2.3.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 81/176

Föredragande:

Brian CURTIS

1.1

Den digitala ekonomin, och i synnerhet den relaterade och understödjande ramen för offentliga tjänster, är mycket viktig för att det civila samhället i EU ska fungera smidigt och effektivt. Kommittén välkomnar de löpande framstegen och det stöd som Europeiska kommissionen bidrar med för att vidareutveckla europeiska interoperabilitetsramen.

1.2

I meddelandet diskuteras ytterligare framsteg i fråga om den rådgivande och sammanhållande roll som GD Informationsteknik har när det gäller att uppmuntra medlemsstaterna och deras offentliga förvaltningar på alla nivåer att sammanlänka sina system obehindrat.

1.3

Kommittén noterar emellertid att kapaciteten till interoperabilitet varierar stort mellan och inom medlemsstaterna. För närvarande verkar alla aktörer vara överens om att inte införa lagstiftning eller obligatoriska förvaltningsförfaranden. Detta lägger emellertid ett större ansvar på medlemsstaterna, som frivilligt måste engagera sig på alla tänkbara sätt för att beakta andan och innehållet i europeiska interoperabilitetsramen och dess genomförandeprogram. Säkerhet och respekt för privatlivet fortsätter att vara en av europeiska interoperabilitetsramens tolv principer, och EESK välkomnar att dessa principer beskrivs relativt detaljerat och är föremål för två tydliga rekommendationer i genomförandeplanen för europeiska interoperabilitetsramen. Europeiska interoperabilitetsramen är en bred ram som ger medlemsstaterna möjlighet att utöva sin subsidiaritetsrätt, men det finns påtagliga och utbredda farhågor hos den europeiska allmänheten om äganderätt, användning och säkerhet när det gäller personuppgifter. Dessa frågor har att göra med de grundläggande rättigheter som fastställs i EU-fördragen.

1.4

EESK ser gärna att medlemsstaterna och EU-institutionerna engagerar sig fullt ut för att genomföra europeiska interoperabilitetsramen.

1.5

Trots att befogenheterna enligt detta meddelande inte omfattar it-säkerhet finns ett tydligt behov av sådana åtgärder inom andra av unionens lagstiftningsinstrument om man ska kunna garantera att ökad interoperabilitet och allmän tillgång inte leder till större sårbarhet för it-angrepp, som utgör ett allt större hot.

1.6

En annan oro som delas av många är hur man ska stödja dem som av olika anledningar inte har möjlighet att ta del av det snabbt växande och mycket utbredda utbudet av digitala tjänster. EESK uppmanar medlemsstaterna att ta till sig rekommendationerna i europeiska interoperabilitetsramen avseende konceptet användaren i centrum, särskilt den som efterlyser ett fysiskt och digitalt tillhandahållande av digitala offentliga tjänster via flera olika kanaler.

1.7

Kommittén är något oroad över att det i åtgärderna inte fastställs några mål och att ansvaret för dem verkar vara tänkt att delas mellan medlemsstaterna och kommissionen. En tydligare ansvarsfördelning och angivna prioriteringar skulle vara till hjälp vid fördelningen av medel.

1.8

Det behövs större klarhet kring hur kravet på en fokusering på företags och privatpersoners behov (användarcentrerade tjänster) kan genomföras.

1.9

Kommittén rekommenderar att de händelser och relaterade förfaranden med koppling till privatpersoner och företag som anges i bilaga II till förslag COM(2017) 256, som antagits av kommissionen, prioriteras vid utvärderingen av europeiska interoperabilitetsramens genomförandenivå.

1.10

Kommittén noterar att det aktiva arbete som utförs av observationsorganet för nationella interoperabilitetsramar (Nifo) utgör en lämplig utgångspunkt för framtida rekommendationer. Detta skulle kunna ligga till grund för ett eventuellt rättsinstrument inom två till tre års tid med målet att lösa kvarvarande problem.

2.1

Fullbordandet av den digitala inre marknaden är en av kommissionens tio politiska prioriteringar, som skulle kunna bidra med 415 miljarder euro varje år till EU:s ekonomi, skapa jobb och omvandla de offentliga tjänsterna. Digitalt samarbete mellan offentliga förvaltningar är ett grundläggande inslag i en digital inre marknad. Den offentliga sektorn står för drygt 25 % av alla arbetstillfällen och en femtedel av EU:s BNP genom offentliga upphandlingar. Den allt större förekomsten av utbytesstudier, turism, migration, gränsöverskridande företag och försäljning via nätet ökar också behovet av interoperabilitet på många områden.

2.2

Den europeiska interoperabilitetsramen antogs ursprungligen 2010. Den innehöll särskilda riktlinjer för offentliga förvaltningars upprättande av interoperabla offentliga tjänster genom rekommendationer som grundades på underliggande interoperabilitetsprinciper och begreppsmässiga modeller.

2.3

Programmet för att uppnå lösningar för interoperabilitet mellan europeiska offentliga förvaltningar (2010–2015) (ISA-programmet) och dess efterföljare, ISA2-programmet (2016–2020), är de huvudinstrument genom vilka 2010 års interoperabilitetsram har genomförts.

2.4

Sedan 2010 har EU:s strategier och initiativ med inverkan på den offentliga sektorn utvecklats, t.ex. det ändrade direktivet om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn, förordningen om elektronisk identifiering (1) och handlingsplanen för e-förvaltning för 2016–2020, och dessutom håller nya strategier och initiativ på att utarbetas såsom den gemensamma digitala ingången och initiativet för ett fritt flöde av (icke-personliga) uppgifter över gränserna.

2.5

Utvecklingen går också snabbt framåt på it-områden såsom öppna data och molntjänster.

2.6

Ovan nämnda politiska och tekniska behov, tillsammans med behovet av en översyn av europeiska interoperabilitetsramens ändamålsenlighet, resulterade i ett samråd med intressenter 2016. Där analyserades intressenternas behov och problem i fråga om interoperabilitet och genomförandet av europeiska interoperabilitetsramen. Man diskuterade också vilka följder planerade översyner skulle kunna få och samlade in respons om mervärde.

2.7

Samrådet ledde till att man i den nya europeiska interoperabilitetsramen lägger större vikt vid den praktiska tillämpningen av principer och modeller för interoperabilitet och klargör ramens centrala betydelse när det gäller att koppla samman nationella och domänspecifika ramar. Antalet rekommendationer har ökat, från 25 till 47, och de uppdaterade och nya interoperabilitetsrekommendationerna är mer specifika för att bli lättare att genomföra. De har en starkare inriktning på öppenhet och informationshantering, uppgiftsportabilitet, styrelseformer för interoperabilitetsarbetet och integrerad tjänsteleverans.

3.1

Kommissionens meddelande innehåller en allmän översikt, översyn och analys av de framsteg som gjorts hittills och av framtida prioriteringar. Bilaga I till meddelandet innehåller 22 åtgärder uppdelade på fem fokusområden. I bilaga II fastställs principer för den nya europeiska interoperabilitetsramen och detaljerad information om de 47 rekommendationerna. Syftet är att tillhandahålla skarvlösa tjänster och dataflöden åt europeiska offentliga förvaltningar genom efterlevnad av den allmänna europeiska interoperabilitetsramen, som bygger på en särskild begreppsmässig modell.

3.2

För att medborgarna fritt ska kunna arbeta och flytta och för att företagen ska kunna åtnjuta fördelarna med obehindrade handels- och kapitalflöden i samtliga EU-medlemsstater krävs effektiva digitala offentliga tjänster. Medlemsstaterna håller på att modernisera sina offentliga förvaltningar genom att införa digitala tjänster på bred basis. Om man ska undvika risken att skapa isolerade digitala miljöer och följaktligen elektroniska hinder för de fyra friheterna krävs emellertid interoperabla tjänster.

3.3

För att skapa en god interoperabilitet vill man inom ramen ta itu med faktiska och potentiella hinder på områdena rättsliga frågor, organisationsaspekter, datafrågor/semantiska frågor och tekniska utmaningar. Vid genomförandet och översynen av ISA- och ISA2-programmen har man kommit långt i fråga om att identifiera och hantera dessa aspekter, men mycket arbete återstår.

3.4

Enligt de senaste tillgängliga uppgifterna uppgår de nationella interoperabilitetsramarnas anpassning till den europeiska interoperabilitetsramen till 76 %. De nationella interoperabilitetsramarnas genomförande i specifika nationella projekt låg dock på 56 % 2016 (2), vilket visar att det fortfarande finns problem med det praktiska genomförandet av de befintliga rekommendationerna. Det framgår därför tydligt att det krävs ytterligare särskild vägledning, och sådan ges i bilaga II.

3.5

De tolv principerna är praktiskt taget desamma som i föregående europeiska interoperabilitetsramen, men de återspeglar den senaste politiska och tekniska utvecklingen. Principerna är indelade i följande fyra kategorier:

3.6

I meddelandet uppmanas de offentliga förvaltningarna att förbättra sina nationella styrelseformer för interoperabilitetsarbetet, använda gemensamma operativa modeller för att utveckla bättre digitala offentliga tjänster och ta hänsyn till allmänhetens och näringslivets behov i andra EU-medlemsstater samt att hantera sina uppgifter i gemensamma semantiska och syntaktiska format för att underlätta offentliggörande på portaler och sammanställa, utbyta och vidareutnyttja dem.

3.7

I meddelandet presenteras också en konsoliderad begreppsmässig modell för europeiska interoperabilitetsramen som bygger på en syntes av en interoperabilitetsmodell och en modell för integrerade offentliga tjänster. Modellen gäller alla digitala offentliga tjänster, med särskild inriktning på styrelseformer. Exempel på tolkning av ramens principer och modeller ges i 47 specifika rekommendationer. Den åtföljande handlingsplanen för interoperabilitet innehåller ytterligare specifika förslag för genomförandet. De förtydligar den begreppsmässiga modellen och tar också upp särskilda operativa aspekter som uppmärksammades under 2016 års samråd.

3.8

Exempelvis är det vanligt att de befintliga systemen, som har utvecklats för att lösa domänspecifika och lokala problem, har lett till fragmenterade IKT-öar. I detta sammanhang kan t.ex. rekommendation 33 användas: ”Använda öppna specifikationer, om sådana finns tillgängliga, för att säkerställa teknisk interoperabilitet när europeiska offentliga tjänster inrättas.” I handlingsplanen fastställs också sju åtgärdsområden (12–18) med specifika åtgärder som kan hjälpa till att lösa problem på detta område.

4.1

EESK välkomnar vidareutvecklingen av europeiska interoperabilitetsramen och noterar att man i oktober 2017, under det estniska ordförandeskapet, troligen kommer att anta en ministerdeklaration om e-förvaltning som bland annat förväntas innehålla åtaganden om att genomföra europeiska interoperabilitetsramen. Kommittén inser den betydelse som den digitala ekonomin har för EU:s civilsamhälle och har genom sina yttranden på senare år framfört konstruktiva synpunkter på den digitala agendan och dess efterföljare, programmet för den digitala inre marknaden (3).

4.2

Under det senaste årtiondet har handlingsplaner om e-förvaltning (4) fungerat som effektiva politiska instrument för att driva på moderniseringen av offentliga förvaltningar runt om i EU. De har gett stöd till samordning och samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen, och har lett till gemensamma e-förvaltningsåtgärder, av vilka europeiska interoperabilitetsramen är en viktig del.

4.3

Genomförandestrategin för den nya europeiska interoperabilitetsramen återspeglar många av de rekommendationer som kommittén gjort i tidigare yttranden och betonar det växande behovet av omgående och samordnade åtgärder från offentliga förvaltningars sida runt om i EU. Medlemsstaterna har tidigare uttryckt vissa reservationer om europeiska interoperabilitetsramen, men dessa har till största delen kunnat åtgärdas. En del arbete kvarstår visserligen, men de främsta svårigheterna med genomförandet handlar nu snarare om resurser och problem med befintliga system än invändningar mot ramens principer.

4.4

I yttrandet ”Interoperabilitet för modernisering av den offentliga sektorn” (5) noterade kommittén att medborgarna blivit allt mer medvetna om, och oroade av, de offentliga förvaltningarnas insamling och användning av personuppgifter och data som samlas in mer generellt. De är också medvetna om att större interoperabilitet påverkar hur data kan delas och användas. I dag har denna medvetenhet vuxit sig ännu större, och det är därför uppmuntrande att se att säkerhet och respekt för privatlivet uppmärksammas och att en del av rekommendationerna (nr 46–47) gäller åtgärder på detta område.

4.5

I en så föränderlig bransch som IKT går utvecklingen ofta alltför snabbt för att politiska och rättsliga åtgärder, lagstiftning och övervakning ska kunna hålla jämna steg med tekniska och marknadsrelaterade innovationer. Därför stöder EESK helhjärtat den idé om regelbunden översyn och anpassning som kommissionen föreslår i detta förslag. I detta avseende tillhandahåller Nifo en grundläggande tjänst för de berörda aktörerna. Nifo kan komplettera de begreppsmässiga och rättsliga ramarna med omfattande praktiska och tekniska upplysningar. Exempelvis har man nyligen uppdaterat 32 faktablad med den senaste informationen om deltagarländernas nationella status i fråga om interoperabilitet. Dessa finns tillgängliga på nätet (6).

5.1

Europeiska interoperabilitetsramens begreppsmässiga modell för offentliga tjänster omfattar utformningen, planeringen, utvecklingen, driften och underhållet av integrerade offentliga tjänster på alla myndighetsnivåer, från lokal nivå till EU-nivå. De principer som fastställs här vägleder besluten om att inrätta interoperabla europeiska offentliga tjänster. Dessutom erbjuder handlingsplanen för interoperabilitet praktiska verktyg i form av genomförbara rekommendationer. I de 22 åtgärderna fastställs emellertid inga mål, och ansvaret förefaller vara tänkt att delas mellan medlemsstaterna och kommissionen. Det kan göra det svårt att vidta kraftfulla åtgärder och kräver större tydlighet. Dessutom kan fastställande av prioriteringar hjälpa till att avgöra hur resurserna bör användas, i synnerhet med tanke på att resurserna förmodligen kommer att vara begränsade.

5.2

I meddelandet och dess åtföljande dokument betonas kravet på tjänster som sätter användaren i centrum. Det bör emellertid förtydligas hur detta är tänkt att uppnås. Det föreslås att ISA2-programmet inbegriper en åtgärd som kommer att vidareutveckla den här frågan, närmare bestämt genom att utarbeta en ram och riktlinjer för hur konceptet användaren i centrum ska genomföras i praktiken.

5.3

Europeiska interoperabilitetsramen omfattar en definition av de offentliga tjänster som ingår i ramens tillämpningsområde. Nära nog alla sorters gränsöverskridande offentliga tjänster räknas in, vilket kan göra det svårt för Nifo att bedöma och övervaka genomförandet av europeiska interoperabilitetsramen på ett korrekt sätt. Kommittén rekommenderar att de händelser och relaterade förfaranden med koppling till privatpersoner och företag som anges i bilaga II till förslag COM(2017) 256, som antagits av kommissionen, prioriteras vid utvärderingen av europeiska interoperabilitetsramens genomförandenivå.

5.4

Subsidiaritetsprincipen har hittills tillämpats relativt effektivt på detta område. Detta meddelande är ett steg framåt när det gäller att uppmuntra interoperabilitet, men det finns fortfarande en del arbete kvar. Kommittén föreslår att aktivt arbete från Nifos sida används som en lämplig utgångspunkt för framtida rekommendationer, och att det kan ligga till grund för ett eventuellt rättsinstrument inom två till tre års tid med målet att lösa kvarvarande problem.