orsakar ohälsa hos hela befolkningen, inbegripet unga människor.

1.3

EESK rekommenderar att både gemenskapsaspekter och övergripande aspekter beaktas i samband med planeringen av nya program som syftar till att främja idrott som medel att förbättra hälsan. Ett arbetssätt som är gemensamt för flera instanser på gemenskapsnivå skulle kunna ha en positiv effekt på de olikartade åtgärder som genomförs av statliga strukturer på nationell nivå.

1.4

Kommittén vill rikta uppmärksamheten på behovet av att genomföra åtgärder som är både nödvändiga och förenliga med subsidiaritetsprincipen. EESK uppmanar kommissionen att fortsätta att spela en aktiv roll genom att samordna och stimulera det arbete som krävs på området.

1.5

Den obligatoriska idrottsundervisningen bör utökas till minst tre timmar per vecka i både grundskola och gymnasium. Kommittén rekommenderar att postgymnasial utbildning också innehåller möjligheter att utöva idrott, och att detta ska vara ett obligatoriskt inslag i utbildningen. Idrottsundervisningen ska både i grundskolan och i högre utbildning utformas på så sätt att alla barn och ungdomar omfattas, däribland barn och ungdomar med funktionshinder, och antingen vara individanpassad eller kollektiv. Dessutom måste förhållandena kring idrottsundervisningen uppmärksammas, framför allt duschutrymmena, som ofta verkar avskräckande och inte uppmuntrar ungdomarna att bedriva idrott.

1.6

Arbetsmarknadsparterna på alla nivåer bör uppmuntra en sund livsstil. Det bör skapas incitament för arbetsgivarna att vidta hälsofrämjande åtgärder på arbetsplatsen, till vilka också fysisk aktivitet hör.

1.7

Vi föreslår att man inrättar en arbetsgrupp som granskar medlemsstaternas erfarenheter och undersöker olika alternativ, bland annat alternativ för personer med funktionshinder.

1.8

Kommittén anser att det finns skäl att inleda informationskampanjer om nya möjligheter att ansöka om finansiering, eftersom de olika programmen hittills har erbjudit begränsade möjligheter med avseende på idrott. EESK skulle gärna se att initiativ för att öka medvetenheten ingår som ett led i en övergripande, integrerad strategi. Informationen bör inte enbart riktas till ungdomar, utan grunda sig på insikten att idrott kan gynna alla åldersgrupper och även funktionshindrade.

1.9

Kommittén rekommenderar att särskilda anslag skapas inom strukturfonderna för anläggningar för idrott och fritidsaktiviteter av olika slag i lokalsamhället. Kommittén vill dock påpeka att lokala och regionala myndigheter ofta har en benägenhet att bygga stora idrottsarenor i stället för idrottsplatser och andra slags anläggningar avsedda för att invånarna ska kunna bedriva sport. Strukturfonderna bör därför i första hand stimulera till att just sådana anläggningar byggs.

1.10

EESK välkomnar förslaget att återuppliva det europeiska idrottsforumet, med tanke på dess potential att utgöra en värdefull plattform för dialog mellan alla centrala aktörer och dess möjligheter att utveckla konkreta åtgärder för att förbättra insatserna på idrottsområdet.

1.11

Kommittén skulle gärna delta i idrottsforumet som observatör och därmed öka det civila samhällets möjligheter att påverka.

1.12

EESK rekommenderar att verksamheten inom arbetsgruppen för idrottsfinansiering utökas till att omfatta granskning av nationell beskattning och socialförsäkringsregler i samband med idrott, och till att sammanställa goda metoder.

1.13

EESK anser att det finns ett behov av att bekämpa brottslighet runt och på idrottsarenor som används vid stora internationella idrottsevenemang, i synnerhet med tanke på skyddet för kvinnor och barn.

1.14

Kommittén menar att ledare/verkställande direktörer för idrottsorganisationer som uppbär direkt eller indirekt gemenskapsstöd, deltar i tävlingar med professionella lag och idrottsmän och har en årlig omsättning på mer än fem miljoner euro bör årligen redogöra för var deras inkomster och tillgångar kommer ifrån, i likhet med vad som krävs av personer som har offentliga eller politiska uppdrag.

1.15

Den sociala dialogen bör breddas till att omfatta inte bara professionella idrottsmän utan också gym och icke-vinstdrivande organisationer. Den bör också omfatta följande yrken: idrottslärare och tränare, idrottsvetare, idrottsläkare, sjukgymnaster, massörer m.m. Dessutom bör man även involvera de yrkesgrupper som skaffar sig nämnvärda inkomster inom sporten i egenskap av tränare, manager, arrangörer, agenturer, promotorer, marknadsförare m.m. Medlemsstaterna bör uppmanas att se till att den sociala dialogen på nationell nivå också omfattar idrottens alla områden.

2.1

Idrott har kopplingar till olika aspekter av samhället: utbildning, kultur, ekonomisk verksamhet och fri konkurrens, fri rörlighet för personer och varor, mänskliga rättigheter och hälsovård. Vid sidan av dess ekonomiska betydelse finns många andra skäl till att idrotten är av stor betydelse för samhället.

2.2

Under de senaste årtiondena har idrottsföreningarna genomgått avsevärda förändringar: De har blivit allt mindre nationella och allt mindre inriktade på amatörer (frivilliga), och många drivs nu som företag, vilket innebär att de lyder under bestämmelserna för inre marknaden.

2.3

EU har ännu inte direkta rättsliga befogenheter i idrottsfrågor. EU:s rättsliga påverkan på idrotten härrör från sekundär EU-lagstiftning (dvs. rättspraxis) eller direkt tillämpning av primär lagstiftning som berör även idrott.

2.4

Innan vitboken offentliggjordes fanns det ingen idrottsstrategi på EU-nivå, men idrotten har ändå alltid varit en del av EU-politiken på olika fackområden. Redan i Amsterdamfördraget från 1997 fanns en hänvisning till idrotten, och 1999 publicerades Helsingforsrapporten om idrott, där Europeiska kommissionen presenterade åtgärder i syfte att stärka sportens sociala och fostrande roll. Både dessa dokument framhöll idrottens sociala, samhälleliga och pedagogiska värde.

2.5

År 2000 behandlades idrotten i Niceförklaringen, och 2004 beslutade regeringskonferensen att idrotten skulle skrivas in i fördraget.

2.6

Även Europaparlamentet har antagit två betänkanden om idrott (1). Ytterligare en rapport om den europeiska idrotten har lagts fram utan kommissionens medverkan: ”Independent European Sport Review”  (2), vars första del handlar om europeisk sport i allmänhet, medan andra delen analyserar europeisk sport med utgångspunkt i fotbollen.

2.7

Lissabonfördraget, som förhoppningsvis antas under 2009, ägnar ett särskilt avsnitt åt idrott, som därmed äntligen inkorporeras i EU:s behörighetsområde.

2.8

Själva utarbetandet av vitboken föregicks av ett omfattande samråd med medlemsstaternas offentliga organ, icke-statliga organisationer och organisationer i det civila samhället, olympiska kommittéer och ansvariga beslutsfattare samt av konferenser och informella ministermöten, parallellt med ett online-samråd som pågick i flera månader och som resulterade i 777 svar. De olika generaldirektoraten inom EU ägnade ett flertal sammanträden åt idrottsrelaterade aspekter inom sina respektive områden. I vitboken redovisas omfattande initiativ avseende idrott på både professionell nivå och amatörnivå, samtidigt som kommissionen konstaterar att idrott är ett nationellt ansvarsområde.

2.9

Efter en analys av detta samråd stod det klart att nyckelproblemen i fråga om idrotten kan sammanfattas i följande tre huvudpunkter:

2.10

Utöver dessa tre områden identifierades följande sex separata problem som är inbördes oberoende men ytterst betydelsefulla:

2.11

Som ett resultat av dessa analyser har kommissionen konstaterat att man bör ägna större uppmärksamhet åt idrottens utmärkande drag, och hitta lösningar på problemen. Det har blivit uppenbart att befintliga och planerade EU-program och -åtgärder måste fästa större vikt vid idrott, och beslut måste fattas i fråga om hur EU-finansiering kan användas för att stödja idrottsrelaterade projekt. Det har också framkommit att det behövs mer dialog och bättre politiskt samarbete om idrott på EU-nivå.

3.1

I vitboken fastslås följande: ”Det överordnade målet är att tillhandahålla en strategisk orientering för idrottens roll i EU, att inleda en debatt om specifika frågor, att göra idrotten synligare i EU:s beslutsprocess och att öka befolkningens medvetande om de behov och särskilda förhållanden som kännetecknar sektorn. Initiativet ska också belysa viktiga frågor såsom EU-rättens tillämpning på idrottsområdet och ange ytterligare idrottsrelaterade insatser på EU-nivå.” (3).

3.2

Vitboken innehåller 53 särskilda åtgärder samt en diskussion om den positiva roll som idrotten spelar inom många delar av samhället. Förteckningen över planerade åtgärder kallas handlingsplan ”Pierre de Coubertin” och bifogas som bilaga till vitboken. Handlingsplanen har två grundläggande mål:

4.1

EESK:s särskilda kommentarer nedan följer vitbokens disposition.

4.2

Kommittén instämmer helt med analysen av den viktiga och positiva roll som idrotten spelar i samhället.

4.3

EESK noterar med tillfredsställelse att kommissionen kommer att göra hälsofrämjande fysisk aktivitet till en av hörnstenarna i sina insatser på idrottsområdet, och stöder därför riktlinjerna för fysisk aktivitet liksom inrättandet av ett EU-nätverk för hälsofrämjande fysisk aktivitet (Health-Enhancing Physical Activity – HEPA). Det är vetenskapligt bevisat att en stillasittande och fysiskt inaktiv livsstil ökar förekomsten av fetma och ett antal kroniska tillstånd. Kostnaderna för att behandla dessa sjukdomar och för den förlorade arbetstiden väger tungt i ekonomin och budgeten. Det är billigare att avsätta pengar till förebyggande åtgärder i form av fysisk aktivitet. Genom att bygga ut ett ålders- och könsspecifikt idrottsutbud och genom att främja idrottsutbudet för pensionärer kan man på ett verksamt sätt förebygga olycksfall och härigenom minska risken för vårdbehov. För att detta ska ske behövs emellertid en förändrad inställning i samhället.

4.4

EESK instämmer också i att sektorsövergripande samarbete är viktigt, och att befintliga gemenskapsprogram (forskning och utveckling, folkhälsa, ungdom, medborgarskap och livslångt lärande) från och med nu bör beakta idrotten.

4.5

Kommittén ser positivt på att vitboken tar upp behovet av att samordna insatserna mot dopning, och anser att medlemsstaterna bör samordna sin verksamhet mot dopning med de insatser som görs av befintliga internationella organisationer, i synnerhet i syfte att undvika dubbelarbete så att resurserna kan användas effektivare. Insatserna mot dopning är för närvarande otillräckliga och verkar inte avskräckande på ungdomarna. EESK föreslår att man för detta ändamål utarbetar en studie om lagstiftningssituationen i medlemsstaterna och gör en jämförande analys av brister och luckor i lagstiftningen.

4.6

EESK noterar att upprättandet av register för att förebygga dopning leder till frågor om skyddet av personuppgifter, som garanteras i gemenskapslagstiftningen.

4.7

Kommittén noterar med tillfredsställelse att kommissionen i vitboken tar upp möjligheterna att stödja idrott och fysisk aktivitet genom befintliga gemenskapsprogram som rör utbildning (Comenius, Leonardo, Erasmus, Grundtvig, EQF och ECVET).

4.8

EESK välkomnar studien om träning för unga idrottsutövare. Kommittén föreslår att det också görs en studie om idrottsklubbarnas ansvar gentemot idrottande ungdomar på toppnivå så att de efter sin idrottskarriär får en yrkesutbildning och hjälp att komma in på arbetsmarknaden.

4.9

Kommittén betonar att utbildningssystemen för begåvade unga idrottsutövare bör vara öppna för alla, och säkerställa arbetskraftens fria rörlighet. Frågan om lokalt tränade spelare kräver emellertid noggrann analys med tanke på att idrottsföreningarna spelar en nyckelroll när det gäller att hitta och träna begåvade ungdomar, en verksamhet som de investerar avsevärda resurser i och som är till nytta för samhället. Idrottsföreningarna måste uppmuntras att fortsätta med denna verksamhet.

4.10

EESK noterar med tillfredsställelse att en stor del av vitboken ägnas åt ideella idrottsorganisationer, frivilligarbete och idrott på gräsrotsnivå, med tanke på att en stor del av den europeiska idrotten äger rum inom denna ram.

4.11

Samtidigt vill kommittén påpeka att de ideella organisationernas situation på grund av skillnaderna i tradition på detta område varierar från land till land med avseende på finansiering, ekonomisk verksamhet och stöd från centrala eller lokala myndigheter. EESK hoppas att den planerade studien i detta ämne kommer att granska dessa skillnader.

4.12

EESK ser positivt på kommissionens konstaterande att EU:s åtgärder och program på ett bättre sätt skulle kunna använda idrottens potential som instrument för social integration i syfte att uppmuntra ett nära samarbete mellan socialt utestängda eller missgynnade samhällsgrupper och samhället som helhet.

4.13

I vitboken diskuteras också frågan om idrotten och de funktionshindrade. Kommittén konstaterar med tillfredsställelse att kommissionen i dokumentet diskuterar anläggningarnas tillgänglighet samt utbildning av personal och frivilliga som hjälper funktionshindrade.

4.14

EESK ser också positivt på att frågan om kvinnors ökade deltagande i idrott och mer aktiva roll tas upp, liksom främjandet av jämställdhet mellan män och kvinnor inom idrotten. Kvinnors idrottsutövande kan få positiv effekt på familjernas och barnens idrottsutövande, vilket innebär positiva effekter för samhället.

4.15

EESK:s ser positivt på idén om samarbete med befintliga nationella och internationella organisationer för att förebygga våld på idrottsarenor, och anser att det är av central betydelse att se till att resurserna används effektivare genom att man undviker dubbelarbete.

4.16

EESK vill påpeka att det förekommer samarbete mellan EU-medlemsstater i fråga om att förebygga våld i samband med idrottsevenemang inom ramen för samarbetet i inrikes frågor i arbetsgruppen för polissamarbete (PCWP).

4.17

EESK noterar med tillfredsställelse dokumentets erkännande av idrottens ekonomiska betydelse och dess potential för sysselsättningen, men beklagar att man inte diskuterar möjligheterna att i framtiden göra befintlig EU-finansiering tillgänglig för anläggningar för idrott, fritidsaktiviteter och annan verksamhet som gynnar lokalsamhället och som uppfyller fastställda kriterier.

4.18

EESK anser att beslutsprocessen skulle underlättas om man inrättade ett system för standardiserad idrottsstatistik på EU-nivå.

4.19

Kommittén vill också påpeka att det finns skillnader mellan nationella idrottsstrukturer och statistiska system, och att många av idrottens ekonomiska fördelar hänför sig till indikatorer som inte på ett enkelt sätt kan mätas (t.ex. minskad sjukfrånvaro och minskade läkemedelskostnader samt ökad social sammanhållning).

4.20

EESK menar att de undersökningar som Eurobarometern genomför är till nytta, och välkomnar den planerade studien om kopplingarna mellan idrottssektorn och Lissabonprocessen samt erfarenhetsutbyte om stora idrottsevenemang.

4.21

Med tanke på mångfalden av europeiska idrottsstrukturer som påpekades ovan välkomnar EESK kommissionens idé om en studie om finansieringen av idrotten i medlemsstaterna och tillhörande skattelättnader eller stimulansåtgärder.

4.22

EESK menar att kopplingen mellan idrottens särskilda förhållanden och EU-lagstiftningen är en fråga av stor betydelse och att det finns starka skäl att tydliggöra situationen för idrottsorganisationerna.

4.23

EESK anser att arbetet med att söka efter en lämplig lösning måste fortsätta. På lång sikt säkerställer inte tillämpningen av rättspraxis tillräcklig rättssäkerhet för idrottsaktörerna.

4.24

Behovet av att harmonisera idrottsorganisationernas bestämmelser och intressen med den europeiska lagstiftningen har kopplingar till flera andra frågor: den planerade konsekvensanalysen för spelaragenternas verksamhet, den planerade dialogen om licenssystem för klubbar samt den gemensamma försäljningen av sändningsrättigheterna för idrottsevenemang. EESK stöder dessa förslag.

4.25

EESK instämmer i att det finns ett behov av att skydda minderåriga idrottsutövare och välkomnar de insatser som redovisas i vitboken: övervakningen av direktivet om skydd av minderåriga i arbetslivet, undersökningen om barnarbete samt informationsspridning till medlemsstaterna om gällande lagstiftning.

4.26

EESK stöder fullt ut alla insatser för att bekämpa brott i samband med idrott (korruption, penningtvätt) och utarbeta europeiska strategier i frågan.

4.27

Kommittén instämmer i att det behövs stabila licenssystem för professionella klubbar i EU i syfte att främja insynen i klubbarnas verksamhet.

4.28

EESK vill peka på vikten av att fördela medieinkomsterna genom solidariska system och därmed stödja amatöridrotten.

4.29

Med tanke på de många verksamhetsområden som behandlas i detta yttrande välkomnar EESK ytterligare dialog och överenskommelser, dels mellan kommissionen, medlemsstaterna och icke-statliga organisationer, dels mellan EU-institutionerna.

4.30

EESK förespråkar i hög grad inrättandet av kommittéer för social dialog på EU-nivå (4) i syfte att säkerställa att en sådan dialog stärker den inre marknaden med avseende på idrott. Social dialog på europeisk nivå bör inte bara inbegripa arbetsgivare (idrottsföreningar) och arbetstagare (idrottsmän, tränare och annan personal), utan också tillverkare av idrottsutrustning samt internationella organisationer som är aktiva inom olika idrottssektorer.

4.31

Pensionsfonder för idrottsmän, sändningsavgifter, reklam och bildrättigheter, arbetsmiljö, frågor som rör egna spelarprodukter, anställningsavtal samt hjälp till inträde på arbetsmarknaden efter avslutad idrottskarriär är ämnen som kan tas upp i den europeiska sociala dialogen.