2.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 194/3

1.

Artikel 10.3 i rådets förordning (EG) nr 1788/2003 av den 29 september 2003 om införande av en avgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 2217/2004 av den 22 december 2004, ska tolkas på så sätt att en omfördelning av den outnyttjade delen av den nationella referenskvantiteten för leveranser ska ske i proportion till den individuella referenskvantiteten för varje producent som har överlevererat, närmare bestämt den referenskvantitet som fastställts den 1 april i den relevanta tolvmånadersperioden, eller enligt objektiva kriterier som medlemsstaterna ska fastställa. Begreppet individuella referenskvantiteter i denna bestämmelse tillåter inte att referenskvantiteter som överförts under denna period beaktas.

2.

I en nationell lagstiftning, genom vilken möjligheten i artikel 10.3 i förordning nr 1788/2003, i dess lydelse enligt förordning nr 2217/2004, att fastställa objektiva kriterier för omfördelning av den outnyttjade delen av den nationella referenskvantiteten för leveranser genomförs, ska bland annat de allmänna principerna i unionsrätten och de mål som eftersträvas med den gemensamma jordbrukspolitiken iakttas, i synnerhet de mål som eftersträvas med den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter.

3.

Dessa mål utgör inte hinder för en nationell lagstiftning som antagits inom ramen för genomförandet av denna möjlighet och som tillåter producenter som överlevererat, och som i enlighet med bestämmelserna i förordning nr 1788/2003, i dess lydelse enligt förordning nr 2217/2004, och under den relevanta tolvmånadersperioden övertagit en individuell referenskvantitet för vilken mjölk redan levererats för denna period av den producent som tidigare förfogade över denna kvantitet, att delta i denna omfördelning genom att inräkna en del eller hela denna referenskvantitet. Medlemsstaterna var emellertid skyldiga att se till att sådana bestämmelser inte gav utrymme för överföringar som, trots att de villkor som uppställs i denna förordning formellt sett var uppfyllda, hade som enda syfte att ge vissa producenter som överlevererat möjlighet att få en bättre utgångspunkt i samband med denna omfördelning.

4.

Begreppet ”individuell referenskvantitet som berättigar till bidrag och finns tillgänglig i jordbruksföretaget” i artikel 95.1 i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 118/2005 av den 26 januari 2005, som motsvarar begreppet ”disponibla referenskvantiteter” i artikel 5 k i förordning nr 1788/2003, i dess lydelse enligt förordning nr 2217/2004, ska tolkas på så sätt att detta begrepp, i ett fall där en producent under den relevanta tolvmånadersperioden övertagit en referenskvantitet för vilken mjölk redan levererats av upplåtaren under samma period, försåvitt gäller mottagaren, inte inbegriper den del av den överförda referenskvantiteten för vilken upplåtaren redan levererat mjölk avgiftsfritt.