4.12.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 295/35

A.

Jämställdhet mellan kvinnor och män är en grundläggande princip i EU, som erkänns i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Även om det gjorts stora framsteg kvarstår många ojämlikheter mellan kvinnor och män.

B.

Våld mot kvinnor utgör ett stort hinder för jämlikhet mellan kvinnor och män och är en av de mest utbredda kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, som inte känner några geografiska, ekonomiska eller sociala gränser. Antalet kvinnor som är våldsoffer är alarmerande.

C.

Begreppet ”våld mot kvinnor” innefattar allt könsbaserat våld som leder till eller kan leda till skada eller lidande för kvinnor av fysisk, sexuell eller psykisk art, inklusive hot om sådant våld, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, oavsett om det sker i det offentliga livet eller privatlivet.

D.

Handel med människor i syfte att utnyttja dem sexuellt är en oacceptabel kränkning av människors rättigheter. Det är en modern form av slaveri med nära kopplingar till andra former av brottslighet och undergräver på ett avgörande sätt alla insatser för att åstadkomma jämställdhet.

E.

Främjandet av en företagspolitik för flexibilitet på arbetsmarknaden får inte främst inriktas mot företagens eller de offentliga förvaltningarnas behov, utan en flexibilitetspolitik bör främst utgå från den tid som kvinnor och män behöver för att kunna ta sitt respektive familjeansvar på allvar.

F.

Varken särskilda riktlinjer för jämställdhet eller pelaren för lika möjligheter ingår längre i den europeiska sysselsättningsstrategin.

G.

Klyftan mellan kvinnors och mäns sysselsättning är tecken på att både kvalitativa och kvantitativa skillnader kvarstår mellan kvinnor och män.

H.

Löneskillnaden på 15 procent har inte förändrats sedan 2003 och har bara minskat med en procentenhet sedan 2000.

I.

Snedfördelningen mellan kvinnor och män i vissa yrken eller sektorer minskar inte, utan den ökar till och med i vissa länder.

J.

Kvinnors deltagande i beslutsfattande är en viktig faktor för jämställdhet mellan kvinnor och män. Andelen kvinnor i ledande ställning i näringslivet och på universiteten är fortfarande liten, men ökar långsamt inom politiken och forskningen.

K.

De stereotyper som fortfarande finns i fråga om vilka utbildnings- och yrkesalternativ som är öppna för kvinnor bidrar till att bevara ojämlikheterna.

L.

Lissabonmålen om att skapa tillväxt och främja en social marknadsekonomi kan uppnås endast om kvinnors betydande potential i arbetslivet utnyttjas fullt ut.

M.

Det finns en risk för ofrivilligt deltidsarbete, särskilt för kvinnor, vilket är ett val de ofta tvingas göra eftersom det saknas barnomsorg till rimlig kostnad.

N.

En rad utmaningar och svårigheter berör kvinnor mer än män, framför allt arbetets kvalitet, situationen för ”medhjälpande” make/maka inom vissa områden, t.ex. jordbruk, fiske och små familjeföretag, arbetsmiljö och moderskapsskydd liksom det faktum att de löper större risk att drabbas av fattigdom.

O.

För både män och kvinnor är sysselsättningsgraden lägre i landsbygdsområden, och dessutom är många kvinnor aldrig aktiva på den officiella arbetsmarknaden. De registreras därför inte som arbetssökande och ingår inte i arbetslöshetsstatistiken, vilket leder till särskilda ekonomiska och rättsliga svårigheter i ärenden som rör rätten till föräldra- och sjukledighet, intjänande av pensionsrättigheter och tillgång till social trygghet, och till problem i samband med skilsmässa. Landsbygdsområden drabbas hårt av bristen på högkvalitativa arbetstillfällen.

P.

Villkoren ser ut att försämras för vissa kvinnogrupper, som ofta möter kombinerade svårigheter och risker och dubbel diskriminering – särskilt för funktionshindrade kvinnor, kvinnor med ansvar för anhöriga, äldre kvinnor, minoritetskvinnor, invandrarkvinnor och kvinnor som sitter i fängelse.

Q.

Stora skillnader mellan kvinnor och män förekommer fortfarande för alla andra aspekter av kvalitet i arbetet, t.ex. möjligheten att förena yrkes- och privatliv, arbetsvillkor som innebär att människors kompetens inte utnyttjas till fullo samt på arbetsmiljöområdet. Sysselsättningsgraden för kvinnor med underhållsberättigade barn är bara 62,4 procent, jämfört med 91,4 procent för män. Kvinnors deltagande på arbetsmarknaden kännetecknas fortfarande i hög grad av en stor och ökande andel deltidsarbete – 31,4 procent i EU-27 år 2007, jämfört med bara 7,8 procent för män. Av deltidsarbetarna är 76,5 procent kvinnor, och även tidsbegränsade anställningsavtal är vanligare bland kvinnor (15,1 procent, en procentenhet mer än bland män). Långtidsarbetslöshet är fortfarande mycket vanligare bland kvinnor (4,5 procent) än bland män (3,5 procent).

R.

Risken att drabbas av fattigdom är högre för kvinnor än för män, särskilt för personer över 65 år (21 procent, dvs. fem procentenheter mer än för män).

S.

Att förena arbete och familj är fortfarande ett olöst problem för både kvinnor och män.

T.

Arbetsmarknadens parter spelar en viktig roll i utformningen och det faktiska genomförandet av åtgärder för jämställdhet på såväl europeisk, nationell och regional nivå som sektors- och företagsnivå.

U.

Ett delat ansvar för familj och hem mellan män och kvinnor, bl.a. genom att utnyttja möjligheten till föräldra- och pappaledighet, är ett oundgängligt villkor för att jämställdhet ska kunna främjas och åstadkommas. Att mammaledighet och ledighet för vård av barn inte tillgodoräknas vid beräkningen av den sammanlagda arbetstiden är diskriminerande och missgynnar kvinnor på arbetsmarknaden.

V.

Tillgång till barnomsorg, vårdtjänster för äldre och andra anhöriga är viktigt för att kvinnor och män ska kunna delta i arbetslivet och i utbildning på jämlika villkor.

W.

Enligt förordningarna om strukturfonderna ska medlemsstaterna och kommissionen se till att jämställdhet mellan kvinnor och män och integrering av jämställdhetsperspektivet främjas under de olika faserna av genomförandet av fonderna.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens ovannämnda rapport om jämställdhet, och upprepar återigen den dubbla dimension som präglar strävan efter lika möjligheter för kvinnor och män på EU-nivå, dels att garantera jämställdhet mellan kvinnor och män inom alla politikområden (integrering av ett jämställdhetsperspektiv), dels att genom målinriktade åtgärder minska diskrimineringen av kvinnor, bland annat genom informationskampanjer, utbyte av bästa metoder, medborgarsamtal och initiativ för offentlig-privata partnerskap.

2.

Europaparlamentet betonar vikten av att bekämpa våld mot kvinnor för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män, och uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen till gemensamma åtgärder på detta område. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga eventuella nya åtgärder för att bekämpa våld mot kvinnor.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samordna sina insatser i kampen mot organiserad brottslighet och nätverk för människohandel, och att anta nya lagstiftningsmässiga, administrativa, utbildningsmässiga, sociala och kulturella åtgärder för att motverka efterfrågan på prostitution.

4.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snarast ratificera Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel.

5.

Europaparlamentet finner att kvinnors deltagande i beslutsfattandet på lokal, nationell och EU-nivå totalt sett är otillräckligt, och uppmanar därför kommissionen, medlemsstaterna och de politiska partierna att överväga aktiva åtgärder för att förbättra förhållandet. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att kvotering har positiv effekt på kvinnors representation.

6.

Europaparlamentet framhåller sambandet mellan kvinnors deltagande i politiken och beslutsfattandet och deras engagemang i icke-statliga organisationer och verksamheter i det civila samhället. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att stödja åtgärder för att främja detta engagemang.

7.

Europaparlamentet betonar vikten av att kvinnor aktivt deltar i fackförbund som arbetar med att skydda kvinnor på arbetsplatsen och värna deras rättigheter.

8.

Europaparlamentet konstaterar att det är viktigt för kvinnors självbestämmande att de förfogar över sina sexuella och reproduktiva rättigheter. Parlamentet stöder därför åtgärder som förbättrar kvinnors tillgång till vårdtjänster för sexuell och reproduktiv hälsa och som ökar kvinnors kunskap om sina rättigheter och om tillgängliga tjänster.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra jämställdhetsperspektivet i all social-, sysselsättnings- och socialförsäkringspolitik, i synnerhet i strategin för flexibilitet och trygghet (”flexicurity”), samt att bekämpa alla former av diskriminering.

10.

Europaparlamentet stöder de åtgärder som föreslås av Europeiska socialfonden och i Progress-programmet för 2007–2013 och som bland annat syftar till att förbättra kvinnors situation på arbetsmarknaden och främja kampen mot diskriminering.

11.

Europaparlamentet är oroat över bristen på framsteg i fråga om löneskillnaderna mellan kvinnor och män under de senaste åren. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att utvärdera strategierna och åtgärderna inom området och vid behov, och tillsammans med arbetsmarknadens parter, besluta om nya åtgärder eller nya strategier i genomförandet av befintliga åtgärder för att förbättra läget. Parlamentet stöder i detta sammanhang förslaget från rådgivande kommittén för lika möjligheter för kvinnor och män om att stärka EU:s lagstiftning på området och införa en skyldighet för arbetsgivarna att göra lönerevisioner och utarbeta handlingsplaner för att minska löneskillnaderna. Parlamentet framhåller behovet av samordnade åtgärder, särskilt i samband med den nya omgången av den europeiska strategin för tillväxt och sysselsättning och de gemensamma principerna för flexibilitet och trygghet på arbetsmarknaden.

12.

Europaparlamentet är bekymrat över att kvinnorna missgynnas på arbetsmarknaden, vilket innebär att de intjänar lägre individuella pensionsrättigheter och andra socialförsäkringsförmåner, särskilt i system där rättigheterna främst grundas på den enskildes inbetalda avgifter eller inkomst. Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att vidta effektiva åtgärder för att garantera efterlevnaden av sociala standarder och arbetstagarnas rättigheter i de olika sektorerna och att sålunda se till att arbetstagarna, särskilt kvinnor, har en skälig inkomst och rätten till en god arbetsmiljö, socialt skydd och fackföreningsfrihet samt att bidra till att avskaffa diskriminering mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden.

13.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja kommissionen i dess arbete för att kontrollera genomförandet av nationella åtgärder i syfte att utvärdera hur jämställdhetsprincipen följs när det gäller framför allt lagstadgade rättigheter, pensionssystem och system för social trygghet.

14.

Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstaterna att utropa den 22 februari till den internationella dagen för lika lön.

15.

Europaparlamentet är oroat över den bestående bristen på överensstämmelse mellan, å ena sidan, kvinnors och mäns utbildningsnivå, där kvinnors utbildningsresultat är bättre än mäns, och, å andra sidan, läget på arbetsmarknaden, där kvinnor har lägre löner, osäkrare anställningar och långsammare karriär än män. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka orsakerna och finna lösningar på missförhållandet.

16.

Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att kraftfullt främja likabehandling bland barn och ungdomar i skolåldern och att vidta åtgärder mot den yrkessegregation som finns kvar inom undervisningsväsendet, där andelen kvinnliga lärare i förskolan och på lågstadiet är betydligt högre än på högstadiet och gymnasiet, som domineras av manliga lärare med bättre anseende, högre lön och högre social status.

17.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen undersöker möjligheten att vidta åtgärder för att främja vetenskapliga och tekniska universitetsutbildningar för både kvinnor och män i syfte att öka utbudet av experter inom dessa sektorer och möta efterfrågan.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta ytterligare åtgärder för att förbättra kvinnors tillträde till och deltagande i arbetslivet, särskilt i de sektorer där de fortfarande är underrepresenterade, t.ex. högteknologiska sektorer, forskning, vetenskap och ingenjörskonst, och för att höja kvaliteten på kvinnors arbete, särskilt när det gäller program för livslångt lärande på alla nivåer. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utnyttja EU:s strukturfonder för att uppnå detta mål.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmärksamma situationen för medhjälpande make/maka inom hantverk, handel, jordbruk, fiske och små familjeföretag, både ur jämställdhetsperspektiv och för att beakta att kvinnornas ställning är mer sårbar än männens. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast lägga fram ett förslag som syftar till att ändra direktiv 86/613/EEG om tillämpningen av principen om likabehandling av kvinnor och män med egen rörelse, bland annat jordbruk, samt om skydd för kvinnor med egen rörelse under havandeskap och moderskap (12), för att undanröja indirekt diskriminering, utveckla en positiv skyldighet till likabehandling och förbättra den rättsliga situationen för medhjälpande make/maka.

20.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla rättsliga former för samägande för att se till att kvinnors rättigheter erkänns fullt ut inom jordbrukssektorn samt att de får ett adekvat socialförsäkringsskydd och erkänsla för sitt arbete.

21.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att främja kvinnligt företagande inom industrisektorn och att ge ekonomiskt stöd och strukturer för professionell rådgivning till kvinnor som startar företag, liksom lämplig utbildning.

22.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att särskilt uppmärksamma möjligheterna till mammaledighet för kvinnor som är egenföretagare.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att särskilt uppmärksamma situationen för de allt fler arbetstagare som formellt är egenföretagare men i själva verket kan kategoriseras som ”ekonomiskt beroende arbetstagare”.

24.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att erkänna företag som vidtar åtgärder för att främja jämställdhet och balans mellan arbete och privatliv, för att bidra till att sprida god praxis på detta område.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att prioritera och särskilt uppmärksamma de mer utsatta kvinnogrupperna, särskilt funktionshindrade kvinnor, kvinnor med ansvar för anhöriga, äldre kvinnor, minoritetskvinnor och invandrarkvinnor samt kvinnor som sitter i fängelse, och att utarbeta målinriktade åtgärder för att tillgodose deras behov.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anta och genomföra nödvändiga åtgärder för att stödja kvinnor med funktionshinder, så att de kan delta inom de områden av det sociala kulturella och politiska livet samt arbetslivet där de fortfarande är underrepresenterade.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta invandrarkvinnors tillträde till utbildning och sysselsättning, genom att anta åtgärder för att bekämpa den dubbla diskriminering som drabbar invandrarkvinnor på arbetsmarknaden, skapa gynnsamma villkor för deras tillträde till arbetsmarknaden, underlätta för dem att balansera arbete och privatliv och se till att de får lämplig yrkesutbildning.

28.

Europaparlamentet välkomnar samrådet mellan kommissionen och arbetsmarknadens parter i syfte att förbättra de rättsliga och andra ramarna för hur arbets-, familje- och privatliv kan förenas. Parlamentet ser också fram emot en analys av samrådet och därav följande förslag, särskilt förslag som gäller mammaledighet och tillgodoräknande av denna vid beräkningen av den sammanlagda arbetstiden, föräldraledighet, pappaledighet, adoptionsledighet och ledighet för vård av anhöriga. Parlamentet anser dessutom att ramavtalet om föräldraledighet kan förbättras på följande punkter: införande av stimulansåtgärder för att uppmuntra pappor att ta föräldraledigt, stärkta rättigheter för arbetstagare som tar föräldraledigt och uppmjukning av föräldraledighetssystemet genom att införa generösare villkor vad gäller ledighetens längd och ersättning.

29.

Europaparlamentet erinrar om att all politik som rör möjligheterna att förena arbets- och familjeliv bör grundas på principen om individens valfrihet och anpassas till livets olika skeden.

30.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att föreslå särskilda åtgärder för att bekämpa ojämlikhet mellan kvinnor och män som orsakas av avbrott i yrkeslivet, framför allt beroende på mammaledighet eller ledighet för vård av anhöriga, och att minska avbrottens konsekvenser för karriär, lön och pensionsrätt.

31.

Europaparlamentet konstaterar att en av de viktigaste faktorerna för att öka sysselsättningen är att göra det möjligt att förena arbete och familj, och uppmanar kommissionen att samla in och sprida kunskap om de bästa metoderna för att uppnå en effektiv balans mellan arbete och privatliv och öka mäns deltagande i familjelivet.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja mäns deltagande i genomförandet av jämställdhetspolitiken, särskilt när det handlar om att förena yrkesliv med familje- och privatliv.

33.

Europaparlamentet ber medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att i enlighet med Barcelonamålen förbättra tillgängligheten, kvaliteten och tillgången på barnomsorg och vårdtjänster för anhöriga och att se till att tillgången på dessa tjänster är sådan att kvinnor och män med ansvar för barn och anhöriga kan heltidsarbeta.

34.

Europaparlamentet uppmanar de ansvariga i företagen att ta in flexibla familjepolitiska åtgärder i sina personalledningsplaner för att göra det enklare för anställda att återvända till arbetet efter ett arbetsuppehåll.

35.

Europaparlamentet uppmärksammar kommissionen och medlemsstaterna på feminiseringen av fattigdomen i en tid då kvinnor, särskilt äldre kvinnor och ensamma mammor, riskerar utanförskap och fattigdom, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta åtgärder för att motverka denna tendens.

36.

Europaparlamentet ber kommissionen och medlemsstaterna att utveckla verktyg för utbildning och genomförande som gör det möjligt för alla parter att inom sina respektive kompetensområden integrera ett perspektiv grundat på lika möjligheter för kvinnor och män, även när det gäller att utvärdera hur politiken påverkar kvinnor och män.

37.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att sörja för ett effektivt utnyttjande av de befintliga verktygen, bland annat de handböcker för integrering av ett perspektiv grundat på lika möjligheter för kvinnor och män i sysselsättningspolitiken som utarbetats av kommissionen.

38.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att tjänstemän som ansvarar för att genomföra gemenskapsprogram på nationell, regional och lokal nivå får lämplig utbildning i att ta hänsyn till jämställdhetsperspektivet.

39.

Europaparlamentet betonar vikten av kvantitativa och kvalitativa indikatorer och könsbaserad statistik som är tillförlitlig, jämförbar och tillgänglig vid behov, för att säkra ett lämpligt genomförande och uppföljning av politiken.

40.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av Europeiska jämställdhetsinstitutet och utnämningen av styrelseledamöter, vilket har gett institutet ett beslutande organ. Parlamentet är dock oroat över dröjsmålet med rekryteringen av institutets direktör och uppmanar kommissionen att avhjälpa den situationen.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med hjälp av Europeiska jämställdhetsinstitutet ta med fakta och statistik från kandidatländer och potentiella kandidatländer i framtida årsrapporter om jämställdhet.

42.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra idrott och en sund livsstil bland hela befolkningen och att då ta hänsyn till att kvinnor i mindre utsträckning deltar i idrottsaktiviteter.

43.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.