1)

Ska artikel 19.1 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen, jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, jämförd med artikel 4.3 och artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen, tolkas så, att denna artikel tillåter tillämpningen av ett rättsmedel, såsom ett extraordinärt överklagande, för att angripa ett lagakraftvunnet domstolsavgörande, när det finns ett behov av att ”säkerställa efterlevnaden av principen om en demokratisk rättsstat som tillämpar principerna om social rättvisa”, för det fall tillämpningen av detta rättsmedel är nödvändigt för att säkerställa unionsrättens effektivitet?

2)

Ska artikel 19.1 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen, jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, jämförd med artikel 4.3 och artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen, tolkas så, att om det i nationella bestämmelser föreskrivs att ett lagakraftvunnet domstolsavgörande kan ändras eller upphävas, genom ett rättsmedel såsom det extraordinära överklagandet, om det föreligger ett åsidosättande av de principer som fastställs i en medlemsstats författning, ska dessa bestämmelser då även kunna åberopas som grund för att upphäva eller ändra ett lagakraftvunnet domstolsavgörande om det föreligger ett åsidosättande av unionsrätten?

3)

Ska artikel 19.1 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen, jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, jämförd med artikel 4.3 och artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen, tolkas så, att när en nationell domstol har åsidosatt unionsrätten på ett sätt som leder till en felaktig bedömning av målet – ur unionsrättslig synvinkel – kan då ett slutligt avgörande från den nationella domstolen upphävas eller ändras genom ett rättsmedel såsom ett extraordinärt överklagande när ett sådant beslut förutsätter att det föreligger ett ”allvarligt” åsidosättande av lag?