This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62017TN0768
Case T-768/17: Action brought on 22 November 2017 — Comprojecto-Projectos e Construções and Others v ECB
Mål T-768/17: Talan väckt den 22 november 2017 – Comprojecto-Projectos e Construções m.fl. mot ECB
Mål T-768/17: Talan väckt den 22 november 2017 – Comprojecto-Projectos e Construções m.fl. mot ECB
EUT C 52, 12.2.2018, p. 31–34
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
12.2.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 52/31 |
Talan väckt den 22 november 2017 – Comprojecto-Projectos e Construções m.fl. mot ECB
(Mål T-768/17)
(2018/C 052/45)
Rättegångsspråk: portugisiska
Parter
Sökande: Comprojecto-Projetos e Construções, Lda. (Lissabon, Portugal), Paulo Eduardo Matos Gomes de Azevedo (Lissabon), Julião Maria Gomes de Azevedo (Lissabon), Isabel Maria Matos Gomes de Azevedo (Lissabon) (ombud: advokaten M.A. Ribeiro)
Svarande: Europeiska centralbanken
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara de angripna rättsakterna, det vill säga
|
— |
Av samma skäl yrkas att tribunalen
|
— |
Vidare yrkas att tribunalen, om den anser att det finns fog för sökandens talan, förpliktar ECB, med stöd av artiklarna 268 och 340 FEUF, att till sökandena betala ett belopp på 45 828 257,80 euro jämte dröjsmålsränta enligt i lag stadgad ränta till dess att betalning skett, samt ersättning för de andra kostnader skador och skadestånd med belopp som kommer att anges efter att åtgärder vidtagits. |
— |
Sökandena yrkar att tribunalen under mellantiden, mot bakgrund av vad som föreskrivs i artikel 280 FEUF och av att akter antagna av ”Europeiska centralbanken som medför betalningsskyldighet för andra än stater ska vara verkställbara”, enligt artikel 299 FEUF, ålägger svaranden att begära att dessa belopp ska betalas av BCP [Banco Comercial Português]. |
— |
Med hänsyn till att den nationella centralbanken är ”en förvaltningsmyndighet som är behörig antingen att fatta beslut rörande klagomål eller att inleda lämpliga rättsliga förfaranden” enligt artikel 11.1 b i direktiv 2005/29/EG och artiklarna 81.1 och 83 i diretiv 2007/64/EG samt artikel 96.1 b – Accessoriska sanktioner – i lagdekret 317/2009, bör svarandens ombud ålägga BCP att ”omedelbart” kreditera sökandenas konton de ovannämnda beloppen. |
— |
Svaranden
|
— |
Trots att det inte omfattas av tribunalens behörighet enligt artikel 256.1 FEUF, ska frågan ställas till [domstolen], om den nationella centralbanken inte erkänner att den ”har underlåtit att fullgöra en förpliktelse enligt fördragen, ska banken vidta de åtgärder som behövs för att följa domstolens dom” i enlighet med artikel 271 d. |
— |
Trots att det inte omfattas av tribunalens behörighet ska tribunalen, om EU-domstolen anser att det finns fog för sökandenas talan, i enlighet med artikel 264 FEUF föreslå [domstolen] att den ogiltigförklarar den nationella centralbankens beslut, som följts av svaranden, och ska, med beaktande av artikel 41.1 c i Europeiska stadgan om grundläggande rättigheter, artikel 296 andra stycket FEUF och artikel 11.3 c i direktiv 2005/29, meddela ett motiverat beslut, |
— |
Svaranden och EU-domstolen ska uppmana Portugisiska staten/åklagarmyndigheten/nationella allmänna åklagaren att vidta åtgärder för att de ska ta ställning till de handlingar som utförts av BCP. |
— |
Svaranden ska anmäla detta ärende till OLAF. |
— |
Det yrkas redan nu ersättning för rättegångskostnaderna med ett belopp som senare kommer att anges, i enlighet med artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden följande grunder.
1. |
Åsidosättande av motiveringsskyldigheten (led c) i artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 296 andra stycket FEUF och artikel 11.3 i direktiv 2005/29/EG (1). |
2. |
Oberoende av stölden medelst ”inbrott” i ”kassavalvet”, kände BCP till, eller borde ha känt till, att det finansiella systemet användes för penningtvätt och kreditinstitutet kände således till att det förekom bedrägeri och skatteundandragande som medförde att unionsbudgeten undandrogs medel. Dessa handlingar är ”olagliga och skadar unionens ekonomiska intressen”, och det föreligger ”tvingande skäl av allmänintresse” som ”utgör ett berättigat syfte, som kan motivera ett hinder för friheten att tillhandahålla tjänster”. |
3. |
Oberoende av det sätt på vilket mer än 1 000 000 euro stals från ”kassavalvet” så äventyras ”unionens ekonomiska intressen”, nämligen de inkomster som finansierar ”Europeiska unionens budget eller institutionernas, organens och byråernas budgetar eller de budgetar som dessa förvaltar och övervakar”. Det är följaktligen även fråga om handlingar som utgör ”oegentligheter” eftersom de innebär en ”överträdelse av en bestämmelse i gemenskapsrätten som är följden av en handling eller en underlåtenhet av en ekonomisk aktör och som har lett eller skulle ha kunnat leda till en negativ ekonomisk effekt för gemenskapernas allmänna budget eller budgetar som de förvaltar, antingen genom en otillbörlig utgift eller genom minskning eller bortfall av inkomster som kommer från de egna medel som uppbärs direkt för gemenskapernas räkning”. |
4. |
När en kreditinstitution, en medlemsstat/nationell centralbank/Europeiska centralbanken eller medlemsstaten/åklagarmyndigheten/nationella allmänna åklagaren får kännedom om denna typ av överträdelser och förfaranden och tillåter och inte beivrar dem, uppmuntrar de till överträdelse av artiklarna 310.5, 310.6, 325.1, 325.2 och 325.3 FEUF. De accepterar därigenom att det aktuella kreditinstitutet utför handlingar som utgör en ”oegentlighet” eftersom de strider mot artikel 1.2 i förordning nr 2988/95 (2). |
5. |
Genom att anta det beslut genom vilket den avslog anmodan att vidta åtgärder, har sökanden bland annat funnit ett sätt
|
6. |
Åsidosättande av skyldigheten att visa opartiskhet, maktmissbruk och åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, som begåtts av svarandens ombud, Banco de Portugal. |
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, s. 22).
(2) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, s. 1).