22.9.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 255/42

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (omarbetning) Genomförande av Small Business Act”

KOM(2009) 126 slutlig – 2009/0054 (COD)

(2010/C 255/07)

Föredragande: Ana BONTEA

Dokumentet lämnat för översättning: 19 november 2009

Den 1 juli 2009 beslutade rådet att i enlighet med artikel 95 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (omarbetning)

Genomförande av Small Business Act”

KOM(2009) 126 slutlig – 2009/0054 (COD).

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 17 november 2009. Föredragande var Ana Bontea.

Vid sin 458:e plenarsession den 16–17 december 2009 (sammanträdet den 17 december) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 145 röster för, 3 röster emot och 2 nedlagda röster.

1.   Sammanfattning och rekommendationer

1.1   EESK uppskattar och ställer sig bakom genomförandet av Small Business Act (SBA) och förslaget till direktiv, eftersom förbättringen av lagstiftningsramen ger möjlighet att minska förseningarna vid betalningar, vilket är synnerligen viktigt och värdefullt.

1.2   Men trots att lagstiftningsinsatserna är nödvändiga och värdefulla är de inte tillräckliga för att undanröja betalningsförseningar. Det är även nödvändigt att vidta en rad olika, komplexa åtgärder och att utöka samarbetet på samtliga nivåer. De små och medelstora företagen samt deras organisationer har en viktig roll att spela i denna process.

1.3   EESK anser det vara nödvändigt att fastställa korta obligatoriska betalningsfrister för samtliga myndigheter och offentliga institutioner på EU-nivå samt på nationell, regional och lokal nivå. Kommittén ser positivt på de åtgärder som vidtagits av kommissionen i fråga om de betalningar som den förvaltar direkt. Kommittén ger också sitt stöd till kommissionen när det gäller åtgärdernas framtid och utveckling på alla nivåer. Mot bakgrund av den tid som behövs för att överföra direktivet, uppmanar EESK dessa nivåer att omedelbart börja tillämpa principerna för att mot bakgrund av den pågående krisen ge företagen ett effektivt stöd.

EESK anser att förslaget till direktiv behöver förbättras, och föreslår framför allt följande:

—

När det gäller offentlig upphandling: — Att snarast inrätta en bestämmelse som gör betalning av fakturor obligatorisk senast inom 30 kalenderdagar och att stryka undantaget till bestämmelsen eller åtminstone begränsa undantaget till 60 kalenderdagar efter leveransen, eftersom de offentliga myndigheternas svårigheter att finansiera sin verksamhet inte kan anses vara allvarligare än motsvarande svårigheter hos små och medelstora företag. — Att enligt samma mönster avskaffa eller åtminstone begränsa tillämpningen av undantaget från regeln om högst 30 dagar efter mottagandet.

—

När det gäller samtliga handelstransaktioner: — Att införa lagstadgat tvång att erlägga räntor, kompensation och minimiersättningar för interna utlägg vid försenade betalningar i fall då kontrakten saknar klausuler som är mer gynnsamma för fordringsägarna. — Att utforma bestämmelser om avtalsvillkor som är uppenbart oskäliga, och om obestridda skulder. — Att inom ramen för avtalsfriheten obligatoriskt ta hänsyn till principerna för rättvis och etisk konkurrens vid handelstransaktioner, samtidigt som rättsmissbruk stävjas.

1.4   Mot bakgrund av sina tidigare förslag (1) och i syfte att fullt ut uppnå direktivets syfte, understryker EESK att det vore lämpligt att anta bestämmelser som ger små och medelstora företag större tillgång till offentlig upphandling genom att säkerställa att dessa lättare kan dra nytta av fastslagna regler.

1.5   Med tanke på genomförandet av direktivet och uppföljningen av antagna åtgärder är det viktigt att stödja samarbete och social dialog av god kvalitet mellan offentliga myndigheter, arbetsmarknadens parter och organisationer för små och medelstora företag.

1.6   I fall då offentlig upphandling sker på entreprenad, eller i kontakterna mellan små och medelstora företag och större företag (inbegripet storskalig detaljhandel), bör man undvika att betalningsfristen förlängs eller att betalningar försenas. I branscher där det finns risk för att betalningstiden förlängs utan grund, skulle de nationella myndigheterna, allt efter omständigheterna, kunna kontrollera betalningsfristen eller utfärda ett betalningsföreläggande utan att företagen påtvingas ytterligare skyldigheter eller utgifter.

1.7   EESK rekommenderar att medlemsstaterna intensifierar samarbetet och utformar gemensamma informations- och stödinsatser för små och medelstora företag när det gäller betalningsförseningar i gränsöverskridande handelstransaktioner.

1.8   På EU-nivå kunde det vara ändamålsenligt med en särskild webbplats som på samtliga använda språk skulle ge relevant information från alla medlemsstater angående genomförandet av direktivet, lagstiftningsramen och tillämpliga förfaranden för indrivning, inklusive skiljeförfaranden och medling, samt andra praktiska upplysningar. På nationell nivå vore det lämpligt att sprida denna information på bred bas via en enda infopunkt och via organisationerna för små och medelstora företag.

1.9   Åtgärder som syftar till att påskynda det offentligas utbetalningar är även ändamålsenliga inom skatterätten (återbetalning av moms, skattereglering osv.) mot bakgrund av att vissa länder även på detta område tillämpar beklagliga metoder som lett till betalningsblockeringar.

1.10   EESK upprepar sitt tidigare förslag att ”det skall skapas en rådgivande kommitté bestående av alla berörda parter och som skulle kunna arbeta med ESK:s stöd” (2).

2.   Inledning

2.1   Översyn av läget och återverkningarna av sena betalningar

2.1.1   När det gäller EU:s handelstransaktioner:

—	Betalningarna skjuts i allmänhet upp.

—	Det förekommer ett stort antal förseningar i betalningarna av fakturor, särskilt inom offentlig upphandling, där förseningarna i medeltal uppgår till 67 dagar (3) mot 57 dagar inom den privata sektorn.

—

En slags ”förseningskultur” har växt fram i vissa medlemsstater och blivit allmän, vilket fått synnerligen svåra ekonomiska och sociala följder eftersom förseningarna är orsak till en konkurs av fyra och leder till 450 000 uppsägningar per år. Detta har ytterligare förvärrats under krisen. Till följd av olämpliga metoder på detta område har företagen 2009 gått miste om 270 miljarder euro, dvs. 2,4 % av EU:s BNP, vilket kan jämföras med 1,5 % av BNP inom planen för ekonomisk återhämtning (4).

—	Betalningsförseningarna används som en ersättning för banklån.

—	I många fall är betalningsförseningarna obefogade och har ofta sin grund i gäldenärens privilegierade ställning. Situationen kan vara ytterst skadlig, i synnerhet för små företag, hantverksföretag och till och med medelstora företag.

2.1.2   I förhandlingarna har små och medelstora företag en besvärlig ställning mot bakgrund av följande:

—	deras nuvarande konkurrenskraft och ställning på marknaden,

—	deras ansträngningar för att inte äventyra kundrelationerna,

—	deras begränsade konkurrensmöjligheter när det gäller de tidsfrister för betalning som erbjuds kunderna,

—	deras bristande erfarenheter och mänskliga samt materiella resurser när det gäller rättsförfaranden för indrivning av skulder; dessa svårigheter är dessutom ännu större i fråga om gränsöverskridande transaktioner.

2.1.3   Sena betalningar leder till följande:

—

Att det uppstår betydande extra kostnader för fordringsägarna, vilket försvårar deras ekonomiska administration. Sena betalningar påverkar kassaflödet negativt, skapar stora extra bankkostnader, begränsar investeringsmöjligheterna och ökar osäkerheten bland många fordringsägare, i synnerhet små och medelstora företag. Detta påverkar kraftigt företagens konkurrenskraft, lönsamhet och livskraft, i synnerhet under perioder då tillgången till finansiering är begränsad eller kostsam.

—

Att även utbetalningar till leverantörer och anställda ofta försenas som en följdverkning (vilket ger svåra negativa sociala återverkningar). Även inbetalningen av skatter och acciser samt offentliga och sociala avgifter försenas (vilket påverkar skatteuppbörden negativt) och kan hindra företagens tillgång till finansiering (sena inbetalningar av skatter, acciser och sociala avgifter till följd av försenade inkomster leder till begränsad tillgång till statligt stöd och program som finansieras av strukturfonderna).

—	Att konkurser kan förekomma bland företag som i övrigt är livskraftiga. Detta kan orsaka en snöbollseffekt med konkurser längs hela leveranskedjan, vilket får svåra sociala och ekonomiska följdverkningar.

—	Att ekonomiska aktörer inte vågar delta i offentlig upphandling. Detta snedvrider inte bara konkurrensen och stör den inre marknadens funktion, utan begränsar även de offentliga myndigheternas möjligheter att säkerställa att skattemedlen används effektivt och ger så goda resultat som möjligt.

—	Att korruptionen gynnas (i syfte att påskynda betalningen av fakturor inom ramen för offentlig upphandling) eller att det genomförs upphandlingsförfaranden som överskrider budgeten.

—	Att handeln inom gemenskapen skadas. De flesta företag anser att risken för sena betalningar är mycket hög i fråga om transaktioner inom gemenskapen, vilket ökar kostnaderna och osäkerheten i anslutning till dessa transaktioner.

2.2   Den rättsliga ramen

2.2.1   På gemenskapsnivå finns det bara en enda rättsakt, nämligen Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/35/EG om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (5).

2.2.2   Förordningarna (EG) 44/2001 (6), 805/2004 (7), 1896/2006 (8) och 861/2007 (9) gäller stämningsansökan som syftar till indrivning av skulder vid betalningsförseningar.

2.3   Målsättningar på EU-nivå

2.3.1   Small Business Act (10) har lyft fram de små och medelstora företagens avgörande roll för en konkurrenskraftig ekonomi och understrukit behovet av att dessa får reell tillgång till finansiering, och att man på ett effektivare sätt bör dra nytta av fördelarna med den gemensamma marknaden.

2.3.2   Enligt den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa (11) är tillräcklig tillgång till finansiering till rimligt pris en förutsättning för att man ska kunna öka investeringarna och skapa tillväxt och arbetstillfällen i tider av ekonomisk avmattning, och EU och medlemsstaterna uppmanas att se till att offentliga myndigheter betalar fakturor inom en månad.

2.3.3   Genom förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (omarbetning) avses Small Business Act bli genomförd och leda till förbättrad självfinansieringskapacitet för europeiska företag i syfte att underlätta att inre marknaden fungerar väl samtidigt som hindren för gränsöverskridande handelstransaktioner undanröjs.

3.   Allmänna kommentarer

3.1   EESK ser positivt på genomförandet av Small Business Act och på direktivförslaget. Kommittén anser att en brådskande ändring av lagstiftningsramen gällande kampen mot betalningsförseningar är en synnerligen viktig och ändamålsenlig åtgärd.

3.2   EESK har yttrat sig för ett snabbt genomförande av Small Business Act med hjälp av insatser på gemenskapsnivå. Kommittén stöder särskilt ”utkastet till reviderat direktiv om betalningsfrister, som skulle leda till mer omfattande skyldigheter och påföljder för offentliga myndigheter vid betalning senare än inom 30 dagar” (12).

3.3   Genom sitt stöd till dessa åtgärder har EESK haft i åtanke de negativa, komplexa och vidsträckta effekter som betalningsförseningar får för företag, i synnerhet små och medelstora företag, samt även för löntagare och handelstransaktioner inom gemenskapen.

3.4   Förutom att bekämpa betalningsförseningar är det ytterst viktigt att även förkorta betalningsfristerna. Direktivets titel kunde kompletteras i detta hänseende, och åtgärderna i direktivet grupperas enligt de två målsättningarna.

3.5   Även om lagstiftningsåtgärderna är nödvändiga och befogade, är de inte tillräckliga för att undanröja betalningsförseningar med tanke på hur vanliga och komplexa dessa är, eller mot bakgrund av rådande situation åtta år efter att direktiv 2000/35/EG antogs samt sett till de lokala förhållandena. EESK uppmanar medlemsstaterna att aktivt bidra till att utforma och tillämpa lämpligare åtgärder i kampen mot betalningsförseningar, och understryker vikten av samarbete och dialog av god kvalitet mellan myndigheter, arbetsmarknadens parter och organisationerna för små och medelstora företag. De små och medelstora företagen spelar själva en viktig roll inom denna process; de bör anstränga sig ytterligare för att sprida information, förbättra sina interna rutiner och vidta åtgärder gentemot gäldenärerna.

3.6   Enligt EESK är följande åtgärder lämpliga och kan förväntas få positiva återverkningar:

—	Att inom offentlig upphandling införa ett allmänt betalningsåliggande inom trettio dagar. Detta kunde leda till standardiserade och öppna förfaranden som påskyndar betalningarna.

—	Att för fordringsägaren införa rätt till gottgörelse på minst 5 % av utestående fordringar. Detta kunde uppmuntra myndigheterna att undvika försenade betalningar.

—	Att driva in fordringsägarens interna kostnader, vilket vid sidan om förseningsräntor kunde få en avskräckande effekt på gäldenären.

—	Att stryka det planerade förslaget att utesluta räntefordringar under 5 euro i fråga om smärre transaktioner.

—	Att förbättra reglerna om avtalsvillkor som är uppenbart oskäliga. Genom artikel 6 i direktivet kan viktiga bestämmelser på detta område införas.

—	Att öka insynen i rättigheter och skyldigheter som fastställs i direktivet.

—	Att skapa ett utvärderings- och uppföljningssystem som ger möjlighet för EU-institutionerna och övriga berörda parter att få information och att bli involverade.

3.7   EESK anser dock att direktivförslaget behöver förbättras avsevärt i fråga om innehållet för att ett flertal företag konkret ska kunna garanteras kortare och respekterade betalningsfrister och för att dessa ska få tillgång till effektivare rättsmedel gentemot gäldenärerna.

4.   Särskilda kommentarer

4.1   EESK anser det vara nödvändigt att fastställa korta obligatoriska betalningsfrister för samtliga myndigheter på EU-nivå samt på nationell, regional och lokal nivå

4.1.1   Ur praktisk synvinkel uppnår man en betydande positiv effekt genom att införa ett allmänt åliggande att betala inom trettio dagar när det gäller offentliga upphandlingar samt genom att fastställa en frist på trettio dagar för förfaranden i anslutning till mottagande och kontroll.

4.1.2   Korta obligatoriska betalningsfrister för samtliga myndigheter och offentliga institutioner på EU-nivå samt på nationell, regional och lokal nivå bör fastställas och efterlevas.

4.1.3   EESK välkomnar att Europeiska kommissionen har ställt upp nya striktare målsättningar för betalningar som kommissionen erlägger direkt, att fristerna för förhandsfinansierade utbetalningar och förstautbetalningar förkortas, att de allmänna förfarandena inför nya projekt förenklas och att förenklingar av tillsynsåtgärderna uppmuntras. Kommittén stöder en fortsättning på, och vidareutveckling av, dessa åtgärder på samtliga nivåer. Vi uppmanar de nationella myndigheterna att vidta brådskande åtgärder för att förkorta och efterleva betalningsfrister, och rekommenderar i detta sammanhang att konstaterade goda metoder tas i bruk.

4.1.4   EESK anser dock att artikel 5 i direktivförslaget om betalningar inom kontrakt för offentlig upphandling inte motsvarar förväntningarna och de lovvärda mål som kommissionen ställt upp. Kommittén vill därför lägga fram följande förslag:

—

För att direktivförslaget ska te sig logiskt och tydligt för de berörda grupperna, och för att det uppställda målet ska uppnås (”betalningstiden [bör] generellt begränsas till högst 30 dagar för offentliga kontrakt som tilldelas av offentliga myndigheter” (13)), är det lämpligt att man i artikel 5 uttryckligen ålägger gäldenären att betala fakturor i anslutning till offentlig upphandling senast inom trettio dagar, och att man därefter fastställer en maximifrist för mottagningsförfaranden samt fastställer åtgärder som kan vidtas då reglerna inte efterlevs, samtidigt som man preciserar att dessa åtgärder kan vara kumulativa.

—

EESK vill uttrycka oro för att de offentliga myndigheterna inte på korrekt sätt tillämpar det undantag som ger möjliggör en överenskommelse om förlängda betalningsfrister i fall som motiveras av särskilda omständigheter (artikel 5.4) eftersom man inte fastställt objektiva och exakta kriterier för att bedöma det angivna skälet eller motiveringarna. I detta fall är de offentliga myndigheterna såväl domare som parter, och de betalningssvårigheter de kan ha kan under inga omständigheter vara större än dem som drabbar små och medelstora företag. Därför föreslår EESK att undantaget stryks eller åtminstone begränsas, så att betalningsfristerna i berörda fall inte överstiger 60 dagar efter mottagandet.

—	På motsvarande sätt föreslår EESK att man avskaffar eller åtminstone begränsar tillämpningen av undantaget i artikel 5.3 från regeln om högst 30 dagar efter mottagandet.

4.1.5   Tillämpningen av principen om avtalsfrihet omfattar vissa faktorer som bör tas i beaktande:

—

Direktivet innehåller inga bestämmelser som syftar till att begränsa missbruket vid tillämpning av avtalsfriheten. EESK föreslår att man när denna frihet åberopas ska ta hänsyn till principerna om rättvis och etisk konkurrens inom handeln. Kommittén har redan tidigare yttrat sig på liknande sätt: ”Med hänsyn till en sund konkurrens bör medlemsstaterna anmodas att utforma konkurrensrättsliga regler för att bekämpa illojal affärspraxis och förbjuda kontraktsbestämmelser med orimligt långa betalningsfrister som utan giltigt skäl överskrider den genomsnittliga försäljningscykeln (över 60 dagar)” (14).

—	I fråga om kontrakt för offentlig upphandling kan garantier för korrekt genomförande bara avkrävas företagarna, medan myndigheterna inte förbinder sig att på motsvarande sätt betala inom utsatt tid. Detta förhållande måste rättas till.

—	Principen om avtalsfrihet kan inte gälla fullt ut när det gäller att fastställa frister för betalning och mottagande inom offentlig upphandling, eftersom företagen inte har någon egentlig förhandlingsmån gentemot de offentliga myndigheterna.

—

Avtalsfriheten bör tillämpas på ett sätt som ger fordringsägaren gynnsammare villkor snarare än att uppställa bestämmelser som står i strid med allmänna regler. Därför föreslås att ordalydelsen ”såvida inte annat anges i anbudshandlingarna och avtalet” i artikel 5.3 ändras till ”såvida inte annat anges i anbudshandlingarna och avtalet”. Detta skulle även gälla artikel 4.1 i fråga om gottgörelse för indrivningskostnader.

4.2   Införande av en rättslig skyldighet för gäldenärerna att erlägga dröjsmålsränta, gottgörelse och minimiersättningar för interna kostnader

4.2.1   I Finland och Sverige kan förseningsräntor drivas in automatiskt utan domstolsbeslut. Detta förfarande borde gälla allmänt. EESK föreslår att man inför en rättslig skyldighet att erlägga dröjsmålsränta, gottgörelse och andra minimiersättningar för interna kostnader genom att använda avtalsfriheten på ett sätt som rättsligt öppnar för möjligheter att förhandla om villkor och belopp som är mer gynnsamma för fordringsägaren. Tanken är att därmed ge små och medelstora företag möjlighet att tillgripa denna rättighet utan att tvingas till stora ansträngningar eller till tvekan om huruvida de kan slå in på denna väg utan att äventyra sin ställning.

4.3   Relationerna till näringslivsorganisationerna

4.3.1   Med tanke på införlivandet av direktivet, genomförandet och uppföljningen av antagna åtgärder i syfte att förkorta och efterleva betalningsfrister, vore det ändamålsenligt att samråda med organisationer för arbetsgivare och för små och medelstora företag samt involvera dessa i processen. Dessa bör stödjas i vidareutvecklingen av informationstjänster, direkt eller on line, samt i utformningen av råd och stöd till deras medlemmar när det gäller betalningsförseningar och oskäliga villkor.

4.3.2   EESK föreslår att arbetsgivarorganisationerna och organisationerna för små och medelstora företag uttryckligen ska nämnas i artikel 6.3 i fråga om möjligheten att vidta åtgärder för att stryka villkor som är grovt oskäliga, samtidigt som kommittén noterar att den valda termen, ”intresseorganisationer”, kan leda till problem vid införlivandet i nationell lagstiftning.

4.3.3   Eftersom arbetsgivarorganisationerna och i synnerhet organisationerna för små och medelstora företag kan komma med betydande bidrag till den rapport som avses i artikel 10 i direktivförslaget, bör även deras synpunkter framgå av rapporten.

4.4   EESK anser det vara nödvändigt att fastställa effektiva och verkningsfulla stämningsförfaranden gentemot gäldenärerna

4.4.1   EESK understryker att det i samband med indrivning av skulder är särskilt viktigt att tillhandahålla enkla, snabba och verkningsfulla förfaranden som är tillgängliga för företagsledare, i synnerhet i små och medelstora företag. Kommittén vill dessutom se att en exekutionstitel för obestridda fordringar kan utfärdas senast inom 90 dagar (artikel 9). Det är även nödvändigt att förbättra förfarandena för bedömning av huruvida avtalsvillkor är grovt oskäliga eller inte.

5.   Övriga synpunkter och förslag

5.1   EESK stöder en förbättring av reglerna om avtalsvillkor som är grovt oskäliga (artikel 6) och föreslår att detta görs genom att fastställa definitioner för dem. Dessutom bör förteckningen över villkor som alltid bör betraktas som grovt oskäliga utökas med villkor som utesluter gottgörelser vid indrivning, återtagandeförbehåll och garantier för korrekt uppfylld betalningsskyldighet.

5.2   EESK bekräftar ånyo sitt ställningstagande om privatpersoners situation i de fall då dessa i strikt rättslig mening faller utanför tillämpningsområdet för direktivet i dess nuvarande form samtidigt som de underkastas motsvarande villkor i sina förbindelser med vissa företag och offentliga myndigheter. Kommittén ”anmodar kommissionen att studera dessa frågor och ta ställning till om man antingen bör föra in vissa aspekter av relationerna till konsumenterna i direktivet eller utforma särskilda förslag” (14).

5.3   EESK föreslår att definitionen av begreppet ”obestridda fordringar” (artikel 9) definieras. Fordringarna ska inte kunna förbises om det finns en faktura som godkänts av mottagaren eller ett dokument som intygar att varan har mottagits.

5.4   EESK fäster även uppmärksamhet på följande aspekter:

—	Det vore lämpligt att stryka bestämmelsen i artikel 1.2 b, som utesluter kontrakt slutna före den 8 augusti 2002 från det nya direktivets tillämpningsområde, och flytta den till artikel 11.4, där datumet för införlivande i nationell lagstiftning anges.

—	Definitionen av räntor i artikel 2.5 bör även inbegripa möjligheten att omförhandla beloppen, även med offentliga myndigheter.

—

För att undvika problem vid överföringen till nationell lagstiftning är det viktigt att nämna alla tre kategorier inom kontrakt för offentlig upphandling (varor, tjänster och byggentreprenader) eller att nämna dem på ett allmänt plan genom begreppet ”kontrakt för offentlig upphandling” (artikel 5.1, 5.2 och 5.6 omnämner inte byggentreprenader).

—	Ordalydelsen ”den dag då gäldenären mottog fakturan” bör ersättas med ”den dag då fakturan översänts till gäldenären” (artikel 3.2 b och artikel 5.2 b). Syftet är att förenkla bevisbördan och minska postutgifterna eller utställandet av e-fakturor.

—	I artikel 4.1 vore det lämpligt med en precisering av att begreppet ”skuld” inte omfattar produktens värde eller inbegriper moms och andra kostnader, t.ex. transportutgifter.

—	I artikel 5.5 om rätten till schablonersättningar på 5 % av det utestående beloppet bör man specificera om en gottgörelse som överstiger detta är möjlig ifall de aktuella omständigheterna kan påvisas.

5.5   Det finns skäl att undvika omotiverat långa betalningsfrister och betalningsförseningar i följande fall:

—	Entreprenader inom offentlig upphandling (entreprenadföretagen bör underställas samma betalningsregler som gäller för offentliga myndigheter).

—

Leveranser inom ramen för den storskaliga detaljhandeln. EESK har redan tidigare föreslaget att man inför en ”frivillig uppförandekod på grundval av skriftliga avtal” för att ge små och medelstora företag ”tillgång till storskalig detaljhandel med minimigarantier” (15) samtidigt som den storskaliga detaljhandeln och/eller leverantörerna förhindras att utöva påtryckningar.

5.6   Den rapport som avses i artikel 10 bör utarbetas och distribueras årligen, åtminstone under de första tre åren då direktivet tillämpas. Detta kunde möjliggöra en kontinuerlig utvärdering av uppnådda resultat och underlätta utbytet av goda metoder.

5.7   EESK vill stödja ett erkännande och utveckling av metoder som konstaterats fungera väl i arbetet mot sena betalningar och för kortare betalningsfrister.

—

Europeiska kommissionen bör vidta följande åtgärder: — Åtgärder för att förkorta förfinansieringsperioden för icke återbetalningspliktiga medel och EU-kontrakt från 30 dagar till 20 dagar (det rör sig om sammanlagt 9,5 miljarder euro). När det gäller utbetalningar som handläggs centralt är målet att förkorta betalningsfristen från 45 dagar till 30 dagar (i fråga om bidrag). — Utökad användning av schablonbelopp och enhetsbelopp för icke återbetalningspliktiga medel och handelsavtal som handläggs centralt. — Förenklade allmänna förfaranden innan projekten inleds. Detta kunde bidra till att betalningarna påskyndas. Det har lagts fram förslag om att kommissionen ska kunna offentliggöra anbudsinfordringar som spänner över två år, och att den ska kunna använda standardiserade anbudsförfaranden. — Kontrollåtgärderna bör i mån av möjlighet förenklas.

—	Storbritannien: Myndigheterna har åtagit sig att betala fakturor inom tio dagar.

—	Irland, Belgien, Polen, Portugal och Tjeckien: Regeringarna har åtagit sig att minska betalningsförseningarna, i synnerhet från offentliga myndigheter.

—	Belgien: Den federala regeringen har inrättat ett särskilt nytt ”brolån” via en federal investeringsfond i syfte att finansiera samtliga offentliga myndigheters sena betalningar, inte bara på den federala nivån.

—

Spanien: År 2009 avsatte Instituto de Crédito Oficial (ICO) 10 miljarder euro för preferentiella lån i syfte att bemöta små och medelstora företags och egenföretagares behov av likvida medel. Dessa fonder är underkastade samfinansieringsregler. ICO kan exempelvis bidra till 50 % medan andra kreditinstitut står för den andra hälften. Vidare finns det en ”förskottsbetalningstjänst för lokala myndigheter” som säkerställer att fakturor från företag och egenföretagare betalas i fråga om arbeten och tjänster som utförts för de lokala myndigheternas räkning.

---

(1)  EUT C 224, 30.8.2008 och EUT C 182, 4.8.2009.

(2)  EGT C 407, 28.12.1998.

(3)  Det förekommer dock stora skillnader mellan olika medlemsstater och en tydlig skillnad mellan norra och södra EU.

(4)  Intrum Justitia, ”European Payment Index 2009”.

(5)  EGT L 200, 8.8.2000.

(6)  EGT L 12, 16.1.2001.

(7)  EUT L 143, 30.4.2004.

(8)  EUT L 399, 30.12.2006.

(9)  EUT L 199, 31.7.2007.

(10)  EUT C 182/30, 4.8.2009.

(11)  KOM(2008) 800 slutlig.

(12)  KOM(2008) 394 slutlig, EUT C 27, 3.2.2009.

(13)  Punkt 16 i direktivförslagets inledning.

(14)  EUT C 407/50, 28.12.1998.

(15)  EUT C 175, 28.7.2009, s. 57.

---