EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 28.6.2023
COM(2023) 368 final
2023/0211(COD)
Förslag till
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING
om tillhandahållande av tjänster i digital euro av betaltjänstleverantörer registrerade i medlemsstater som inte har euron som valuta och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1230
(Text av betydelse för EES)
{COM(2023) 364 final} - {COM(2023) 369 final} - {SEC(2023) 257 final} - {SWD(2023) 233 final} - {SWD(2023) 234 final}
MOTIVERING
1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET
•Motiv och syfte med förslaget
Detta förslag kompletterar förslaget till förordning (EU) nr (XXX/XXX) om inrättandet av den digitala euron med avseende på tjänster i digital euro som tillhandahålls av betaltjänstleverantörer registrerade i medlemsstater som inte har euron som valuta. Förordning (XXX/XXX) om inrättandet av den digitala euron riktar sig till medlemsstater som inte har euron som valuta. För att säkerställa att tillhandahållandet av tjänster i digital euro av betaltjänstleverantörer som är registrerade i medlemsstater som inte har euro som valuta står under tillräcklig tillsyn av behöriga myndigheter i medlemsstater som inte har euron som valuta är det nödvändigt att fastställa vilka regler som ska tillämpas på dessa betaltjänstleverantörer. Regler om tillgång till och användning av den digitala euron i medlemsstater som inte har euro som valuta finns i artikel 18 i förordning (EU) nr (XXX/XXX) om inrättandet av den digitala euron.
•Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området
Denna förordning är förenlig med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 15 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, ändrat genom direktiv (EU) XXX/23. I betaltjänstdirektivet föreskrivs harmoniserade regler om frihet att tillhandahålla betaltjänster i hela unionen och det bör även vara tillämpligt på betalningstransaktioner i digital euro. Denna förordning ska i synnerhet göra det möjligt för betaltjänstleverantörer registrerade i medlemsstater som inte har euron som valuta att erbjuda personer som är bosatta i euroområdet betaltjänster i digital euro tillsammans med andra betal- och banktjänster med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten.
•Förenlighet med unionens politik inom andra områden
Denna förordning är nödvändig för att undvika fragmentering på den inre marknaden, eftersom alla betaltjänstleverantörer i EU, oavsett var deras tillstånd har utfärdats, bör kunna tillhandahålla liknande tjänster för att på bästa sätt tjäna företag och invånare.
Denna förordning är förenlig med kommissionens strategier för digitalisering av finanssektorn och för massbetalningar. I meddelandet betonades att en digital euro skulle fungera som en katalysator för innovation inom betalningar, finans och handel som ett led i det fortsatta arbetet för att minska fragmenteringen på EU:s massbetalningsmarknad. Betaltjänstleverantörer bör därför, oavsett var i unionen de är registrerade, kunna distribuera tjänster i digital euro så att stark konkurrens säkerställs mellan betaltjänstleverantörer.
2.RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN
•Rättslig grund
Denna förordning är i likhet med direktiv (EU) 2015/2366 baserad på artikel 114 EUF-fördraget. Genom att reglera distributionen av tjänster i digital euro av betaltjänstleverantörer registrerade i medlemsstater som inte har euron som valuta kommer detta förslag att säkerställa fri rörlighet för betaltjänster inom hela unionen. Förslaget kommer att säkerställa att betaltjänstleverantörer, oavsett var i unionen de är registrerade, är underställda liknande krav och de tillsynsstandarder som är nödvändiga för att skydda den finansiella stabiliteten och garantera lika spelregler för alla betaltjänstleverantörer.
•Subsidiaritetsprincipen
Denna förordning skulle innebära att relevanta bestämmelser i förordning (EU) nr XX om inrättandet av den digitala euron skulle bli tillämpliga på betaltjänstleverantörer registrerade i medlemsstater som inte har euron som valuta. Förordning (EU) nr XX om inrättandet av den digitala euron baseras på artikel 133, vilket är en exklusiv behörighet för unionen.
Med tanke på att syftet med de föreslagna åtgärderna är att säkerställa att den befintliga unionslagstiftning som grundar sig på 114 i EUF-fördraget kommer att vara tillämplig på tillhandahållandet av tjänster i digital euro av betaltjänstleverantörer registrerade i medlemsstater som inte har euron som valuta, kan detta bättre uppnås på EU-nivå än genom olika nationella initiativ.
•Proportionalitetsprincipen
Denna förordning är nödvändig för att förhindra hinder på den inre marknaden mellan betaltjänstleverantörer registrerade inom och utanför euroområdet. Skyldigheterna i denna förordning liknar dem som fastställts i förordningen om inrättandet av den digitala euron och är förenliga med proportionalitetsprincipen av de skäl som anförs i förslagets motivering.
•Val av instrument
En förordning är ett lämpligt instrument för att bidra till skapandet av ett gemensamt regelverk, eftersom den har allmän tillämplighet, är bindande i sin helhet och direkt tillämplig i alla medlemsstater, vilket undanröjer risken för skillnader i tillämpning mellan olika medlemsstater.
3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR
Detta förslag baseras på efterhandsutvärderingar, samråd med berörda parter och konsekvensbedömningar som genomförts i samband med beredningen av förslaget till förordning om inrättandet av den digitala euron. Konsekvensbedömningen av förslaget till förordning om inrättandet av den digitala euron överlämnades till nämnden för lagstiftningskontroll den 14 oktober 2022 och godkändes den 25 april 2023.
För att säkerställa överensstämmelse med betaltjänstdirektivet bör alla betaltjänstleverantörer inom EU ha rätt att distribuera betaltjänster i digital euro inom euroområdet. Detta kommer att bidra till en innovativ och konkurrenskraftig massbetalningsmarknad.
När det gäller de grundläggande rättigheterna säkerställer detta förslag specifikt att betaltjänstleverantörer registrerade i medlemsstater som inte har euro som valuta har näringsfrihet (för att tillhandahålla tjänster i digital euro) i enlighet med artikel 16 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Respekten för andra grundläggande rättigheter beskrivs närmare i motiveringen till förslaget till förordning om inrättandet av den digitala euron.
4.BUDGETKONSEKVENSER
Denna förordning har inga budgetkonsekvenser.
5.ÖVRIGA INSLAG
•Genomförandeplaner samt åtgärder för övervakning, utvärdering och rapportering
Målet att säkerställa att de centralbanksutgivna pengarna – euron – kan stödja EU genom att tillgodose betalningsbehoven i den digitala tidsåldern och fortlöpande övervakas med hjälp av data från betaltjänstleverantörer, handeln och Europeiska centralbanken. Det totala antalet och volymen av massbetalningar i digital euro och dess relativa andel i förhållande till andra betalningsmedel skulle kunna vara de huvudsakliga indikatorerna för att övervaka användningen av den digitala euron i en digitaliserad EU-ekonomi.
Förslaget innehåller en allmän plan för övervakning och utvärdering av uppnåendet av de specifika målen som kräver att kommissionen gör en första översyn tre år efter den dag då förordningen börjar tillämpas (och vart tredje år därefter) och rapporterar sina viktigaste slutsatser till Europaparlamentet och rådet. Översynen ska genomföras i enlighet med kommissionens riktlinjer för bättre lagstiftning.
•Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget
Innehåll (artikel 1)
Syftet med denna förordning är för att fastställa regler gällande specifika skyldigheter som betaltjänstleverantörer registrerade i medlemsstater som inte har euron som valuta ska fullgöra när de distribuerar den digitala euron och gällande tillsyn och efterlevnadskontroll av dessa skyldigheter.
Distribution av den digitala euron (artikel 3)
Utan att det påverkar tillämpningen av kapitel V i förordningen EU nr (XXX/XXX) om inrättandet av den digitala euron gällande tillgång till och användning av den digitala euron utanför euroområdet bör tillhandahållandet av tjänster i digital euro av betaltjänstleverantörer registrerade i medlemsstater som inte har euron som valuta i första hand vara inriktat på i) fysiska eller juridiska personer som är bosatta eller etablerade i medlemsstater som har euron som valuta, ii) fysiska eller juridiska personer som öppnat ett konto för digital euro vid en tidpunkt då de var bosatta eller etablerade i medlemsstater som har euron som valuta, men som inte längre är bosatta eller etablerade i sådana medlemsstater, iii) besökare som omfattas av villkoren i artikel 20 i förordningen om inrättande av den digitala euron.
Betaltjänstleverantörer som är auktoriserade utanför euroområdet får tillhandahålla dessa tjänster med stöd av etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster enligt direktiv 2015/2366.
Tillämplig rätt och behöriga myndigheter (artiklarna 4–6)
I artikel 5 förtydligas att Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, ändrat genom direktiv (EU) [infoga hänvisning – förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om betaltjänster och elektroniska penningtjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiv 98/26/EG samt om upphävande av direktiven 2015/2366/EU och 2009/110/EG – COM(2023) 366 final] är tillämpligt på den digitala euron. I det direktivet föreskrivs att centralbankspengar som utges för allmänt bruk och inte bara sedlar och mynt bör betraktas som medel i den mening som avses i det direktivet. Även det ramverk för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som bör åtfölja överföringar av medel bör vara tillämpliga på den digitala euron.
Betaltjänstleverantörer registrerade i medlemsstater som inte har euron som valuta får distribuera den digitala euron, om inte annat följer av tillsyns och sanktionssystemen i medlemsstater som inte har euron som valuta.
Även om behöriga myndigheter i enlighet med direktiv 2015/2366 och 2015/849 skulle ansvara för tillsyn och efterlevnadskontroll av de skyldigheter som fastställts i dessa unionsakter på grundval av artikel 114 i EUF-fördraget, skulle de även ansvara för att säkerställa respekt av de relevanta bestämmelser i förordningen inrättandet av den digitala euron som specificeras i denna förordning.
Tillsynsarrangemang mellan behöriga myndigheter i hemmedlemsstater och värdmedlemsstater i enlighet med direktiv 2015/2366 och 2015/849 bör även vara tillämpliga i fråga om den digitala euron.
Slutbestämmelser (artikel 8)
Förordningen bör träda i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
2023/0211 (COD)
Förslag till
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING
om tillhandahållande av tjänster i digital euro av betaltjänstleverantörer registrerade i medlemsstater som inte har euron som valuta och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1230
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och
av följande skäl:
(1)Kommissionen betonade i sina strategier för digitalisering av finanssektorn och massbetalningar, som antogs i september 2020, att en digital euro som en digital centralbanksvaluta för allmänt bruk skulle fungera som en katalysator för innovation inom betalningar, finans och handel som ett led i det fortsatta arbetet för att minska fragmenteringen på EU:s massbetalningsmarknad.
(2)För att anpassa euron till den tekniska utvecklingen och säkerställa dess användning som gemensam valuta inrättas genom förordning (EU) [infoga hänvisning – förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättandet av den digitala euron – COM(2023) 369 final] en digital euro och det fastställs regler om i synnerhet dess ställning som lagligt betalningsmedel och om dess distribution, användning och grundläggande funktioner.
(3)Det är nödvändigt att säkerställa att alla betaltjänstleverantörer, oavsett om de är registrerade i medlemsstater som har euron som valuta eller i medlemsstater som inte har euron som valuta, kan distribuera den digitala euron och därmed utöva sin frihet att tillhandahålla tjänster inom unionen. Att alla betaltjänstleverantörer tillhandahåller betaltjänster i digital euro bidrar till en hög grad av innovation, underlättar betalningar och ökar konkurrensen i hela unionen samt är nödvändig för att skydda den inre marknadens integritet. Alla betaltjänstleverantörer som är registrerade i unionen bör därför kunna distribuera betaltjänster i digital euro på samma villkor till fysiska eller juridiska personer som är bosatta eller etablerade i medlemsstater som har euron som valuta, till fysiska eller juridiska personer som öppnade ett konto för digital euro vid en tidpunkt då de var bosatta eller etablerade i medlemsstater som har euron som valuta, men som inte längre är bosatta eller etablerade i medlemsstater som har euron som valuta, samt till besökare i euroområdet. Även betaltjänstleverantörer som är registrerade i medlemsstater som inte har euron som valuta bör kunna distribuera digital euro till fysiska eller juridiska personer som är bosatta eller etablerade i medlemsstater som inte har euron som valuta och i andra länder i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller tredjeländer som omfattas av villkoren i förordning (EU) [infoga hänvisning – förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättandet av den digitala euron – COM(2023) 369 final].
(4)Betaltjänstleverantörer som är registrerade i medlemsstater som inte har euron som valuta bör vid distribution av den digitala euron tillämpa samma regler som betaltjänstleverantörer registrerade i medlemsstater som har euron som valuta. Detta är nödvändigt för att säkerställa att alla betaltjänstleverantörer som är registrerade i unionen distribuerar den digitala euron på ett enhetligt sätt.
(5)Tillhandahållandet av betaltjänster i digital euro av betaltjänstleverantörer registrerade i medlemsstater som inte har euron som valuta bör omfattas av samma tillsynsstandarder som de som tillämpas på betaltjänstleverantörer registrerade i medlemsstater som har euron som valuta. Relevanta bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366, ersatt genom direktiv (EU) [infoga hänvisning – förslag till direktiv om betaltjänster och elektroniska penningtjänster på den inre marknaden – COM(2023) 366 final], direktiv (EU) 2015/843, ersatt genom direktiv (EU) [infoga hänvisning – förslag till direktiv om bekämpning av penningtvätt – COM(2021) 423 final] bör därför vara tillämpliga på den tillsyn som utövas av behöriga myndigheter, sanktionssystem och tillsynsarrangemang mellan behöriga myndigheter i hemmedlemsstater och värdmedlemsstater när det gäller tillhandahållandet av betaltjänster i digital euro av betaltjänstleverantörer som är etablerade i medlemsstater som inte har euron som valuta.
(6)I likhet med behöriga myndigheter i medlemsstater som har euron som valuta i enlighet med förordning (EU) [infoga hänvisning – förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättandet av den digitala euron – COM(2023) 369 final] bör behöriga myndigheter som enligt direktiv (EU) 2015/2366 har ansvar för tillsynen över tillhandahållandet av betaltjänster även samarbeta med Europeiska centralbanken i sin övervakning av tillämpningen av de betalningsrelaterade skyldigheterna i förordning (EU) [infoga hänvisning – förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättandet av den digitala euron – COM(2023) 369 final].
(7)I enlighet med artikel 4.25 i direktiv 2015/2366 avses med medel sedlar och mynt, kontotillgodohavanden eller elektroniska pengar. Som en ny form av centralbankspengar med ställning som lagligt betalningsmedel bör den digitala euron betraktas som medel i enlighet med direktiv 2015/2366, ersatt genom direktiv (EU) [infoga hänvisning – förslag till direktiv om betaltjänster och elektroniska penningtjänster på den inre marknaden – COM(2023) 366 final], genom vilket definitionen av medel utvidgas till att omfatta alla former av centralbankspengar som utges för allmänt bruk. Samma definition av medel bör ingå i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1230 av den 14 juli 2021 om gränsöverskridande betalningar i unionen.
(8)Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna då reglerna för betaltjänstleverantörer bör vara desamma oavsett om de är registrerade i en medlemsstat som har euron som valuta eller inte, utan på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar vad gäller säkerställandet av den inre marknadens integritet bättre kan uppnås på unionsnivå kan unionen anta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.
(9)Europeiska datatillsynsmannen och Europeiska dataskyddsstyrelsen har hörts i enlighet med artikel 42, direktiv (EU) 2018/1725 och avgav ett gemensamt yttrande den [XX XX 2023],
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Innehåll och tillämpningsområde
I denna förordning fastställs regler om följande:
a)Särskilda skyldigheter som betaltjänstleverantörer registrerade i medlemsstater som inte har euron som valuta ska fullgöra när de tillhandahåller betaltjänster i digital euro.
b)Tillsyn och efterlevnadskontroll av de skyldigheter som avses i a av medlemsstater som inte har euron som valuta.
c)Särskilda skyldigheter som tillverkare av mobila originalenheter och leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster i den mening som avses i artikel 2.1 i direktiv (EU) 2018/1972 som är etablerade i medlemsstater som inte har euron som valuta ska fullgöra med avseende på den digitala euron.
Artikel 2
Definitioner
I denna förordning gäller följande definitioner:
1.digital euro: en digital form av den gemensamma valutan som är tillgänglig för fysiska och juridiska personer och som definieras i artikel 2.1 i förordning (EU) [infoga hänvisning – förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättandet av den digitala euron – COM(2023) 369 final].
2.betaltjänstleverantör: en betaltjänstleverantör enligt definitionen i artikel 4.11 i direktiv 2015/2366.
3.betaltjänst i digital euro: en betaltjänst i digital euro enligt definitionen i artikel 2.8 i förordning (EU) [infoga hänvisning – förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättandet av den digitala euron – COM(2023) 369 final].
4.bosättningsort: den plats där en fysisk person är lagligen bosatt i unionen enligt definitionen i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/92/EU.
5.besökare: en fysisk person enligt definitionen i artikel 2.22 i förordning (EU) [infoga hänvisning – förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättandet av den digitala euron – COM(2023) 369 final].
6.medlemsstat som inte har euron som valuta: en medlemsstat enligt definitionen i artikel 2.23 i förordning (EU) [infoga hänvisning – förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättandet av den digitala euron – COM(2023) 369 final].
7.mobil enhet: en mobil enhet enligt definitionen i artikel 2.31 i förordning (EU) [infoga hänvisning – förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättandet av den digitala euron – COM(2023) 369 final].
Artikel 3
Tillhandahållande av betaltjänster i digital euro
Betaltjänstleverantörer som är registrerade i medlemsstater som inte har euron som valuta får inom ramen för direktiv (EU) 2015/2366 tillhandahålla betaltjänster i digital euro till
a)fysiska och juridiska personer som är bosatta eller etablerade i medlemsstater som har euron som valuta,
b)fysiska eller juridiska personer som öppnat ett konto för digital euro vid en tidpunkt då de var bosatta eller etablerade i medlemsstater som har euron som valuta, men som inte längre är bosatta eller etablerade i sådana medlemsstater,
c)besökare,
d)fysiska och juridiska personer som är bosatta eller etablerade i medlemsstater som inte har euron som valuta, om inte annat följer av villkoren i artikel 18 i förordning (EU) [infoga hänvisning – förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättandet av den digitala euron – COM(2023) 369 final],
e)fysiska och juridiska personer som är bosatta eller etablerade i tredjeländer, inbegripet territorier som omfattas av ett monetärt avtal med Europeiska unionen, om inte annat följer av villkoren i artiklarna 19 och 20 i förordning (EU) [infoga hänvisning – förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättandet av den digitala euron – COM(2023) 369 final].
Artikel 4
Tillämplig rätt
1.De krav som fastställs i artikel 13, artikel 14.1, kapitel V, artikel 18, kapitel VII, VIII och IX i förordning (EU) nr X om inrättandet av den digitala euron ska vara tillämpliga på betaltjänstleverantörer registrerade i medlemsstater som inte har euron som valuta och som tillhandahåller betaltjänster i digital euro i enlighet med artikel 1 i denna förordning.
Det krav som fastställs i artikel 33 i förordning (EU) [infoga hänvisning – förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättandet av den digitala euron – COM(2023) 369 final] ska vara tillämpligt på tillverkare av mobila originalenheter och leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster i den mening som avses i artikel 2.1 i direktiv (EU) 2018/1972 som är etablerade i medlemsstater som inte har euron som valuta.
2.I enlighet med artikel 4.25 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, ändrat genom direktiv (EU) [infoga hänvisning – förslag till direktiv om betaltjänster och elektroniska penningtjänster på den inre marknaden – COM(2023) 366 final], ska bestämmelserna i det direktivet vara tillämpliga på betalningstransaktioner i .
3.I enlighet med artikel 2.10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1230 av den 14 juli 2021 om gränsöverskridande betalningar i unionen ska bestämmelserna i den förordningen vara tillämpliga på betalningstransaktioner i .
4.Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 37 i förordning [infoga hänvisning – förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättandet av den digitala euron – COM(2023) 369 final] ska Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel vara tillämpliga på den digitala euron.
Artikel 5
Behöriga myndigheter
1.Vid tillämpning av denna förordning och de skyldigheter som avses i kapitlen IV, V, VI och VII i förordning (EU) [infoga hänvisning – förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättandet av den digitala euron – COM(2023) 369 final] ska Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 vara tillämpligt på den tillsyn som utövas av behöriga myndigheter, sanktionssystem och tillsynsarrangemang mellan behöriga myndigheter i hemmedlemsstater och värdmedlemsstater när det gäller den verksamhet med avseende på den digitala euron som bedrivs av betaltjänstleverantörer etablerade i medlemsstater som inte har euron som valuta.
2.Vid tillämpning av denna förordning och skyldigheterna i kapitel IX i förordning (EU) [infoga hänvisning – förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättandet av den digitala euron – COM(2023) 369 final] ska direktiv (EU) 2015/843 vara tillämpligt på den tillsyns som utövas av behöriga myndigheter, sanktionssystem och tillsynsarrangemang mellan behöriga myndigheter i hemmedlemsstater och värdmedlemsstater när det gäller den verksamhet med avseende på den digitala euron som bedrivs av betaltjänstleverantörer registrerade i medlemsstater som inte har euron som valuta.
Artikel 6
Samarbete med Europeiska centralbanken
De behöriga myndigheter som avses i artikel 4.1 ska samarbeta med Europeiska centralbanken för att övervaka tillämpningen av kapitel IV, V och VII i förordning (EU) [infoga hänvisning – förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättandet av den digitala euron – COM(2023) 369 final].
Artikel 7
Ändringar
Artikel 2.10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1230 av den 14 juli 2021 om gränsöverskridande betalningar i unionen ska ersättas med ”medel: centralbankspengar utgivna för allmänt bruk, kontotillgodohavanden eller elektroniska pengar”.
Artikel 8
Ikraftträdande och tillämpning
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.
Utfärdad i Bryssel den
På Europaparlamentets vägnar
På rådets vägnar
Ordförande
Ordförande
