—

med stöd av artiklarna 256 och 263 FEUF, delvis ogiltigförklara Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1139 av den 7 juli 2021 om Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden och om ändring av förordning (EU) 2017/1004 (EUT L 247, 2021, s. 1), särskilt artiklarna 17, 18 och 19 i förordningen, och

—

förplikta Europaparlamentet och Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Oförenlighet med målen avseende ett högt skydd för miljön och en hållbar utveckling. Sökanden gör gällande att det genom artiklarna 17, 18 och 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1139 av den 7 juli 2021 om Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden och om ändring av förordning (EU) 2017/1004 (nedan kallad EHFVF-förordningen) har återinförts stöd som skadar den marina miljön, vilket strider mot de mål avseende ett högt skydd för miljön och en hållbar utveckling som återigen slagits fast i unionens rättsakter.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av de allmänna försiktighets- och proportionalitetsprinciperna i unionsrätten. Enligt sökanden strider artiklarna 17, 18 och 19 i EHFVF-förordningen mot försiktighetsprincipen i artikel 191.2 FEUF. Effekterna av de ovannämnda artiklarna strider dessutom mot den på fiskeområdet tillämpliga proportionalitetsprincipen.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982, konventionen om skydd av Medelhavets marina miljö och kustregion av den 9 juli 2004 och principen om att konventioner ska fullgöras i enlighet med tro och heder. Sökanden gör gällande att artiklarna 17, 18 och 19 i EHFVF-förordningen är oförenliga med de skyldigheter i fråga om bekämpande av överfiske och om bevarande av havsresurserna som föreskrivs i de ovannämnda konventionerna. Parlamentet och rådet har genom att anta de angripna artiklarna åsidosatt principen om att konventioner ska fullgöras i enlighet med tro och heder.