15.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 468/128

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som trädde i kraft den 21 januari 2011 i enlighet med rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november 2009 om ingående från Europeiska gemenskapens sida av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD) (1), särskilt artikel 6 om kvinnor och flickor med funktionsnedsättning,

—

med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor av den 18 december 1979,

—

med beaktande av gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter,

—

med beaktande av artiklarna 10, 19 och 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (2),

—

med beaktande av kommissionens förslag till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (COM(2008)0426) och parlamentets ståndpunkt av den 2 april 2009 om detta förslag (3),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 november 2010EU:s handikappstrategi 2010–2020: Nya åtgärder för ett hinderfritt samhälle i EU (COM(2010)0636) och de handlingar som ingick i det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionen Initial plan to implement the European Disability Strategy 2010–2020 – List of Actions 2010–2015 (Ursprunglig plan för att genomföra EU:s strategi för personer med funktionshinder 2010–2020 – Förteckning över åtgärder 2010–2015) (SEC(2010)1323 och SEC(2010)1324),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 december 2010Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning: en europeisk ram för social och territoriell sammanhållning (COM(2010)0758),

—

med beaktande av kommissionens förslag av den 3 december 2012 till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillgängligheten till offentliga myndigheters webbplatser (COM(2012)0721),

—

med beaktande av rådets rekommendation 98/376/EG av den 4 juni 1998 om parkeringstillstånd för personer med funktionshinder (4),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 30 november 2009Främjande av integration på arbetsmarknaden – Återhämtning från krisen och förberedelser inför Lissabonagendan efter 2010,

—

med beaktande av utkastet till resolution från rådet av den 2 juni 2010 om en ny europeisk ram för funktionshinder (10173/2010) och rådets resolution om situationen för personer med funktionshinder i Europeiska unionen (2008/C 75/01),

—

med beaktande av kommissionens rapport om tillämpning och resultat av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2006 av den 5 juli 2006 om rättigheter i samband med flygresor för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet (COM(2011)0166),

—

med beaktande av domstolens dom i mål C-13/05 avseende direktiv 2000/78/EG – likabehandling i arbetslivet – begreppet funktionshinder (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 juni 1988 om teckenspråk för hörselskadade personer (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 26 maj 1989 om kvinnor och funktionshinder (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 september 1992 om rättigheter för personer med mentala funktionshinder (8),

—

med beaktande av sin resolution av 14 december 1995 om handikappade personers mänskliga rättigheter (9),

—

med beaktande av sitt uttalande av den 9 maj 1996 om autistiska personers rättigheter (10),

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 13 december 1996 om parkeringstillstånd för rörelsehindrade – Handikappade personers rättigheter (11),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 april 1997 om lika möjligheter för funktionshindrade personer (12),

—

med beaktande av sin resolution av den 4 april 2001 om ett Europa fritt från hinder för personer med funktionsnedsättning (13),

—

med beaktande av sin resolution av den 3 september 2003 om kommissionens meddelande På väg mot en rättsligt bindande FN-konvention för att främja och skydda funktionshindrades rättigheter och värdighet (14),

—

med beaktande av sin resolution av den 24 april 2009 om Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess fakultativa protokoll (15),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om rörlighet och integrering av personer med funktionsnedsättning och EU:s handikappstrategi 2010–2020 (16),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om att minska ojämlikhet i hälsa i EU (17),

—

med beaktande av Europeiska pakten för jämställdhet 2011–2020,

—

med beaktande av EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt i utvecklingssamarbetet 2010–2015,

—

med beaktande av programförklaringen Second Manifesto on the Rights of Women and Girls with Disabilities in the European Union (A toolkit for activists and policymakers),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0329/2013), och av följande skäl:

A.

80 miljoner människor med funktionsnedsättning i Europeiska unionen har ett stort behov av en tillgänglig och fördomsfri fysisk, intellektuell och social miljö, utan barriärer, hinder och stereotyper som hindrar att de fullt ut kan åtnjuta sina grundläggande mänskliga rättigheter och sitt europeiska medborgarskap. Av dessa 80 miljoner människor är 46 miljoner kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, som utgör 16 procent av den sammanlagda kvinnliga befolkningen i EU.

B.

Uppskattningsvis en miljard människor i världen lever med funktionsnedsättning (18) och 80 procent av dem bor i utvecklingsländer. Kvinnor med funktionsnedsättning är missgynnade på flera plan, eftersom de har stora svårigheter att få tillgång till adekvat bostad, hälsovård, kollektivtrafik, utbildning, yrkesutbildning och sysselsättning, är utsatta för diskriminering i tillgången till kredit och andra produktiva resurser och sällan deltar i beslutsfattandet.

C.

Antalet äldre ökar vilket innebär att antalet människor med funktionsnedsättning, däribland kvinnor, kommer att öka i enlighet därmed. Enligt Världshälsoorganisationen är funktionsnedsättning mer utbrett bland kvinnor och de berörs särskilt av detta fenomen med tanke på deras längre förväntade livslängd. Detta innebär att antalet kvinnor med funktionsnedsättning kommer att öka i större utsträckning.

D.

Det ökande antalet personer med funktionsnedsättning innebär att bördan för vårdare, särskilt anhörigvårdare, kommer att öka. De flesta anhörigvårdare är kvinnor, som tvingas gå ner i arbetstid och till och med sluta yrkesarbeta för att ta hand om sina beroende familjemedlemmar.

E.

Full delaktighet i samhället och ekonomin för kvinnor med funktionsnedsättning är nödvändig för att Europa 2020-strategin ska kunna skapa smart och hållbar tillväxt för alla. Personer med funktionsnedsättning, även kvinnor och flickor, måste ges rättvisa och lika möjligheter och tillfällen att delta i samhällets sociala, ekonomiska och politiska liv. Personer med funktionsnedsättning möter fortfarande en mängd olika hinder för full delaktighet i samhället, vilket ofta leder till social utestängning och fattigdom och hindrar att de fullt ut kan åtnjuta det europeiska medborgarskapet.

F.

Diskriminering kan leda till social isolering och utestängning, psykologiska trauman samt vantrivsel.

G.

Grunden för varje slags sammanslutning av demokratiska stater är att underlätta för alla invånare, oberoende av om de är kvinnor eller män, att delta i de demokratiska processerna (särskilt val), skapa infrastruktur, där den saknas, för detta deltagande, och, följaktligen, främja delaktighet för kvinnor med funktionsnedsättning.

H.

Samtliga aktörer ska se till att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning får lika tillgång till offentliga hälso- och sjukvårdstjänster av hög kvalitet, bland annat genom att förbättra hälso- och sjukvårdspersonalens yrkesutbildning och livslånga lärande med avseende på de specifika behov dessa kvinnor har, inbegripet behov i samband med sexuell och reproduktiv hälsa.

I.

Kvinnor med funktionsnedsättning ska ha rätt till utbildning, hälsa, sysselsättning, rörlighet, familjeliv, sexuella förhållanden, giftermål, moderskap och särskilda skydd som garanterar dessa rättigheter.

J.

Framställningar av partnerskap, sexualitet och moderskap i det offentliga rummet på det sätt som kvinnor och flickor med funktionsnedsättning upplever det bidrar till insatserna för att bekämpa fördomar, envisa stereotyper och felaktiga uppgifter. Dessa framställningar kan ske på många olika sätt, särskilt via konstnärliga och kulturella metoder och medierna.

K.

Det är mycket mer sannolikt att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning utsätts för våld, särskilt för våld i hemmet och sexuellt utnyttjande, och uppskattningar visar att kvinnor med funktionsnedsättning löper 1,5 till 10 gånger högre sannolikhet att misshandlas än kvinnor utan funktionsnedsättning (19). Beroende på om de lever i samhället eller på institutioner måste särskilda åtgärder vidtas för att bekämpa denna oförsvarliga företeelse som utgör ett brott och en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna. Samtliga kvinnor måste ges full tillgång till stöd, eftersom kvinnor och flickor med funktionsnedsättning utsätts för större emotionellt beroende och löper större risk att bli offer för olika slags könsbaserat våld, uppnå lägre nivå av personlig och social utveckling och drabbas av vitt utbredd okunnighet i fråga om sexualitet och de otaliga och skadliga myterna kring denna fråga. Uppgifter visar på att det sexuella utnyttjandet av kvinnor med funktionsnedsättning har ökat som en följd av den ökade fattigdomen.

L.

Kvinnor och flickor med funktionsnedsättning är utsatta för dubbel diskriminering på grund av bristande jämställdhet mellan könen, ålder, religion, etnicitet och kulturellt och socialt beteende samt stereotyper gällande funktionsnedsättning, vilket måste bekämpas. Kvinnor med funktionsnedsättning är ofta föremål för diskriminering i jämförelse med män med funktionsnedsättning, särskilt när det gäller tillgång till sysselsättning och utbildning. Kommissionen och medlemsstaterna kan förhindra detta genom att integrera ett jämställdhetsperspektiv i alla berörda områden inom politiken för personer med funktionsnedsättning.

M.

Det är de offentliga myndigheternas ansvar att genom inrättandet av offentliga specialinriktade och kostnadsfria tjänster av god kvalitet ge kvinnor och flickor med funktionsnedsättning en omgivning som är anpassad på ett sådant sätt att de fullt ut kan utnyttja sina rättigheter och ta sitt ansvar, och fatta egna beslut för att på detta sätt stegvis vinna oberoende, på lika villkor som människor som inte har någon funktionsnedsättning. Förhållandena, infrastrukturen, lagstiftningen och stödstrukturerna varierar kraftigt mellan medlemsstaterna.

N.

Kvinnor och flickor med funktionsnedsättning kan endast åtnjuta lika rättigheter om rättvisa mellan könen är förverkligad och om de statliga myndigheterna är lika tillgängliga för kvinnor med funktionsnedsättning som för personer utan funktionsnedsättning. Jämställdhet i praktik och genomförande varierar dock kraftigt inom EU.

O.

Den grupp människor som har en eller flera fysiska, psykiska eller intellektuella funktionsnedsättningar är ytterst heterogen och det är därför nödvändigt att garantera behandling i enlighet med individuella behov.

P.

Den höga arbetslöshetsnivån bland personer med funktionsnedsättning är fortfarande oacceptabel. Detta ökar risken för social utestängning för personer med funktionsnedsättning, som är en utsatt grupp inom vilken fattigdom är vanligare. Eftersom kvinnor och flickor med funktionsnedsättning har svårare att få tillträde till arbetsmarknaden är det svårare för dem att leva ordnade och oberoende liv. En anställning är inte bara uteslutande en inkomstkälla, utan den har också kommit att fungera som en mekanism för social integration eftersom den skapar band till samhället och en rad interpersonella relationer. Det förekommer ofta att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning är underbetalda. Hinder för rörlighet liksom ett större beroende av familjemedlemmar och vårdare måste övervinnas för att underlätta deras aktiva deltagande i utbildnings- och arbetsmarknaderna och i det sociala och ekonomiska livet samhället.

Q.

I de medlemsstater där man satsar mest på att integrera kvinnor med funktionsnedsättning har dessa kvinnor större möjligheter att leva ett oberoende liv och utveckla sina färdigheter.

R.

Kvinnor med funktionsnedsättning som kommer från mer missgynnade samhällsskikt har haft färre möjligheter att utveckla sina färdigheter och att självförverkliga sig på ett oberoende sätt.

S.

Den ekonomiska krisen och nedskärningarna i offentlig hälso- och sjukvård och sociala tjänster i de flesta medlemsstater har negativa följder för utsatta grupper och särskilt för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning. De riskerade fattigdom i hög grad redan före krisen. Dessa åtstramningsåtgärder har lett till färre speciallärare och ledsagare till personer med funktionsnedsättning, lägre socialt stöd till vårdarna, sänkta bidrag till personer med funktionsnedsättning, minskad finansiering av inrättningar och organisationer som arbetar med personer med funktionsnedsättning samt till en minskning av tillgången för personer med funktionsnedsättning till arbete inom den offentliga sektorn. Detta har fått dramatiska följder för kvinnor med funktionsnedsättning och deras möjligheter att leva ett oberoende liv.

T.

Det finns ett starkt samband mellan rörlighet, funktionsnedsättning och social integration, särskilt när det gäller kommunikationsfrihet och tillgång till kommunikation (också punktskrift, teckenspråk och andra alternativa kommunikationsformer), rörelsefrihet på livets alla områden och åtkomst till tjänster. Personer med funktionsnedsättning måste fullt ut och aktivt kunna delta i alla aspekter av samhällslivet och få tillgång till informations- och kommunikationstekniken samt till tekniska hjälpmedel i hemmet och internetbaserade kommunikationslösningar.

U.

Om tanken är att motverka social utestängning och spara pengar vore det bättre att medlemsstaterna gjorde det möjligt för kvinnor med funktionsnedsättning att bo kvar med sin familj i stället för att främja en institutionalisering av dem.

1.

Europaparlamentet betonar vikten av integration för samtliga EU-invånare, oberoende av eventuell fysisk, intellektuell, psykosocial eller psykisk funktionsnedsättning. Parlamentet efterlyser särskilda mål som ska fastställas för att garantera detta i syfte att förbättra livskvaliteten hos personer med funktionsnedsättning och främja en konsekvent politik genom full delaktighet för alla. Parlamentet betonar att utarbetandet av strategier samt lagstiftningsmässiga och politiska åtgärder som garanterar icke-diskriminering och lika möjligheter måste ske genom aktivt samarbete med samtliga inblandade aktörer, däribland kvinnor med funktionsnedsättning.

2.

Europaparlamentet vidhåller att ett jämställdhetsperspektiv ska integreras i politiken för personer med funktionsnedsättning och betonar vikten av att integrera jämställdhet för personer med funktionsnedsättning i program, åtgärder och strategier för jämställdhet för att stärka erkännandet av och förståelsen för jämställdhets- och handikappfrågornas sektorsövergripande natur i EU och i medlemsstaternas lagstiftning och politik. Parlamentet anser att kvinnor med funktionsnedsättning bör inbjudas att delta i relevanta instanser i egenskap av konsulter, rådgivare eller experter. Parlamentet beklagar att det i ”EU:s handikappstrategi 2010–2020: Nya åtgärder för ett hinderfritt samhälle i EU” inte ingår något jämställdhetsperspektiv eller något särskilt kapitel om jämställdhetsspecifik handikappolitik Parlamentet beklagar även att EU:s jämställdhetsstrategi 2010–2015 inte specifikt tar upp frågan om funktionsnedsättning, trots att kvinnor med funktionsnedsättning ofta befinner sig i en mer utsatt position än män med funktionsnedsättning och oftare drabbas av fattigdom och social utestängning.

3.

Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som inte ännu ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess fakultativa protokoll att göra det så att de kan verkställas fullt ut.

4.

Europaparlamentet framhåller att en mängd studier visat på att kvinnor med funktionsnedsättning utsätts för dubbel diskriminering på grund av såväl sitt kön som sin funktionsnedsättning, och betonar att överlappning av sådan diskriminering har särskilt negativa effekter för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, mot bakgrund av den aktuella bristen på specifika bestämmelser, införa bestämmelser för kvinnor med funktionsnedsättning i de sociala trygghetssystemen.

5.

Europaparlamentet påminner regeringarna om att diskriminering på grund av funktionsnedsättning är förbjudet och uppmanar medlemsstaterna att anstränga sig ytterligare för att undanröja de återstående hindren.

6.

Europaparlamentet påminner om att integration och delaktighet av kvinnor och flickor med funktionsnedsättning endast kan uppnås om man underlättar deras rörlighet i en fysisk och social miljö utan hinder och efterlyser insatser i detta syfte.

7.

Europaparlamentet understryker att sammanslutningar som sammanför de personer, särskilt kvinnor, som fungerar som vårdare för familjemedlemmar eller nära anhöriga med funktionsnedsättning spelar en viktig roll, och betonar det viktiga upplysningsarbete de utför.

8.

Europaparlamentet betonar vikten av att optimera användningen av EU:s finansieringsinstrument, särskilt strukturfonderna, för att främja tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning och se till att de inte diskrimineras, med särskild hänsyn till kvinnor, som ofta drabbas av flerfaldig diskriminering, samt åtgärder för att synliggöra möjligheterna att finansiera sådana insatser i denna typ av program efter 2013.

9.

Europaparlamentet framhåller att information om de tjänster som är tillgängliga för allmänheten (utbildning, hälso- och sjukvård, rättsväsende, transporter, administrativa förfaranden etc.) måste erbjudas enkelt och säkert på alla språk och i alla tillgängliga former och format. När sådana tjänster erbjuds per telefon eller med hjälp av distansöverbryggande teknik måste de vara tillgängliga även för döva och dövblinda kvinnor.

10.

Europaparlamentet understryker att integration förutsätter att stereotyper vederläggs genom positiva bilder som förmedlas genom användning av kulturyttringar och upplysningskampanjer, som tillhandahåller en objektiv presentation av skildringar av kvinnor med funktionsnedsättning och visar upp den rika mångfald av roller som de kan ta på sig i sitt dagliga liv i samhället, liksom genom skildringar av funktionshinder i det offentliga rummet, eftersom det är just detta område som släpar efter. Parlamentet betonar att medierna fyller en viktig roll när det gäller att sprida information om kvinnor med funktionsnedsättning och att de bör bidra till att det sker en förändring till det bättre av allmänhetens inställning till dessa kvinnor, vilket är i linje med principerna och värdena i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

11.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att betrakta sexuellt våld som ett allvarligt brott som ska lagföras, särskilt i fall som rör kvinnor med funktionsnedsättning, framför allt kvinnor med psykisk funktionsnedsättning, för att minska det höga antalet rapporterade fall av våldtäkter och sexuella trakasserier och sexuellt våld inom stora institutioner.

12.

Europaparlamentet framhåller att det för att förhindra att flickor med funktionsnedsättning göms undan, överges, försummas och segregeras är nödvändigt att främja informationskampanjer som riktar sig till familjerna och som informerar dem om vilka resurser samhället erbjuder för att vårda dessa flickor och bidra till deras framtida utveckling samt för att få bukt med sexistiska och diskriminerande stereotyper. Parlamentet anser att, om de närmast anhöriga inte är i stånd att ta hand om ett barn med funktionsnedsättning, ska det allmänna se till att barnet kan omhändertas inom den utvidgade familjen eller, om detta inte är möjligt, att barnet erbjuds offentlig omsorg inom en familj. Parlamentet konstaterar att det är nödvändigt att främja mottagande av fosterbarn och adoption av barn med funktionsnedsättning, genom att förenkla de byråkratiska förfarandena liksom att informera och ge lämplig hjälp till fosterfamiljer eller familjer som väljer att adoptera.

13.

Europaparlamentet föreslår att arkitektoniska och andra miljömässiga hänsyn och åtgärder måste vidtas på området för boende för att skynda på en positiv övergång från ”design för särskilda behov” till ”sammanhängande och integrerande design för samtliga invånare”. Fullständig tillgänglighet och relevanta anpassningar bör dock inte vara ett mål enbart inom arkitekturen, utan universell utformning bör utgöra ett oavvisligt mål och en realitet, särskilt när det gäller de grundläggande vardagsbehoven hos kvinnor med funktionsnedsättning. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att garantera att kvinnor med funktionsnedsättning får tillgång till program för subventionerat enskilt eller delat boende, och att de måste få ekonomiskt stöd för att kunna bygga bort hinder i hemmet; sådant stöd måste vara tillgängligt även för dem som bor i hyresbostäder. Europaparlamentet påminner därför än en gång om vikten av att tillförsäkra personer med funktionsnedsättning större tillgång till anständiga levnadsförhållanden, oberoende av om det gäller bostäder, mobilitet, tillgång till offentliga och sociala tjänster eller deltagande i det offentliga livet.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stimulera tillgång utan hinder, för kvinnor och flickor med nedsatt rörlighet och kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, till transportinfrastruktur, fordon och till formaten för information och reservation. Parlamentet konstaterar att kvinnor med funktionsnedsättning utnyttjar kollektivtrafiken i större utsträckning än män med funktionsnedsättning. Parlamentet betonar därför att det är viktigt att frågor som är knutna till funktionsnedsättning och kön beaktas vid utformningen, genomförandet och utvärderingen av transportpolitiken, så att kvinnor med funktionsnedsättning garanteras lika möjligheter och inte diskrimineras. Parlamentet rekommenderar därför att kvinnor med funktionsnedsättning, eftersom de är experter på området, deltar som konsulter i utformningen av transportpolitiken.

15.

Europaparlamentet framhåller att tillgång till internet och sociala medier också måste garanteras (exempelvis ska alla offentliga webbplatser vara läsbara för personer med nedsatt syn, anpassningarna måste även inriktas på andra typer av funktionsnedsättning än nedsatt syn, t.ex. anpassning av komplext innehåll så att det kan förstås av personer med intellektuell funktionsnedsättning samt införlivande av videofilmer som med hjälp av teckenspråkstolkning förklarar innehållet). Parlamentet uttrycker sin oro för att invånarnas tillgång till myndigheter och e-förvaltning ännu inte är helt säkerställd. Parlamentet understryker att alla personer med funktionsnedsättning, även äldre personer med hörselnedsättning, vars antal och andel i samhället enligt Världshälsoorganisationens uppskattningar särskilt håller på att öka, ges tillgång till digital kompetens. Parlamentet ser därför positivt på kommissionens förslag till direktiv om tillgängligheten till offentliga myndigheters webbplatser.

16.

Europaparlamentet betonar att demokratiskt deltagande är en grundläggande och medborgerlig rätt för kvinnor med funktionsnedsättning som måste underlättas och garanteras. Medlemsstaterna och alla andra berörda offentliga myndigheter uppmanas därför att tillhandahålla lämpligt anpassade inrättningar och möjliggöra kvinnors aktiva engagemang och delaktighet.

17.

Europaparlamentet påminner om att FN:s konvention främjar en människorättsmodell som utgår från att stöd ges i beslutsfattandet, på grundval av jämställdhet och alla människors inneboende värde, i stället för det förlegade system som utgår från att en tredje person fattar besluten för en person med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att underlätta för kvinnor med funktionsnedsättning att delta i beslutsfattandet så att deras intressen och rättigheter skyddas.

18.

Europaparlamentet anser att kvinnor med funktionsnedsättning har rätt att, så långt som möjligt, fatta beslut om sitt eget liv och sina egna behov, att höras och rådfrågas och att deras oberoende bör främjas aktivt, och framhäver att dessa rättigheter också bör garanteras i specialiserade offentliga institutioner under normala levnadsförhållanden. Parlamentet betonar att personlig assistans kan vara ett sätt att uppnå självständigt boende för dem och bör därför underlättas och främjas för kvinnor med funktionsnedsättning som en del av stödet till dem på läroinrättningar och yrkesutbildningsinstitut, på arbetsplatsen, inom familjen och i samband med graviditet och moderskap.

19.

Europaparlamentet påminner om att varje fas i en kvinnas liv inte bara innebär möjligheter utan också skyldigheter och att kvinnor i detta sammanhang ofta måste utstå oproportionerliga bördor i samband med graviditet och barnafödande när de måste möta de negativa följderna av graviditet, särskilt om papporna varken tar sitt ansvar eller bidrar till sitt barns välbefinnande och öde genom att överge sina familjer, eftersom båda föräldrarna i en familj ska dela lika på samma ansvar på grundval av jämställdhet, om de inte ömsesidigt kommit överens om något annat på förhand.

20.

Europaparlamentet framhåller att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning måste få information om sina rättigheter så att de kan fatta egna beslut. Informationen ska ges på ett sätt som innebär att dessa kvinnor och flickor kan komma åt och förstå den, med hänsyn tagen till de olika former, medier och format för kommunikationen som de väljer och, i förekommande fall, deras intellektuella funktionsnedsättning.

21.

Europaparlamentet konstaterar att det på det medicinska området finns behov av särskild och fortlöpande vidareutbildning för vårdpersonalen för att de ska kunna erbjuda kvinnor och flickor med funktionsnedsättning rätt vård, särskilt om psykiska sjukdomar/intellektuell funktionsnedsättning, så att dessa sjukdomstillstånd lättare upptäcks och de drabbade patienterna remitteras för behandling till medicinska enheter som är specialiserade och kompetenta på detta område. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att se till att samtliga yrkesgrupper som arbetar med personer med funktionsnedsättning får särskild vidareutbildning och betonar att vårdpersonal och lärare under sin utbildning måste studera och uppmärksammas på alla typer av funktionsnedsättningar, eftersom kunskapen om vissa av dessa är alltför bristfällig trots deras utbredning.

22.

Europaparlamentet noterar att utbildningen och yrkesutbildningen för personer med funktionsnedsättning genomförs separat och bristfälligt i vissa medlemsstater. Parlamentet understryker att det är mycket viktigt att kvinnor med funktionsnedsättning integreras i det vanliga utbildnings- och yrkesutbildningssystemet när deras funktionsnedsättning medger en sådan integrering.

23.

Europaparlamentet understryker behovet av att stödja invandrarkvinnor och invandrarflickor med funktionsnedsättning så att de kan utveckla sina färdigheter och sin potential inom yrkesutbildningen, och ge dem möjligheter att hitta lämpliga arbeten.

24.

Europaparlamentet konstaterar att de olika faserna i en kvinnas liv – varav graviditet är en – är förenade med särskilda utmaningar som måste bemötas, och att kvinnor med funktionsnedsättning också bör åtnjuta samma rättigheter och möjligheter som erbjuds kvinnor utan funktionsnedsättning i detta sammanhang så att allt motarbetande av graviditet kan undvikas. Parlamentet betonar, med tanke på att kvinnor med funktionsnedsättning brottas med utmaningar utöver det vanliga, att de bör ha rätt till förlängd mammaledighet så att de kan anpassa sig till sin nya situation och utforma sitt familjeliv på bästa sätt. Parlamentet konstaterar att tvångssterilisering och påtvingad abort är våldshandlingar mot kvinnor och utgör former av inhuman och förnedrande behandling, som medlemsstaterna måste utrota och fördöma kraftigt.

25.

Europaparlamentet understryker att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning måste få kunna åtnjuta sin sexualitet lika fritt som personer utan funktionsnedsättning. Kvinnor med funktionsnedsättning måste kunna få leva och uppfylla sin önskan att få barn på samma sätt som kvinnor utan funktionsnedsättning. Parlamentet betonar att det för att flickor, tonårsflickor och kvinnor med funktionsnedsättning ska kunna ta ansvar för sin sexualitet är nödvändigt att de får tillgång till sexualundervisning: de måste lära sig och förstå hur kroppen fungerar (hur en graviditet uppstår och hur den kan undvikas), hur de kan säga nej till sexuella handlingar de inte vill delta i, hur de kan undvika sexuellt överförbara sjukdomar etc.; De behöver känna till och förstå hur kroppen fungerar (hur man blir gravid och hur man undviker graviditet), hur man säger nej till sexuella aktiviteter man inte vill medverka i, hur man undviker sexuellt överförbara sjukdomar, etc. Parlamentet betonar att man måste säkerställa att dessa kvinnor och deras familjer får specialiserat stöd – bl.a. barnomsorg – så att de till fullo kan njuta av moderskapet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i detta fall särskilt beakta behoven hos kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning.

26.

Europaparlamentet anser att det är avgörande att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning har fullständig tillgång till hälso- och sjukvård som tillgodoser deras särskilda behov, inbegripet gynekologiska konsultationer och läkarundersökningar, också med avseende på familjeplanering, och till anpassat stöd under graviditeten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att via den nationella offentliga hälso- och sjukvården se till att tillgången till dessa tjänster är välfungerande.

27.

Europaparlamentet framhåller vikten av att utrota fördomar, negativa uppfattningar och sociala stigmata, att uppmuntra social acceptans, social delaktighet, respekt och tolerans uppmuntras och att sätta värde på mänsklig mångfald. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att särskilt genomföra upplysningskampanjer.

28.

Europaparlamentet framhåller att våld mot kvinnor och sexuellt våld är ett allvarligt brott mot de grundläggande rättigheterna. Parlamentet framhåller att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning som bor på vårdhem och mentalsjukhus är extremt utsatta och måste skyddas från sexuella övergrepp och andra former av fysisk misshandel som de kan utsättas för, och uppmärksammar med oro bristen på uppgifter om denna oroväckande företeelse. Medlemsstaterna uppmanas att utreda hur vanligt förekommande detta problem är genom att uppmuntra drabbade kvinnor med funktionsnedsättning att bryta sin tystnad. Parlamentet uppmuntrar till insamling av aktuella uppgifter på ett konfidentiellt sätt så att de åtgärder som behövs för att ta itu med problemet vidtas. Parlamentet uppmanar Europeiska jämställdhetsinstitutet att undersöka hur flickor och kvinnor med funktionsnedsättning drabbas av våld.

29.

Medlemsstaterna uppmanas också att förebygga trakasserier på arbetsplatsen genom effektiva åtgärdsplaner mot trakasserier i enlighet med tillämpningen av direktiv 2000/78/EG, för att minska den höga förekomsten av våldtäkter och fall av sexuella trakasserier och sexuellt våld, liksom tvångssterilisering, framför allt inom stora institutioner.

30.

Parlamentet betonar att det i många utvecklingsländer fortfarande är mycket som hindrar kvinnorna från att komma undan våld, anmäla sådana brott och få tillgång till rättslig prövning och rättsliga och sociala tjänster.

31.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att vidta alla ändamålsenliga lagstiftnings-, administrativa, sociala, utbildnings- och andra åtgärder för att skydda kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, såväl inom som utom hemmet, mot alla former av utnyttjande, våld och övergrepp och att underlätta deras tillgång till rättslig prövning genom tillhandahållande av lämplig lokal assistans och stöd, med beaktande av deras specifika behov, inbegripet hjälpmedel, för att undvika utestängning och isolering i hemmet. Dessutom bör samtliga sådana tjänster och program övervakas noga av oberoende myndigheter. Parlamentet beklagar att EU:s och medlemsstaternas lagstiftning mot utnyttjande, våld och övergrepp ofta saknar fokus på funktionsnedsättningar.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen utarbeta en övergripande strategi för att bekämpa våld mot kvinnor, såsom begärts av parlamentet i ett flertal resolutioner, senast i sin resolution av den 5 april 2011 om prioriteringar och utkast till en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor (20). Parlamentet upprepar än en gång att kommissionen måste lägga fram ett straffrättsligt instrument för att bekämpa könsrelaterat våld, som ska omfatta skydd av rättigheterna för kvinnor med funktionsnedsättning som utsatts för sexuella övergrepp och sexuellt våld utanför eller i hemmet.

33.

Europaparlamentet framhåller att man måste garantera att kvinnor med funktionsnedsättning bereds ekonomiska möjligheter att på ett enkelt och säkert sätt få tillgång till rättssystemet, och att de i alla skeden av förfarandet har tillgång till de system och den teknik för muntlig kommunikation som de väljer, vilket bl.a. inbegriper teckenspråkstolkar eller tolkar för dövblinda personer, så att de korrekt kan kommunicera med personalen inom polisen och de rättsliga myndigheterna. Parlamentet understryker att kvinnor med funktionsnedsättning ofta är beroende av den person som vårdar dem, som i många fall också är den person som misshandlar och förgriper sig på dem, och att man därför måste säkerställa oberoende former för kommunikation med kvinnor med funktionsnedsättning som misshandlats, så att de kan göra en anmälan och omedelbart kan förflyttas till en tillfällig vårdinrättning som tillgodoser deras behov, tills ärendet har fått en rättslig lösning. Parlamentet föreslår att brottmålsförfaranden ska införas, som är särskilt tillrättalagda för de behov kvinnor med funktionsnedsättning har, inbegripet tillhandahållande av stöd från en icke-statlig organisation. Parlamentet understryker att inga hinder får ligga i vägen för att kvinnor med funktionsnedsättning får tillgång till rättslig prövning. Parlamentet betonar i detta sammanhang att det måste vidtas effektiva åtgärder för att kvinnor med funktionsnedsättning ska få det stöd de behöver i utövandet av sin rättskapacitet, vid behov anpassat till kvinnornas personliga behov och färdigheter, när det gäller fattandet av beslut som rör medborgerliga och politiska rättigheter. Parlamentet betonar att det också behövs lämpliga och effektiva skyddsåtgärder för att förhindra att tredje parter eller institutioner missbrukar sin ställning gentemot kvinnor med funktionsnedsättning som utövar sin rättskapacitet, t.ex. erkända oberoende experters framtagande av opartiska bedömningar av kvinnornas verkliga behov, och att dessa åtgärder regelbundet måste ses över.

34.

Europaparlamentet betonar att varje avtal om sterilisation, som en kvinna eller flicka med funktionsnedsättning ingår, måste vara frivilligt och utredas av en opartisk tredje part som har i uppdrag att kontrollera att beslutet fattades på ett ärligt sätt och, om det inte finns allvarliga medicinska indikationer, utan tvång. Parlamentet betonar vidare att preventivmedel aldrig får ges och en graviditet aldrig lagligen avbrytas om en kvinna eller flicka med funktionsnedsättning inte ger sitt samtycke. Parlamentet anser att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning måste ha rätt att ge sitt samtycke med full kännedom om förhållandena och att förstå all medicinsk praxis. Om en kvinna eller flicka med funktionsnedsättning inte är i stånd att ge sitt samtycke, ska samtycket alltid grunda sig på respekten för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förebygga och utdöma straff för tvångssterilisering av kvinnor med funktionsnedsättning.

35.

Europaparlamentet konstaterar att den terminologi som används för att beskriva fysiska funktionshinder och funktionsnedsättning skiljer sig åt och att tyngdpunkten bör ligga på funktionsnedsättning istället för på funktionshinder i medicinska termer, i enlighet med det synsätt som valts i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och som domstolen följer. Parlamentet betonar att arbetsgivare bör inrikta sig på kompetenser och färdigheter hos anställda eller sökanden med funktionsnedsättning.

36.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra och garantera kvinnor och flickor med funktionsnedsättning tillgång till alla typer av formell och informell utbildning och livslångt lärande och till arbetsmarknaden, eftersom de bör uppmuntras att studera och utnyttja den nya informations- och kommunikationstekniken och få stöd och uppmuntras för att komma in på arbetsmarknaden, och belyser att särskilda begåvningar, åsikter och erfarenheter kan berika arbetsmiljöerna avsevärt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla utbildning och information till lärare, utbildare, ansvariga offentliga tjänstemän samt arbetsgivare så att de inför förfaranden för social integration som tar tillvara potentialen och mervärdet hos kvinnor med funktionsnedsättning. Parlamentet föreslår att man ska använda Europeiska socialfonden effektivt för att se till att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning i större utsträckning deltar i alla viktiga delar av samhällslivet, t.ex. tillträde till arbetsmarknaden, samt för att minska ungdomsarbetslösheten och fattigdomen.

37.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över sina regelverk och politiska ramar med hänsyn till arbetsmarknadsdeltagandet hos kvinnor med funktionsnedsättning och kvinnor med intellektuell och psykisk funktionsnedsättning. Parlamentet understryker behovet av att anta aktiva arbetsmarknadsåtgärder för kvinnor med funktionsnedsättning, med utrymme för individuella val, inbegripet flexibla anställningsformer och deltids- och heltidsarbete, och att överväga möjligheten att stimulera små och medelstora företag med hjälp av finansiella incitament och annat stöd för att göra det lättare att förena yrkes- och privatliv. Parlamentet betonar att kvinnor med funktionsnedsättning, när det gäller grundande av småföretag och andra former av egenföretagande, bör ha samma rätt till finansiering liksom rätt att välja mellan olika anställningsformer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att dra nytta av bästa praxis runtom i Europa. Arbetsgivarna uppmanas att göra rimliga anpassningar av arbetsplatser och arbetsvillkor, för att fokusera mer på att ge incitament till personer med funktionsnedsättning och aktivt integrera dem på arbetsmarknaden, med möjlighet att i enskilda fall av diskriminering vända sig till arbetsdomstolar i enlighet med artikel 5 i direktiv 2000/78/EG.

38.

Europaparlamentet konstaterar att dagens utbildnings- och fortbildningssystem i allmänhet inte lyckas undvika de många avhoppen bland personer med funktionsnedsättning, och uppmanar medlemsstaterna att särskilt uppmärksamma pojkar och flickor med funktionsnedsättning eller med särskilda behov i skolan för att förbättra deras integration och bidra till att minska avhoppen från skolan till mindre än 10 procent.

39.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera finansiering och lämpligt stöd till handikappsammanslutningar och handikapporganisationer, eftersom dessa spelar en viktig roll för att främja rättigheter för personer med funktionsnedsättning och belysa värdet av att de som aktiva medborgare deltar i samhällslivet.

40.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge anpassat specialstöd till familjer till kvinnor med funktionsnedsättning genom att utbilda och stödja vårdarna på alla nivåer, och att inrätta institutioner som tillfälligt kan ta hand om personer med funktionsnedsättning när deras familjer är i behov avlastning.

41.

Europaparlamentet understryker de befintliga ojämlikheterna när det gäller infrastrukturinrättningar mellan medlemsstaterna för personer med funktionsnedsättning och betonar behovet av fri rörlighet inom EU, som ska garanteras överallt för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, och att destinationsmedlemsstaten måste tillhandahålla dem de särskilda hjälpmedel som de har rätt att åberopa, på samma villkor som övriga personer med funktionsnedsättning.

42.

Europaparlamentet beklagar att rådet har ännu inte har slutfört sitt arbete med utkastet till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning, trots att parlamentet lade fram sin ståndpunkt 2009. Parlamentet uppmanar rådet att se till att denna lagstiftning antas före utgången av den innevarande valperioden.

43.

Europaparlamentet framhåller att personer med funktionsnedsättning, särskilt kvinnor, i större utsträckning riskerar att drabbas av fattigdom (enligt OECD lever nästan en fjärdedel av alla personer med funktionsnedsättning i fattigdom). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta tillräckliga åtgärder för att förhindra att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning glider ner i fattigdom, och att se till att de erhåller stöd och bidrag för sin funktionsnedsättning och har tillgång till sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster, genom att utforma nationella ändamålsenliga program och se till att dessa genomförs effektivt genom ständig övervakning och utvärdering. Parlamentet betonar att risken för fattigdom och arbetslöshet är särskilt allvarlig för ensamstående mammor till barn med funktionsnedsättning. Parlamentet påminner om att främjandet av jämställdhet och lika möjligheter liksom bekämpandet av den diskriminering som barn med funktionsnedsättning och deras familjer är utsatta för utgör ett verktyg för att motverka stigmatisering, fattigdom och social utestängning, och understryker att sambandet mellan funktionsnedsättning, kön och fattigdom måste beaktas i alla strategier för bekämpning av fattigdom och social utestängning.

44.

Europaparlamentet förespråkar att de offentliga sjukvårdssystemen ska betrakta utsatta grupper som användare med särskilda behov och att de ska förfoga över medel och remissenheter som gör att de kan erbjuda lämplig vård.

45.

Europaparlamentet begär att särskild uppmärksamhet ska fästas vid äldre kvinnor som ofta lever ensamma och drabbas av olika sjukdomar som medför funktionsnedsättning, genom inrättande av ett program för förebyggande och stöd.

46.

Europaparlamentet understryker att införandet av åtstramningsåtgärder i många länder har lett till en nedskärning av bidrag och grundläggande tjänster, vilket i särskilt hög grad drabbar kvinnor med funktionsnedsättning. Parlamentet understryker att nedskärningarna av bidragen till personer med funktionsnedsättning och till deras vårdare, i de flesta fall kvinnor, kommer att inverka negativt på anhörigvårdande kvinnors utbildningsbehov liksom på deras sociala och ekonomiska behov. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att vidta åtgärder för att undanröja hindren för effektiva, tillgängliga och rimligt prissatta tjänster av god kvalitet för kvinnor med funktionsnedsättning.

47.

Europaparlamentet påpekar att bristen på rimligt prissatta och tillgängliga assistent- och vårdtjänster av hög kvalitet i de flesta medlemsstater och det faktum att vårdarbetet inte delas lika mellan kvinnor och män har direkt negativ inverkan på kvinnors möjligheter att delta i alla aspekter av det sociala, ekonomiska, kulturella och politiska livet. Parlamentet betonar i detta avseende att särskilt uppmärksamhet måste fästas vid de personer, ofta kvinnor, som vårdar personer med funktionsnedsättning, och att de måste kunna tillgodoräkna sig detta arbete när en bedömning görs av deras arbetslivserfarenhet och betonar också att medlemsstaterna måste uppmuntras att i sina sociala trygghetssystem och i samband med människors pensionering erkänna det engagemang som visas och det obetalda arbete som utförs av de personer, mestadels kvinnor, som vårdar personer med funktionsnedsättning. Parlamentet framhåller att man särskilt måste uppmärksamma dessa kvinnor för att se till att de får lämplig lön och ålderspension. Kommissionen uppmanas därför att lägga fram ett lagstiftningsförslag om ledighet för vårdare (eller ledighet för vård av anhörig) före valperiodens slut, som gör det möjligt för människor att ta ledigt en period från vård av sjuka anhöriga eller anhöriga med funktionsnedsättning och/eller stanna kvar på arbetsmarknaden när man tar ledigt för att vårda familjemedlemmar i beroendeställning.

48.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta storskaliga kampanjer för att öka medvetenheten som ska göra kvinnor och flickor med funktionsnedsättning synligare, och belyser den värdefulla roll som massmedier och internet kan spela för att bygga upp en positiv bild av kvinnor med funktionsnedsättning och uppmuntra dem att utöva sina rättigheter.

49.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna måste garantera att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning åtnjuter likhet inför lagen och är berättigade till samma rättsliga skydd och samma rättsliga förmåner utan någon som helst diskriminering. All diskriminering på grund av funktionsnedsättning och kön ska vara förbjuden, med beaktande av att den sammantagna effekten av de två faktorerna resulterar i en exponentiell effekt på ojämlikheten.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, då den genomför sin halvtidsöversyn av den europeiska strategin för personer med funktionsnedsättning 2010–2020 och utarbetar den därtill hörande förteckningen över åtgärder för 2015–2020, utarbeta ett mer jämställdhetsmedvetet synsätt.

51.

Europaparlamentet påminner om att EU:s handikappolitik redan från början måste beakta jämställdhetsfrågor, i syfte att undvika att befintliga orättvisor befästs eller förvärras allteftersom politiken utvecklas. Parlamentet framhåller att det måste utarbetas indikatorer som speglar både jämställdhets- och funktionsnedsättningsperspektivet. Bristen på indikatorer gör det svårt att få en korrekt uppfattning om den verklighet som kvinnor med funktionsnedsättning lever med. Kommissionen uppmanas att i framtida undersökningar om kvinnor och funktionsnedsättning involvera just kvinnor och flickor med funktionsnedsättning.

52.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att anta ett övergripande antidiskrimineringsdirektiv som inom EU:s alla behörighetsområden ska syfta till att undanröja hinder som hindrar personer med funktionsnedsättning, särskilt kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, från att uppnå sin fulla potential för deltagande i samhället och oberoende.

53.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja frivilliga initiativ till stöd för mänsklig mångfald och att anslå tillräcklig finansiering till icke-statliga organisationer som arbetar med denna fråga.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samla in uttömmande och tillförlitlig statistik för riktad forskning om hur verkligheten ser ut för personer med funktionsnedsättning, vilket är absolut nödvändigt för att effektivt utforma strategier för att lösa sektorsövergripande frågor om kön, funktionsnedsättning och våld. Parlamentet anser att denna uppgiftsinsamling bör ske i samarbete med kvinnor med funktionsnedsättning. Dessutom är det nödvändigt att jämställdhetsperspektivet beaktas i all forskning om personer med funktionsnedsättning och att funktionsnedsättningsperspektivet beaktas i all forskning om kvinnor och flickor.

55.

Europaparlamentet betonar att mångfald berikar samhället.

56.

Europaparlamentet konstaterar att människans värdighet är okränkbar och måste respekteras och skyddas.

57.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att anta ett jämställdhetsmedvetet synsätt på funktionsnedsättning i utvecklingsagendan för perioden efter 2015.

58.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att införliva funktionsnedsättning i sin utvecklingspolitik och sina projekt på ett samordnat sätt och att främja en omfattande strategi för fattigdomsminskning i de geografiska programmen för kvinnor med funktionsnedsättning, i syfte att frigöra deras ekonomiska potential. Parlamentet betonar att markreformer måste garantera jämställdhet i markägandet, även för kvinnor med funktionsnedsättning.

59.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att ta fram övervakningsmekanismer för att utvärdera vilken inverkan deras politik har på kvinnor med funktionsnedsättning på nationell nivå. Parlamentet uppmanar EU att stödja partnerländernas utarbetande och genomförande av arbetsmarknadslagstiftning, i enlighet med CRPD och Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention 159.

60.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja initiativ som syftar till att stärka aktörernas kapacitet att effektivt genomföra internationella åtaganden om en funktionsnedsättningsutveckling, i linje med målen i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet rekommenderar att EU främjar deltagandet av organisationer för personer med funktionsnedsättning i det internationella och nationella beslutsfattandet.

61.

Europaparlamentet betonar att risksituationer och humanitära katastrofer förvärrar säkerhets- och skyddsläget för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning och avsevärt minskar deras chanser att överleva. Parlamentet betonar att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning är mer utsatta än andra personer inför, under och efter en risksituation, såsom väpnade konflikter, ockupation av territorier, naturkatastrofer och humanitära katastrofer. Parlamentet framhåller att de nationella och internationella organ som är ansvariga för den offentliga sjukvården, katastrofberedskapen, katastrofhjälpen och det humanitära biståndet måste göras uppmärksamma på rättigheterna för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning och deras särskilda behov och på det nödvändiga i att de förfogar över tillräckligt med personal och materiella resurser för att garantera att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning i risk- och katastrofsituationer kan åtnjuta allmän tillgång och lika möjligheter, för att på detta sätt undvika bristande vård och/eller att olämpliga åtgärder vidtas.

62.

Europaparlamentet framhåller att EU och dess medlemsstater måste erkänna vikten av att främja internationellt samarbete för att stödja de nationella insatserna för att säkerställa att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning fullt ut och på lika villkor kan åtnjuta samtliga sina grundläggande rättigheter och friheter. Parlamentet framhåller att de internationella samarbetsprogrammen måste bereda plats för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, och att det därför är nödvändigt att direkt involvera de organisationer som företräder dem (gemensamma eller specifika) i utformningen, utvecklingen, uppföljningen och utvärderingen av de samarbetsstrategier som genomförs på lokal, nationell eller internationell nivå, eller EU-nivå, genom utbyte och spridning av information, erfarenheter, utbildningsprogram och bästa praxis.

63.

Europaparlamentet betonar att EU och medlemsstaterna måste se till att jämställdhet och funktionsnedsättning ingår som övergripande frågor i deras politik, program och projekt för utvecklingssamarbete, och att de samtidigt måste garantera att det tas fram specifika projekt som främjar lika möjligheter för personer med funktionsnedsättning, särskilt kvinnor och flickor. Kommissionen, parlamentet, FN samt internationella, nationella och lokala specialorgan och andra biståndsorgan måste prioritera finansieringen av program som är inriktade på kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, och de måste anslå medel för detta ändamål i sina allmänna program och avsätta finansiering för program eller programavsnitt som är inriktade på kvinnor och flickor med funktionsnedsättning. EU måste ta med frågan om rättigheter för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning i sitt bilaterala samarbete och i långsiktigt samarbete med tredje länders lokala myndigheter, och erbjuda ekonomiskt direktstöd genom sina multilaterala strategier för utvecklingssamarbete i form av ekonomiska bidrag till internationella organisationer, genom samfinansiering med icke-statliga organisationer i EU och andra delar av världen samt genom den politik som är kopplad till det humanitära biståndet.

64.

Europaparlamentet framhåller att man måste främja ett aktivt deltagande från kvinnor med funktionsnedsättning i Europa genom deras intresseorganisationer (särskilt Europeiska handikappforumet och Europeiska kvinnolobbyn och deras respektive nationella medlemsorganisationer) i uppföljningen av de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter, och tillhandahålla relevant information i alternativa rapporter som kan ge en övergripande bild av situationen för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning när det gäller deras grundläggande rättigheter och friheter.

65.

Europaparlamentet anser att de rapporter som EU och medlemsstaterna regelbundet utarbetar i enlighet med konventionerna om mänskliga rättigheter, för varje rättighet måste innehålla uppgifter om kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, inbegripet den faktiska och rättsliga situationen, information om åtgärder som vidtagits för att förbättra deras situation samt information om svårigheter och hinder, särskilt på landsbygden. Parlamentet anser att denna praxis måste omfatta alla institutioner som arbetar med mänskliga rättigheter, både inom EU och på nationell nivå, inbegripet organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning och deras familjer, kvinnor i allmänhet och kvinnor med funktionsnedsättning.

66.

Europaparlamentet anser att en av de största utmaningarna när det gäller att ändra situationen för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning ligger i att införliva funktionsnedsättning i alla program, åtgärder och strategier för jämställdhet samt i att utforma och utveckla åtgärder för positiv särbehandling för att främja utvecklingen för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, med tanke på deras ofördelaktiga situation.

67.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europarådet och FN:s generalsekreterare.