1)

Ska artiklarna 1.3 och 5.3, i rambeslut 2002/584/RIF ( 1 ) och artiklarna 1 a, 1 b, 3.3, 3.4 och 25 i rambeslut 2008/909/RIF ( 2 ) tolkas så, att den utfärdande medlemsstaten,

för det fall den verkställande medlemsstaten har förenat överlämnandet av en av sina egna medborgare med villkoret att den berörda personen, efter att ha hörts, enligt den i artikel 5.3 i rambeslut 2002/584/RIF nämnda garantin ska återsändas till den verkställande medlemsstaten för att där avtjäna det fängelsestraff eller annan frihetsberövande åtgärd som denne eventuellt dömts till i den utfärdande medlemsstaten,

i praktiken inte behöver återsända den berörda personen – efter att domen om fängelsestraff eller annan frihetsberövande åtgärd har vunnit laga kraft – förrän ”varje annat förfarande avseende det brott för vilket överlämnandet har begärts” – såsom ett förfarande om förverkande – oåterkalleligen har slutförts?

2)

Ska artikel 25 i rambeslut 2008/909/RIF tolkas så, att en medlemsstat som har överlämnat en av sina egna medborgare enligt den garanti som avses i artikel 5.3 i rambeslut 2002/584/RIF i egenskap av verkställande stat vad gäller erkännandet och verkställigheten av den dom som meddelats mot denna person – med avvikelse från artikel 8.2 i rambeslut 2008/909/RIF – får pröva huruvida den frihetsberövande påföljd som har utdömts mot denna person motsvarar den påföljd som skulle ha utdömts för ett liknande brott i den verkställande staten och, vid behov, får anpassa den utdömda frihetsberövande påföljden i överensstämmelse härmed?